När kom de första adventsljusstakarna?

2 december , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Den första adventsljusstaken i Sverige kom 1870. Adventsljusstaken med fyra ljus kom runt 1920-talet. Den elektriska ljusstaken kom i slutet av 1930-talet. År 1939 lanserade Philips dem i sin katalog.

Under årets mörkaste tid kan det te sig som självklart att det skall tändas ljus i hemmen. Dock var adventsljusstakar något helt okänt före slutet av 1800-talet.

En gran på Ersta diakonianstalt någon gång på 1870-talet ska enligt samstämmiga uppgifter vara det första belägget för en typ av adventsljusstake i Sverige. I granen tändes varje adventssöndag sju ljus – ett ljus för varje dag i veckan. Idéen ska ha kommit från Kaiserwerths diakonissanstalt utanför Düsseldorf i Tyskland.

Adventsljusstaken med fyra ljus är först nämnd år 1896 av Nathan Söderblom då han var verksam i svenska kyrkan i Paris. Dock var det i en enbuske och inte på så sätt som vi idag känner adventsljusstaken.

Adventsljusstake med fyra ljus

Exakt när adventsljusstaken med fyra ljus (ett för varje söndag i advent) slog igenom i Sverige är svårt att säga. Men de flesta menat att det är på 1920- och 1930-talet. De tidigaste annonserna börjar dyka upp i slutet av 1930-talet, men redan 1931 skrivs en insändare i SvD att:

sedan länge brukas i min familj att på en ‘helgad plats’ i matsalen ha fyra ljus vid adventstiden. Första adventssöndagen middag är ett ljus tänt, den andra två, den tredje tre och den fjärde brinner alla fyra ljus.

Skribenten undrar om bruket att tända ett ljus varje söndag är spritt i Sverige eller inte. Och det faktum att hen inte vet huruvida det är spritt borde tyda att spridningen inte är omfattande.

I slutet av 1930-talet börjar det komma fler och fler annonser för adventsljusstakar, t.ex. från NK.

Elektrisk adventsljusstake

År 1934 producerade den första elektriska adventsljusstaken (som till en början kallades julljusstake för att inte blanda samman de båda) av Oskar Andersson, anställd på Philips i Göteborg. Fem år senare (1939) lanserade Philips den elektriska ljusstaken i sin katalog med argumentet att den ”till skillnad från stakar med levande ljus, var riskfri och inte innebar eldfara.”

Så här skrev Vecko-journalen nr 49 – 1939:

Julottestaken som man tänder i fönstret för kyrkfolket finnes i år med elekt. ljus. Denna stake av snidat mörkbetsat trä med sina väl imit. lågor kan ju med lätthet placerasmellan gardinen och fönstret och lämnas utan tillsyn som den levande lågan alltid kräver. Även mycket lämplig i sjukhus, barnhem o. dyl.
Staken är 47 cm. lång med 7 st. dvärglamphållare, utrustad med ledning och stickpropp.
Pris kr. 13:- komplett. Vid rekv. uppgiv voltstyrka

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2007-10-02 (uppdaterad 2020-11-29)

Källa: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Ska det heta adventskalender eller julkalender?

30 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Man kan säga både adventskalender och julkalender.

Sedan 1934 har det förekommit försäljningar av advents- eller julkalendrar under december månad. Det var Svenska flickors scoutförbund som beställde och Aina Stenberg Masolle som ritade den första kalendern med 24 luckor. Med radio (1957) och teve (1960) fick kalendrarna ett betydligt större genomslag.

En mycket ovetenskaplig undersökning (googling på orden adventskalender respektive julkalender) ger vid handen att det förra ordet är åtminstone tio gånger så vanligt som det senare. Dock så kallades den första kalendern 1934 för ”julkalender” när det skrevs om den 1934.

Förvisso så är kalenderns omfång, vilket oftast är från 1 till 24 december, inte exakt detsamma som advent (om inte första advent infaller just 1 december). Dock infaller tidsperioden inte heller under jul (som ju börjar 24 december). Därför menar jag att man likväl kan säga adventskalender som julkalender.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2007-11-30 (uppdaterad 2020-11-29)

Vad betyder ordet ”advent”?

29 november , 2007 av Mattias Axelsson

Annons! Poddavsnitt om första advent – Svenska högtider och traditioner

Kort svar: Ordet ”advent” betyder ankomst.

Advent kommer av det latinska uttrycket ”adventus Domini” som betyder ”Herrens ankomst”. Det man väntar på som kristen är Jesus ankomst på juldagen.

Advent har alltså inte med ordet ”vänta” att göra. Ljudlikheten mellan ”advent” och ”vänta” har lett till vissa folkliga föreställningar om att orden har med varandra att göra.

Advent är den period som inleder kyrkoåret och börjar med första söndagen i advent (söndagen efter domssöndagen). Beroende på vilken dag julafton infaller så kan adventstiden vara olika lång. Första söndagen i advent kan infalla från 27 november till 3 december), vilket också innebär att advent inte är samma sak som perioden 1 december till 24 december.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2021-11-20)

Källa: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

svenska.se (uppslagsordet ”advent”) läst 2022-11-20

Hur länge har advent firats?

27 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Advent har i någon mån uppmärksammats så länge kristendomen funnits i Sverige. Men det är först under 1900-talet som fått ett större genomslag.

Advent anses av många vara början på nedräkningen inför julfirandet. I hemmen tänds adventsljusstakar och adventsstjärnor. På teve sänds julkalendern. Och det är inte längre förenat med spott och spä att börja spela julmusik.

Advent kommer av det latinska uttrycket ”adventus Domini” som betyder ”Herrens ankomst”. Och det är förstås Jesus ankomst på juldagen som man väntar på. I slutet av 400-talet bestämde Perpetuus av Tours att julfastan skulle inledes redan vid Mårtensdagen och hållas måndag, onsdag och fredag. Rom ansåg dock att detta var väl tilltaget och bestämde istället att adventsfastan skulle vara i fyra veckor.

När kristendomen kom till Norden var adventsfastan fyra veckor, men kortades senare av så att den inleddes i och med soluppgången 13 december – alltså Luciadagen.

Däremot var inte firandet av advent särskilt framträdande i det svenska bondesamhället. Om man t.ex. läser böcker om svenska högtider från första delen av 1900-talet, ex. Årets folkliga fester (1936) av Martin P Nilsson och Årets fester (1953) av Albert Eskeröd, så är det väldigt lite och ibland inget alls om just advent.

De äldsta beläggen för adventsljusstakar med fyra ljus är från det tidiga 1930-talet och både de första elektiska adventsljusstakarna och den första adventskalendern i Sverige kom 1934. Det är alltså först nu som adventsfirande med adventspynt börjar att etablera sig i Sverige.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) uppdaterad 2021-10-30

Källa: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

”Elljusstaken äntligen i sin rätta belysning” Lars Berge i SvD 2007-12-03

Vem var Mårten och varför äter man gås på hans dag?

11 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Mårten syftar på Martin av Tours, en ungersk soldat som blev biskop i just Tours. Legenden säger att Martin inte ville bli biskop och gömde sig. Gässen som han gömde sig hos avslöjade dock honom och därför har man knutit traditionen med gåsätande till hans dag.

Mårten har namnsdag den 11 november, men namnet på dagen syftar på helgonet Martin av Tours som begravdes just den dagen år 397. Martin har dock namnsdag dagen innan (10 november) och då är det Martin Luthers födelsedag som firas. Luther som för övrigt fick sitt namn just från helgonet Martin (alltså han som vår almanacka firar som Mårten).

Martin av Tours föddes i Ungern och tog värvning i den romerska armén. Under sin soldattid blev han frälst och efter en rad underverk ville man i Tours ha Martin som biskop, men det ville inte Martin. Därför gömde han sig enligt legenden i en gåsastia. Gässen tyckte dock att Martin var lämpad som biskop och kacklade därför så högt att folk fann Martins gömställe.

Så lyder förklaringen till att Martin av Tours fick gåsen som symbol och varför just hans dag (eller i svenska fall hans afton) blev mårtensgås, alltså den dag då man i Skåne äter en massa gäss. Men den verkliga förklaringen är troligen att tamgåsen var färdig för slakt just i början av november och då passade det bra att knyta gåsätandet till Martins helgondag. Så här skriver Birgitta Björnberg:

Gässen har alltså samband med Martins fest, inte med hans liv.

Till gåsen har sedan svartsoppa och äppelkaka tillkommit som en del av gåsamiddagen.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-11-11 (uppdaterad 2021-11-08)

Källor: Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic, s. 64

Björnberg, Birgitta (1968) Mårten Gleerups: Malmö

St. Martin of Tours, Carholic Online

Hur blev mårtensgås en skånsk högtid?

9 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Mårtensgås (eller bara Mårten) började troligen betraktas som en skånsk högtid först på 1800-talet, även om det firats där längre tillbaka i tiden. Troligen var det den rika mängden av gäss i landskapet som gjorde att högtiden den 10 november slog rot i landskapet.

Ingen högtid är väl så intimt förknippad med ett landskap som Mårten är med Skåne? På Mårtensafton hålls det gåsamiddagar med svartsoppa, stekt gås och äppelkaka/spettekaka. Men exakt när och hur traditionen rotade sig i Skåne är svårt att veta.

Att det funnits en koppling mellan gäss och Mårtensdagen kan vi se i medeltida kalendrar. På Mårtens dag finns det ofta just en gås som symbol. Vi kan hitta belägg för gåsamiddagar i Skåne före det blev svenskt. Så här skriver Helena Haage:

I skånsk högreståndsmiljö brukade man fira Mårten Gås redan vid tiden då Skåne var danskt (före 1658). Den äldsta bevarade uppteckningen om hur ett skånskt mårtensfirande gick till är från Lund och härstammar från tiden omkring 1800.

Birgitta Björnberg menar dock i sin bok om mårtensfirande (s. 46) att det inte alltid varit en tydlig koppling just till landskapet Skåne när man har pratat om gåsamiddagar.

Mårtensfirande var inte utmärkande för en viss trakt av Sverige eller för ett visst landskap, men ett par notiser från 1700- och 1800-talet antyder att gåsätandet var vanligare söderut i landet.

Det första belägg som finns att man åt gås just kring Mårtensdagen (11 november*) i Sverige är från Stockholmstrakten i mitten av 1500-talet. Så här beskrivs det av Nordiska museet:

Den 13 november 1557 skriver riksrådet Björn Persson Bååt från Fållnäs gård i Södermanland till sin bror och tackar honom för den ”sancte morthens gåsz” han fått.

I både Danmark, Frankrike och Tyskland finns äldre uppgifter om gåsätande i november och det troliga är att seden har kommit till Sverige via tyska hantverkare. Hantverksmästare höll nämligen ett gåskalas för sina gesäller just kring Mårten. Under 1600- och 1700-talen var gås en populär rätt i de högre stånden i hela landet, även i Skåne. Gåsen var dyrbar och inget som vanliga bönder hade råd att festa på. Det är först i slutet av 1800- och början av 1900-talet som gåsamiddagar på Mårtensafton blir en tradition som man gör även i arbetarhem.

*Foto på gäss ur Helmer Bäckströms arkiv / Tekniska museet*

Redan i mitten av 1800-talet har restauranger börjar servera gåsstek med svartsoppa på Mårtensafton. Enligt Haage är det en tradition som har sitt ursprung i Mellansverige:

Dock startade denna sed inte i Skåne utan i Mellansverige. Genom livsmedelsreklam och förekomsten på restaurangernas menyer så spred det sig även till Skåne och kom att ersätta lutfisken och risgrynsgröten på Mårtensfirandet.

Dock hämtar man inte sällan gässen just från Skåne eftersom det är i det sydligaste landskapet som gåsauppfödande kan fortsätta även efter skiftesreformerna på 1800-talet. Med dessa försvann nämligen den gemensamma allmänningen där gässen kunde beta, men i Skåne fanns det ”feta stubbåkrar och sanka sjöängar” som var utmärkta just för gäss.

Som Björnberg skriver:

Den feta fågeln har blivit en symbol för skånsk välmåga och Mårtensfesten inkarnationen av skånsk trevnad och gemytlig samvaro vid ett välförsett bord.

Därtill bör nämnas att Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgerssons resa på gåsrygg från Skåne över hela Sverige säkert har påverkat vår syn på mårtensgås som en skånsk högtid.

* att mårtensgås firas 10 november och inte 11 november som är Mårtens dag beror på vår förkärlek för att hellre fira aftonen före helgdagen (jmfr med julafton, påskafton och midsommarafton).

PS. Det heter alltså mårtensgås eller helt enkelt Mårten. Dock inte ”Mårten Gås”, vilket är en felaktig benämning på högtiden.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-11-09 (uppdaterad 2021-11-09)

Källor: Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic, s. 64′

Björnberg, Birgitta (1968) Mårten Gleerups: Malmö

”Mårten gås förr och nu” Helena Haage 3 november 2020

”Årets dagar: Mårtensgås” Nordiska museet

När började man tända gravljus under allhelgonahelgen?

2 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Seden att tända ljus på gravar i anslutning till allhelgonahelgen i allmänhet och alla helgons dag i synnerhet kom till Sverige under början av 1900-talet, troligen med inspiration från katolska länder.

Allhelgonadagen finns benämnd som en helgdag i Sverige sedan 1198. Den överlevde flera helgdagsreduktioner under reformationen men togs slutligen bort 1772. Istället uppmärksammades dagen den första söndagen i november. I samband med helgdagsreformen 1953 blev alla helgons dag åter en självständig helgdag, men då på lördagen före.

Att alla helgons dag på nytt blev helgdag under förra seklet mitt hänger samman med ett ökat intresse för att uppmärksamma dagen med tändning av gravljus i början av 1900-talet. Så här skriver Mats Rehnberg:

Särskilt efter första världskriget kunde ett ökat intresse för allhelgonadagen märkas. Bl. a. sökte Blomsterfonden 1922 utnyttja detta nya intresse för sin insamlingsverksamhet

Annonserna för Blomsterfondens insamlingsverksamhet i samband med allhelgonasöndagen 1922 är flitig och det rapporteras att ”många bidrag, både större och mindre, inflöto i jämns ström till Blomsterfondens kontor”.

Det finns också uppgifter om att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund med början på 1910-talet, i syfte ”att öka intresset för blommor under en årstid då efterfrågan annars var mindre”, försökte påverka bl.a. Svenska kyrkan att ha just allhelgonahelgen som en gravsmyckningsdag.

Sedan att smycka döda släktingars gravar med ljus och blomster är i Sverige en tradition som lokalt förekommit tidigare, men då har den främst varit knuten till julhelgen. Martin P:n Nilsson skriver i sin klassiska bok Årets folkliga fester från 1913 att ”hos oss har den [alla själars dag] blivit förlagd till julnatten och vår gravsmyckningsdag är julafton”. Men Mats Rehnberg konstaterar att

Under tiden mellan de bägge världskrigen hade allhelgonadagen således på ett märkbart sätt fått en ny ställning i kyrkoåret, framför allt genom det intresse som både kyrkan och allmänheten visade på grund av dagens roll som minnesdag över de döda.

Dock vann seden inte ett omedelbart genomslag så 1927 kunde skribenten C.J. Engström i SvD konstatera:

Den är så mycket egendomligare som sydlänningar eljest i vissa fall hedra sina avlidna mer än vi göra, t.ex. genom att tända ljus på deras gravar på alla dödas dag

Men under det fortsatta 1900-talet växer seden att tända ljus och smycka gravarna mer och mer. På en direkt fråga från en läsare i november 1932 om vilken dag som är ”gravsmyckningsdag” så svarar man i SvD ”Alla helgons dag är gravsmyckningsdag”. Vidare skriver man i oktober 1940 att ”Bruket att tända ljus på gravarna har blivit allt mera allmänt i Sverige.”

Det ökande intresset för att uppmärksamma alla helgons dag och det faktum att man ville flytta helgdagar från våren till hösten gjorde att man 1953 beslutade att återge alla helgons dag sin forna status som helgdag, men nu på den lördag som inföll mellan 31 oktober och 6 november.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-11-02, uppdaterad 2022-10-09)

Källor: Ljusen på gravarna och andra ljusseder : nya traditioner under 1900-talet / av Mats Rehnberg (1965)

Olausson, Inger Gravsmyckningsdagen i allahelgonatid 2015-10-29

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Nilsson, Martin P:n (1913) Årets folkliga fester Hugo Gebers Förlag: Stockholm

5 poster om Halloween och Allhelgonahelgen

1 november , 2007 av Mattias Axelsson

Kring skiftet oktober november firar vi i Sverige av tradition Allhelgona och numer också Halloween. Här har du alla de poster jag skrivit om denna helg.

Andra bloggar om: högtider, traditioner, allhelgonadagen, alla helgons dag, alla själars dag, halloween, allhelgona

Hur firades helgamäss (allhelgona) på 1800-talet?

31 oktober , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Helgamäss, vilket var en alternativ benämning på allhelgonadagen, firades förr bl.a. med ungdomsfylla, utklädning och utsmyckning av rovor .

Sedan medeltiden har allhelgonadagen 1 november varit en helgdag i Sverige. Under lång tid betraktades 1 november som vinterns första dag i Sverige. Kvällen för kallades för helgmässafton i folkmun med lite olika stavning (ex. häljmäss). Firandet av av helgmäss och helgmässafton kunde gå nog så vilt till vilket följande citat från en man född i 1854 i Vilhelmina.

*Rovorna är upptagna och skall blastas av. Länsmuseet i Gävleborg.*

En annan tradition som fanns var att pojkarna klädde ut sig i kvinnokläder och gick runt bland gårdarna och tiggde korv. Kopplingen mellan korven och allhelgona var att årets slakt då skulle vara färdig. Från Härjedalen berättas det om firandet i slutet av 1800-talet:

Köttet skulle vara nersaltat eller opphängt till torkning [till allhelgonadagen] och i taket hängde korvarna långa rader. Slaktmånaden med alla dess bestyr var nu över och man kunde emotse en lugn tid vid spinnrock och vävstol. Korvkvällen firades Allhelgonadagens kväll. Ett par dar före helgamäss klädde två av byns pojkar ut sig i och gick i alla går dar i byn och samlade ”smakkorv” av årets nyberedda korv som hängde på torkning i taket. På Allhelgonadagens kväll samlades så byns ungdom på ett överenskommet ställe för att avsmaka korven. Efteråt blev det förstås lekar och dans och annat ”tröt” hela kvällen. Denna sed lever kvar än i dag (1920 talet m.a.), t. ex. i Storsjö, men i stället för korv äts flötgröt. Byns flickor tar då med sig grädde (flötan).

Förutom detta helgamässfirande finns det många belägg för att ungdomar på hösten gröpte ur foderbetor eller andra rotfrukter för att på så vis tillverka lyktor. Ungdomarna gick sedan runt i byarna för att skrämma folk med sin spökliknande lyktor. Dessa upptåg verkar dock inte vara knutet till någon särskild dag, såsom ljusfyllda pumpor och rovor kring Halloween.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) uppdaterat 2021-10-31

Källa: Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz

”helgonmäss” SAOB

Vad är skillnaden mellan allhelgonadagen, alla helgons dag, alla själars dag och halloween?

30 oktober , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Allhelgonadagen firas 1 november och har så gjorts i den kristna världen sedan 800-talet. Alla själars dag är 2 november och har firats sedan 1000-talet. Allhelgonadagen avskaffades som helgdag i Sverige 1772 och istället blev blev Alla helgons dag istället en helgdag 1953. Den infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Halloween är en tradition som kom till Sverige från USA på 1990-talet. Ursprunget finns bl.a. i den keltiska festen Samhain.

Ett helgon är inom kristendomen en person som under sin livstid levt särskilt nära Gud och efter sin död blivit helgonförklarad av kyrkan. Många helgon har särskilda dagar under året då de firas.

Allhelgonadagen

Från början firade den katolska kyrkan martyrer på våren den13 maj. Dagen instiftades på 600-talet av påve Bonifacius IV. Under påve Gregorius IV (800-talet) så flyttades dagen till hösten, 1 november. Anledningen därtill var att dagen i flera förkristna trosföreställningar var den dag då man firade de döda och enligt känt mönster (från bl.a. jul) valde den kristna kyrkan att omforma dagen för egna syften.

Allhelgonadagen (1 november) är en av de äldre kristna helgdagarna som vi känner till i Sverige. Redan från 1100-talet, då kristendomen var ny i Sverige, finns noteringar i Vallentunakalendariet (1198) att allhelgonadagen är helgdag. Allhelgonadagen räknas då till andra klassens helger (efter jul, påsk och pingst) och firades bl.a. med allhelgonagillen.

Även om helgon var något som reformationen gick hårt åt överlevde allhelgonadagen både 1500- och 1600-talets helgdagsreduktioner. Det var först vid ”den stora helgdöden” år 1772 som allhelgonadagen avskaffades som helgdag. Men den fortsatte naturligtvis att firas ändå, dels med ungdomsfester på helgamäss och dels kyrkligt men då på den första söndagen i november.

Alla helgons dag

I början av 1900-talet kom seden att tända ljus på gravarna under allhelgonahelgen till Sverige. Det fanns dessutom en snedfördelning av högtider under året, med för många helgdagar på våren och för få på hösten. Därför fanns det ett intresse att åter göra allhelgonadagen till helgdag.

Men istället för 1 november så blev det den lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november (lördagar var fortfarande arbetsdagar när beslutet togs 1953). Eftersom 1 november fortsatte kallas allhelgonadagen (men inte var helgdag) kallades den nya helgdagen för alla helgons dag.

Alla själars dag

Eftersom allhelgonadagen i många förkristna traditioner firats till minne av döda släktingar valde abboten vid klostret i S:t Odilo att 988 instifta alla själars dag dagen efter allhelgonadagen, alltså 2 november. Alla själars dag försvann ur den svenska almanackan någon gång under 1500-talet,

Alla själars dag återkom i almanackan 1983 men kallades då Söndagen efter alla helgons dag. I den evangeliebok som Svenska kyrkan började använda 2003 återkom namnet alla själars dag som underrubrik.

Halloween

Dagen före allhelgonadagen (alltså 31 oktober) kallas allhelgonaafton eller på engelska All Hallows eve, vilket sammandraget blir Halloween. Halloween kom till Sverige från USA på bred front i mitten av 90-talet. Vilket datum som dagen (eller aftonen) firas (t.ex. genom att gå och fråga om ”bus eller godis”) är något oklart. Egentligen är det ju 31 oktober som gäller. Men då allhelgonadagen inte firas i Sverige, utan istället alla helgons dag kan Halloween i Sverige också firas fredagen före alla helgons dag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-10-30, uppdaterad 2022-10-09)

Litteratur: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.

Ljusen på gravarna och andra ljusseder : nya traditioner under 1900-talet / av Mats Rehnberg (1965)

”Därför firar vi alla helgons dag” Populär Historia 2019-11-01

Högtider och traditioner

Om svenska och andra högtider och traditioner. Varför och hur firar vi?

Författararkiv: Mattias Axelsson