På julaftonskvällen (efter att familjen Jonsson doppat i grytan och tittat på Julnygammalt i hemmet) åker Karl-Bertil taxi till ”de eländiga slumkvarter som fanns i huvudstaden på den tiden då den här sagan utspelar sig”. Där delar han ut paket till ensamma åldringar, till trasiga gatuvandrare och till ”de sorgsnaste diversearbetarna på ölkaféet”.
I boken finns inget namn på Ölkaféet men i filmen skymtar ett namn i bakgrunden – Café Småland. Enligt texten i fönstret serverar man ”pilsner & smörgåsar”.
Det förekommer två centrala adresser i anslutning till berättelsen, en i boken och en i filmen. I boken uppges att byrådirektör H.K Bergdahl bor på Oscarsvägen 30 (det är alltså dit Tyko och Karl-Bertil åker för att få reda på att det var en tändstickstavla av Bodens fästning som Bergdahl blivit av med). I filmen förekommer en rad olika adresser i Stockholm och Lidingö när Karl-Bertil går igenom paketen i sin postsäck. Mest av intresse är nog hans egen fars adress: ”Stjärnvägen 18, Stockholm”
Det finns dock ingen Stjärnvägen 18 i Stockholm, dock en på Lidingö, men det får nog förklaras som en av många anakronismer i filmen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-28
Dels så sägs det i filmen vid flera tillfällen att den utspelar sig i ”landets huvudstad”, dels så framkommer det i boken att Karl-Bertil jobbar på ”ett av postkontoren i landets huvudstad” och att taxichauffören kör honom till ”de eländiga slumkvarter som fanns i huvudstaden på den tiden då den här sagan utspelar sig”.
En annan indikation att serien utspelar sig i Stockholm är de två caféerna som förekommer i filmen – Rialto och Småland.
Café Rialto låg i verkligheten ihop med biografen med samma namn i hörnet av Sveavägen och Odengatan i Stockholm. Café Småland – där Karl-Bertil ihop med ölgubbarna sjunger Nu så kommer julen – är dock inte lika självklar att placera i någon stad.
När ”Internationella backhoppningar” från Garmisch Partenkirchen sändes 1959 var det klockan 14.15-15.30, sändningen kommenterades av Sven ”Plex” Pettersson och vann tävlingen gjorde Helmut Recknagel från Östtyskland.
Sedan ganska många år tillbaka börjar sändningarna från Garmisch Partenkirchen klockan två på eftermiddagen.
Kort svar: Första gången som SVT sände en uppesittarkväll dagen före julafton var 23 december 1956.
Den 23 december brukar kallas ”dan före dopparedan” och innebär ofta ett sista ryck i julstöket. Julskinkan griljeras, granen kläs och det sista pyntet sätts upp. En tradition som förknippas med dagen före julafton är att TV visar en uppersittarkväll som vakar in julen.
Enligt en artikel i SvD är det Bo Hermansson som från Göteborg bjuder på en ”uppetittarkväll”:
[Programmet kommer] enligt producenten rymma ”julesnö, hårda och mjuka paket samt en eller två tomtar”. Medverkande i underhållningen blir bl.a. sångerska Sonya Hedenbratt samt skådespelarna Maria Hörnelius, John Harrysson och Hans Wigren, samtliga från Göteborgs stadsteater.
Året därefter (1965) sände TV programmet Medan andra pyntar som lovades vara ”julunderhållning för stressade familjefäder”. Nästa gång det blir någon form av uppesittarkväll är 1968 då programmet ”Hejsan grabbar, är ni klara….” sändes dagen före julafton. Programmet kallades för en ”sittoppkväll”.
När TV2 kom 1969 sände båda kanalerna någon form av uppesittarkväll – i ettan var det Tomtar på loftet med Olof Thunberg och Björn Gustafsson och i tvåan var det Upptittarkväll till ni domnar kl. 21.45-22.30.
Under hela 1970-talet, förutom 1978, sändes det olika typer av uppesittarkvällar dagen före julafton, t.ex. nedanstående med Janne Carlsson 1979.
SvD 1979-12-23
Under 1980-talet var det olika från år till år om SVT sände någon uppesittarkväll. Ofta var det något populärt program som fick fungera som uppesittarkväll ex. Hylands hörna 1981. År 1990 sände TV3 sin första uppesittarkväll med Robert Aschberg, vilket kom att bli ett återkommande inslag i kanalen under 1990-talet. Samma år sände även TV4 sin första uppesittarkväll.
Kort svar: De äldsta beläggen för ordet ”mellandagsrea” i tidningstext är från början av 1960-talet.
Att realisera ut varor till ett lägre pris än ordinarie pris verkar butiker i Sverige ha börjat med i slutet av 1800-talet. Så här skriver Företagskällan:
Rean uppstod på 1800-talet, men fick sin storhetstid på 1930-talet. Från att ha varit ett sätt att bli av med ett lager eller tillfälligt parti har det blivit en viktig del av marknadsföringen.
Att ha en särskild rea under mellandagarna – alltså från 27 till 30 december – verkar ha börjat under 1960-talet. Det äldsta belägget för ordet ”mellandagsrea” i tidningstext är från Dagens Nyheter 1962. Då är det en bilförsäljare som skriver att de har ”Stor Mellandagsrea!”. Året därefter skrivs i samma tidning:
Den 27 december fram till den 15 mars pågår konfektionens reatid. Varuhusen har ”mellandagsrea” på litet av varje, men realiserar först rejält på egen tid. ”Slutet av januari” tror NK att deras sätter in
Första gången som mellandagsrea förekommer i SvD är 1965. Där rapporteras om hur det varit ”fullt med folk” första dagen på mellandagsrean (27 december).
SvD 1965-12-28
Det tydliga mönstret redan från början är att ”mellandagsrean” förvisso börjar under mellandagarna (även om de numera kan börja redan på juldagen) men fortsätter en bra bit in på kommande år.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-12-20)
Källor: ”Realisationens historia” Företagskällan 2018-09-17 samt artiklarna som hänvisas till i texten
Kort svar: Första gången som ”Svensson, Svensson” sändes på julafton var 1996 kl. 19.45.
Svensson, Svensson var en teve-serie som gått fyra säsonger på SVT med början 1994. Det sista avsnittet på säsong 1 sändes dagen före julafton kl. 21.45 och hette ”God Jul, Svensson”.
TV-tablån ur SvD 1994-12-23
Julavsnittet skulle sedan återkomma som en jultradition i SVT. Första gången som avsnittet sändes på julafton var 1996 direkt efter Karl-Bertil Jonssons julafton.
TV-tablån 1996-12-24
De två följande åren (1997 och 1998) sändes avsnittet också på julafton. Dock i TV2 senare på kvällen. Nästa år (1999) var avsnittet inte med på julafton utan SVT valde istället att visa långfilmen Svensson, Svensson från 1997 på juldagens kväll.
Förutom 2005, 2007, 2012 och 2017 har Svensson, Svensson visats varje jul under 2000-talet. År 2012 visades istället långfilmen Svensson, Svensson – i nöd och lust och jul-avsnittet sändes dagen före julafton. Även 2017 visades programmet dagen före julafton i SVT1 och sedan på julafton i SVT24.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-19
Källor: TV-tablån ut SvD den 24 december 1994-2020 + 23/12 1994, 25/12 19997 och 23/12 2012
Kort svar: På nyårsafton äter de flesta svenskar festligare mat än vanligt. Dock finns det inga typiska maträtter som vid ex. jul och påsk. På nyårsdagen är det pizza som är populärt.
Att nyår firats så sparsmakat – till skillnad från julens överdåd – präglade också maten. En bra bit in på 1900-talet var det vanliga att man på nyår fortsatte att kalasa på julens mat. Under andra halvan av seklet började så smått lite festligare mat att föreslås som nyårsmeny. Kokboken Köksalmanack föreslor 1961 följande:
Middag: Foliestekta kycklingar, med sallad och och råstekt potatis. Savring med varm mandelsås. Nyårssupé: med krabbgryta med vitlökssmör och pain riches.
År 1977 var det smörsmälta räkor och hett ris som föreslogs som nyårssupé. År 1988 hade kokboken varmrökt laxforell, spenattimbaler, kryddig creme fraiche, kokt fryst färskpotatis som middag och exotiska frukter med färdigköpt sorbet av olika slag till efterrätt.
Ur Köksalmanack 1977
Överhuvudtaget så skiljer sig nyårsmiddagarna mycket åt genom åren. Men också i nutid är det svårt att hitta en enhetlig nyårsmat som alla äter, i motats till julskinkan och köttbullarna på julafton och sillen och färskpotatisen på midsommar.
Det som ändå kan anses vara gemensamt för svenskars nyårsmat när man går igenom nutida förslag på olika receptsidor är att maten ska vara lyxig. Det ska inte vara mat som man äter annars och absolut inte julmat. Skaldjur i form av hummer eller räkor förekommer ofta som förslag.
Dock har Coca Cola (tillsammans med Disneys Jultomtens verkstad) haft en avgörande betydelse i att befästa hur jultomten ska se ut. Redan på 1920-talet började Coca Cola att göra annonser inför jul där jultomten förekom. Inför julen 1930 ritade Fred Mizen en jultomte som drack Coca Cola i varuhuset Famous Barr Co. i St. Louis.
Annons för Coca Cola 1930.
Under de kommande åren på 1930-talet fick den svenskättade tecknaren Haddon Sundblom i uppdrag att skapa en ny jultomte. Tanken var att Sunblom skulle göra ”jultomten” som en egen person, inte en person som var utklädd till jultomten.
Sundblom använde sig då av Clement Clark Moore’s dikt A Visit From St. Nicholas som en utgångspunkt från 1822 i skapandet av figuren och inför julen 1931 var Sundblom färdig.
Annons för Coca Cola 1931
Utseendet som Sundblom skapade för sin jultomte har därefter varit i princip allenarådande för hur en jultomte i USA ska se ut. Även den svenska jultomten har under senare tid fått se sig omsprungen av sin amerikanska motsvarighet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-18