Nu är det snart 2008 och därför har jag samlat tre intressant poster om historien bakom nyårsfirandet.
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, nyårsfirande, nyårsafton,1 januari, högtider, traditioner.
Författararkiv: Mattias Axelsson
Hur firades nyår förr i tiden?
Kort svar: Firandet av nyår berodde i hög grad på vilken klass man tillhörde. Överklassen firade på kontinentalt vis med supéer och saluter för kungen. Arbetare och bönder firade inte nyår i någon större utsträckning. Istället firade man de högtider som var mer anpassade efter arbetsårets rytm.
Nyårsfirande är i grunden en modern företeelse. Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16): ”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”. Seden att vaka in det nya året var, för att citera Swahn (s. 96), ”tämligen okänd bland bönderna”.
Något som är viktigt att påpeka i sammanhanget är att det var först på 1500-talet som 1 januari ens blev officiell nyårsdag i hela Sverige. Tidigare hade främst 25 december konkurrerat.
Den svenska överklassen firade nyår i större utsträckning än vad allmogen gjorde. De var påverkade av kontinentala vanor och man hade nyårssupéer, gjorde salut för konungen och avlade nyårsvisiter på nyårsdagen. Så här skriver Swahn (s. 96f)
På 1700-talet gällde regeln att ju finare visit man avlade, desto tidigare skulle den äga rum. Klockan fyra på morgonen måste man i Stockholm vara färdigklädd för att önska gott nytt år hos de förnämsta vid hovet.
Däremot var firandet under nyårshelgen mycket sporadiskt bland större delen av Sveriges befolkning före 1900-talet. Nyårsfirandet var en del av det längre julfirandet och därför åt man det som fanns av julmaten även på nyår.
Att fira nytt år i övergången mellan december och januari är ju egentligen helt onaturligt och resultatet av en administrativ åtgärd i Romarriket på 100-talet fvt. Snarare firade man de brytningstider som var mer anpassade efter naturens gång. Såhär skriver etnologen Gillis Herlitz:
Det kändes säkerligen mer motiverat att fira nytt år i samband med att skörden var bärgad, att slakten var genomförd, att hushållet gick i vintervila, än vid ett tillfälle då det inte hände så mycket i naturen eller arbetet på gården.
För vad vi måste komma ihåg är att årsrytmen under bondesamhället i hög utsträckning var anpassad efter livet på bondgården. Därför tedde sig säkerligen mer naturligt att fira ex. vårdagjämningen eller varför inte när sommarhalvåret började.
En sak som dock finns beskrivet vad gäller nyårsseder är att spå hur det nya året skulle bli. Återigen Gillis Herlitz:
Så länge människor funnits har nog just årsskiften ansetts vara speciellt lämpliga för allehanda övernaturliga krafter att vara i rörelse och dessa kanske kunde nås genom besvärjelser, magiska riter och offer.
Ett vanligt sätt att spå det nya året – eller ta nyårstyda som det också hette – var att stöpa i bly eller tenn. Metallen smältes och hälldes i kallt vatten för att sedan formas till något. Denna form kunde avslöja hur det kommande året skulle se ut. Förutom dessa nyårstydor var firandet kring årsskiftet som sagt inget utbrett bland majoriteten av befolkningen.
Foto: www.fotoakuten.se
Det var först under 1900-talet som nyåret började firas även bland de lägre klasserna. Troligtvis har Skansen och deras nyårsfirande – som började 1893 – samt att radion blev allmän egendom betytt mycket för att sprida nyårsfirandet bland de breda folklagren. I radion kunde man från 1924 höra klockringning från olika kyrkor i landet.
Mycket av det som idag förknippas med nyårsfirandet – skåla i champagne, fyrverkerier, läsningen av ”Ring klocka ring” – är alltså inte mer än knappa seklet gammalt.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-12-31)
Källor:
Nyår i Sverige av Göran Hägg
Svenska Traditioner av Jan-Öjvind Swahn
Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz.
Vilken dag bör man fira nytt år?
Kort svar: Olika kulturer och religioner har olika tidpunkter för firandet av nyår.
Visst tycker man att det är självklart att det nya året börjar vid tolvslaget den 1 januari, men tänk en stund till så är det långt ifrån uppenbart att just skiftet mellan december och januari skall utgöra början på det nya året.
Att det är just januari som är den första månaden har troligen att göra med ett administrativt beslut i Romarriket på 100-talet f.Kr. Från början var det 1 mars årets första dag – det var då som konsulerna installerades och årets krig planerades. Men ju större romarriket blev desto mer tid behövde man på sig att planera krigen så därför flyttades årsskiftet två månader bakåt. Men bara för att romarna valde 1 januari som nyårsdag var det inte så att alla direkt blev överens om när det nya året skulle firas.
Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet. I de flesta kulturer firas olika högtider vid dessa tidpunkter. I Sverige firar vi ju jul kring tiden för vintersolståndet och midsommar vid tiden för sommarsolståndet.
Problemet är dock att den tid det tar för jorden att snurra ett varv runt solen inte är exakt 365 dagar (det är några timmar mer). Så om man inte åtgärdar detta kommer högtidsdagar flytta sig bakåt – det är t.ex. därför som luciadagen kallas ”årets längsta natt” eftersom det var då vintersolståndet inföll under medeltiden. Påsken valde man dock att ha flytande och lät dess tidpunkt regleras av månen.
När vår nuvarande tideräkningen fixerades på 500-talet e.Kr. var det munken Dionysius Exiguus som räknade ut vilket år Jesus skulle ha fötts. Han räknade dock inte med 1 januari som nyårsdag som romarna hade gjort utan istället antingen 25 mars (då Maria skulle ha befruktats av helig ande) eller 25 december (då Jesus skulle ha fötts). Att den kristna kyrkan inte valde 1 januari har också att göra med ett avståndstagande från det hedniska romerska firandet.
Olika länder och olika härskare använde sig under hundratals år av olika nyårsdagar. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande:
För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.
I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).
Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret nowruz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) (uppdaterad 2012-03-03)
Källa: Hägg, Göran (1996) Nyår i Sverige W&W
Bilderna är från Fotoakuten.se
När, var och hur föddes Jesus?
Kort svar: Om Jesus födelse finns bara evangelierna som källa. De skriver inget om när Jesus föddes, men det bör ha varit mellan år 7 och 4 f.Kr. och ganska säkert inte den 25 december. De skriver att han föddes i Betlehem, men det är också osäkert.
En av flera anledningar till att vi firar jul är det kristna högtidlighållandet av att Jesus föddes. Dock var det först på 300-talet som datumet för firandet av Jesus födelse fixerades till den 25 december. Anledningen var att de styrande i Romarriket ville konkurrera ut firandet av den obesegrade solen (Sol Invictus).
När föddes Jesus?
Redan då visste man förmodligen att det inte var möjligt att ge ett korrekt svar på när Jesus föddes– vare sig vilket år eller vilken dag. Om detta säger evangelierna ingenting. Om vi börjar med datumet så finns det få ledtrådar i vare sig i Lukasevangeliet eller Matteusevangeliet. I vers 8 skriver Lukas:
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
Och om det går att dra några slutsatser av detta så borde Jesus ha fötts någon gång på våren eller hösten (en teori säger 25 september) då herdarna låg ute. Med stor säkerhet var det i alla fall inte i december då det troligtvis var alltför kallt.
Angående året då Jesus föddes så kan vi med säkerhet säga att det inte var år 0 eftersom år 0 aldrig funnits. Efter år 1 fvt kommer år 1 evt. Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut vilket år Jesus föddes eller egentligen vilket år han avlades. Så här skriver Sven-Eric Liedman
Dionysius’ kalender har också andra och för oss än mer överraskande drag. Den 1 januari var inte den kristna nyårsdagen utan antingen den 25 mars, Marie bebådelsedag, eller juldagen. Dionysius räknade säkert med den 25 mars – då Kristi människoblivande börjar – eftersom hela hans kalkyl bygger på detta datum. Han sökte nämligen ett lämpligt år, då påskdagen skulle ha infallit den 25 mars och då Jesu uppståndelse kunde tänkas ha skett. Han antog alltså att det förflöt ett jämnt antal år från avlelsen till den dag Jesus slutgiltigt lämnade sin jordiska kropp. Födelse- eller rättare sagt konceptionsåret – årtalet 1 – fann han genom att från denna påskdag räkna bort det antal människoår som Jesus enligt traditionen uppnådde.
Om vi använder evangelierna som historiska källor (vilket ju iofs är helt fel) går det snabbt att se att Jesus inte alls föddes år 1 utan förmodligen någon gång mellan 7 och 4 fvt.
Var föddes Jesus?
Inte heller frågan om var Jesus föddes är så självklar som vi tror. För det första är det en missuppfattning att julevangeliet berättar att Jesus föddes i ett stall. Så här står det i vers 7:
och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Krubban är det som gett upphov till berättelser stallet (oxen och åsnan kommer också senare). Vidare ser man att det egentligen inte finns något i texten som säger att Josef och Maria avvisades från något härbärge. Lukas använder ordet ”katalyma” (som betyder ungefär rum där människor bor) istället för det vanligare ”pandocheion” (värdshus) som han däremot använder i liknelsen om den barmhärtiga samariten. Snarare är det troligt att Josef, Maria och det nyfödda barnet fick flytta från sitt rum när Jesus föddes och istället fick bo i något oanvänt rum.
Inte ens att Jesus föddes i Betlehem kan vi med säkerhet veta. Evangelierna är ju som sagt inte några trovärdiga historiska källor. Dels skrevs de långt efter Jesus liv och dels skrevs de inte som biografier utan som propaganda för att Jesus var Messias. Och för att Jesus skulle kunna utpekas som Messias så var han tvungen att vara släkt med idealkungen David och född i hans stad, Betlehem.
Däremot är det ologiskt att Jesus verkligen föddes i Betlehem. Dels finns det inga som helst historiska belägg för att en omfattande skattskrivning genomfördes kring tiden för Jesus födelse. Dels är det mycket otroligt att folk skulle varit tvungna att resa till en stad där deras förfäder bott. En sådan princip tillämpad i praktiken skulle innebära ett helt kaotiskt resande för människor. Dessutom kallas Jesus konsekvent för Jesus från Nasaret i resten av Bibeln. På den tiden fick människor namn antingen efter sin fader (Jesus, Josefs son) eller efter sin födelsestad och om Jesus kallades ”Jesus från Nasaret” torde han också vara född i Nasaret.
Hur föddes Jesus?
Till sist frågan om hur Jesus föddes. Om Jesus föddes av en jungfru är såklart inget som man kan föra historisk forskning kring utan det är en ren trossak. Däremot går det att dra paralleller till andra historiska personer. Om Alexander den store fanns en föreställning att han blivit till genom att guden Zeus befruktat Alexanders mor. Liksom Platon, vars far av vissa ansågs ha varit guden Apollon.
Så för att sammanfatta finns en hel rad med felaktiga föreställningar om när, var och hur Jesus föddes (om han överhuvudtaget existerat).
Skrivet av Mattias Axelsson (2007-12-24)
Källor:
Cahill, Thomas (2002) Historien om Jesus Månpocket
Liedman, Sven-Eric ”Dionysius glömde inte bort år 0” i DN 1999-01-15
Wibeck, Sören ”Sanningen om Jesus” i Allt om Historia 12/2007,
Wibeck, Sören (2007) Jesus : jude, rebell, gud Historiska Media
5 poster om julfirande
Julen är kanske årets största högtid i Sverige. Jag försöker besvara några av de frågor som julfirare kan tänkas fundera över.
- Hur länge har vi haft julgranar i Sverige?
- Varför firar vi jul i Sverige?
- Varför är jultomten röd?
- Är jultomten en kristen eller en hednisk figur?
- Ska det heta adventskalender eller julkalender?
Andra bloggar om jul, julfirande, jultomte, julgran, tomte, högtider, traditioner.
Hur länge har vi haft julgranar i Sverige?
Kort svar: Julgranen är känd i Sverige sedan mitten av 1700-talet, men det var först vid 1900-talets början som julgranen fick spridning även utanför den urbana överklassen.
Vi vet är att barrträd förr ansågs hålla övernaturliga varelser borta och då julnatten var en natt då många sådana var i rörelse fanns det goda skäl att ha olika former av barrträd på sin gård. Seden finns belagd sedan medeltiden på svenska bondgårdar. Dock har den inget (eller åtminstone mycket lite) med vår moderna julgran att göra.
Den moderna julgranen har sitt ursprung i Sydtyskland och Schweiz. Så här skriver författaren Maria Flinck i boken Granna granen – julgransprydnader från 1870 till 1930:
Seden att dekorera julträd uppstod i Mellaneuropa, delar av det som idag är Österrike, Schweiz, Tyskland och Frankrike. De tidigaste kända julträden är de som hantverkarna i skråna ställde i sina samlingsrum på 1400-talet.
Eftersom det är träd som ställs in under vinterhalvåret så är det rimligt att anta att det vanligtvis var granar som man klädde, Men även andra träd förekom.
Att ta in en gran vid jul och dekorera den spreds bland adelsfamiljer från Tyskland till övriga Europa under 1700-talet. Främst var det genom giftermål seden spreds och det skedde inte i någon större omfattning. Först under 1800-talet fick julgranen någon större spridning i och med att tyska borgarfamiljer tog med sig bruket när de flyttade till andra städer i Europa.
I Sverige finns sedan åtminstone 1600-talet belägg för att granar användes som julprydnader. Men då var det i form av julstänger utomhus. Granarna var avkvistade så att bara en liten ruska fanns kvar i toppen. Julstången skulle vara rest senast klockan tolv på julaftonen.
Som nämnts var det främst bland adelsfamiljer som den moderna julgranen spreds. Första gången som en julgran av mer modernt snitt omnämns i Sverige är 1741 då grevinnan Wrede-Sparre beskrev hur hennes familj firade jul med ett stort träd prytt med ljus, äpple och saffranskringlor i centrum.
Julgranens intåg visar tydligt hur en tradition oftast inlemmas i samhället. En tradition sprids vanligen från överklass till arbetarklass via borgarklassen och från städerna till landsbygden. Och många av de traditioner vi idag ser som självklara har sitt ursprung i den senare hälften av 1800-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (2007-12-24)
Källor:
Flinck, Maria (1998) Granna Granen – julgransprydnader från 1870 till 1930; historik och modeller att göra själv Albert Bonniers Förlag
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker
Varför firar vi jul i Sverige?
Kort svar: Att svara kort på frågan om julens ursprung går egentligen inte. Men väldigt förenklat kan man säga att svenskt julfirande har tusenåriga rötter och i grunden handlar om en fest när året är som mörkast (vintersolståndet). Detta julfirande har sedan genom seklerna influerats av olika strömningar, t.ex. kristendomens traditioner, nationalromantiken på 1800-talet och amerikaniseringen under 1900-talet.
Att försöka reda ut julens ursprung kan tyckas vara ett döfött projekt redan från början eftersom det egentligen är en alldeles för stor fråga att svara på. Det är ju nämligen inte så enkelt att man kan säga att det finns en anledning till varför vi firar jul. Rötterna till vårt moderna julfirande är flera. Arkeologen och författaren till klassikern Årets folkliga fester (1936) Martin P:n Nilsson skrev om julens dubbla rötter:
En forntida hednisk julfest har sammansmält med den kristna julfesten, vilken fullt utbildad medfördes av kyrkan, då kristendomen infördes i Norden.
1. Nordiskt förkristet julfirande
Om vi börjar med det forntida och hedniska (som Nilsson kallar det) så vet vi att människor i alla tider högtidlighållit tidpunkter kopplade till solen – vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och inte minst vintersolståndet då natten är som mörkast.
I Norden är skillnaderna mellan ljus och mörker högst påtagliga, vilket Göran Stålblom (s. 142) påpekar. Ingen annan stans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Och ju längre norrut du kommer på jorden desto mörkare blir vinternatten.
Eftersom jordbruket i princip låg nere under de kalla vintermånaderna och förråden (förhoppningsvis) var välfyllda är december månad given som en månad för fest. Som Stålblom konstaterar är ”den enda högtid som man kan vara säker på att ha varit firad bland germanfolken i hednisk tid är julen”.
Julfirande har alltså förekommit långt innan kristendomen kom till Norden. Om det julfirande som fanns i Norden före kristendomens intåg vet vi dock faktiskt inte så mycket. Det mesta som har skrivits är gissningar (mer eller mindre välgrundade). Vi vet som sagt att det firades någon form av fest under de kalla vintermånaderna, men hur och exakt när går det pga bristande källmaterial att säga väldigt lite om. Ebbe Schön skriver t.ex. så här om när det firades jul i det förkristna Norden.
Kanske var det just vid vintersolståndet, men det kan lika gärna ha varit i mitten eller slutet av januari eller till och med i början av februari.
Ofta brukar det heta att midvinterblotet skulle vara lika med det förkristna julfirandet. Inte heller det vet vi särskilt mycket om. En av de viktigaste källorna för vad vi vet om midvinterblotet är Snorre Sturlassons sagor i vilka han utförligt beskriver hur midvinterblotet gick till. Problemet är att Snorre skrev sina sagor på 1200-talet, alltså 200 år efter att de skall ha utspelat sig. Ungefär som om jag skulle försöka mig på att beskriva i detalj hur man firade jul på 1800-talet enbart utifrån hörsägen.
På Nordiska Museets hemsida går man ett steg längre och avfärdar helt att vintersolståndet skulle ha firats i bondesamhället före kristendomen:
Vintersolståndet hade ingen känd betydelse i bondesamhället. Föreställningen om att det i förkristen tid fanns ett midvinterblot måste man ur forskningssynpunkt avfärda, eftersom det saknas belägg och källor. Vintersolståndet har dock nuförtiden fått en viss massmedial betydelse.
En sak som vi dock vet med stor säkerhet är att det dracks en massa öl under julfirandet. Öldrickandet i december var så viktigt att det fanns ett särskilt uttryck – ”att dricka jul”. Före kristendomen drack man till Oden, Frö och Njord och när kristendomen kom byttes gudarna ut men drickandet fortsatte. Från tidig medeltid finns en norsk lagtext som skriver om stränga straff för den som inte bryggde öl och signade det åt Kristus och Sankta Maria och till god årsväxt och fred.
2. Kristet julfirande
Kristendomen har som ingen annan religion bidragit till julfirandet. De stora europeiska språken har ju t.o.m kristendomen att tacka för ordet (engelskans Christmas, franskans Noël och tyskans Weihnachten).
Men om vi med julfirandet åsyftar firande av Jesus födelse var det från början något som ignorerades av kristna. Att fira en persons födelsedag ansågs hedniskt och istället var det naturligtvis påsken som var den viktiga högtiden.
Istället firade man Guds uppenbarelse genom dopet eller Epifania. Epifaniafirandet började hos en sekt på 200-talet som den 6 januari firade Jesus dop. Man ansåg att Jesus hade blivit Guds son genom dopet så därför blev firandet också en form av andlig födelsedag. Den kristna kyrkan i öster där sekten verkade valde att fira Jesus födelsedag den 6 januari för att helt enkelt konkurrera ut sekten. Och epifania är fortfarande den viktigaste dagen under julen för den ortodoxa kyrkan.
När kristendomen växte sig stark i Romarriket under 200- och 300-talet skulle dock 25 december få en alldeles speciell betydelse.
På 300-talet i Rom firades solgudens födelse (dies natalis Sol invicti) den 25 december, samma dag som vintersolståndet inföll enligt den julianska kalendern. Att man firade solgudens födelse just denna dag ter sig naturligt då det ju är då som solen återvänder.
När kristendomen så blev statsreligion i Romarriket valde man att ersätta firandet av solgudens födelse med firandet av Jesus födelse.
Vid samma tid firades även två andra högtider i Romarriket – dels saturnalier (en gammal romersk glädjefest till guden Saturnus ära) den 17 december och Kalendefetsen (firandet av det romerska ämbetsårets ingång) den 1 januari. Så småningom skedde en sammansmältning av dessa två romerska högtider till en nyårsfest som till formen påminner en hel del om vårt moderna nyårsfirande.
3. Kristet julfirande möter hedniskt
Det kristna firandet av julen hade alltså flera hundra år på nacken när det introducerades i Sverige under århundradens kring 1100-talet. Så här skriver Jan-Öyvind Swahn (s. 26) om medeltida julfirande:
Men bör kunna förutsätta att det medeltida kyrkliga julfirandet med sina centraldirigerade mässor inte avvek särskilt mycket från de kontinentala förebilderna. När de gäller formerna för hur man julade i hemmen har vi däremot knapphändiga underrättanden.
Förutom att man introducerade Jesus födelse som en orsak till julfirande var den katolska kyrkans viktigaste bidrag förmodligen de olika helgonen – Anders som slaskar eller braskar, Anna med kannan, Lucia som i fall gett namn åt en viktig tradition i december och till viss del även St Nikolaus även om hans bidrag till den svenska jultomten kommit först under 1900-talets amerikaniseringsvåg.
Hur mycket kristendomen påverkade det svenska julfirandet beror på vilken samhällsklass vi tittar på. Kungar och adel ville såklart efterlikna det europeiska firandet och tog in seder från kontinenten. Även borgerskapet påverkades av europeiska (särskilt tyska) handelsutbyten. Bönder är förmodligen, för att låna Swahns formulering (s. 27): ”de som i huvudsak höll de gamla festbruken från de hedniska julgillena vid liv”.
4. Senaste århundradena
Reformationen under 1500-talet ändrade inte i något större avseende på julfirandet. En del helgondyrkan rensades naturligtvis bort, men seder som var knutna till ex. Sankt Nikolaus och till Lucia levde vidare. Förmodligen för att den direkta kopplingen till de faktiska helgonen var svag.
Först från 1700- och 1800-talet finns det ordentligt med skriftliga källor som kan användas för att beskriva hur julfirandet växte fram. Och det är under dessa sekel och mycket i och med nationalromantiken under 1800-talet som många av de julseder vi firar idag växte fram.
Jultomten är ett tydligt sådant exempel som kunnat slå rot tack vare nationalromantiskt nyväckt intresse i folktro. En av grunderna för nationalromantiken var en längtan tillbaka till det gamla och ursprungliga, ju äldre desto bättre. Dock visste man då ännu mindre än vad vi vet idag om hur julen firades i det gamla Sverige.Därför är många av de till synes urgamla traditionerna som skapades under 1800-talet mycket tidstypiska för just detta sekel och alls inte urgamla som vi lätt kan förledas att tro – ett sådant exempel är julskinkan.
Under 1900-talet har en rad nya traditioner tillkommit – t.ex. Kalle Anka och hans vänner önskar god jul och den rödklädde, strovuxne och vitskäggige jultomten som populariserades i USA under mitten av 1900-talet.
Så för att återgå till frågan varför vi firar jul så beror det på en enastående blandning av traditioner från en rad olika håll. Många tusen år tillbaka i tiden firade våra förfäder en fest när det va som mörkast. Till denna mångtusenåriga tradition har sedan olika seder och bruk lagts till och tagits bort under seklerna som gått.
Skrivet av Mattias Axelsson (2007-12-21 senast uppdaterad 2013-12-24)
Källor:
Eskedröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag
Nilsson, Martin P:n (1936) Årets folkliga fester Isaac Marcus’ Boktryckeri
Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner: årets fester och livets högtider
Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker
Varför är jultomten röd?
Kort svar: Att jultomten har rött som sin primära färg på kläderna beror troligen på att det var den bästa kontrastfärgen till svart när tryckerierna under andra halvan av 1800-talet började färglägga teckningar av jultomten.
Enligt en spridd myt så var det Coca-Cola som skapade den moderna jultomten och då skulle jultomtens färger vara ett resultat av Coca-Colas rödvita färger. Men det är alltså inte sant.
Dock är det sant att Coca-Cola haft stor betydelse när det gäller spridningen av bilden av hur jultomten skall se ut, liksom Disney (via kortfilmen Jultomtens verkstad) har haft.
Coca Cola-tomten skapades av svenskättlingen Haddon Sundblom på 1930-talet, men redan långt tidigare hade liknande bilder av jultomten publicerats.
Santa Claus i USA
Här kan det vara på sin plats att skilja mellan den nordiska jultomten och den anglosaxiska. I Sverige lever dessa sida vid sida i julpynt, julgransprydnader och på julkort. Den anglosaxiska jultomtens (Santa Claus) formutveckling är främst ett resultat av illustratören Thomas Nasts teckningar.
År 1863 ritade Nast sin första Santa Claus och fortsatte sedan att utveckla jultomten som en dvärgliknande figur med rödbrusigt ansikte och vitt skägg klädd i ylle och en vit minkmössa med tofs.
Thomas Nasts första bild av Santa Claus (1863)
Nast inspirerades i sina teckningar framförallt av Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas (från 1823) som bl.a. beskriver St Nikolas så här:
His cheeks were like roses, his nose like a cherry!
His droll little mouth was drawn up like a bow
And the beard of his chin was as white as the snow;
Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar. Dessa hade bl.a. förmågan att ta sig upp och ned genom skorstenar, vilket Nast använde sig av när han skulle visa hur Santa Claus tog sig in i hus för att överlämna julklappar. Så här skriver Ulla Ehrensvärd
alla sentida bilder av Santa Claus återgår mer eller mindre direkt till hans [Nasts, min anm.] typ, även om gubben nuförtiden – under intryck av Father Christmas – har blivit fullvuxen
Men redan 1821 (två år innan A visit from St Nicholas) publicerades vad som tros vara den första bilden av St Nicolas i röda kläder. Det var i den illustrerade berättelsen Old Santeclaus with Much Delight.
,_page_3.jpg)
Bild från Old Santeclaus with Much Deligh (1821)
Så här skriver historikern Brian McGinty:
If this was the first lithograph, that is, a color picture, it would be only logical that the printer choose a color that would show the new process to best advantage. Brown, the color of most fur, would not present a great enough contrast with the black of surrounding type. In fact, of all the colors, red would seem to be the most appropriate and arresting choice.
Att man valde rött som färg för Santa Claus har beror alltså på att det är den bästa kontrastfärgen till svart.
Under åren som följde efter Nasts första jultomteteckningar florerade en rad olika varianter av jultomten. Bilderna nedan (hämtade från Snopes) är från 1906, 1908 och 1925. De visar hur jultomten har fått sin röda färg ett par decennier innan Sundblom ritade sin Coca cola-tomte.
År 1927 (alltså fyra år innan Sundblom målade sin jultomte för Coca Cola) skrev New York Times att bilden av jultomten redan var standardiserad:
A standardized Santa Claus appears to New York children. Height, weight, stature are almost exactly standardized, as are the red garments, the hood and the white whiskers. The pack full of toys, ruddy cheeks and nose, bushy eyebrows and a jolly, paunchy effect are also inevitable parts of the requisite make-up.
Jultomten i Sverige
Om Thomas Nast skapade den moderna Santa Claus är den framför allt Jenny Nyström som påverkat bilden vår svenska jultomte. Hennes första bild av en tomte var illustrationen av Viktor Rydbergs berättelse ”Lille Viggs äfventyr på julafton” från 1871. När texten gavs ut i bokform 1875 gick uppdraget att illustrera boken till den då 18-åriga Nyström. Rydberg var inte alls nöjd med Nyströms illustration och hennes tomtar har egentligen ganska lite gemensamt med hur hennes senare tomtar kom att se ut.
Jenny Nyströms bild av den svenska jultomten.
Ännu mindre likhet fanns med den tomte hon ritade 1881 för Ny illustrerad tidning. Den tomten var skägglös med stor huvud och ett ganska elakt grin. Först året därefter började hennes mer moderna tomte ta form i en illustration av Herman Hofbergs ”Svenska folksägner”. Därefter utvecklar Nyström sin tomte till den tomte vi känner idag med vitt skägg och (oftast) röd luva.
Nasts Santa Claus växte sedan under 1900-talet upp och blir fullängd. Genom sin medverkan i olika reklamkampanjer (bl.a. för Coca Cola) och tecknade filmer (främst Disneys Jultomtens verkstad från 1932) fick Santa Claus sitt genomslag i stora delar av världen.
I Sverige har Santa Claus dock inte helt lyckats tränga undan den nyströmska jultomten utan de lever till viss del sida vid sida. Även om min uppfattning är att den senare mer och mer trängs undan till förmån för Disney-tomten i alla fall i reklamkampanjer i tidingar och på teve.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2018-12-09)
Källa:
Ehrensvärd, Ulla (1979) Den svenska Tomten Svenska Turistföreningens förlag
Restad, Penne L. (1995) Christmas in America: A History
Norlin, Arne (2012) Myten om tomten Arx förlag
”The Claus that refreshes” www.snopes.com
Vem var Lucia och vad har hon med vårt luciafirande att göra?
Kort svar: Lucia är ett helgon som dog 13 december år 304. Dock har hon ingenting med vårt luciafirande att göra.
Att Lucia har namnsdag 13 december beror på att helgonet Lucia från Syrakusa ska ha dött martyrdöden på detta datum år 304. Enligt en legend var Lucia en ung kvinna från Syrakusa på Sicilien som i hemlighet avlade kyskhetslöfte. Hennes fästman vägrade dock detta och anmälde henne till kejsaren vilket gjorde att Lucia dömdes till prostitution då hon inte velat gifta sig. När hon skulle transporteras till bordellen blev det problem. Så här beskrivs historien:
Hon skulle fraktas på en oxkärra till hån och spe genom staden, men tusen man och flera oxar klarade inte att dra jungfrun. Den rasande ståthållaren lät då samla ved runt hennes fötter och prövade att bränna henne, men åter blev hon räddad av Gud. Därefter hällde han kokande olja över henne, men hon fortsatte att vara oskadad. Då blev ståthållaren mycket vred, och hon dömdes att bli dödad med svärd, och bödlarna stack ett svärd i halsen på henne. Men Lucia levde så länge, att en präst hann att komma och ge henne sakramentet. Då först dog hon.
Lucia blev tidigt helgonförklarad och det finns källor som beskriver en fest till hennes ära redan runt år 400. Således fanns Lucia med som namn i den kristna almanacka som infördes i och med kristendomen runt år 110. Dock har vare sig legenden eller helgonet Lucia någonting med det svenska luciafirande att göra. Luciadagen var under medeltiden förvisso en helgondag, men hade ingen större betydelse förutom i Skara stift där den hade en högre festgrad än i andra stift.
Årets längsta natt
Att vi uppmärksammar 13 december (Luciadagen) har istället med vintersolståndet att göra. Vintersolståndet är årets längsta natt, därefter vänder det och vi går mot ljusare tider. Vintersolståndet infaller den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit.
Eftersom den julianska kalendern som gällde i Sverige fram till 1753 innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del.
Under sen medeltid och tidigmodern tid hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:
[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början
Även efter 1753 då vintersolståndet åter hamnade den 21 december levde traditionen om 13 december som årets längsta natt kvar. Den kallades för ”lusse långnatt”.
Kring årets längsta natt fanns det naturligtvis en mängd föreställningar. Mycket onda krafter var i rörelse (liksom vid andra övergångstider – ex. Halloween då vintern börjar eller Mickelsmäss) och det fanns skäl för att vara försiktig.
Sista dagen innan julfastan
En ytterligare anledning att lucia uppmärksammades var att lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan. Därför fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Man skulle äta minst tre frukostar och det finns även historier om att man ätit sju frukostar under natten (fråga mig inte hur man orkade med det). På bondgårdarna försökte man också använda överflödets magi – d.v.s. genom att äta mycket mat under lussenatten skulle man få god tillgång på mat även under resten av året.
Genom historien har sedan luciafirandet förändrats på olika sätt, både under olika sekler men också i olika delar av samhället. I det äldre bondesamhället fanns en tradition att klä ut sig i anskrämliga kläder och gå som ”lussegubbar” eller ”lussegummor”. Från 1700-talet finns en vitklädd lucia med ljus i håret belagd i Västergötland.
Att fira lucia på det här sätter spreds sedan vi de västsvenska studentska nationerna till bl.a. Uppsala och Lund. Terminen vid universiteten avslutades normalt vid lucia och luciafirandet blev då ett naturligt festtillfälle. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter var det en manlig student som fick ikläda sig rollen som lucia.
Sitt moderna genombrott fick lucian 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första officiella luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.
Skrivet av Mattias Axelsson ( 2007-11-27, uppdaterad 2023-11-30)
Källor:
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma
Stålblom, Göran (1999) Vintersolståndet Norstedts förlag
Swahn, Jan-Öyvind (2005) Stora Julboken Ordalaget Bokförlag
Är jultomten en kristen eller en hednisk figur?
Kort svar: Jultomtens form och funktion är en blandning av olika influenser – både kristet och hedniskt.
Ingen symbol bland våra högtider torde vara så komplex som jultomten. Ursprunget till den gestalt i vitt skägg och röda kläder som delar ut julklappar står att finna på en rad olika platser och i en rad olika tider. Och svaret på frågan om jultomten är kristen eller hednisk beror lite på vilket perspektiv man anlägger.
Till att börja med anser jag det vara värt att skilja på jultomtens form (hur han ser ut) och jultomtens funktion (vad han gör). Beroende på vilket perspektiv man använder får man lite olika svar på ursprungsfrågan.
Jultomtens utseende
Jultomtens utseende varierar i hög grad mellan den anglosaxiska Santa Claus och den svenske jultomten. Dock har det under senare delen av 1900-talet blivit så att Santa Claus (kallad jultomten i Sverige) helt tagit över centralrollen på julafton även i Sverige.
Om vi alltså fokuserar oss på jultomten som vi lärt känna honom via USA så är han skapad så sent som i mitten av 1800-talet. Han är främst ett resultat av illustratören Thomas Nasts teckningar. År 1863 ritade Nast sin första Santa Claus och fortsatte sedan att utveckla honom som en dvärgliknande figur med rödbrusigt ansikte och vitt skägg klädd i ylle och en vit minkmössa med tofs.
Nast inspirerades framförallt av Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas som bl.a. beskriver St Nicholas så här:
His cheeks were like roses, his nose like a cherry!
His droll little mouth was drawn up like a bow
And the beard of his chin was as white as the snow;
I Sverige är det främst Jenny Nyström som skapat bilden av jultomten. Men som jag nämnt är hennes tomtar inte så framträdande vad gäller själva klapputdelandet på julafton, utan finns snarare som motiv på julkort och som julprydnader. Om vi jämför jultomtens utseende med hur St Nikolaus porträtterats innan jultomten fick sin form på 1800-talet så är det formmässigt mycket få likheter mellan jultomten och St Nikolaus. Från ett formmässigt perspektiv är alltså påståendet att jultomten skulle vara en kristen symbol mycket vagt underbyggt. Likväl har dagens jultomte få utseendemässiga likheter med folktrons tomte.
Jultomtens funktion
Om vi istället fokuserar på jultomtens funktion – att dela ut julklappar – så är den kristna kopplingen tydligare. Men det är å andra sidan den hedniska också. Bruket att ge gåvor till barnen i juletid går bl.a. tillbaka på att det i klosterskolorna delades ut gåvor den 6 december vilket var både avslutningsdag och helgonet St Nikolaus dag. Då klädde en munk ut sig till helgonet och gav gåvor till de snälla barnen och bannor till de som varit stygga. Med sig hade han en djävulsfigur som liknade en bock.
När Luther och reformationen drog fram över norra Europa var helgonen en sak som skulle bort. St Nikolaus var svår att bli av med eftersom traditionen som knutits till hans dag var en trevlig sådan. Därför försökte man flytta gåvoutdelandet till julafton och när man lyckats med detta ersattes helgonet med ett Jesusbarn (Kinkenjes).
I Sverige slog aldrig St Nikolaus igenom som gåvoutdelare. Redan under katolsk tid fick han konkurrens av Jesusbarnet. I Sverige levde dock St Nikolaus djävulfigur kvar som julbock och det var denne som till en början fick dela ut julklapparna i Sverige när dessa blev vanliga i överklassen på 1700-talet. Under 1800-talet ersattes julbocken som klapputdelare av den delvis nyskapade jultomten.
Så ur ett svensk perspektiv så är även jultomtens funktion svår att utan motsägelse härleda vare sig till enbart kristen tradition eller till folktro. Som ett svar på frågan jag ställer i rubriken så kan man säga att jultomten är varken kristen eller hednisk eller kanske egentligen både och. Symboler har nämligen aldrig någon betydelse i sig. Symbolerna har bara den betydelse som vi ger dem. Och få skulle väl idag anse att jultomten idag är särskilt kristen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2007-12-04, uppdaterad 2021-11-01
Källa: Ehrensvärd, Ulla (1979) Den svenska Tomten Svenska Turistföreningens förlag
Högtider och traditioner 