sketchen Grevinnan och betjänten kunde inte sändas i sin helhet. Dock finns dansk TV som har sketchen ordentligt inplacerad i sin programtablå.
Det som hände nyårsafton 1990 var att sketchen skulle ha sänts i mellan 21.55 och 23.45 i programmet ”Nedräkningen” lett av bl.a. Annika Hagström och Jacob Dahlin på Kanal 1. Men p.g.a. en debatt mellan svenska politiker som drog ut på tiden var man tvungna att sända en förkortad version av sketchen.
Förutom nyårsafton 2004 då Grevinnan och betjänten helt utgick p.g.a. tsunamikatastrofen så är 1990 det enda året sedan 1970-talet då sketchen inte har sänts i sin helhet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-04
Källor:
SvD 1990-12-31
Nedräkningen på Kanal 1 i en kopia på Kungliga Biblioteket (tack till Fredrik af Trampe som letat fram och tittat på kopian)
Kort svar: Förutom 2004 så har Grevinnan och betjänten sänts varje nyårsafton sedan 1977, samt 1974 och 1975.
Sketchen Grevinnan och betjänten sändes på nyårsafton i svensk teve 1974 och 1975, men året därefter visades den redan på juldagen. År 1977 fick sketchen för första gången sin egen plats i tablån på nyårsafton, kl. 20.40 under rubriken ”Liten helgtradition”.
sketchen Grevinnan och betjänten kunde inte sändas i sin helhet. Dock finns dans TV som har sketchen ordentligt inplacerad i sin programtablå.
Förutom det märkliga året 1990 så är den enda nyårsafton som Grevinnan och betjänten inte har visats sedan 1977 år 2004, alltså bara några dagar efter Tsunamikatastrofen.:
Klassiska ”Grevinnan och betjänten” lyfts ur tablån till förmån för en förlängd nyhetssändning. Och redan klockan 23.25 inleds direktsändningen från Skansen där statsminister Göran Persson kommer att tala till folket.
Kort svar: Ja, Systembolaget är öppet på nyårsafton, men bara till 15.00.
Systembolaget har under lång tid spelat en avgörande roll för svensk alkoholpolitik. Tydligast blir det kring då stora helgerna då det dricks stora mängder av t.ex. julöl, påsköl eller champagne på nyårsafton och en viktig fråga för många svenskar är om Systembolaget har öppet eller inte.
Ett av Systembolagets viktigaste uppdrag är att reglera försäljningen av alkohol, vilket gör att man inte har öppet på söndagar och helgdagar (t.ex. juldagen eller midsommardagen). Dock har man, sedan början av 2000-talet återigen öppet på lördagar.
Nyårsafton räknas hos Systembolaget som en lördag och därmed har man lördagsöppettider. Alla butiker har öppet till 15.00. Däremot är nyårsdagen en röd dag och då har inte Systembolaget öppet.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2019-06-14)
Nyårsafton 1977 var det dags igen för uppläsning av dikten på Skansen. Den här gången blev det skådespelaren Georg Rydeberg som fick äran att läsa stycket strax innan tolvslaget och nu sände teve för första gången.
Annons i SvD 1977-12-31
Så här skriver SvD:
Det nya året skall hälsas på med högburet huvud i snålblåsten på Skansen. Där läser Georg Rydeberg Tennysons ”Nyårsklockan”, där far ett magnifikt fyrverkeri i skyn. Gröna Lund och industrierna på andra sidan fjärde ska bada i ljus.
Samma år som TV2 sände Nyårsklockan samt Tolvslaget och fyrverkerierna första gången var också första gången som Grevinnan och betjäntensändes på nyårsafton i kanalen.
Kort svar: Förstå gången som ”Grevinnan och betjänten” visades på nyårsafton första gången 1974 som en del av Magnus och Brasses nyårsshow. Fast inslag blev sketchen på nyårsafton 1977.
På nyårsafton är det dels tolvslaget från Skansen med läsningen av Tennysons dikt Nyårsklockan och dels sketchen Grevinnan och betjänten som utgör det traditionella inslaget som sänts under flera årtionden.
Grevinnan och betjänten
Grevinnan och betjänten är en sketch som skrevs under början av förra seklet och 1963 spelades in för en tysk publik. På svensk teve visades sketchen första gången 8 februari 1969 i ett kvällsprogram som Beppe Wolgers ledde.
SvD 1969-02-08
Första gången som Grevinnan och betjänten visades under en storhelg var i programmet Julsäcken som var ett uppesittarprogram med Magnus och Brasse 23 december 1973. Tydligen gillade humorparet sketchen så mycket att de använde den på nyårsafton 1974 och 1975.
När sketchen sedan visades på juldagen 1976 skrev SvD att den ”brukar ligga i ett underhållningssjok vid tolvslaget på nyårsafton” och att läsaren ”har säkert sett sketchen förr, t ex i Magnus och Brasses nyårsprogram”.
Kort svar: Flera olika personer har läst ”Nyårsklockan” i teve från Skansens nyårsfirande – Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Margareta Krock, Jan Malmsjö, Loa Falkman, Malena Ernman, Pernilla August, Krister Henriksson, Mikael Persbrandt och Lena Endre. Lena Olin läser på nyårsafton 2022.
Ring out, wild bells, to the wild sky, The flying cloud, the frosty light: The year is dying in the night; Ring out, wild bells, and let him die.
I slutet av 1800-talet gjorde den svenske poeten Nils Edvard Fredin är fri översättning av Tennysons diktavsnitt. Så här valde Fredin att tolka det första stycket:
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten Mot rymdens norrskenssky och markens snö; Det gamla året lägger sig att dö… Ring själaringning över land och vatten!
Sedan slutet av 1970-talet har SVT sänt nyårsfirandet från Skansen, på samma sätt som man har sänt Grevinnan och betjänten. Där har olika skådespelare läst ”Ring klocka ring” i samband med tolvslaget. Efter att Jan Malmsjö läst tretton år i rad i början av seklet har nya personer läst varje år.
Kort svar: Att avlägga nyårslöften vid tolvslaget om vad man ska göra under det kommande året är en tradition som kommit till Sverige från USA under andra hälften av 1900-talet.
Till skillnad från julfirandet (som har tusenåriga anor) är nyårsfirandet den 31 december en relativt nya företeelse i Sverige. Seden att ”vaka in det nya året” fanns i princip inte som tradition i det svenska bondesamhället. Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16):”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”.
Enligt folklivsforskaren Bengt af Klintberg kommer traditionen med nyårslöften ifrån USA där de är kända sedan mitten av 1700-talet. I likhet med en rad andra högtider som introducerats i Sverige under 1900-talet – t.ex. alla hjärtans dag, halloween och mors dag – var det i mitten av 1900-talet som ”nyårslöfte” började användas som begrepp i Sverige.
När man söker i tidningsarkiv så finns ordet ”nyårslöfte” belagt sedan slutet av 1800-talet, men oftast handlar det då inte om den typen av nyårslöften vi tänker oss idag. Dessutom kan man noter att Svenska Akademins ordbok från 1947 inte alls nämner ordet ”nyårslöfte”
Den trycktes 1947 och innehåller inte mindre än 65 sammansättningar, men ingen av dem är ”nyårslöfte”. År 1947 var alltså ordet ännu inte så etablerat att det hade uppmärksammats av ordboksredaktionen.
Dock hade själva idén att kring nyår utlova saker för det kommande året börjat spridas i diverse tidningar under mellankrigstiden:
Redan på 1920-talet och under hela 1930-talet skrev båda tidningarna om goda föresatser och beslut vid årsskiftet, men ordet ”nyårslöfte” hade ännu inte kommit i bruk.
En bit in på 2000-talet är begreppet ”nyårslöfte” väletablerat. Hur många svenskar som avger ett nyårslöfte finns det dock lite olika siffror på. Enligt en artikel i Metro är det ”en av åtta svenskar” som avger nyårslöfte, medan Svt hävdar att siffran är runt hälften.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-31, uppdaterad 2020-12-20)
Kort svar: Ja, nyårsafton (31 december) är en röd dag, men bara eftersom den infaller på en söndag. Nyårsdagen (1 januari) är däremot en röd dag av sig självt.
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag.
Även om nyårsafton inte räknas som en ”röd dag” kan man ändå i praktiken likställa den med en ”röd dag”. I den proposition som ligger till grund för lagen om allmänna helgdagar skriver man bl.a.
Lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton är inte helgdagar men är ofta likställda med allmän helgdag.
Även i semesterlagen likställs dessa tre helgdagsaftnar med allmänna helgdagar:
Med söndag jämställs allmän helgdag samt midsommarafton, julafton och nyårsafton.
Det är arbetsgivarens och verksamhetens behov som styr på vilka dagar det behövs personal. Det gör att vissa verksamheter inte kan ha kläm- eller helgdagar. Arbetstidslagen säger att heltid motsvarar högst 40 timmar per vecka, men inget mer. Om arbetsgivaren inte har något kollektivavtal innebär det att julafton kan ses som vilken arbetsdag som helst, och inte ge rätt till varken ledigt eller extra
I många kollektivavtal (bl.a. det som gäller för hotell- och restaurangbranschen) räknas nyårsafton som en röd dag på så vis att det ger rätt till en extra ledig dag om man arbetar då:
Midsommarafton, julafton och nyårsafton som infaller måndag t.o.m. fredag också berättigar till en extra ledighetsdag.
Kort svar: Firandet av nyår berodde i hög grad på vilken klass man tillhörde. Överklassen firade på kontinentalt vis med supéer och saluter för kungen. Arbetare och bönder firade inte nyår i någon större utsträckning. Istället firade man de högtider som var mer anpassade efter arbetsårets rytm.
Nyårsfirande är i grunden en modern företeelse. Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16):”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”. Seden att vaka in det nya året var, för att citera Swahn (s. 96), ”tämligen okänd bland bönderna”.
Den svenska överklassen firade nyår i större utsträckning än vad allmogen gjorde. De var påverkade av kontinentala vanor och man hade nyårssupéer, salutade för konungen och avlade nyårsvisiter på nyårsdagen. Så här skriver Swahn (s. 96f)
På 1700-talet gällde regeln att ju finare visit man avlade, desto tidigare skulle den äga rum. Klockan fyra på morgonen måste man i Stockholm vara färdigklädd för att önska gott nytt år hos de förnämsta vid hovet.
Däremot var firandet under nyårshelgen mycket sporadisk bland större delen av Sveriges befolkning före 1900-talet. Nyårsfirandet var en del av det längre julfirandet och därför åt man det som fanns av julmaten även på nyår.
Det kändes säkerligen mer motiverat att fira nytt år i samband med att skörde var bärgad, att slakten var genomförd, att hushållet gick i vintervila, än vid ett tillfälle då det inte hände så mycket i naturen eller arbetet på gården.
För vad vi måste komma ihåg är att årsrytmen under bondesamhället i hög utsträckning var anpassad efter livet på bondgården. Därför tedde sig säkerligen mer naturligt att fira ex. vårdagjämningen eller varför inte när sommarhalvåret började.
En sak som dock finns beskrivet vad gäller nyårsseder är att spå hur det nya året skulle bli. Återigen Gillis Herlitz:
Så länge människor funnits har nog just årskiften ansetts vara speciellt lämpliga för allehanda övernaturliga krafter att vara i rörelse och dessa kanske kunde nås genom besvärjelser, magiska riter och offer.
Ett vanligt sätt att spå det nya året – eller ta nyårstyda som det också hette – var att stöpa i bly eller tenn. Metallen smältes och hälldes i kallt vatten för att sedan formas till något. Denna form kunde avslöja hur det kommande året skulle se ut. Förutom dessa nyårstydor var firandet kring årsskiftet som sagt inget utbrett bland majoriteten av befolkningen.
Det var först under 1900-talet som nyåret började firas även bland de lägre klasserna. Troligtvis har Skansen och deras nyårsfirande – som började 1893 – samt att radion blev allmän egendom betytt mycket för att sprida nyårsfirandet bland de breda folklagren. I radion kunde man från 1924 höra klockringning från olika kyrkor i landet.
Mycket av det som idag förknippas med nyårsfirandet – skåla i champagne, fyrverkerier, läsningen av ”Ring klocka ring” – är alltså inte mer än knappa seklet gammalt.
Kort svar: Olika kulturer och religioner har olika tidpunkter för firandet av nyår.
Visst tycker man att det är självklart att det nya året börjar vid tolvslaget den 1 januari, men tänk en stund till så är det långt ifrån uppenbart att just skiftet mellan december och januari skall utgöra början på det nya året.
Att det är just januari som är den första månaden har troligen att göra med ett administrativt beslut i Romarriket på 100-talet f.Kr. Från början var det 1 mars årets första dag – det var då som konsulerna installerades och årets krig planerades. Men ju större romarriket blev desto mer tid behövde man på sig att planera krigen så därför flyttades årsskiftet två månader bakåt. Men bara för att romarna valde 1 januari som nyårsdag var det inte så att alla direkt blev överens om när det nya året skulle firas.
När vår nuvarande tideräkningen fixerades på 500-talet e.Kr. var det munken Dionysius Exiguus som räknade ut vilket år Jesus skulle ha fötts. Han räknade dock inte med 1 januari som nyårsdag som romarna hade gjort utan istället antingen 25 mars (då Maria skulle ha befruktats av helig ande) eller 25 december (då Jesus skulle ha fötts). Att den kristna kyrkan inte valde 1 januari har också att göra med ett avståndstagande från det hedniska romerska firandet.
Olika länder och olika härskare använde sig under hundratals år av olika nyårsdagar. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande:
För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.
I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).
Högtider och traditioner 