Kort svar: Ida infördes som namnsdag i den svenska namnlängden 1901 eftersom dagen tidigare hetat korsmäss och sången ”Kors på Idas grav” var populär kring sekelskiftet.
En av de största förändringarna av den svenska namnlängden gjorde 1901 då man strök mer än 150 gamla namn, ändrade på 28 och införde 177 nya namn. Vid förändringen ökade antalet kvinnonamn från 79 till 134 men de utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
Ett nytt namn som infördes 1901 var Ida, som har tyskt ursprung och är belagt sedan mitten av 1300-talet. Namnet hade en storhetsperiod i slutet av 1800-talet och namnlängdskommittén ansåg därför att namnet skulle in i den nya namnlängden.
Almanacka 1908
Det datum som namnlängdskommittén valde blev 14 september. På detta datum kunde man fram till 1901 läsa ”korsmässa” i almanackorna. Och bakgrunden därtill är troligen antingen ett korstecken som kejsare Konstantin sett på himlen eller invigningen av Heliga gravens kyrka år 336.
Att det blev korsmässan som fick lämna plats åt namnet Ida förklaras i samtida press enligt följande:
Vi skola nu nämna ett fall, der blott och bart fyndigheten skapat det nya namnet. [..] När jag hör korsmessa, tänker jag på den gamla visan ”Mossbleupen hydda, kors på Idas graf”. Som sagdt, jag har det. [Dagen] skola het [..] Ida
”Kors på Idas grav” är en svensk visa från 1800-talet, med text av Charlotte Berger (1784-1852) och musik av Johan Göran Berger (1778-1856). Och kopplingen mellan kors och Ida blev det som gjorde att Ida landade på 14 september.
Sedan 2018 delar Ida namnsdag med Ronja ”eftersom båda namnen blivit populära genom Astrid Lindgrens böcker”.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-14
Kort svar: Sedan 2025 uppmärksammas julmustens dag varje år 24 november.
Julmust har funnits till försäljning sedan 1920-talet. Julmustens skapare – Robert Roberts – var aktiv både i nykterhets- och frikyrkorörelsen och ville därmed minska drickandet av alkohol, t.ex. julöl. Hans plan var att ta fram en dryck som såg ut som och till viss del smakade som öl.
Julmustens dag skapades för att uppmärksamma julmustens unika roll i svensk dryckeskultur och för att hylla traditionen kring en av våra mest älskade drycker.
Valet av 24 november som datum förklarar Sveriges bryggerier med att det ”markerar /../ att det är precis en månad kvar till julafton – och att julmustsäsongen därmed drar igång på riktigt.”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-09-12
Kort svar: Det äldsta belägget för pepparkakshus i Sverige är från 1873.
Pepparkakan har funnits som kaka i Sverige sedan åtminstone medeltiden, men det var egentligen först under 1800-talet som pepparkakan blev en julkaka. Av pepparkaksdeg började man i Tyskland, troligen inspirerade av sagan Hans och Greta, göra pepparkakshus i början av seklet.
Ett pepparkakshus är enligt ordboken ett ”bakverk av pepparkaksdeg i form av ett litet hus vanligen dekorerat med glasyr” och de är intimt förknippade med julen. Det tidigaste belägget för ordet ”pepparkakshus” i svensk tidingstext är från tidningen Freja 1873. I texten skriver man:
Hvilket barn skulle ej blifva förtjust att på sitt julbord återfinna Hans och Gretas sagoslott? Med ringa möda framställer man landskapet och vackrare ju lifvligare en rik fantasi medverkare. Materialet dertill kan man få hos hvilken konditor som hälst såvida man ej själv i hemmet vill åstadkomma detsamma.
Texten illustreras också av en teckning där en modell av ett pepparkakshus kan skådas.
Pepparkakshus
Under de därpå följande årtiondens förekommer det mycket annonser i december månad för pepparkakshus och fenomenet med pepparkakshus etablerar sig som en jultradition i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-04
Kort svar:Genom åren har många olika personer varit programledare för uppesittarkvällar på SVT.
Den 23 december kallas ofta för ”dan före dopparedan” och den innebär ofta att gör det sista med julstöket. Julskinkan griljeras, granen kläs och det sista pyntet sätts upp. En tradition som förknippas med dagen före julafton är att teve visar en uppersittarkväll som vakar in julen.
Första gången som teve sände uppesittarkväll var faktiskt 23 december 1956 med Henrik Dyfverman som programledare. Där och då blev inte uppesittarkväll på teve en tradition utan det skulle dröja ända till 1964 innan det åter var dags för ett program dagen före julafton som benämndes som uppesittarkväll.
En uppesittarkväll i teve karaktäriseras av att det är ett program som spänner över flera timmar, det är gärna många olika gäster och syftet ska vara att leda in tittarna i den stundande julhelgen.
Här är hela listan över uppesittarkvällar på SVT
År
Programledare
Programtitel
1956 kl 20.00-21.30
Henrik Dyfverman
Uppsittarkväll
1957-1963
inget uppesittarprogram
1964 kl. 22.25-23.25
Bo Hermansson
Dan före dan
1965 kl. 22.35-00.00
flera olika, bl.a. Hasse och Tage
Medan andra pyntar
1966-1967
inget uppesittarprogram
1968 kl. 22.30-23.55
Olle Adolphson och Moltas Eriksson
Hejsan, grabbar är ni klara
1969 kl. 21.45-22.35
Carl-Uno Sjöblom
Upptittarkväll tills ni domnar
1970
Sven Lindberg
ej helt program, korta bitar mellan ordinarie program
1971 kl. 21.00-22.20
ej angivet
Uppsittarkväll
1972 kl. 20.00-23.05
Isa Quensel & Olle Norell
Dan före dan
1973 kl. 20.10-23.50
Siwert Öholm
Uppesittarkväll
1974 kl. 21.00-23.45
Barbro Hörberg och Lars Widding
Dan före dan
1975 kl. 22.30-23.30
Östen Warnebring
Imorron e de julafton
1976 kl. 21.45-00.15
John Zacharias och Kerstin Nilsson
Klappat och klart
1977-1978
inget uppesittarprogram
1979 kl. 20.00-23.00
Janne Carlsson
I väntan på tomten
1980
inget uppesittarprogram
1981 kl. 19.30-23.00
Lennart Hyland
Hylands hörna
1982
inget uppesittarprogram
1983 kl. 22.00-00.00
Lasse Holmqvist och Britt Bass
Uppesittarkväll på Manhattan
1984 kl. 21.15-00.15
ej angivet
Från julelack till nyråsfrack
1985
inget uppesittarprogram
1986 kl. 21.35-00.05
Lena Willemark och Rolf Egil Bergström
Uppesittarkväll
1987
inget uppesittarprogram
1988 kl. 21.30-00.00
Lasse Holmqvist
Här är Lasse (annonseras inte som en ren uppesittarkväll)
(Kommentar: Vissa år när jag angivit ”inget uppesittarprogram” har det varit ett ordinarie program, t.ex ”På Spåret” eller ”Hemma hos Ernst” som har varit julspecial. Men dessa har inte varit rena uppesittarkvällar)
Ingvar Oldsberg 1994-12-23
Som tabellen visar har formatet för uppesittarkvällarna på SVT varierat både i omfång och i innehåll.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-22
Källor
Samtliga teve-tablåer för 23/12 i SvD:s digitala arkiv
Kort svar: ”Endast mamma är vaken” var ett radioprogram som sändes kvällen före julafton mellan 1949 och 1971 där Maud Reuterswärd spelade skivor.
Under Radiotjänsts första dryga två årtionden sändes oregelbundet uppesittarkvällsprogram dagen före julafton. Men det var inte förrän programmet ”Endast mamma är vaken” som uppesittarkväll på radio blev en tradition.
Dagen före julafton 1949 klockan 22.30-23.20 och sedan en halvtimme in efter midnatt kunde man på radioapparater runt om i landet höra ”grammofonunderhållning för er som julstökar” lett av programledaren Maud Reuterswärd. Detta blev snabbt en tradition som fortsatte varje dan före dan till och med 1971 – alltså i sammanlagt nästan ett kvarts sekel.
Programledaren Maud Reuterswärd
Att hon slutade med programmet 1971 förklarade hon året efter i Dagens Nyheter
Jag vill inte bli en gammal tant som man får fösa ut ur studion. Jag vill gå vidare och bli bättre
Tyvärr finns bara hennes sista program från 1971 bevarat, men av samtida beskrivningar kan man få en bild av hur det kunde låta. Enligt en text ”spelade hon härlig, disparat musik ända till klockan två” och en annan skribent påpekar att ”hon inte spelade några julskivor i sitt program. Hon var ute efter andra ting.” Reuterswärd själv förklarade
[Julen] är den grymmaste helg jag vet. Den klipper ju till så många ensamma människor.
Men sin sista sändning gjorde hon 23 december 1971 och sedan gick hon ur tiden 1980.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: Första gången som det i radions tablå finns ett program som liknar en uppesittarkväll är 23 december 1929.
Konceptet med uppesittarkväll dagen före julafton går tillbaka till att elektriskt ljus kommer till Sverige i bredare skala. Så här skriver Nordiska museet:
Uppesittarkvällen kom [ under 1900-talets första hälft] framför allt att förknippas med dagen före jul, som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset.
Redan 1925 börjar Radiotjänst med regelbundna radiosändningar och det dröjer bara fyra år innan det första radioprogrammet som har temat ”uppesittarkväll” sänds. I Riksprogrammet dagen före julafton 1929 sänds ”Dan före dan”, ett underhållningsprogram med bland annat sjömansvisor och dragspelskvartett.
Radio
Utifrån radions tablåer kan man inte se att detta blir en tradition omedelbart. Program med samma titel sänds 1937 utan vidare specifikation om innehåll. Fem år senare (1942) finns ”Dans före dan” med en lite utförligare beskrivning:
Grammofonmusik och sketch med Sonya under julklappsbestyren.
Efter det sänds liknande uppesittarprogram 1946 och 1948. Tradition blir det första dan före dan 1949 då radion sände programmet ”Endast mamma är vaken” timmarna före tolvslaget på kvällen före julafton. Programmet sändes sedan i drygt tjugo år fram till 1971. Därefter är det några års uppehåll på uppesittarkvällar i radio innan ett Hasse Tellemar 1975 leder ett rent uppesittarkväll-program sänds. Därefter är det t.ex. Mona Krantz och Christer Ulfbåge som leder programmen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: Att fiskandet och ätandet av kräftor ökade i Sverige under slutet av 1800-talet beror förmodligen på att det var ett sätt för bönder vid fiskerika vatten att försörja sig när jordbruket rationaliserades.
Historiskt har kräftor varit herrskapsmat i Sverige. Visserligen åt man säkert kräftor under forntiden i den mån det fanns, men med kyrkans intåg under medeltiden började man anse att kräftan var ett orent djur. Men den gjorde lite av en comeback som maträtt i Sverige någon gång under tidigmodern tid – men då i de högre stånden. Det äldsta belägget vi har för kräftkonsumtion i Sverige är från 1562 då Erik XIV skriver till fogden på Nyköpingshus. I brevet kräver kungen att man så många kräftor som möjligt ska införskaffas inför hans syster Annas bröllop.
”Kräftfångst”, målning av Carl Larsson, 1897.
Dock fanns skepsisen mot kräftor hos vanligt folk kvar ända in på 1700-talet. Kräftor ansågs vara ”osund föda” och Carl von Linné avrådde folk från att äta dessa ”insekter”. Det var främst i de högre klasserna som kräftorna förekom i matlagningen och då oftast som ingrediens i olika rätter – t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. Och om de åts hela så kokades de i vin, vatten, salt och vinäger och åts varma. å här skriver Swahn om synen på kräftor:
Kräftor, liksom svamp, räknades ”för herrskap”, inte för vanligt folk. Motviljan späddes på av Bibelns gammaltestamentliga förbud att äta ”djur som många fötter hava”. Men värre var att kräftorna sågs som asätare som livnärde sig på drunknades lik.
Det var först under andra halvan av 1800-talet som kräftans fick sitt genombrott i breda folklager. Troligen hänger det samman med en ökad efterfrågan hos folk som flyttat in till städerna i och med industrialiseringen. Inne i städerna blev de gamla idéerna från landsbygden om vad som var ren respektive oren mat inte längre lika starka.
Att det samtidigt fanns en ökad tillgång när bönder som drabbats av jordbrukets rationaliseringar försökte dryga ut sina inkomster med kräftfiske bidrog till kräftans popularitet. Så här skriver författarna till boken Allt om Kräftor:
Det riktiga uppsvinget för kräftan kom i och med rationaliseringen inom jordbruket /…/ vilket ledde till att en hel del människor plötsligt stod utan gård och arbete. Några av dem började fiska på heltid. En bra marknad fanns i de växande städernas befolkningar.
Kräftfisket ökade markant under senare hälften av 1800-talet till följd av den ökade efterfrågan. Någon gång runt 1920-talet hade begreppet kräftskiva etablerat sig ordentligt och då kom också affischen ”Kräftor kräva dessa drycker” som använda brännvinet på kräftskivan som argument emot ett totalförbud för alkohol i Sverige. Första gången som ordet ”kräftskiva” förekommer i text i Dagens Nyheter är den 7 augusti 1913 där det i ett referat från en tillställning i Stockholm går att läsa:
Det planeras högljutt för en ”kräftskiva” på kvällskröken.
Ökad konsumtion av kräftor ledde till stor oro från myndigheternas sida att kräftorna skulle försvinna. Därför infördes successivt regleringar av när kräftfisket fick starta – i början av augusti var den tid på året som gällde.
Kort svar: Drömgröt var en mycket salt gröt som man skulle äta innan man gick och la sig för att drömma om vem ens tillkommande skulle bli. Traditionen förekom inte sällan kring midsommartid.
Midsommarhelgen är en tid som historiskt och i folkliga föreställningar inte sällan knutits till kärlek, erotik och giftermål. På natten skulle man kunna drömma om vem man i framtiden skulle gifta sig med. Olika traditioner förekom för att framkalla just dessa drömmar. Bruket med ”sju sorters blommor” är ju ett typiskt exempel på just detta.
Ett annat exempel är ”drömgröt”, en ”på visst sätt tillagad gröt som förtäres på aftonen för att framkalla drömmar som förutsäga framtiden, särsk. rörande vederbörandes tillkommande make”. För att göra gröten effektiv skulle den tillredas på mjöl, vatten och rikligt med salt. Törsten som uppstår i sömnen skulle sedan få personen att drömma om att någon kom och erbjöd vatten och denna person skulle man sedan gifta sig med.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-17
Kort svar: Ursprungligen betyder ”midsommar” mitt i sommaren, men det har kommit att beteckna tiden kring sommarsolståndet och mer specifikt helgen då midsommarafton och midsommardagen infaller.
Ordet midsommar finns belagt i skrift på svenska sedan slutet av 1200-talet i Västgötalagen. Troligen är ordet betydligt äldre än så då det finns i fornsvenska som ”miþsumar”, även om vi inte vet särskilt mycket om äldre tiders midsommar. SAOB från1944 förklarar ordet ”midsommar” så här:
egentligen tiden i mitten av sommaren; tiden omkring 24 juni (Johannes döparens dag), vilket datum i den i Sverige till 1753 gällande gamla stilen inföll senare än nu; numera företrädesvis om dagarna 23 och 24 juni eller enbart om 24 juni (midsommardagen)
Här kan det vara på sin plats att hålla isär två olika saker – dels ”mitten av sommaren” och dels tiden för sommarsolståndet. Sommaren är en årstid som infaller olika beroende på var i landet man befinner sig och beroende på vilken definition av sommaren som avses. Mitt i sommaren kan då infalla vid olika tidpunkter.
Själva midsommarhelgen infaller dock alltid i anknytning till sommarsolståndet – alltså då solen står som högst på himlen. Fram till 1953 var midsommardagen alltid 24 juni, men numera infaller den lördag mellan 20 och 26 juni. Och det är som beteckning för den helgen som midsommar nästan uteslutande används numera.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-17
Kort svar: För att ett julkort skulle kunna frankeras som trycksak fick man skriva max fem ord på kortet och dessa fem ord skulle vara lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelse.
Julkort började skickas i Sverige på 1880-talet och följdes snart av både påskkort och senare även pingstkort. Korten knutna till högtidernas räknades som trycksaker och omfattades därför av andra portobestämmelser än vanliga brev.
För att det skulle räknas som just trycksaker så fick man inte skriva något på korten. Men 1892 gjordes en uppluckring som gjorde det möjligt att skriva en kort hälsning på julkorten och på nyårskorten.
Det är medgivet att å tryckta visitkort samt jul- och nyårskort för hand tillägga avsändarens adress och titel ävensom lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelser, uttryckta antingen med högst fem ord eller medelst allmänt brukliga begynnelse-bokstäver (a. t. a. och dylikt)
På julkort och nyårskort fick man alltså skriva en kort (max fem ord) hälsning om det var någon form av hövlighetsbetygelse. Detta gällde dock inte påskkort eller pingstkort. Där fick man inte skriva någon form av hälsning.
Julkort 1922
Men eftersom många ändå skrev små hälsningar på sina påsk- och pingstkort bestämde Generalpoststyrelsen 1925 att ”påsk- eller pingstkort taxeras således nu som trycksak, även om på kortet skrivits högst fem ord”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Högtider och traditioner 