Etikettarkiv: kräftor

Vilken dag ska man ha kräftskiva?

av

Kort svar: Det finns inte längre något bestämt datum för kräftpremiären och därmed inte heller för kräftskivorna.

Kräftor har vi ätit i Sverige sedan åtminstone senmedeltiden. Till en början var dock kräftorna huvudsakligen överklassmat och först under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet spred sig traditionen att äta kräftor ner i de breda folklagren.

Någon gång runt 1920-talet hade begreppet kräftskiva etablerat sig ordentligt och då kom också affischen ”Kräftor kräva dessa drycker” som använda brännvinet på kräftskivan som argument emot ett totalförbud för alkohol i Sverige.

Första gången som ordet ”kräftskiva” förekommer i text i Dagens Nyheter är den 7 augusti 1913 där det i ett referat från en tillställning i Stockholm går att läsa:

Det planeras högljutt för en ”kräftskiva” på kvällskröken.

Att kräftskivan 1913 hålls i början av augusti är ingen slump. Traditionellt är det nämligen just i början av augusti som kräftpremiären varit i Sverige. Det var då man fick börja kräftor. Reglerna är gamla och redan 1878 började Fiskestadgan för Hjälmaren gälla och den nionde paragrafen löd:

Kräftor må icke fångas under Juni och Juli månader.

Senare utvidgades förbudet att gälla alla Sveriges sjöar och tidsperioden då kräftfiske inte var tillåtet utsträcktes att gälla mellan 1 november och 7 augusti klockan 17.00. Numera finns inga lagar som reglerar kräftfisket och det går dessutom utmärkt att importera kräftor. Eftersom lagen om kräftfiske försvunnit sedan närmare tjugo år är buden lite olika kring datumet för kräftpremiären. Nordiska Museet skriver:

1994 togs förbudet mot kräftfiske helt bort, men de flesta i vårt land väljer ändå att inleda kräftätandet i början av augusti.

De flesta har dock sina kräftskivor under de första helgerna i augusti och det är då man ser folk i lustiga hattar under kulörta lyktor smaskande kräftor med stark ost och vitt bröd till.

Skrivet av Mattias Axelsson (2020-06-30)

Källor: Hansson, Kjell-Åke (2003) Kräftor! Allt om kräftor – och lite dill . . . Hansson & Lundvall Förlag

Saob uppslagsord: ”kräftskiva”

Hur länge har vi ätit kräftor i Sverige?

av

Kort svar: Förmodligen har det ätits kräftor i Sverige sedan medeltiden, fast då bara inom överklassen. Kräftans genombrott i de bred folklagren kom i slutet av 1800-talet.

I augusti månad konsumeras det stor mängder kräftor i Sverige och till det dricks öl och brännvin. Tidningarna är fyllda med smaktest och recept. Kräftskivan är tillsammans med midsommar förmodligen den svenskaste av traditioner. Men hur länge har vi ätit kräftor i Sverige egentligen?

Mathistorikerna Edward Blom:

Under forntiden åt man allt som gick att äta. Bodde man vid kräftvatten så åt man självfallet kräftor. Bodde man vid kusten åt man ostron.

Med kristnandet på 1100-talet började man anse att kräftan var ett orent djur. Men den gjorde lite av en comeback som maträtt i Sverige någon gång under senmedeltiden. Så här skriver Nordiska Muséet:

Liksom många andra festseder togs det upp av de högre stånden. Första gången kräftor nämns i svensk gastronomi är dock i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpingshus daterat 1562, där kungen befaller att man ska skaffa fram så många kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop.

Dock fanns skepsisen mot kräftor hos vanligt folk kvar ända in på 1700-talet. Kräftor ansågs vara ”osund föda” och Carl von Linné avrådde folk från att äta dessa ”insekter”.

Det var främst i de högre klasserna som kräftorna förekom i matlagningen och då oftast som ingrediens i olika rätter – t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. Och om de åts hela så kokades de i vin, vatten, salt och vinäger och åts varma. Så här skriver Swahn om synen på kräftor:

Kräftor, liksom svamp, räknades ”för herrskap”, inte för vanligt folk. Motviljan späddes på av Bibelns gammaltestamentliga förbud att äta ”djur som många fötter hava”. Men värre var att kräftorna sågs som asätare som livnärde sig på drunknades lik.

Kräftans genombrott i de bred folklagren lät vänta på sig till slutet av 1800-talet. Så här skriver författarna till boken Allt om Kräftor:

Det riktiga uppsvinget för kräftan kom i och med rationaliseringen inom jordbruket /…/ vilket ledde till att en hel del människor plötsligt stod utan gård och arbete. Några av dem började fiska på heltid. En bra marknad fanns i de växande städernas befolkningar.

Kräftfisket ökade markant under senare hälften av 1800-talet till följd av den ökade efterfrågan. Detta ledde i sin tur till stor oro från myndigheternas sida att kräftorna skulle försvinna p.g.a. det ökade fisket. Därför infördes successivt regleringar av när kräftfisket fick starta – i början av augusti var den tid på året som gällde.

Så egentligen är det bara i dryga hundra år som kräftor ätits i någon större utsträckning i Sverige. Och att det är just i början av augusti som de äts beror på myndighetsbeslut.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-08-09, uppdateras 2013-05-27)

Källor:

Andersson, Kjell-Åke (2003) Allt om kräftor – och lite dill… Hansson & Lundvall Förlag.

Swahn, Jan-Öyvind ”Kräftpremiär” (2011-08-05) i Populär Historia

”Kräftpremiären” på Nordiska Museet