Kort svar: Fettisdagen var förr den sista dagen på fastlagsfesten då man ofta åt fet mat som fläsk och bröd bakat på vitt mjöl.
Numera är fettisdagen så gott som uteslutande förknippat med semlor. Men historiskt har dagen varit avslutningen på en tre dagar lång fastlagsfest som fungerade som en förberedelse inför fastan som började på askonsdagen. Ordet fastlag kommer av av lågtyskan ”vastel-avent”, som direkt översatt blir ”faste-afton” på svenska. De tre dagarna av fastlag har firats i Sverige sedan kristendomen etablerade sig under den tidiga medeltiden.
Slå katt ur tunnan
Som fastlagens avslutningsdag firades fettisdagen lite extra mycket. Man åt fet mat som till exempel fläsk och bröd bakat på vitt mjöl. Förutom maten förekom festliga upptåg i form av karnevaler, som för övrigt betyder ”farväl kött”. Aktiviteter på dessa karnevaler kunde bland annat vara bruket att ”slå katten ur tunnan”. Leken gick ut på att pojkar och unga män red mot en upphängd tunna som man skulle slå sönder. När tunnan föll i bitar av slagen ramlade katten som tvingats in i tunnan ut.
En annan tradition var att ”åka långt lin”. Det innebar att man tog skidor eller kälke och åkte utför backen och ju längre du åkte desto bättre skulle det gå för dig. Ju längre du kom desto högre skulle linet till skörden växa.
De traditioner som överlevde in i det urbaniserade och industrialiserade 1900-talet var fastlagsriset (som numera snarare blivit påskris) och fastlagsbullen (som numera under namnet semla säljs i flera månader fram till fettisdagen).
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-02-05
Kort svar: Ingen vet exakt hur länge jul har firats i Sverige, men åtminstone sedan tiden före kristendomens ankomst.
Julen med alla sina helgdagar är utan jämförelse den mest firade helgen i Sverige. Förutom själva julhelgen firas också advent och lucia före och trettondag och tjugondag Knut efter. De traditioner som är knutna till julfirandet har successivt vuxit fram genom historien, vissa (ex. lutfisken och julottan) är flera hundra år gamla med andra (ex. Nissebus och fula jultröjor) bara har några år på nacken. Julfirandet i sig är dock något vi kan datera åtminstone mer än tusen år tillbaka i tiden.
Vi vet att människor i alla tider uppmärksammat tidpunkter på året som är kopplade till solens skenbara rörelse över himlavalvet. Institutet för språk och folkminnen skriver:
Sedan årtusenden tillbaka har vi firat högtider vid årets vändpunkter, när det har varit som mörkast och ljusast på himlen.
Vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och inte minst vintersolståndet då natten är som mörkast har varit viktiga tidpunkter för att ringa in året i Norden. Även om kopplingarna till ett påstått midvinterblot är källkritiskt mycket svaga.
Här uppe i Norden är skillnaderna mellan ljusa sommarnätter och mörka vinternätter dessutom väldigt tydliga, vilket Göran Stålbom (s. 142) påpekar. Ingen annanstans på vår planet har det funnits jordbrukså långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Och ju längre norrut du kommer på jorden desto mörkare blir vinternatten.
Eftersom jordbruket i Norden i princip låg nere under de kalla vintermånaderna och förråden (förhoppningsvis) var välfyllda blev december månad given som en månad för fest. Som Stålbom konstaterar är ”den enda högtid som man kan vara säker på att ha varit firad bland germanfolken i hednisk tid är julen”.
Ett viktigt argument för att julen har förkristna rötter är själva ordet ”jul”. Vi vet inte vad dess ursprungliga betydelse varit, men till skillnad från engelskans Christmas eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet ”jul” ingenting med kristendomen att göra. Det betyder att ordet har förkristet ursprung vilket i sin tur betyder att julen var så pass starkt rotad i Norden när kristendomen med sina traditioner att man valde att inte byta ut namnet på högtiden.
Även om vi vet att jul firades i Norden före kristendomens ankomst så vet vi väldigt lite om hur det firades. En sak som vi kan anta är att det dracks en massa öl under julfirandet. Så här sammanfattar historieprofessor Dick Harrison det hela:
vi vet att nordborna firade jul, och att de drack, men i övrigt famlar vi i blindo.
Öldrickandet i december var så viktigt att det fanns ett särskilt uttryck – ”att dricka jul”. Före kristendomen drack man till Oden, Frö och Njord och när kristendomen kom byttes gudarna ut men drickandet fortsatte. Från tidig medeltid finns en norsk lagtext som skriver om stränga straff för den som inte bryggde öl och signade det åt Kristus och Sankta Maria och till god årsväxt och fred.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap)2025-09-15
Kort svar: Att det finns två Johannes döparens dag beror på att Svenska kyrkan sedan 2003 kallar söndagen efter midsommardagen för ”den helige Johannes döparens dag” samtidigt som 24 juni kallats för Johannes döparens dag sedan medeltiden.
Den kristna kyrkan har dock sedan mycket lång tid tillbaka förlagt firandet av Johannes döparen 24 juli eftersom hans dag ska infalla ett halvår innan Jesus födelse. Så själva midsommardagen har i Sverige historiskt infallit på just på Johannes döparens dag.
Inför den nya Evangelieboken som kom 2003 hade det i Svenska kyrkan börjat höjas röster om att flytta Johannes döparens dag och istället fokusera midsommardagen på skapelsetemat. Kyrkostyrelsen skrev inför kyrkomötet:
I vårt förslag ägnas därför midsommardagen helt åt skapelsen, medan Johannes döparens födelse blir tema på den nya ”söndagen efter midsommardagen eller den helige Johannes döparens dag”.
Sedan Evangelieboken 2003 lanserades kallas alltså söndagen efter midsommardagen för ”den helige Johannes döparens dag” i Svenska kyrkan och i många almanackor. Den 24 juni kallas fortfarande för Johannes döparens dag i almanackorna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-05-15
Kort svar: Midsommarstången har historiskt symboliserat god sådd och växtlighet. Numera symboliserar den själva högtiden och till viss del även landet Sverige. Den har dock aldrig varit en fruktbarhetssymbol.
Midsommarstången har kommit att bli en central symbol inte bara för högtiden utan också för Sverige som land. För även om det finns majstänger även i andra länder i Europa så är stången så som den ser ut och används i Sverige unik. Det är bara i Sverige och i Finland (som ju var en del av Sverige till 1809) som de förekommer.
Förmodligen kom majstänger till Sverige via tyska köpmän redan under medeltiden, men då var bruket knutet till 1 maj. Sveriges något bistrare klimat är troligen det som gjort att traditionen med lövad stång flyttade knappa två månader – till midsommarhelgen. Säkra belägg där midsommarstänger förekommer är från 1600-talet och Erik Dahlbergs Suecia Antiqua.
Eftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung. Vårt midsommarfirande har få beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Mai Fossenius skriver:
Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligen även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.
Det finns inte heller några belägg för att midsommarstången ursprungligen skulle haft någon koppling till fruktbarhet eller fallossymbolik. Etnologen Jonas Engman skriver,
Synen på midsommarstången och majstången som en fallos hänger samman med Freud och psykoanalys. Freud överbetonade sexuell symbolik, i alla fall som det såg ut i bondesamhället. Vi har inga som helst bevis på att människor associerade denna idag så älskade stång med sexualitet.
Troligare är i så fall att stången i det äldre bondesamhället symboliserat ”god sådd och växtlighet”. Genom att pynta en stång med löv från naturen gör man en koppling till just den spirande växtligheten som finns i slutet av juni när midsommar infaller.
Numera, när bara ett fåtal svenskar arbetar inom jordbruket, har midsommarstången fått en delvis annan betydelse. Dels symboliserar den självklart själva högtiden, på samma sätt som jultomten är en symbol för julen eller påskharen är en symbol för påsken och dels är midsommarstången numera till viss del en symbol för Sverige som land. Midsommarstången så som vi reser den i Sverige är så gott som unik för just Sverige och Finland.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) (2025-05-15)
Litteratur:
Fossenius, Mai (1951) Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistoriskstudie Lund:Gleerup
Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma
Engman, Jonas ”Midsommarstången är ingen fallossymbol” – SVT Debatt 2012-06-24
Kort svar: På samma sätt som den katolska och protestantiska påsken infaller på olika datum olika år så infaller den ortodoxa på olika datum. Ortodox påsk är dock sällan på samma datum som den katolska/protestantiska eftersom många ortodoxa kyrkor fortfarande använder den julianska kalendern.
Inom kristendomen finns huvudsakligen tre grenar – den katolska, den ortodoxa och den protestantiska. Skillnaderna mellan och inom grenarna är av olika slag men en sak som skiljer ortodoxa ifrån katoliker och protestanter är vilken tideräkning man använder och därmed vilka tidpunkter man har för de olika högtidsdagarna – t.ex. jul och påsk. Katoliker och protestantiska kyrkor firar sina högtider med utgångspunkt i den gregorianska kalendern medan de flesta ortodoxa kyrkor använder den julianska.
Den julianska kalendern är den kalender som Julius Ceasar låg bakom och som introducerades i det romerska riket åren före vår tideräknings början. Den gregorianska kalendern är en modifierad variant som skapades av påve Gregorius XIII under 1500-talet. Skillnaden mellan den julianska och den gregorianska kalendern ligger i hur man beräknar skottår. I den julianska kalendern är alla år (utan undantag) skottår. Den gregorianska kalendern har samma regel med gör undantag för sekelskiftesår (ex. 1700) som inte är skottår, förutom de sekelskiftesår som är jämt delbara med fyra (ex. år 2000) som är skottår.
Ortodoxa firar påsk
Anledningen till att den gregorianska kalendern utvecklades var att den julianska kalendern hamnade 11 minuter ur fas i förhållande till exempelvis vintersolståndet och vårdagjämningen varje år. På 128 år blir det ett helt dygn och på medeltiden hade felet växt till nästan två veckor (därför kunde vintersolståndet infalla på luciadagen).
Idag skiljer det tretton dagar mellan den julianska och den gregorianska kalendern – därför firar man juldagen den 25 december inom den västliga kristendomen och den 7 januari inom den östliga kristendomen.
Varför har ortodox påsk ett eget datum?
Fram till 1582 följde alla kristna samma kalender, den julianska. Det betyder att alla kristna firade påsk på samma datum eftersom man räknade ut påskens datum på samma sätt. Påskdagen blev den första söndagen efter påskfullmånen (alltså den enligt Metons cykel framräknade fullmåne som inföll efter 20 mars).
När vissa kristna länder övergick till den gregorianska kalendern så uppstod ett glapp på mer än en vecka till de som fortsatte att använda den julianska. Detta glapp växer sedan succesivt ju längre tiden går. Detta får också till följd att påsken ofta skiftar i datum mellan de ortodoxa kristna som använder den julianska kalendern och de katoliker och protestanter som använder den gregorianska.
Alla kristna utgår från fullmånen och vårdagjämningen i att beräkna påsk, Skillnaden blir att påskfullmånen infaller på olika datum i den julianska och den gregorianska kalendern. Därför kan också påsken infalla på olika datum, men alltid på en söndag.
År i Metons cykel (faktiskt år)
Påskfullmånen i den julianska kalendern
Motsvarande datum i den gregorianska kalendern (+ 13 dagar)
Datum för orotodox påsk (i den gregorianska kalendern)
Det var först 1982 som det i en förordning bestämdes vilka dagar som skulle vara officiella flaggdagar, innan dess hade det förvisso flaggats men det hade inte funnits några centralt bestämda flaggdagar. Sedan 1939 hade den av Kungliga Vetenskapsakademin utgivna almanackan innehållit flaggdagar på initiativ av Bestyrelsen för svenska flaggans dag.
Sveriges flagga
Inför beslutet om allmänna flaggdagar 1982 så genomfördes en SOU (1966:62) som gick igenom argument för och emot olika flaggdagar. Om flaggning på de kristna högtidsdagarna skrev utredningsmannen:
Vad de kyrkliga högtidsdagarna beträffar föreligger ingen anledning att ändra nyårsdagens, påskdagens, pingstdagens och juldagens karaktär av allmän flaggdag.
Notera att midsommardagen inte är med i ovanstående uppräkning, men när beslutet skulle fattas så hade regeringen lagt till midsommardagen. Men orsaken till att påskdagen blev och fortfarande är en flaggdag i Sverige är för att det är en kyrklig högtidsdag.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-04-10
Under hela året dricks det 40-60 miljoner liter must i Sverige, merparten under december månad. Konsumtionen av påskmust har dock ökat under de senaste åren. I en artikel från 2023 konstateras att:
för femton år sedan konsumerade svenskarna cirka fyra miljoner liter påskmust, de senaste åren har försäljningen uppgått till över tio miljoner liter.
Påskmust står alltså för cirka en femtedel av musten som säljs varje år. Midsommarmust däremot har aldrig fått något större genomslag.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-10
Kort svar: Nej, det finns ingen koppling mellan den gudinnan Ishtar och den kristna påsken.
Vid påsk brukar det ibland cirkulera en bild som förklarar påskens ursprung med den gudinnan Ishtar. Budskapet i bilden är att Ishtar (som påstås vara en assyrisk–babylonisk fruktbarhetsgudinna) har gett namn till Easter (det engelska ordet för påsk) och att påskfirandet egentligen är ett kristnande av en förkristen fruktbarhetsfest.
Texten i sin helhet (översatt till svenska) lyder:
Påsken var ursprungligen firandet av Ishtar, den assyriska och babyloniska fruktbarhetsgudinna. Hennes symboler (som ägget och haren) var och är fortfarande fruktbarhets- och sexsymboler (eller trodde du faktiskt att ägg och harar hade något med uppståndelsen att göra?) Efter att Konstantin bestämde sig för att kristna imperiet ändrades påsken till att representera Jesus. Men i sitt ursprung handlar påsken (”easter”) (vilket är hur man uttalar Ishtar) om att fira fertilitet och sex.
Att bilden – trots att informationen är helt felaktig – fått sådan stor spridning beror förmodligen på att det är tacksamt att försöka ”avslöja” att kristna högtider egentligen bygger på hedniska diton. Så är fallet till viss del med julfirandet, dock inte vad gäller påsken.
Vad är fel med bilden på Ishtar som påskens gudinna?
1. Ishtar är inte roten till det engelska ordet Easter.
På de allra flesta språk (svenska, franska, spanska och italienska bl.a.) så är ordet för påsk härlett ifrån det hebreiska pesach eftersom påskens rötter kommer ur det judiska påskfirandet. Engelska och tyska skiljer sig från detta mönster – på engelska heter påsk ”easter”. Men ordet ”easter” har inget med ”ishtar” att göra. Det kommer istället troligen ifrån urgermanskana ”austron” som betyder ”soluppgång i öster”. Här finns också möjligen en koppling till namnet på en gudinna vars högtid firades i Eastermonað (den anglosaxiska månaden som motsvarar april).
2. Ishtars symboler är inte ägg och harar
Ägget är en central symbol för påsken och kopplingen till liv är inte särskilt kontroversiell. Dock finns det inget koppling mellan ägget och gudinnan Ishtar. Antropologen Krystal D’Costa skriver ”Ishtar doesn’t seem to be connected to eggs in any explicit way.”
Av de symboler som brukar listas för gudinnan Ishtar finns en krokformad knut av vass, åttauddig stjärna, lejon, rosett och duva. Både ägg och harar lyser med sin frånvaro.
3. Ingen tror väl att harar och ägg har med Jesus att göra?
I den text som cirkulerar antyds det att folk i allmänhet skulle tro att ”ägg och kaniner hade något med uppståndelsen” att göra. Så är det naturligtvis inte.
Det finns givetvis ingen direkt koppling till Jesus uppståndelse och påskharar och påskägg. Och jag tror inte heller att någon vettig människa tror det. Påskhararna och påskäggen är ju istället ett exempel på folkliga traditioner som av olika skäl knutits till en religiös högtid.
4. Kejsare Konstantin var inte den som gjorde så att påsken blev en kristen högtid
Konstantin den store var kejsare i det romerska riket under början av 300-talet och var den som tillät kristendomen i riket. Detta ledde senare till att kristendomen blev statsreligion. Men att Konstantins legalisering av kristendomen skulle lett till att kristna började fira påsk och därmed tog över en gammal hednisk kult knutet till Ishtar är bara påhitt.
De första kristna var, liksom Jesus och hans lärjungar, judar och levde i en judisk miljö. De fortsatte att fira samma högtider som sina judiska vänner, men gav dem en ny innebörd. Påsken fortsatte att firas, men nu med Jesus död och uppståndelse i fokus snarare än Exodusberättelsen.
Påsken firades alltså långt före 300-talet. Vad som däremot bestämdes vid konciliet i Nicaea år 325 var att den kristna påsken aldrig skulle infalla samtidigt som den judiska. Därför infaller den kristna påskdagen den första söndagen efter påskfullmånen.
5. Ishtar uttalas inte som Easter
Inte ens det grundläggande påståendet att Ishtar och Easter låter likadant stämmer. Så här skriver Tim O’Neill
På modern engelska uttalas det som det ser ut, med ”Ish-” som första stavelse. Det ursprungliga akkadiska namnet uttalades ”ISH-tar” eller kanske ”EESH-tar”, men inte ”EAST-er”. Alla likheter mellan hur den moderna engelska formen ”Ishtar” ser ut och det moderna engelska ordet ”Easter” låter är en ren tillfällighet.
Sammanfattning
Texten som cirkulerar med och som försöker argumentera att det finns en koppling mellan gudinnan Ishtar och en förkristen fruktbarhetsrit å ena sidan och den kristna påsken å andra sidan är alltså helt felaktig. Det finns inga som helst historiska belägg för en sådan koppling utan allt vi vet talar istället för motsatsen – att kopplingen överhuvudtaget inte existerar.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-10
Kort svar: Påskharen kommer med påskgodis och oftast är det på påskafton.
Påskharen dyker upp i svenska tidningar under slutet av 1800-talet, men då enbart i texter som beskriver den tyska traditionen. Det är först under mellankrigstiden som man kan se ett bredare genombrott för fenomenet ”påskharen” i Sverige.
Att dela ut godis till påsk är en tradition som vi kan spåra tillbaka till 1800-talet i Sverige, men att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården etablerar sig samtidigt med påskharen – alltså under mellankrigstiden.
Påskägg med påskharemotiv
Eftersom påskhelgen är fler dagar lång – från skärtorsdagen till annandag påsk – så varierar dagen som påskgodiset delas ut. Hos vissa familjer är det påskkärringar på skärtorsdagen som knutits till påskgodiset medan det hos andra är påskharen på påskafton.
Hos ISOF finns bl.a. följande berättelse om påskaftonens traditioner. Informanten är kvinna född 1930 från Västergötland
Påskägg ska helst målas, om det hinns med. Påskharen och de färggranna påskäggen fulla med godis är ett återkommande inslag. Vi dukade upp många års glada pappägg och lät barnen leta. I det tolfte ägget låg godiset. En populär lek.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-10
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-06-07
Källor: Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Högtider och traditioner 