Kort svar: Påskfirandet har sin bakgrund i den judiska historien om uttåget ur Egypten. När de kristna skulle skapa en egen religion valde de istället att fira påsken till minne av Jesus död på korset. Dessutom har olika varianter av vårfester firats i de flesta kulturer under lång tid.

Liksom med det svenska julfirandets bakgrund finns det flera rötter till varför man firar påsk i Sverige. Huvudsakligen går det att utröna tre källor till att dagens påskfirande ser ut som det gör: 1) judiskt påskfirande, 2) kristendomens brytning med judendomen samt 3) folktro under de senaste århundradena.

1. Judiskt påskfirande

Det kanske mest påtagliga judiska bidraget till den svenska påsken är just ordet påsk som kommer av hebreiskans pesach (gå förbi eller skona). Ordet syftar på ursprunget till det judiska påskfirandet.

Bakgrunden är att israeliterna hade blivit slavar i Egypten. Moses hade blivit utvald av Gud att leda israeliterna ur fångenskapen, men farao var helt emot den idén. För att övertyga farao lät Gud tio svåra plågor hemsöka Egypten – den sista var att alla förstfödda (både människor och djur) skulle dö.

För att israeliternas barn skulle skonas bestämde Gud att de skulle slakta ett lamm och måla ett kors i blod på dörrarna. På så sätt kunde Gud veta vilka dörrar han skulle gå förbi.

Till minne av denna händelse och att israeliterna dagens därefter kunde lämna Egyptens slaveri (Exodus) firar judar sin påsk. Att den judiska påsken hamnat just på våren beror på dess ursprung i förisraeliska firande av vårens ankomst, den första skörden och att de första lammen föddes.

Ordet påsk är förvisso ett viktigt bidrag, men det viktigaste är snarare att Jesus (vars död och uppståndelse är bakgrunden till den kristna påsken) var jude och dog just under det judiska påskfirandet runt år 30 evt. Hela Jesus liv, gärning och död måste ses i ljuset av det judiska samhälle vari han levde och verkade. Så här skriver Ingemar Unge:

Förvirringen kring påsk är begriplig – det var ju för att fira den judiska påsken som Jesus anlände till Jerusalem, vilket utlöste den rad händelser som gav upphov till den kristna påsken,

2. Kristendomens brytning med judendomen

De allra första kristna firade inte alls påsk på det sättet som vi känner den kristna påsken. Så här skriver Sofie Lohman:

Till att börja med firade den kristna församlingen inte påsken som vi gör nu en gång om året, utan varje Söndag var en sorts påskdag då man ville påminna om Jesu seger över döden på ”den första veckodagen”. Man kallade den ”Herrens dag”. Det var alltså Jesu uppståndelse som skapade den första söndagen.
I svenskan kommer namnet Söndag från de språk som senare kallade söndagen för solens dag. Sunday på engelska och Sonntag på tyska.

De första kristna var också, liksom Jesus och hans lärjungar, judar och levde i en judisk kontext. De fortsatte att fira samma högtider, men gav dem en ny innebörd. Påsken firades alltså på samma sätt, men med Jesus död och uppståndelse i fokus snarare än Exodusberättelsen.

Det var först när kristendomen spred sig utanför Palestina in i Romarriket som det började höjas röster för att det judiska arvet skulle bort. Och vid konciliet i Nicaea år 325 bestämdes bland mycket annat att den kristna påsken aldrig skulle infalla samtidigt som den judiska. Därför infaller den kristna påskdagen den första söndagen efter påskfullmånen. På så vis firades Jesus uppståndelse på påskdagen alltid på en söndag till skillnad från den judiska påsken som kan infalla under vilka veckodagar som helst.

Att fira Jesus (d.v.s. Guds) död och uppståndelse just med utgångspunkt i vårdagjämningen har lett en rad forskare att dra paralleller till förkristna solkulter där solgudens (ex. Shamash) seger över mörkrets makter firades just i anslutning till vårdagjämningen. I Skandinavien hölls disablotet – där offer till fruktbarhetsgudinnorna Diserna genomfördes – vid tiden för vårdagjämningen.

Även likheten mellan kristnas firande av Jesus uppståndelse och Adoniskulten i Grekland har förts fram av bl.a. James Frazer. Det är dock svårt att få belägg för spekulationer att vårt påskfirande skulle ha sitt ursprung eller ha någon som helst koppling till dessa kulter.

3. Folktro under de senaste århundradena

Vad som däremot är tämligen säkert är att många av de attribut som vi förknippar med påsken har sitt ursprung på andra ställen än just inom kristendomen. Den kristna kyrkan har nämligen genom seklen varit mästare på att omtolka symboler så att de passar i en kristen kontext. Låt mig ta tre konkreta exempel som har med påsken att göra – ägget, påskriset samt påskkärringar.

• Att vi äter så mycket ägg just vid påsk har i en kristen kontext tolkats som att ägget är en symbol för Jesus grav och att knäcka skalet blir då en symbol för Jesus uppståndelse. I själva verket finns det rent praktiska orsaker till att ägg äts i mängder kring påsk – hönorna värper nämligen mycket ägg just då och de fick inte ätas under fastan. Därför fanns ett stort lager av ägg att ta av vid påsk.
• Huruvida påskriset är en förkristen tradition kan man tvista om. Dock är det klarlagt att folk piskade varandra med ris kring våren redan under antiken och att folk använde björkris som prydnad redan före kristendomen torde väl inte vara helt otroligt. Dock har björkriset fått en kristen innebörd i det att traditionen säger att Jesus piskades med dvärgbjörk under långfredagen.
• Kloka kvinnor och trollgummor har förmodligen funnits i alla samhällen, men deras övernaturliga kunskaper gjorde att kyrkan vid slutet av medeltiden inledde en förföljelse av dessa kloka gummor också kallade häxor. Häxprocesserna kulminerade under senare delen av 1600-talet då över 300 personer dömdes till döden i Sverige. Att det var just under påsken som häxorna reste till Djävulen berodde troligtvis på att man tolkade natten då Jesus blev förråd som en natt då all sköns otyg släpptes lös. Sedan åtminstone 1800-talet har tron på häxor avdramatiserats genom att folk klätt ut sig till häxor och ”gått påskkärring” på skärtorsdagen eller påskafton.
  Påskkärringarna är ett utmärkt exempel på hur kristendom och folktro växelvärkar fram nya traditioner.

Slutsatser

Högtider – särskilt de populära som påsk och jul – är alltid en blandning av olika traditioner och tankesystem. I princip inga kulturer är isolerade så därför påverkas de hela tiden av handel, migration, mission och liknande. Att envist försöka bevara ”det ursprungliga” och tro att ett sätt att fira påsk (eller jul eller allhelgona) är det korrekta är meningslöst.

Sätten som och skälen till varför vi firar en högtid kommer alltid att variera, både över tid och rum. Påsken är ett utmärkt exempel på detta.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (uppdaterad 22/2 2011)

Källor:

Eskedröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag

Nilsson, Martin P:n (1936) Årets folkliga fester  Isaac Marcus’ Boktryckeri

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner: årets fester och livets högtider