Kort svar: Det finns olika hypoteser kring barfotaspringningen på Vårfrudagen – en handlar om att man gjorde det för att slippa sjukdomar under året och en annan menar att det var en kvarleva från medeltida botriter.
Till Vårfrudagen har det knutits en rad olika seder: tranbrev, trangodis och den som fortfarande lever kvar – våfflorna. En tradition som nästan helt försvunnit är barfotaspringningen på Vårfrudagen (eller ibland på Vårfrudagsafton eller tranafton som den också kallas). Bringéus skriver:
Seden innebar att någon eller några av familjemedlemmarna sprang barfota runt huset eller gårdsplanen, runt fähuset eller gödselstacken.
Varför man sprang barfota finns det olika hypoteser kring. Bengt af Klintberg menar att det handlade om en markering för att våren var kommen. Genom att ta av sig på fötterna och springa hälsade man våren välkommen. Det fanns också en del magi kopplat till dagen, eftersom det var vårens första dag. Att springa barfota skulle ge hälsa och god skörd under det kommande året.
John Granlund menar å sin sida att barfotapsringningen snarare ska tolkas som en kvarleva av en medeltida botrit – man kan jämföra med att äta eller stryka aska under askonsdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-03-25)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Att jungfru Marie bebådelsedag är så tidigt som 13 mars i almanackan 2016 beror på att påskdagen också är tidig, vilket gör att man flyttar bebådelsedagen bakåt i almanackan.
Vissa år (som t.ex. 2016) är påsken så tidig att påskdagen infaller mellan nämnda datum. Påskdagen 2016 infaller 27 mars och då flyttas jungfru Marie bebådelsedag till söndagen två veckor tidigare, eftersom söndagen precis före påskdagen är palmsöndagen. Således infaller jungfru Marie bebådelsedag 2016 söndagen den 13 mars, men Marie bebådelsedag(och våffeldagen) är fortfarande 25 mars.
Kort svar: Våffeldagen 25 mars heter som den gör eftersom det är den dag man äter våfflor.
Våffeldagen infaller den 25 mars – alltså samma dag som jungfru Marie bebådelsedag. Att det är så är såklart ingen slump – snarare tvärtom. Bebådelsedagen kallades i folkmun för ”Vår Fru-dagen” (eftersom jungfru Maria kallades Vår Fru). Enligt bl.a. Jan-Öyvind Swahn så beror det på en språklig detalj:
Vårfrudagen förvanskades i många mellansvenska dialekter till Vafferdagen, ty i de delar av Sverige där man använde s.k. tjocka l och r var det lätt att glida över från Vafferdagen till Vaffeldagen, och vaffel var en äldre form av ordet våffla och därmed var en bestående matassociation bildad.
Kort svar: Jungfru Marie bebådelsedag är egentligen 25 mars, men i Svenska kyrkan firas dagen på den söndag som infaller 22–28 mars (om det inte sammanfaller med palmsöndagen eller påskdagen) – vilket 2026 är 22 mars.
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Datumet för händelsen firas lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.
Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.
Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.
I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.
Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:
Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen
Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)
Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Kort svar: Mariadagar kallas de festdagar inom kristendomen som är till minne av Jesus moder – jungfru Maria. De största Mariadagarna har i Sverige varit bebådelsedagen (25 mars), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie besökelsedag (2 juli) Marie himelsfärdsdag (15 augusti) och Marie födelses dag (8 september).
Förutom Jesus själv är hans moder – Maria – den person som haft störst betydelse för utvecklingen av helgdagar och fester inom kristendomen. Det finns närmare trettio Mariadagar inom kristen tradition. De firas dock med i olika grad – i Sverige är det jungfru Marie bebådelsedag och kyndelsmässodagen som fortfarande har någon betydelse. Eftersom dessa två ursprungligen räknats som Kristusfester har de överlevt reformationen. Under medeltiden var mellan fem och sex Mariadagar helgdagar i Sverige, idag är det ingen. Så här skriver Malmstedt:
I Uppsala stift innehöll kyrkoåret under senmedeltiden sex Mariadagar som var festa fori. Det var Marie kyrkogång, bebådelse, besökelse, himmelsfärd, födelse och obefläckade avlelse som man högtidlighöll på dessa dagar.
Marie kyrkogångsdag (kyndelsmässodagen) – 2 februari
Den första Mariadagen under året infaller den 2 februari. Att kristna firar kyndelsmässodagen beror på att det i Biblen berättas om att jungfru Maria – fyrtio dagar efter att hon fött Jesus – gick till templet med sin nyfödde son för att rena sig. Enligt reglerna i 3 Mosebok 12 skulle en nyförlöst kvinna vänta fyrtio dagar innan hon kunde gå i templet igen. Det var först då hon var ren.
Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. Datumet för denna bebådelse (som betyder ”bringa budskap om, lämna underrättelse om”) är lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.
Under sommaren – den 2 juli – infaller jungfru Marie besökelsedag. Dagen firas till minne av Marias besök hos Elistabeth (Johannes döparens mor) såsom det beskrivs i Lukas 1:36. Till skillnad från ovan nämnda Mariadagar är besökelsedagen en fest med ursprung i medeltiden. Det var först år 1389 som påven Urban VI la till besökelsedagen som en helgdag i den katolska kalendern.
Sedhan tree wårfru dagar, som äro Kyndermessa, Marie bebodelse som faller j Longfastonne, och Visitationis, thet är Marie besökelse,
Det var först i och med ”den stora helgdöden” 1772 som Marie besökelsedag tillsammans, med en hel rad andra helgdagar, drogs in.
Marie himmelsfärd (15 augusti)
En av de viktigaste och äldsta Mariadagarna är Marie himmelsfärd den 15 augusti. Även om himmelsfärden gjordes till dogm av av påve Pius XII först 1969 har dagen firats inom kristenheten sedan åtminstone 400-talet. Det som firas är att jungfru Maria togs upp till himlen både med kropp och själ.
Marie himmelsfärd var alltså helgdag i Sverige under medeltiden, men var en av många dagar som togs bort i och med reformationen och den nya kyrkoordningen 1572.
Marie födelse (Morsmässa) – 8 september
Den 8 september hette i svenska almanackor fram till 1620 Marie födelsedag, men bytte sedan namn till Morsmässa. Jungfru Marie födelse finns inte omnämnt i något av de fyra evangelierna i Bibeln, den äldsta texten där Marie födelse finns med är Jakobs protoevangelium från slutet av 100-talet.
Att fira Marie födelse den 8 september går tillbaka till 500-talet och ska ha sitt ursprung runt nuvarande Syrien och Palestina. Efter konciliet Efesus år 431 växte en stark Mariakult fram där.
Jungfru Marie obefläckade avlelse är inte en kristen idé om att jungfru Maria också kom till genom en jungfrufödsel (likt sin son Jesus). Den obefläckade avlelsen handlar om att Maria anses fötts utan arvsynd. Katolik.nu förklarar:
Det betyder helt enkelt, att hon från början befann sig i nådens tillstånd och delade Guds liv och var fri från de syndiga begär som ansatt den mänskliga naturen efter syndafallet.
På samma sätt som det är nio månader mellan Marie bebådelse (25 mars) och Jesus födelse (25 december) är det alltså nio månader mellan att Marias föräldrar hade sex (8 december) tills det att hon föddes (8 september).
Enligt vissa källor ska den 8 december ha varit en helgdag i svenska stift, medan andra hävdar att det inte är fallet.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-08)
Källor:
Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm: LT Förlag
Topelius, Christer (1989) En årsrunda. 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar Tidens förlag
Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.
Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.
Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av vår att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.
”Peter Katt” – 22 februari
Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:
Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.
Mattias – 24 februari
Även Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”. Sigfrid Svensson skriver (s. 94):
Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.
Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.
Gregorius – 13 mars (före 1882 12 mars)
Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.
Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars
Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren. Däremot har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).
Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)
Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Kort svar: Att det oftast finns två bebådelsedagar (en jungfru Marie bebådelsedag och en Marie bebådelsedag) beror på att riksdagen 1952 beslutade att 25 mars (den ”riktiga” bebådelsedagen) inte längre skulle vara helgdag. Därför flyttades det kyrkliga firandet till närmaste söndag (förutsatt att denna söndag inte är på palmsöndagen eller påsksöndagen då Marie bebådelsedag istället firas söndagen före palmsöndagen).
Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. I Lukasevangeliets första kapitel berättas det om händelsen:
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Så sedan 1953 är jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars ingen helgdag. Dock kallas den ”Marie bebådelsedag” och det är denna dag som kallas våffeldagen. Kyrkan firar jungfru Marie bebådelsedag på den söndag som infaller mellan 22 och 28 mars. Därför är det ofta två stycken Marie bebådelsedag i almanackan.
Kort svar: Kalenderreformen 1953 innebar att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.
I ärkestiften hade man förutom söndagarna 63 lediga dagar, varav i genomsnitt 7 inträffade på söndagar. Därtill kom de lokala helgonens dagar. /../ Detta innebar att omkring 100 dagar var lediga per år
På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis nya behov av ledighet och helgdagar. Runt 1944 motionerade två folkpartistiska ledamöter om att en ny helgdag skulle införas på hösten och att den skulle läggas på en lördag. Lagutskottet föreslog utifrån detta en förutsättningslösa utredning.
Redan initialt fanns det förslag om att flytta jungfru Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag eller en måndag samt att flytta midsommardagen till en lördag. Orsaken var att det fanns ”önskemål om att arbetsveckorna måtte inte för mycket splittras”.
Under åren direkt efter andra världskriget fanns en rad olika förslag kring hur kalendern skulle reformeras. Ett av de mest konkreta är från 1947 då man föreslog att lördagen för mickelsmäss samt lördagen före allhelgonasöndagen skulle bli röda dagar. Så här skrev SvD:
Två nya dubbelhelger under den mörka årstiden, obligatorisk dubbelhelg vid midsommar och Marie bebådelsedags upphävande som självständig helgdag är huvudpunkterna i det slutgiltiga förslag som nu lagts fram av helgdagssakkunniga. Den ena hösthelgen kommer att infalla på lördagen före Mikaelisöndagen under perioden 28 september – 4 oktober. Den blir utan kyrklig anknytning men får en viss anknytning till gammal tradition.
Lördagen vid mickelsmäss blev dock aldrig en röd dag, däremot kom nya utredningar med nya förslag 1950. Då var alla helgons dag kvar som helgdag på lördagen, jungfru Marie bebådelsedag skulle flyttas till en söndag och midsommardagen flyttas till att alltid infalla på en lördag (20-26 juni).
Kalendern 1955 när alla helgons dag blivit röd dag
Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagar – jungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen.
En dubbelhelg skapades också i november i och med att lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november blev röd dag och kallades ”alla helgons dag”. Allhelgondagen låg kvar den 1 november. Därför finns det två dagar i samband med allhelgona – Allhelgonadagen (1 november, ingen röd dag) och alla helgons dag (lördagen mellan 31 oktober och 6 november, röd dag).
Genom denna kalenderreform som antogs 1952 och började gälla 1953 flyttades en helgdag från våren till hösten i och med att Jungfru Marie bebådelsedag togs bort och alla helgons dag lades till. Dessutom blev midsommaraftonsfirandet alltid på en fredag.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15, uppdaterad 2020-01-16)
Våffeldagen har fått sitt namn av ett slarvigt uttal av vårfrudagen, alltså Jungfru Marie bebådelsedag. Säger du vårfrudagen snabbt blir det lätt våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i våffeldagen.
Jungfru Marie bebådelsedag är alltid 25 mars (nio månader före firandet av Jesus födelse – 25 december). Enligt traditionen var det då som jungfru Maria fick veta att hon var havande med Jesus. Att man valde just 25 mars har samband med att våren börjar och då tedde det sig logiskt att fira tillblivelsen av Jesus just denna dag eftersom vi går mot ljusare tider (jmfr Jesus som “världens ljus“)
Sedan 1953 är 25 mars inte längre någon röd dag i den svenska almanackan. Istället är det den söndag som infaller närmast 25 mars (i år – 2009 – 22 mars) som bör namnet Jungfru Marie bebådelsedag. Den 25 mars bär istället namnet Marie bebådelsedag och det är då man enligt traditionen skall äta våfflor.
Högtider och traditioner 