Kort svar: På julafton 1962 var det Jeanette von Heidenstam, Katarina Widell och Barbro Elfström var programvärdar i teve.
Under slutet av 1950-talet hade teve börjat sändas i Sverige och vid skiftet till sextiotalet hade teven tagit klivet in i folkhemmet – bl.a. genom fotbolls-VM 1958 och OS i Rom 1960.
Under julafton 1962 var det tre ”jourhavande hallåor” som log ”mot svenska folket från julhelgens digra program”. De tre var Jeanette von Heidenstam, Katarina Widell och Barbro Elfström. En av dem – Jeanette von Heidenstam – skulle återkomma som julvärd 1978, 1979 och 1980 (sista året i par med Arne Weise).
Skrivet av Mattias Axelsson gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-11-20)
Kort svar: Plutos julgran har visades på teve på julafton 1967 och 1968 och återkom 1983 och blev därefter ett permanent inslag.
Plutos julgran (Pluto’s Christmas Tree) är en animerad kortfilm på sju minuter som kom 1952. Filmen handlar om hur ekorrarna Piff och Puff följer med julgranen in till Musse Pigg och Pluto och det bråk som mellan ekorrar och hund blir konsekvensen. Filmen avslutas med att Kalle Anka, Långben och Mimmi Pigg sjunger ”Deck the halls”.
När man gjorde den första förändring 1967 tog man bort tre filmer (Bambi på isen, Pinocchio och Kalle Anka och nötkriget) och lade till tre nya (Plutos julgran, Kalle Anka och myrorna samt Nalle Puh på honungsjakt). Ingen av dessa tre blev särskilt långlivad – Plutos julgran och Nalle Puh på honungsjakt försvann efter två år och Kalle Anka och myrorna efter fyra år.
DN 1983-12-24
På julafton 1983 var det tre filmer som kom tillbaka efter kortare eller längre uppehåll.
Två år därefter – 1969 – introducerade man något som skulle bli återkommande på julafton, att visa en scen ur en aktuell Disneyfilm. I december 1968 hade Djungelboken haft premiär på svenska biografer och på julafton året efter premiären klockan halv fem (ja, programmet sändes så sent då) visades ett klipp ur Djungelboken.
Kort svar:Julafton 1972 var det Olle Norell och Isa Quensel som var julvärdar i teve.
Det finns en myt, spridd på flera ställen, om att Bengt Feldreich och Arne Weise ensamma hade hand om julvärdsskapet mellan 1959 och 2003. Men under 1960- och 1970-talet varierade det frisk vem som var julvärd – ett år kunde det vara Beppe Wolgers och ett annat år Lasse Holmqvist.
På julafton 1972 var det journalisten Olle Norell och skådespelerskan Isa Quensel som delade på programledarskapet.
Kort svar: Julvärd i teve 1971 var Lasse Holmqvist.
Det förekommer flertalet uppgifter om att Bengt Feldreich och Arne Weise var julvärdar i ett långt sträck från 1959 till 2003. Det stämmer att Arne Weise med undantag för åren 1988, 1989 och 1990 (då Björne var ersatte) var julvärd 1980-2002, men dessförinnan varierade det.
Under julhelgen 1971 var det Lasse Holmqvist från Malmö som fick uppdraget. Så här skriver DN 17 december:
Det börjar med julafton då Lasse Holmqvist fungerar som värd ända fram till den traditionella midnattsmässan.
Sedan hade Lasse Holmqvist en rad program under helgdagarna där han träffade olika kända människor
Julen 1968 blev lite speciell eftersom Apollo 8 – den andra månfärden – planerade anlända till månen just under julhelgen. Därför stöpte man hastigt om i tablån, men julvärden fick vara den planerade – nämligen Beppe Wolgers. Men flera program fick utgå och Beppe hade istället gäster som Monica Nielsen, Sunge Mangs och Thore Skogman i studion.
SvD 1968-12-21
Samma år som Beppe var julvärd hade också Djungelboken premiär i Sverige, men filmklippet som visades i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul! kom inte med förrän året efter.
Skrivet av Mattias Axelsson gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-11-19)
Källor: ”Rymdextra nya inslag i jul-TV” SvD 1968-12-24
Jeanette von Heidenstam, Thomas Olofsson och Barbro Francke heter de tre som tar hand om värdskapet under julen i TV1. Jeanette von Heidenstam firar julafton med titarna.
Även året därefter var det Jeanette von Heidenstam som satt julvärd på julafton under ”70-talets sista julafton”.
Under 80-talets första julafton var det också von Heidenstam som presenterade programmen, men då i par med Arne Weise som sedan tog över som ensam värd.
Skrivet av Mattias Axelsson gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-11-02)
Första gången som Arne Weise benämns som julvärd eller ”programvärd” på julafton som det kallas då i tidningen är på julafton 1964. Arne Weise har i senare intervjuer påstått att han var julvärd redan året innan – 1963, men i tablån för julafton 1963 finns inga spår av Arne Weise (däremot både Lennart Hyland och Gösta Knutsson).
Skrivet av Mattias Axelsson gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-11-02)
Kort svar: Den elektriska julgransbelysningen lanserades i Sverige i slutet på 1800-talet, men det var först under mellankrigstiden som den slog igenom i de breda folklagren.
Julgranen är känd i Sverige sedan mitten av 1700-talet, men det är först vid 1900-talets början som julgranen fick spridning även utanför den urbana överklassen. Vanligt pynt i granen är julgransbelysning och julgranskulor. Men När julgranen introducerades i Sverige fanns inga elektriska ljusslingor utan det var levande ljus som fick lysa upp i den mån man alls hade ljus i julgranarna.
Enligt en notis från 1881 ska den första ”julgranen med elektriskt ljus” ha förevisats på den elektriska utställningen i Paris. Det skrivs också att:
de gyllene lamporna gjorde en ypperlig effekt på granens mörkgröna grenar, och då dertill lägges, att det elektriska ljuset helt och hållet undanröjer den eldsfara, som de hittills brukliga julgransljusen onekligen medföra hemmen.
En handfull år senare dyker de första annonserna för elektriska julgransljus upp. Det äldsta belägget jag hittat är från tidningen Fäderneslandet från november 1888. Nedanstående annons är från Norrlandsposten 1898:
Elektrisk julgransbelysning lanserades under 1880- och 90-talen, men det var först under 1920- och 30-talen som människor i allmänhet hade råd med den.
Kort svar: Borgerligheten i Sverige har ätit inlagd sill som en del av julmaten sedan åtminstone 1800-talet, men allmänt uppmärksammad på de svenska julbord blev sillen först under 1930-talet.
Det var under 1800-talet som vi i Sverige började lägga in sillen i ättika och socker i och med att sockret blev billigare. Den sötsyrliga sillen blev sedan ett centralt inslag när brännvinsborden blev till smörgåsbord. Och det var som en del av smörgåsbordet som den inlagda sillen åts som julmat inom borgerligheten. Så här beskrivs det i boken Det svenska julbordet:
Två bord stod dukade med stolar runtomkring. Var och en tog en tallrik och försedde sig inledningsvis med med smör, bröd, sill och korv som dukats upp på ett särskilt bord. Efter smörgåsen var det dags för ”doppet i grytan”. /../ Vid sittande bord fortsatte fortsatte så måltiden varvid stora fat med korv, pölsa, salt kokt kött, bruna bönor och kokt potatis sattes fram.
Men under första hälften av 1900-talet började borgerlighetens smörgåsbord och allmogens julmat smälta samman till ett modernt julbord. Så här skriver författarna till boken Det svenska julbordet:
Av allt att döma var det under 1900-talets tre första decennier som julaftonens äldre måltidsmönster började förändras, samtidigt som antalet rätter på julbordet ökade markant.
Som typisk julmat för allmänheten är det först en bit in på 1900-talet som den inlagda sillen tar sig in. Om vi tittar på vad som räknades som typisk julmat vid förra sekelskiftet skriver Eskilstuna-kuriren till julen 1897 att:
I Sverige består julmaten som bekant af lutfisk, skinka och risgrynsgröt.
När Göteborgs Aftonblad julen 1898 ska beskriva vad som typiskt finns på ett svenskt julbord nämns följande:
lutfisk, risgrynsgröt och klenät /../ dopp i grytan /../ den herrliga, kokta brynnskade skinkan /../ grönkålen /../ det kraftiga, bruna julölet och det välsmakande vörtbrödet.
pressylta, julkorv och skinka samt rödbetor och potatis. Lutfisk med potatis, gröna ärter och vit sås. Julgröt med mjölk. Klenäter och mandelformer med sylt.
Äldre rätter som julkorv och pressylta finns med, men ingenstans under julhelgen 1924 finns ”inlagd sill” som förslag. Däremot dyker sillen upp redan året därefter (1925). På ”tidig förmiddag” på julafton föreslås:
Smör, bröd, ost, inlagd sill, rökt leverkorv, pressylta med rödbetor. Spenatomelette. ”Dopp i grytan”. Julskinka, fläskkorv, grynkorv och salt oxbringa, bruna bönor och potatispuré, senap. Julöl. Klenäter med klarbärskompott.
Den här ”julveckans matsedel” från den 20 december 1925 är mig veterligen första gången som inlagd sill omnämns som del av den allmänna julmaten.
Under 1930-talet blir sedan den inlagda sillen ett återkommande inslag i annonser och receptförslag.
Aftonbladet 1931-12-21
Dagarna före jul 1933 skriver Aftonbladet ”Men glöm för all del inte att det är gott med något i sillväg på juldagens morgon.”
Norrskensflamman 1935-12-19
Under andra halvan av 1930-talet blir ”inlagd sill” och ”kryddsill” ett lika vanligt inslag i tidningarnas annonser för julmat som lutfisk, julskinka och klenäter var bara några årtionden tidigare. Och årtiondena därefter blir det fler och fler varianter av inlagd sill som förekommer.
I nedanstående annons för ”Husmoderns julkorg” från 1954 är ”bankett-sill” med som nummer 24.
Under förra seklet kommer de successivt nya sillinläggningar som senapssillen, currysillen och Brantevikssillen
Provinstidningen Dalsland 1964-12-1-6
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-07-20
Källor:
Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson Bokförlag
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker
Högtider och traditioner 