Kort svar: Före industrialiseringen och urbaniseringen i slutet av 1800-talet var midsommarhelgen ingen stor matfest och det fanns egentligen ingen specifik mat knuten till helgen. Färskpotatisen, sillen och gräddfilen slår igenom brett först under förra seklet.

Midsommarhelgen infaller under den tid på året då det är allra ljusast ute eftersom solen är uppe väldigt länge. Dessutom inföll helgen när vårarbetet var avslutat och tiden fram till slåttern i juli återstod. Här uppstod alltså en möjlig öppning för vila och nöjen.

Dock inföll midsommarhelgen nästan tio månader efter den senaste skörden och åtta månader efter höstslakten. Således var matförråden så gott som tomma. Detta betyder att midsommar förvisso har firats långt tillbaka i tiden, som en av årets ljusaste nätter, men att det samtidigt varit en helg som saknade särskilda inslag av festmat.

Om man jämför med helgen som infaller ett halvår tidigare – julen – så har det historiskt varit en helg av frossa. Då har man slaktat en särskild gris, då har förråden fortfarande varit fyllda och då har det funnits att ta av. För midsommar har det i princip varit tvärtom. Så här skriver Richard Tellström

I historien så ansågs det som en synd att skörda något som inte vuxit färdigt, oavsett om det var växter eller djur. Bönderna grävde inte upp nypotatis. Den skulle ju tvärtom växa till sig och bli stor, skördas i september och sedan räcka till nästa skörd. De små grönsaksbestånden av kål, rovor och morötter kunde inte heller skattas i förtid. Men för herrgårdars besuttna gällde andra regler. Där kunde växthusprimörer finnas på borden redan i april och maj, och definitivt till midsommar.  

Under slutet av 1800-talet finns det exempel på mer flådiga menyer från midsommarhelgen. Men det är sällan som de liknar dem vi har idag. Ett exempel är midsommarmaten 1891, som jag tyvärr inte minns ursprungskällan för:

Midsommarafton: Juliensoppa: rökt grishuvud med brynt potatis, ärtskidor och hufvudsallad. Midsommardagen: Mockturtlesoppa; kalflefverpastej med skarpsås; färstek som vildt med spenatpudding, sallad och pressgurkor; smultronvisp med bakelser.

Även under det tidiga 1900-talet är det en ganska blandad mix av rätter som föreslås till midsommarbordet, till exempel kall kokt lax med sås, stekt kyckling med potatis och äppelpaj. När SvD inför midsommarhelgen 1945 skriver om midsommarmaten är ”de fem stora” grejerna som ska vara med färskpotatis, matjessill, kyckling, lax och jordgubbar.

När SvD ska beskriva traditionell midsommarmat 1950 är det ”lax, kyckling och jordgubbar” som räknas upp. Under det fortsatta 1950-talet finns sill med som en av många olika rätter på midsommarbordet med det är egentligen först i slutet av decenniet som sill och potatis blir givet. Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-03-27

Litteratur:

Historien bakom vår midsommarmat och dryck

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Wall, Tora ”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2009-05-21

Westerberg, Håkan och Lars Ask red (2011) Staten och fisket– nedslag i fiskeriförvaltningens historia Göteborg:Fiskeriverket

”100-årigt potatispris står sig” Svenska Dagbladet 2007-06-22

”Därför firar vi midsommar” Aftonbladet 2011-06-23

matsedlar från SvD