Kort svar: I den dikt som först presenterade jultomtens renar så var de åtta stycken. Därefter har Rudolf med röda mulen tillkommit – så idag är det ofta nio stycken.
Now! Dasher, now! Dancer, now! Prancer, and Vixen, On! Comet, on! Cupid, on! Dunder and Blixem;
Därefter har namnen på de två sista renarna ändrats till Donner och Blitzen. Som ett exempel kan nämnas kortfilmen I jultomtens verkstadfrån 1932 (som ingår i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul). Där heter de två sista renarna just Donner och Blitzen.
Bild från Jultomtens verkstad.
Några år efter I jultomtens verkstad (1939) fick en copywriter på företaget Montgomery Ward vid namn Robert L. Ward fick i uppdraget att skriva en julbok som företaget kunde ge som gåva till sina kunder. I boken lanserade Ward en nionde ren – Rudolf med röda mulen.
Historien om Rudolf med röda mulen hämtade May dels från H.C. AndersensDen fula ankungen och från sitt eget liv (May var mobbad som barn). Sången om Rudolph the red-nosed reindeer skrevs av Mays svåger Johnny Marks och sjöngs in av Gene Autrey 1949. Autreys version är en av de mest sålda och mest spelade julsångerna någonsin – dock inte den mest sålda, det är fortfarande White Christmas med Bing Crosby.
Kort svar: Det är Handelns Utredningsinstitut som varje år (sedan 1988) lanserar ”årets julklapp”.
Traditionen att ge varandra julklappar kom till Sverige (och främst i de övre samhällsklasserna) under 1700-talet. Något bredare genomslag bland vanligt folk fick den inte förrän efter andra världskriget då den allmänna levnadsstandarden ökade. Numera köps julklappar som delas ut på julaftonens kväll för miljarder varje år.
Sedan 1988 (då valet föll på bakmaskinen) har ”årets julklapp” presenterats varje år. Det handlar dock inte om den julklapp som folk handlar och ger bort mest, utan det är branschorganisationen Handelns Utredningsinstitut som i november varje år presenterar detta.
Enligt HUI själva handlar det om att bidra ”till att öka julstämningen i en annars ganska grå och tråkig novembermånad”. Förmodligen handlar det också om att öka försäljningen.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-11-22, uppdaterad 2020-12-23)
Kort svar: Under 1960- och 1970-talet var det olika julvärdar från år till år. När Arne Weise 1980 tog över var han julvärd fram till 2002 (med undantag för ett par år). Sedan 2003 har det varit en ny julvärd varje år.
Television infördes i Sverige efter ett riksdagsbeslut 1956 och året därefter kom sändningar igång på allvar. Sändningarna från VM i fotboll 1958 sägs ha varit det som gav teven det stora genombrottet i Sverige.
Kring de tre stora högtiderna – påsk, pingst och jul – fanns det extra många dagar att vara i kyrkan. Vid jul var, förutom själva juldagen (25 december), också annandagen (26 december), tredjedagen (27 december) och fjärdedagen (28 december) helgdagar. Sammanlagt var närmare en tredjedel av årets dagar kyrkogångsdagar.
Olika försök gjordes under främst 1700-talet att minska antalet helgdagar eftersom överheten ansåg att det var dåligt för svensk ekonomi att bönderna var lediga så många dagar. Under riksdagen 1738-39 föreslog en ledamot från adeln att 21 helgdagar skulle plockas bort. Dock föll förslagen ofta på att både präste- och bondeståndet motsatte sig.
Utdrag ur Sverige kyrkolag 1686
Det var först under Gustav III regenttid som en radikal reform kunde genomföras. I en kunglig förordning. Från den 4 november 1772 finns en förordning där mer än 20 helgdagar plockas bort ifrån kalender. Bl.a skrivs det:
Men tredje och fjerde dagarne i de 3 större högtiderna /../ varda till firande såsom Helg- och Predikodagar indragna.
Från 1772 är alltså vare sig tredjedag eller fjärdedag jul längre några helgdagar.
Kort svar: Att klä hemmet med grönt för att skydda går långt tillbaka i tiden. Att klä en gran vid jul är en tradition som kommer från Tyskland och som blev populärt i Sverige i och med industrialiseringen och urbaniseringen vid sekelskiftet 1900.
Barrträd ansågs förr hålla övernaturliga varelser borta och då julnatten var en natt då många sådana var i rörelse fanns det goda skäl att ha olika former av barrträd på sin gård. Seden finns belagd sedan medeltiden på svenska bondgårdar. Dock har den inget (eller åtminstone mycket lite) med vår moderna julgran att göra. Så här beskrivs julstängerna eller julruskorna från 1600-talet:
Julstängerna sattes upp utanför huset, parvis vid gårdsporten eller vid husets dörr, en enstaka eller flera stycken lutade mot varandra i konisk form. /../ Julstången skulle sättas upp på julafton senast klockan tolv och på en del håll tävlade gårdarna om vems julstång som var längst.
Under 1800-talet var granen ett av många julträd som konkurrerade med varandra, men vid sekelskiftet 1900 var granen ensam kvar. Maria Flinck förklarar varför:
Alla de trätraditioner som hörde ihop med jordbruksåret och bondgården försvann. Bara de traditioner som kunde anpassas till det nya livet överlevde. De laddades med nya symbolvärden som passade stadsbornas familjeliv och hemkultur.
Att folk lämnade bondgårdarna och flyttade in till städerna gjorde att traditionerna var tvungna att anpassas till massproduktion och försäljning. Granar går att odla i Sverige under hela året (till skillnad från nästan alla träd) och passar därför utmärkt att sälja även under den kallaste och mörkaste vintermånaden.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-24)
Källa:
Flinck, Maria (1998) Granna Granen – julgransprydnader från 1870 till 1930; historik och modeller att göra själv Albert Bonniers Förlag
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker
Kort svar: I julevangeliet står ingenting om vilka djur som ev skulle funnits när Jesus föddes. I traditionen brukar oxe och åsna ofta nämnas bland de djur som skulle funnits vid krubban.
Jesus födelse var för de första kristna en icke-händelse. Det ansågs snarast vara ett hedniskt bruk att fira födelsedagar och påsken var istället den stora och viktiga högtiden. Berättelserna om Jesus födelse är således fåordiga i jämförelse med berättelserna om hans sista dagar – det är två korta stycken ur dels Lukasevangeliet (det som kallas julevangeliet) och dels ur Matteusevangeliet.
Det enda som står skrivet i Bibeln om hur det såg ut på den plats Jesus föddes är två meningar från Lukas kapitel 2:
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Det står alltså ingenting om att det skulle funnits några djur på platsen, inte ens att Jesus föddes i ett stall. Dock kom det tidigt i kristen tradition utvecklas flera delar i berättelsen som inte har stöd i texterna – en sådan sak var oxen och åsnan.
Dick Harrisson menar att orsakerna till att det blev en oxe och en åsna dels är att de var vanliga beteckningar på boskap i allmänhet och dels nämns oxen och åsnan av profeten Jesaja – ”Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd”. Dessutom finns en tradition där oxen betecknar judarna och åsnan icke-judarna och Jesus födelse syftade till att båda grupperna skulle frälsas.
Kort svar: Jultomtens verkstad, Kalle Anka i djungeln, Askungen, Lady och Lufsen, Snövit, Musses husvagn, Tjuren Ferdinand, Djungelboken, Robin Hood, Plutos julgran, och ytterligare ett eller två klipp från en aktuell film.
Det första av originalinslagen som rök var Kalle Anka och nötkriget (eller Toy Tinkers som den heter i original). Det togs bort redan 1966 eftersom scenen ansågs som alltför våldsam. Samma år togs även Bambi på isen och Pinocchio bort.
Kort svar: Text och musik till ”White Christmas” har Irving Berlin skrivit och originalversionerna är insjunga av Bing Crosby.
Någon gång under krigsåret 1940 (möjligen 1941) satt kompositören Irving Berlin på olika ställen i USA och skrev det som skulle bli världens mest sålda jullåt – White Christmas. Roy J Harris Jr skriver:
Exactly where and when Berlin composed ”White Christmas” is a mystery, because he offered varying accounts.
Den 4 augusti 1942 hade filmen premiär i USA, men redan ett drygt halvår tidigare hade Bing Crosby gjort ett första framträdande där han sjöng sången. Det var i radioprogrammet Kraft Music Hall som Crosby på juldagen 1941 första gången sjöng White Christmas, bara några veckor efter Japans attack mot Pearl Harbor.
Några månader senare (29 maj 1942) spelade Crosby in sången tillsammans med John Scott Trotters orkester på skivbolaget Decca. Denna inspelning hamnade på topplistorna i oktober samma år (några veckor efter filmpremiären) och nådde förstaplatsen i USA sista oktober och behölls sedan toppositionen i elva veckor.
Dock är det inte den inspelning som gjordes 1942 som vi oftast hör idag. Originalbanden från den inspelningen blev – p.g.a. frekvent användande – skadade. Därför spelade Crosby, med hjälp av samma orkester som 1942, in en ny version av melodin i mars 1947.
De två versionerna är ganska lika men det går ändå att hör tydliga skillnader, orkestern spelar flöjt och celesta (en typ av klockspel) i början av den nyare versionen (1947). En annats enkelt sätt att höra skillnad är att Crosby betonar det första ”christmas” olika i de båda versionerna (‘drea-he-a-ming’ med fyra stavelser i den äldre och ‘dreaming’ med två stavelser i den nyare).
Kort svar: Numer är det jultomten som delar ut julklappar i Sverige, men genom historien har även t.ex. julbocken och Jesusbarnet varit julklappsutdelare.
Att ge varandra gåvor i slutet av december är en tradition som kan spåras tillbaka till romarriket. Vid festen Saturnalierna (från 17 december och några dagar framåt) gav romarna varandra gåvor. Detta bruk flyttades senare till nyårsfesten och nyårsgåvor förekom i Norden från kristendomens införande vid medeltidens början.
Bruket med nyårsgåvor konkurrerades under 1700-talet ut av de populärare julgåvorna – förmodligen tack vare inflyttade tyskar som i mitten av 1600-talet införde firandet av Kinken Jes.
Till detta bruk bör också läggas det mer kontinentala firandet (främst i nuvarande Nederländerna och Belgien) att ge barnen gåvor på Sinterklass-afton (5 december). Även i delar av Sverige (t.ex. på Gotland) fanns denna tradition i delar av Sverige.
Julklappar.
Under 1700-talet fanns det i Sverige två olika typer av julgåvor – dels överklassens dyrbara presenter i samband med jul och dels det mer folkliga bruket att knacka (klappa) fönstret innan gåvan kastades in – därav namnet ”julklapp”.
Vem som skulle dela ut gåvorna varierade. En tradition som importerats ifrån Tyskland var Kinken Jes.
Kinken Jes delar ut julklappar
Christkindlein (även kallad Kindchen Jesus eller Kinken Jes) är reformationens försök att göra sig av med den populäre gåvoutdelaren St Nikolaus. Eftersom Luther ville bli av med alla helgon var St Nikolaus en nagel i ögat. Därför skapades Kinken Jes – det lilla Jesusbarnet – som en motvikt. Kinken Jes delade också ut gåvor, men i samband med julfirandet.
Dock var Kinken Jes alls inget litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret (enligt vissa ursprunget till den moderna lucian)
Julbocken delar ut julklappar
Kinken Jes konkurrerades ganska tidigt ut av andra gåvoutdelar. Under 1800-talet var det populärt att ha en man utklädd till julbock som klapputdelare.
Julbocken kan ha blivit över ifrån upptågen kring Nikolausdagen (6 december). Med sig hade helgonet ofta en djävul, ofta utklädd med horn och päls. Enligt vissa är det denna djävulsgestalt som genom seklen förvandlats till julbock.
Elsa Beskow skriver i boken Petter och Lottas jul:
… på den tiden var det inte jultomten, som kom med julklappar, det var en stor julbock som kom in och stötte med käppen i golvet och frågade ”Finns det några snälla barn här?”
Julbock i Elsa Beskows saga
Jultomten som klapputdelare
Det senaste tillskottet i raden av julklappsutdelare (och den som fortfarande behåller positionen) är jultomten.
Inspiration till bilderna kom från dikten A Visit from St. Nicholas som publicerades 1823 och vars upphovsman är omtvistad, även om de flesta lutar åt att Clement Clarke Moore har skrivit dikten. Förutom utseendet och funktionen som klapputdelare är det också här som jultomtens åtta renar får sina namn.
Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar. Dessa hade bl.a. förmågan att ta sig upp och ned genom skorstenar, vilket Nast använde sig av när han skulle visa hur Santa Claus tog sig in i hus för att överlämna julklappar.
Tomtens renar
Den svenska jultomten däremot är ett resultat av Jenny Nyströms teckningar. Hennes första bild av en tomte var illustrationen av Viktor Rydbergs berättelse Lille Viggs äfventyr på julaftonfrån 1871 och den har ganska lite gemensamt med hur hennes senare tomtar kom att se ut.
Senare började Nyström utveckla sin tomte till den tomte vi känner idag med vitt skägg och (oftast) röd luva.
Dock var det inte Rydbergs berättelse som formade jultomten som klapputdelare. Historikern Håkan Strömberg skriver:
Den jultomte som istället kom att ta plats i svenska hem under sent 1800-tal och under 1900-talet var något helt annat. Han kom oftast till fots genom mörkret om kvällen den 24 december, bultade på dörren och bjöds in under stora hedersbetygelser. Han erbjöds en sittplats, öppnade sin säck, läste rim, delade ut julklappar och försvann sedan ut i natten.
Och här går det att se klara paralleller till hur julbocken arbetade.
Vem delar ut julklappar i Sverige idag?
Under 2000-talet har antalet julklappar knappast minskat. Däremot kan det sägas finnas en konkurrens om vem som delar ut klapparna. Å ena sidan den svenska jultomten med gråa kläder och butter uppsyn och å andra sidan den anglosaxiska Santa Claus med sina helröda kläder, kraftiga skägg och sitt bullrande skratt. Håkan Strömberg igen:
Den ”kulturkamp” som pågår just nu, en bit in på 2000-talet, när än en gång två gåvoutdelare kämpar om utrymmet. Här finns julbockens arvtagare, klädd i pappas rock och mask, beredd att bulta på dörren på julaftonskvällen och fråga efter snälla barn. Men också en Santa Claus, rödklädd från topp till tå och med ansiktet inramat i vita lockar, på väg att ge sig av med sina flygande renar för att lämna presenter via skorstenarna.
Kort svar: Julafton 2026 infaller onsdag 24 december.
Julafton (eller ”dopparedan” som den också kallas) är förmodligen den mest traditionstyngda dagen i det svenska kalenderåret. Det ska ätas speciell mat, det ska ses på speciella teveprogram, det ska delas ut julklappar och det ska göras en massa andra saker.
I de allra flesta länder sker själva julfirandet den 25 december, men i Sverige är det dagen före – julafton – som är allra mest förknippad med firande. Och eftersom julafton alltid är 24 december infaller den på olika veckodagar varje år. Årets julafton (som inte är en röd dag i almanackan, men ändå kan likställas med röd dag) infaller lördagen den 24 december.
Skrivet av Mattias Axelsson 2017-01-03, uppdaterad 2021-01-04
Högtider och traditioner 