Kort svar: Borgerligheten i Sverige har ätit inlagd sill som en del av julmaten sedan åtminstone 1800-talet, men allmänt uppmärksammad på de svenska julbord blev sillen först under 1930-talet.

Tillsammans med den kokta julskinkan och köttbullarna är den inlagda sillen bland de populäraste rätterna på svenska julbord. Men hur länge har egentligen inlagd sill varit en del av den svenska julmaten?

Det var under 1800-talet som vi i Sverige började lägga in sillen i ättika och socker i och med att sockret blev billigare. Den sötsyrliga sillen blev sedan ett centralt inslag när brännvinsborden blev till smörgåsbord. Och det var som en del av smörgåsbordet som den inlagda sillen åts som julmat inom borgerligheten. Så här beskrivs det i boken Det svenska julbordet:

Två bord stod dukade med stolar runtomkring. Var och en tog en tallrik och försedde sig inledningsvis med med smör, bröd, sill och korv som dukats upp på ett särskilt bord. Efter smörgåsen var det dags för ”doppet i grytan”. /../ Vid sittande bord fortsatte fortsatte så måltiden varvid stora fat med korv, pölsa, salt kokt kött, bruna bönor och kokt potatis sattes fram.

Men under första hälften av 1900-talet började borgerlighetens smörgåsbord och allmogens julmat smälta samman till ett modernt julbord. Så här skriver författarna till boken Det svenska julbordet:

Av allt att döma var det under 1900-talets tre första decennier som julaftonens äldre måltidsmönster började förändras, samtidigt som antalet rätter på julbordet ökade markant.

Som typisk julmat för allmänheten är det först en bit in på 1900-talet som den inlagda sillen tar sig in. Om vi tittar på vad som räknades som typisk julmat vid förra sekelskiftet skriver Eskilstuna-kuriren till julen 1897 att:

I Sverige består julmaten som bekant af lutfisk, skinka och risgrynsgröt.

När Göteborgs Aftonblad julen 1898 ska beskriva vad som typiskt finns på ett svenskt julbord nämns följande:

lutfisk, risgrynsgröt och klenät /../ dopp i grytan /../ den herrliga, kokta brynnskade skinkan /../ grönkålen /../ det kraftiga, bruna julölet och det välsmakande vörtbrödet.

När Svenska Dagbladet 1924 presenterar förslag till julmat på julafton är det:

pressylta, julkorv och skinka samt rödbetor och potatis. Lutfisk med potatis, gröna ärter och vit sås. Julgröt med mjölk. Klenäter och mandelformer med sylt.

Äldre rätter som julkorv och pressylta finns med, men ingenstans under julhelgen 1924 finns ”inlagd sill” som förslag. Däremot dyker sillen upp redan året därefter (1925). På ”tidig förmiddag” på julafton föreslås:

Smör, bröd, ost, inlagd sill, rökt leverkorv, pressylta med rödbetor. Spenatomelette. ”Dopp i grytan”. Julskinka, fläskkorv, grynkorv och salt oxbringa, bruna bönor och potatispuré, senap. Julöl. Klenäter med klarbärskompott.

Den här ”julveckans matsedel” från den 20 december 1925 är mig veterligen första gången som inlagd sill omnämns som del av den allmänna julmaten.

Under 1930-talet blir sedan den inlagda sillen ett återkommande inslag i annonser och receptförslag.

Dagarna före jul 1933 skriver Aftonbladet ”Men glöm för all del inte att det är gott med något i sillväg på juldagens morgon.”

Under andra halvan av 1930-talet blir ”inlagd sill” och ”kryddsill” ett lika vanligt inslag i tidningarnas annonser för julmat som lutfisk, julskinka och klenäter var bara några årtionden tidigare. Och årtiondena därefter blir det fler och fler varianter av inlagd sill som förekommer.

I nedanstående annons för ”Husmoderns julkorg” från 1954 är ”bankett-sill” med som nummer 24.

Under förra seklet kommer de successivt nya sillinläggningar som senapssillen, currysillen och Brantevikssillen

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-07-20

Källor:

Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson  Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Kort svar: Den inlagda sillen var en del av borgerlighetens smörgåsbord under 1800-talet och letade sig sedan under början av förra seklet in på julborden.

Inlagd sill i olika smaker (t.ex. löksill, senapssill och currysill) är en viktig del av det svenska julbordet – i de flesta undersökningar hamnar sillen på andra eller tredje plats.

Genom den svenska historien har saltad sill varit vardagsmat för allmogen och inget som särskilt förknippats med festmat. Det är först med brännvinsborden och de därefter följande smörgåsborden under 1800-talet som den inlagda och kryddade sillen går från att vara allmogens basmat till att bli borgerlighetens festmat. Ökad tillgång på socker och ättika till inläggningarna bidrog till rättens popularitet.

Äldre tiders julmat (alltså före 1900-talet) kunde skilja sig mycket mellan olika delar av landet och mellan olika samhällsklasser – rika borgare i Stockholm åt inte samma sorts julmat som torpare i mörkaste Småland. Men under första hälften av 1900-talet förändrades julbordet. Så här skriver författarna till boken Det svenska julbordet:

Av allt att döma var det under 1900-talets tre första decennier som julaftonens äldre måltidsmönster började förändras, samtidigt som antalet rätter på julbordet ökade markant.

Det är alltså under första delen av förra seklet som idén om vad ett ”julbord” ska innehålla formas och där ingår bl.a. julskinka, sillsallad, grisfötter, revbensspjäll, syltor och inlagd sill.

Den inlagda sillen började alltså som en del av borgarklassens smörgåsbord som en förrätt. Till huvudrätt åt man t.ex. kalkon, stek eller gås. För drygt ett sekel sedan blev den inlagda sillen också en del av det allmänna julbordet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-20

Källor:

Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson  Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker