Kort svar: Att Albert har namnsdag 30 augusti beror på att prins Erik (yngste son till Gustaf V och Victoria av Baden) hette Albert i mellannamn och när han föddes ville Kungliga Vetenskapsakademin ha in alla hans namn i almanackan. Att det blev just 30 augusti var mest en slump.
Namnsdagarna bestämdes från 1749 till 1972 av Kungliga Vetenskapsakademin som hade monopol på utgivning av almanackor. Deras namnlängd utgick ifrån den gamla helgonkalendern men under 1700- och 1800-talet gjorde man en del förändringar, främst när kungliga namn skulle läggas till. Till exempel hamnade Oscar i namnlängden 1812 för att Karl XIV Johans son hade just det namnet. När kronprins Oscar själv 1827 skulle få barn ville han att barnet (om det blev en flicka) skulle heta Emma och då behövde man få in det namnet i almanackan.
På samma sätt är det med Alberts namnsdag 30 augusti. Gustaf V och Victoria av Baden fick tre söner – den yngste föddes 20 april 1889 och fick namnen Erik, Gustaf, Ludvig och Albert. De tre första namnen fanns sedan tidigare i almanackan, men inte Albert.
Tre söner till Gustaf V och Victoria av Baden (Albert i mitten)
Då fick Kungliga vetenskapsakademin helt enkelt se till att få in Albert i almanackan. Så här skrev tidningarna:
Den stackars Adauctus har blifvit detroniserad, och Albert fått intaga hans plats på den 30 Augusti i Almanackan. Det lär ha vållat Vetenskapsakademiens gubbar mycket hufvudbry, hvem som borde stryka på foten för Albert, som nu omsider skulle in i Almanackan. Det lär ha länge vägt mellan den 29 Aug., då alla de som heta ”Joh. Döp. h. h.”, fira sin namnsdag, och den 30. Men så afdammade man och riktade stora tuben på Akademiens observatorium mot stjärnorna, och stjärnorna svarade, att Joh. Döp. h. h-arna skulle skonas och Adauctusarna offras!
Kort svar: År 1901 byttes ”Morsmässa” (jungfru Marie födelsedag) mot Alma på grund av uttrycket ”Alma mater” som betyder ”öm moder”
Från och med att Sverige blev kristet i början av medeltiden så har olika namn funnits på olika datum i kalendern. I den medeltida kalendern var helgonnamn blandade med apostlanamn, Kristusdagar och Mariadagar.
En av Mariadagarna var jungfru Marie födelsedag eller morsmässa som den kom att kallas från början av 1600-talet. Att fira Marie födelse den 8 september går tillbaka till 500-talet och ska ha sitt ursprung runt nuvarande Syrien och Palestina. Efter konciliet Efesus år 431 växte en stark Mariakult fram där.
Almanacka 1970
När man 1901 skulle reformera den svenska almanackan valde man att ta bort en mängd gamla namn och benämningar. En av dessa var just morsmässa. Istället valde man kvinnonamnet Alma eftersom Alma kan förknippas med uttrycker Alma mater. Luddes språk och historia förklarar:
Dagen hade dock länge varit viktig, så man ville ha något som påminde om den gamla benämningen. Man valde därför det ursprungligen latinska namnet Alma vilket betyder ”mild” och ”huld” /../ och associerade därför ”Mormässa” till uttrycket ”alma mater”, vilket bokstavligt betyder ”öm moder”
Sedan 2001 delar Alma namn med Hulda, eftersom ordet ”huld betyder samma sak som Alma – ”öm” och ”tillgiven”.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-10-01
De förändringar som skedde efter att Kungliga Vetenskapsakademin fått sitt privilegium var bland annat att det under 1800-talet infördes ett antal kunganamn som tidigare saknats, till exempel Oscar (1 december) och Emma (23 juli).
Eftersom namnsdagsfirandet ökade under 1800-talet så växte kritiken mot den gamla, som man uppfattade det, omoderna namnlängden. Kritiken riktade in sig på att många nordiska namn saknades och att fördelningen mellan kvinnonamn (79 stycken) mot mansnamn (270 stycken) var skrev. Detta ledde bland annat till att Östersunds-Posten publicerade en helt egen namnlängd med ”nordiska namn” där tidningen, för att ta ett exempel, bytte ut Urbanus den 25 maj till det mer nordiskt klingande Finn.
Riksdagsledamöterna Ernst Carlsson och Knut Almqvist skrev den 18 mars 1899 en motion till Sveriges riksdag där man yrkade på:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärd för att en ny, mera tidsenlig och svensk namnlängd måtte i stället för den nuvarande föråldrade varda i almanackan införd.
Riksdagen tillsatte i september 1899 en kommitté bestående av riksarkivarie Clas Theodor Odhner, riksantikvarie Hans Hildebrand (som redan i november ersattes av arkivforskaren Carl Gustaf Styffe) professor Oscar Montelius, professor Esaias Tegnér samt biblioteksmannen Claes Annerstedt (som dock inte kunde deltaga i arbetet). ‘
Ny almanackslängd
I linje med det uppdrag som de fått var de redan året därefter klara med en uppdaterad och modernare namnlängd. Forskningsarkivarie Katharina Leibring sammanfattar:
Rent kvantitativt hade man strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
De fyra lärde männen följde ett antal riktlinjer när de reformerade namnlängden.
För det första gjorde de om latinska namn till mer svenskklingande: till exempel så blev Andreas (30 november) till Anders, Benedictus (21 mars) blev Bengt, Laurentius (10 augusti) blev Lars och Amandus (26 oktober) blev Amanda.
För det andra bytte man ut äldre namn mot samtida namn som delade stavelse, ibland bara initial, oavsett om namnen var besläktade eller inte. Hyginus (11 januari) blev till exempel Hugo, Hilarius (21 februari) blev Hilding, Kunigunda (3 mars) blev Gunborg, Olympias (15 april) blev Olivia och Phocas (14 juli) blev Folke.
För det tredje, och detta blev starkt ifrågasatt, använde man sig av associationer för att hitta nya namn. Man valde till exempel Ida 14 september eftersom dagen tidigare hetat korsmäss och sången ”Kors på Idas grav” var populär kring sekelskiftet. Ett annat exempel var att man bytte Primus (den förste) till Börje (att börja) 9 juni. Även Mariadagarna fick i många fall nya namnsdagar, Marie avlelse (8 december) bytte man till Virginia (’jungfru’), Morsmässa eller Marie födelse (8 september) blev Alma på grund av uttrycket Alma mater som betyder ”milda moder” och Marie himmelsfärd (18 augusti) fick namnet Stella efter stjärna på latin.
Och för det fjärde la man in namnsdagar på kända svenskars födelse- eller dödsdagar. Baltsar (29 maj) efter Göta Kanals grundare Baltzar von Platen, Jesper (26 juli) efter biskopen Jesper Svedberg och Jenny (6 oktober) efter sångerskan Jenny Lind. Indirekt gällde detta också Vega (24 april) till minne av att Nordenskiölds expedition med fartyget Vega återvände till Stockholm just den 24 april 1880.
Den nya namnlängden började gälla 1 januari 1901 och tanken var därefter att den skulle revideras allteftersom, men man gjorde faktiskt bara fyra förändringar. År 1906 byttes Nore på den 4 november ut mot Sverker. Året därefter byttes Estrid på den 27 november mot Astrid, efter prinsessan Astrids födelse 1905. Sedan bytte man 1918 plats på Engelbrekt (26 april) och Teresia (27 april) och år 1934 försvann Kasper 20 oktober till förmån för Sibylla efter att Gustaf Adolf gift sig med prinsessan Sibylla.
Kungliga Vetenskapsakademin fortsatte med sin ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämma namnlängden fram till 15 juli 1972. Därefter kunde vem som helst trycka och ge ut almanackor med vilka namn som helst. Det skulle dock dröja fram till 1986 innan det kom en helt uppdaterad namnlängd signerad namnforskaren Roland Otterbjörk.
Otterbjörk hade redan 1967 presenterat ett förslag till namnlängd i boken ”Våra namnsdagar”, med tre namn på varje datum. Men det skulle dröja ända till 1986 års kalender innan den nya namnlängden slog igenom. Det var i Esseltes almanacka för 1986 som Otterbjörks trenamnslängd introducerades. Dock var det långt ifrån alla förlag som följde med i förändringen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-10-01
Kort svar: Fredrika hamnade av en slump som namnsdag den 19 september 1794 och återkom 1799 för att hedra den nyblivna drottningen Fredrika av Baden
Svenska almanackor har haft namn på olika dagar sedan medeltiden. Till en början var det olika helgon och apostlar, men från 1500-talet tillkom nya namn kontinuerligt. På den 19 september har olika helgon förekommit i olika kalendarium.
I Vallentunakalendariet stod namnet Januaris [19 september], till minne av en biskop från 200-talet, medan Strängnäsmissalet hade namnet Theodorus [19 september], till minne av en annan biskop från 600-talet.
När Kungliga Vetenskapsakademin fick ensamrätt på att ge ut almanackor 1749 behöll man ofta äldre tiders namnlängder, vilket fick till följd att ”Januarius” var kvar 19 september fram till slutet av 1700-talet. Enligt flitigt förekommande uppgifter så bytte man 1794 ut ”Januaris” till Fredrika för att ”man ville hedra kung Gustav IV Adolfs nya gemål Fredrika av Baden.” Problemet är bara att Fredrika av Baden inte var påtänkt som gemål 1749, paret skulle gifta sig först 1799 och träffades första gången i augusti 1797.
Almanacka från 1877
Så här förklaras Luddes spårkblogg:
Att Fredrika hamnade på den 19 september 1794 (och almanackorna för detta år trycktes ju dessutom i slutet av 1793) var alltså en sådan där vanlig slump som det vimlade av i 1790-talets almanacka. Namnet stod där under dess tre år, 1794, 1795 och 1796, men sedan återgick man som vanligt till det gamla namnet, alltså Januarius, som stod här 1797 och 1798.
När Gustav IV Adolf och Fredrika av Bremen gifte sig 31 oktober 1797 i Slottskyrkan i Stockholm blev hon Sveriges drottning. Kröningen skedde i Norrköping den 3 april 1800. Vid kröningen hade Fredrika återfått sitt namn i almanackan 19 september ”kort och gott tog [man] det datum där namnet hade råkat hamna i den tidigare experimentalmanackan”.
Så Fredrika blev därmed ett av många namn (t.ex. Oscar, Emma och Gustav) som hamnat i almanackan på grund av kungahuset.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap)2025-09-19
Kort svar: Ida infördes som namnsdag i den svenska namnlängden 1901 eftersom dagen tidigare hetat korsmäss och sången ”Kors på Idas grav” var populär kring sekelskiftet.
En av de största förändringarna av den svenska namnlängden gjorde 1901 då man strök mer än 150 gamla namn, ändrade på 28 och införde 177 nya namn. Vid förändringen ökade antalet kvinnonamn från 79 till 134 men de utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
Ett nytt namn som infördes 1901 var Ida, som har tyskt ursprung och är belagt sedan mitten av 1300-talet. Namnet hade en storhetsperiod i slutet av 1800-talet och namnlängdskommittén ansåg därför att namnet skulle in i den nya namnlängden.
Almanacka 1908
Det datum som namnlängdskommittén valde blev 14 september. På detta datum kunde man fram till 1901 läsa ”korsmässa” i almanackorna. Och bakgrunden därtill är troligen antingen ett korstecken som kejsare Konstantin sett på himlen eller invigningen av Heliga gravens kyrka år 336.
Att det blev korsmässan som fick lämna plats åt namnet Ida förklaras i samtida press enligt följande:
Vi skola nu nämna ett fall, der blott och bart fyndigheten skapat det nya namnet. [..] När jag hör korsmessa, tänker jag på den gamla visan ”Mossbleupen hydda, kors på Idas graf”. Som sagdt, jag har det. [Dagen] skola het [..] Ida
”Kors på Idas grav” är en svensk visa från 1800-talet, med text av Charlotte Berger (1784-1852) och musik av Johan Göran Berger (1778-1856). Och kopplingen mellan kors och Ida blev det som gjorde att Ida landade på 14 september.
Sedan 2018 delar Ida namnsdag med Ronja ”eftersom båda namnen blivit populära genom Astrid Lindgrens böcker”.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-14
Kort svar: Sedan 2025 uppmärksammas julmustens dag varje år 24 november.
Julmust har funnits till försäljning sedan 1920-talet. Julmustens skapare – Robert Roberts – var aktiv både i nykterhets- och frikyrkorörelsen och ville därmed minska drickandet av alkohol, t.ex. julöl. Hans plan var att ta fram en dryck som såg ut som och till viss del smakade som öl.
Julmustens dag skapades för att uppmärksamma julmustens unika roll i svensk dryckeskultur och för att hylla traditionen kring en av våra mest älskade drycker.
Valet av 24 november som datum förklarar Sveriges bryggerier med att det ”markerar /../ att det är precis en månad kvar till julafton – och att julmustsäsongen därmed drar igång på riktigt.”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-09-12
Kort svar: Det äldsta belägget för pepparkakshus i Sverige är från 1873.
Pepparkakan har funnits som kaka i Sverige sedan åtminstone medeltiden, men det var egentligen först under 1800-talet som pepparkakan blev en julkaka. Av pepparkaksdeg började man i Tyskland, troligen inspirerade av sagan Hans och Greta, göra pepparkakshus i början av seklet.
Ett pepparkakshus är enligt ordboken ett ”bakverk av pepparkaksdeg i form av ett litet hus vanligen dekorerat med glasyr” och de är intimt förknippade med julen. Det tidigaste belägget för ordet ”pepparkakshus” i svensk tidingstext är från tidningen Freja 1873. I texten skriver man:
Hvilket barn skulle ej blifva förtjust att på sitt julbord återfinna Hans och Gretas sagoslott? Med ringa möda framställer man landskapet och vackrare ju lifvligare en rik fantasi medverkare. Materialet dertill kan man få hos hvilken konditor som hälst såvida man ej själv i hemmet vill åstadkomma detsamma.
Texten illustreras också av en teckning där en modell av ett pepparkakshus kan skådas.
Pepparkakshus
Under de därpå följande årtiondens förekommer det mycket annonser i december månad för pepparkakshus och fenomenet med pepparkakshus etablerar sig som en jultradition i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-04
Kort svar:Genom åren har många olika personer varit programledare för uppesittarkvällar på SVT.
Den 23 december kallas ofta för ”dan före dopparedan” och den innebär ofta att gör det sista med julstöket. Julskinkan griljeras, granen kläs och det sista pyntet sätts upp. En tradition som förknippas med dagen före julafton är att teve visar en uppersittarkväll som vakar in julen.
Första gången som teve sände uppesittarkväll var faktiskt 23 december 1956 med Henrik Dyfverman som programledare. Där och då blev inte uppesittarkväll på teve en tradition utan det skulle dröja ända till 1964 innan det åter var dags för ett program dagen före julafton som benämndes som uppesittarkväll.
En uppesittarkväll i teve karaktäriseras av att det är ett program som spänner över flera timmar, det är gärna många olika gäster och syftet ska vara att leda in tittarna i den stundande julhelgen.
Här är hela listan över uppesittarkvällar på SVT
År
Programledare
Programtitel
1956 kl 20.00-21.30
Henrik Dyfverman
Uppsittarkväll
1957-1963
inget uppesittarprogram
1964 kl. 22.25-23.25
Bo Hermansson
Dan före dan
1965 kl. 22.35-00.00
flera olika, bl.a. Hasse och Tage
Medan andra pyntar
1966-1967
inget uppesittarprogram
1968 kl. 22.30-23.55
Olle Adolphson och Moltas Eriksson
Hejsan, grabbar är ni klara
1969 kl. 21.45-22.35
Carl-Uno Sjöblom
Upptittarkväll tills ni domnar
1970
Sven Lindberg
ej helt program, korta bitar mellan ordinarie program
1971 kl. 21.00-22.20
ej angivet
Uppsittarkväll
1972 kl. 20.00-23.05
Isa Quensel & Olle Norell
Dan före dan
1973 kl. 20.10-23.50
Siwert Öholm
Uppesittarkväll
1974 kl. 21.00-23.45
Barbro Hörberg och Lars Widding
Dan före dan
1975 kl. 22.30-23.30
Östen Warnebring
Imorron e de julafton
1976 kl. 21.45-00.15
John Zacharias och Kerstin Nilsson
Klappat och klart
1977-1978
inget uppesittarprogram
1979 kl. 20.00-23.00
Janne Carlsson
I väntan på tomten
1980
inget uppesittarprogram
1981 kl. 19.30-23.00
Lennart Hyland
Hylands hörna
1982
inget uppesittarprogram
1983 kl. 22.00-00.00
Lasse Holmqvist och Britt Bass
Uppesittarkväll på Manhattan
1984 kl. 21.15-00.15
ej angivet
Från julelack till nyråsfrack
1985
inget uppesittarprogram
1986 kl. 21.35-00.05
Lena Willemark och Rolf Egil Bergström
Uppesittarkväll
1987
inget uppesittarprogram
1988 kl. 21.30-00.00
Lasse Holmqvist
Här är Lasse (annonseras inte som en ren uppesittarkväll)
(Kommentar: Vissa år när jag angivit ”inget uppesittarprogram” har det varit ett ordinarie program, t.ex ”På Spåret” eller ”Hemma hos Ernst” som har varit julspecial. Men dessa har inte varit rena uppesittarkvällar)
Ingvar Oldsberg 1994-12-23
Som tabellen visar har formatet för uppesittarkvällarna på SVT varierat både i omfång och i innehåll.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-22
Källor
Samtliga teve-tablåer för 23/12 i SvD:s digitala arkiv
Kort svar: ”Endast mamma är vaken” var ett radioprogram som sändes kvällen före julafton mellan 1949 och 1971 där Maud Reuterswärd spelade skivor.
Under Radiotjänsts första dryga två årtionden sändes oregelbundet uppesittarkvällsprogram dagen före julafton. Men det var inte förrän programmet ”Endast mamma är vaken” som uppesittarkväll på radio blev en tradition.
Dagen före julafton 1949 klockan 22.30-23.20 och sedan en halvtimme in efter midnatt kunde man på radioapparater runt om i landet höra ”grammofonunderhållning för er som julstökar” lett av programledaren Maud Reuterswärd. Detta blev snabbt en tradition som fortsatte varje dan före dan till och med 1971 – alltså i sammanlagt nästan ett kvarts sekel.
Programledaren Maud Reuterswärd
Att hon slutade med programmet 1971 förklarade hon året efter i Dagens Nyheter
Jag vill inte bli en gammal tant som man får fösa ut ur studion. Jag vill gå vidare och bli bättre
Tyvärr finns bara hennes sista program från 1971 bevarat, men av samtida beskrivningar kan man få en bild av hur det kunde låta. Enligt en text ”spelade hon härlig, disparat musik ända till klockan två” och en annan skribent påpekar att ”hon inte spelade några julskivor i sitt program. Hon var ute efter andra ting.” Reuterswärd själv förklarade
[Julen] är den grymmaste helg jag vet. Den klipper ju till så många ensamma människor.
Men sin sista sändning gjorde hon 23 december 1971 och sedan gick hon ur tiden 1980.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: Första gången som det i radions tablå finns ett program som liknar en uppesittarkväll är 23 december 1929.
Konceptet med uppesittarkväll dagen före julafton går tillbaka till att elektriskt ljus kommer till Sverige i bredare skala. Så här skriver Nordiska museet:
Uppesittarkvällen kom [ under 1900-talets första hälft] framför allt att förknippas med dagen före jul, som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset.
Redan 1925 börjar Radiotjänst med regelbundna radiosändningar och det dröjer bara fyra år innan det första radioprogrammet som har temat ”uppesittarkväll” sänds. I Riksprogrammet dagen före julafton 1929 sänds ”Dan före dan”, ett underhållningsprogram med bland annat sjömansvisor och dragspelskvartett.
Radio
Utifrån radions tablåer kan man inte se att detta blir en tradition omedelbart. Program med samma titel sänds 1937 utan vidare specifikation om innehåll. Fem år senare (1942) finns ”Dans före dan” med en lite utförligare beskrivning:
Grammofonmusik och sketch med Sonya under julklappsbestyren.
Efter det sänds liknande uppesittarprogram 1946 och 1948. Tradition blir det första dan före dan 1949 då radion sände programmet ”Endast mamma är vaken” timmarna före tolvslaget på kvällen före julafton. Programmet sändes sedan i drygt tjugo år fram till 1971. Därefter är det några års uppehåll på uppesittarkvällar i radio innan ett Hasse Tellemar 1975 leder ett rent uppesittarkväll-program sänds. Därefter är det t.ex. Mona Krantz och Christer Ulfbåge som leder programmen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Högtider och traditioner 