Kort svar: Att Viktoria har namnsdag 12 mars beror på att Victoria av Baden förlovade sig med dåvarande kronprins Gustav på detta datum 1881 och då valde man att också ha hennes namn som namnsdag på detta datum.
Från 1749 till 1972 hade Kungliga vetenskapsakademin monopol på att ge ut almanackor, vilket också betydde att de hade ansvar för namnlängden och därmed namnsdagarna. Många av namnen var gamla helgonnamn från medeltiden men med början under sent 1700-talet så blev det också vanligt att kungligheters namn letade sig in i namnlängden – till exempel så fick Oscar sin namnsdag 1 december på grund av kronprins Oscar i början av 1800-talet.
Förlovning mellan kronprins Gustav och Victoria av Bader.
När Victoria av Baden som nittonåring utsågs till att bli svenskt prinsgemål var det en stor sak i Sverige. Victoria av Baden var tysk men släkt både Gustav Vasa och Gustav IV Adolf.
Hennes namnsdag var från 1830 den 23 december, men eftersom förlovningen mellan kronprins Gustav och Victoria tillkännagavs den 12 mars 1881 så beslutade Kungliga vetenskapakademin att detta datum från och med 1882 också skulle var Victorias namnsdag. Därför stod det i Nya Wexjöbladet i mars 1882:
Kronprinsessans Victoria firade i söndags sin första namnsdag i Sverige. Den 12 mars bär också i vår almanacka för första gången namnet Victoria.
De förändringar som skedde efter att Kungliga Vetenskapsakademin fått sitt privilegium var bland annat att det under 1800-talet infördes ett antal kunganamn som tidigare saknats, till exempel Oscar (1 december) och Emma (23 juli).
Eftersom namnsdagsfirandet ökade under 1800-talet så växte kritiken mot den gamla, som man uppfattade det, omoderna namnlängden. Kritiken riktade in sig på att många nordiska namn saknades och att fördelningen mellan kvinnonamn (79 stycken) mot mansnamn (270 stycken) var skrev. Detta ledde bland annat till att Östersunds-Posten publicerade en helt egen namnlängd med ”nordiska namn” där tidningen, för att ta ett exempel, bytte ut Urbanus den 25 maj till det mer nordiskt klingande Finn.
Riksdagsledamöterna Ernst Carlsson och Knut Almqvist skrev den 18 mars 1899 en motion till Sveriges riksdag där man yrkade på:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärd för att en ny, mera tidsenlig och svensk namnlängd måtte i stället för den nuvarande föråldrade varda i almanackan införd.
Riksdagen tillsatte i september 1899 en kommitté bestående av riksarkivarie Clas Theodor Odhner, riksantikvarie Hans Hildebrand (som redan i november ersattes av arkivforskaren Carl Gustaf Styffe) professor Oscar Montelius, professor Esaias Tegnér samt biblioteksmannen Claes Annerstedt (som dock inte kunde deltaga i arbetet). ‘
Ny almanackslängd
I linje med det uppdrag som de fått var de redan året därefter klara med en uppdaterad och modernare namnlängd. Forskningsarkivarie Katharina Leibring sammanfattar:
Rent kvantitativt hade man strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
De fyra lärde männen följde ett antal riktlinjer när de reformerade namnlängden.
För det första gjorde de om latinska namn till mer svenskklingande: till exempel så blev Andreas (30 november) till Anders, Benedictus (21 mars) blev Bengt, Laurentius (10 augusti) blev Lars och Amandus (26 oktober) blev Amanda.
För det andra bytte man ut äldre namn mot samtida namn som delade stavelse, ibland bara initial, oavsett om namnen var besläktade eller inte. Hyginus (11 januari) blev till exempel Hugo, Hilarius (21 februari) blev Hilding, Kunigunda (3 mars) blev Gunborg, Olympias (15 april) blev Olivia och Phocas (14 juli) blev Folke.
För det tredje, och detta blev starkt ifrågasatt, använde man sig av associationer för att hitta nya namn. Man valde till exempel Ida 14 september eftersom dagen tidigare hetat korsmäss och sången ”Kors på Idas grav” var populär kring sekelskiftet. Ett annat exempel var att man bytte Primus (den förste) till Börje (att börja) 9 juni. Även Mariadagarna fick i många fall nya namnsdagar, Marie avlelse (8 december) bytte man till Virginia (’jungfru’), Morsmässa eller Marie födelse (8 september) blev Alma på grund av uttrycket Alma mater som betyder ”milda moder” och Marie himmelsfärd (18 augusti) fick namnet Stella efter stjärna på latin.
Och för det fjärde la man in namnsdagar på kända svenskars födelse- eller dödsdagar. Baltsar (29 maj) efter Göta Kanals grundare Baltzar von Platen, Jesper (26 juli) efter biskopen Jesper Svedberg och Jenny (6 oktober) efter sångerskan Jenny Lind. Indirekt gällde detta också Vega (24 april) till minne av att Nordenskiölds expedition med fartyget Vega återvände till Stockholm just den 24 april 1880.
Den nya namnlängden började gälla 1 januari 1901 och tanken var därefter att den skulle revideras allteftersom, men man gjorde faktiskt bara fyra förändringar. År 1906 byttes Nore på den 4 november ut mot Sverker. Året därefter byttes Estrid på den 27 november mot Astrid, efter prinsessan Astrids födelse 1905. Sedan bytte man 1918 plats på Engelbrekt (26 april) och Teresia (27 april) och år 1934 försvann Kasper 20 oktober till förmån för Sibylla efter att Gustaf Adolf gift sig med prinsessan Sibylla.
Kungliga Vetenskapsakademin fortsatte med sin ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämma namnlängden fram till 15 juli 1972. Därefter kunde vem som helst trycka och ge ut almanackor med vilka namn som helst. Det skulle dock dröja fram till 1986 innan det kom en helt uppdaterad namnlängd signerad namnforskaren Roland Otterbjörk.
Otterbjörk hade redan 1967 presenterat ett förslag till namnlängd i boken ”Våra namnsdagar”, med tre namn på varje datum. Men det skulle dröja ända till 1986 års kalender innan den nya namnlängden slog igenom. Det var i Esseltes almanacka för 1986 som Otterbjörks trenamnslängd introducerades. Dock var det långt ifrån alla förlag som följde med i förändringen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-10-01
Kort svar: Fredrika hamnade av en slump som namnsdag den 19 september 1794 och återkom 1799 för att hedra den nyblivna drottningen Fredrika av Baden
Svenska almanackor har haft namn på olika dagar sedan medeltiden. Till en början var det olika helgon och apostlar, men från 1500-talet tillkom nya namn kontinuerligt. På den 19 september har olika helgon förekommit i olika kalendarium.
I Vallentunakalendariet stod namnet Januaris [19 september], till minne av en biskop från 200-talet, medan Strängnäsmissalet hade namnet Theodorus [19 september], till minne av en annan biskop från 600-talet.
När Kungliga Vetenskapsakademin fick ensamrätt på att ge ut almanackor 1749 behöll man ofta äldre tiders namnlängder, vilket fick till följd att ”Januarius” var kvar 19 september fram till slutet av 1700-talet. Enligt flitigt förekommande uppgifter så bytte man 1794 ut ”Januaris” till Fredrika för att ”man ville hedra kung Gustav IV Adolfs nya gemål Fredrika av Baden.” Problemet är bara att Fredrika av Baden inte var påtänkt som gemål 1749, paret skulle gifta sig först 1799 och träffades första gången i augusti 1797.
Almanacka från 1877
Så här förklaras Luddes spårkblogg:
Att Fredrika hamnade på den 19 september 1794 (och almanackorna för detta år trycktes ju dessutom i slutet av 1793) var alltså en sådan där vanlig slump som det vimlade av i 1790-talets almanacka. Namnet stod där under dess tre år, 1794, 1795 och 1796, men sedan återgick man som vanligt till det gamla namnet, alltså Januarius, som stod här 1797 och 1798.
När Gustav IV Adolf och Fredrika av Bremen gifte sig 31 oktober 1797 i Slottskyrkan i Stockholm blev hon Sveriges drottning. Kröningen skedde i Norrköping den 3 april 1800. Vid kröningen hade Fredrika återfått sitt namn i almanackan 19 september ”kort och gott tog [man] det datum där namnet hade råkat hamna i den tidigare experimentalmanackan”.
Så Fredrika blev därmed ett av många namn (t.ex. Oscar, Emma och Gustav) som hamnat i almanackan på grund av kungahuset.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap)2025-09-19
Fram till 1859 var det helgonet Marianus som hade sin helgondag 30 april. Marianus var en kristen förkunnare som dog martyrdöden i norra Afrika någon gång på 200-talet. Hans helgondag har aldrig haft status som helgdag i Sverige.
April 1856
Att man bytte namn den 30 april 1859, från Marianus till Mariana, beror på att Sofia av Nassau hade Mariana som ett av sina mellannamn. Sofia av Nassau hade gift sig med prins Oscar 1857 och paret kom 1859 ett steg närmare tronen då prins Oscars far Oscar I dog och brodern Karl XV blev kung. Karl XV hade dock inga vuxna söner som kunde ärva tronen så vid hans död 1872 blev Oscar kung som Oscar II och Sofia av Nassau blev drottning.
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
En av förändringarna som gjordes 1901 var att man tog bort Albertina från den 24 april och istället införde Vega på detta datum. Att man satte in Vega 24 april förklaras i samtida press:
Vidare märks bland dessa namn Vega, hvilket satts på 24 april, årsdagen för Vegas återkomst till Stockholm efter den stora världsomseglingen.
Det som Adolf Erik Nordenskiöld gjorde 1878-1880 var att han genomförde en expedition där han hittade och seglade igenom hela Nordostpassagen, alltså sjövägen norr om Europa och Asien mellan Atlanten och Stilla havet. Den 24 april 1880 återvände expeditionen till Stockholm.
Fartyget Vega fastfruset i isen utanför Pitlekai. Foto av Louis Palander.
Och som en hyllning till Adolf Erik Nordenskiölds expedition med fartyget Vega införde man Vega som namnsdag 24 april från 1901.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-30
Kort svar: Fram till 1972 var det Kungliga Vetenskapsakademin som hade ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämde över namnlängden i Sverige. Numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
I de allra flesta svenska almanackor, såväl tryckta som digitala, innehåller över 600 namn på årets olika dagar. Vissa av namnen går tillbaka på äldre helgon, andra är namn från Jesus apostlar och ytterligare namn är mer sentida.
Redan under medeltiden fanns det almanackor som innehöll årets märkesdagar och därmed en hel del namn. Men även om vissa dagar var självklara i alla almanackor kunder det förekomma variationer bland olika utgivare. Detta ändrades 1749 då Kungliga Vetenskapsakademin fick ensamrätt att på att ge ut almanackor i Sverige, vilket också gav dem makt över namnlängden. Så här skriver Institutet för språk och folkminnen
Därefter fanns det bara en namnlängd i Sverige. Nya namn kunde föreslås av de lärda akademierna men måste godkännas av Kungl. Maj:t (alltså regeringen).
De förändringar som skedde efter att Kungliga Vetenskapsakademin fått sitt privilegium var bland annat att det under 1800-talet infördes ett antal kunganamn som tidigare saknats, till exempel Oscar (1 december) och Emma (23 juli).
Kritiken var stor mot den omoderna namnlängden, dels för att många nordiska namn saknades och dels för att fördelningen mellan kvinnonamn (79 stycken) mot mansnamn (270 stycken) var skrev. Detta ledde bland annat till att Östersunds-Posten publicerade en helt egen namnlängd med ”nordiska namn” där man, för att ta ett exempel, sonika bytte ut Urbanus den 25 maj till det mer nordiskt klingande Finn.
Riksdagsledamöterna Ernst Carlsson och Knut Almqvist skrev den 18 mars 1899 en motion till Sveriges riksdag där man yrkade på:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärd för att en ny, mera tidsenlig och svensk namnlängd måtte i stället för den nuvarande föråldrade varda i almanackan införd.
Riksdagen tillsatte två stycken almanackskommittéer, en för namnlängden och en för almanackans övriga innehåll och form. Det man kom fram till var att redan inför år 1901 gör en kraftig uppdatering av almanackan, där man:
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
Kungliga Vetenskapsakademin fortsatte med sin ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämma namnlängden fram till 1972. Det skulle dock dröja fram till 1986 innan det kom en helt uppdaterad namnlängd signerad namnforskaren Roland Otterbjörk.
Otterbjörk hade redan 1967 presenterat ett förslag till namnlängd i boken ”Våra namnsdagar”, med tre namn på varje datum. Men det skulle dröja ända till 1986 års kalender innan den nya namnlängden slog igenom. Det var i Esseltes almanacka för 1986 som Otterbjörks trenamnslängd introducerades. Dock var det långt ifrån alla förlag som följde med i förändringen.
Esseltes almanacka från 1986
Redan 1993 reviderade Esselte sin namnlängd och införde istället två namn på varje dag. Svenska Akademin gillade inte de nya namnlängderna och från 1994 började man ge ut den egna Akademialmanacka med 1901 års namnlängd. Mängden olika namnlängder blev ett problem vilket fick till följd att representanter från akademierna, från universitet, från almanacksförlag och andra intressenter bildade en arbetsgrupp som skulle ta fram en ny gemensam namnlängd. Efter hårt arbete lyckades gruppen presentera en ny och reviderad namnlängd 1999 och den togs i bruk av de flesta år 2001.
För att vårda och förvalta den utsågs en kommitté med representanter från Språk- och folkminnesinstitutet, Svenska Akademien, Vetenskapsakademien och Vitterhetsakademien.
Och numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-04-17
Porträtt av kung Oscar med familjen omkring sig, från år 1857.
När Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk kronprins 1810 hade han redan en son tillsammans med sin hustru Désirée. Den unge Oscar var född i Paris 1799 och fick följa med sin föräldrar till Sverige och blev på köpet arvprins. När Jean Baptiste Bernadotte blev kung 1818, med namnet Karl XIV Johan, blev Oscar kronprins.
Som en hyllning till den nyvalde kronprinsens barn så infördes Oscar som namnsdag den 1 december och ersatte därmed det franska helgonet Eligius som tidigare varit namnsdag just 1 december. Dock var 1 december aldrig någon flaggdag vare sig när Oscar var kronprins eller när han senare blev kung som Oscar I, eftersom flaggdagar då ännu inte var en tradition i Sverige. Det var först i och med sonen Oscar II blev kung i slutet av 1800-talet som det kunde ses svenska flaggor just 1 december.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-04-16
Litteratur:
af Klintberg, Bengt. Namnen i almanackan. Gjøvik: Norstedts ordbok, 2001
Kort svar: Engelbrektsdagen infaller numera 27 april.
Engelbrekt Engelbrektsson levde under 1400-talet i en tid då Sverige var en del av Kalmarunionen. Det han är mest känd för historiskt är att han ledder ”Engelbrektsupproret” mot kung Erik av Pommern 1434-1436.
Engelbrekt Engelbrektsson
Enligt den medeltida Engelbrektskrönikan slogs Engelbrekt Engelbrektsson ihjäl den 27 april 1436 vilket gjorde att det var detta datum man under 1800-talet började användas för att fira det som man, under nationalismens framväxt, kallade ”en svensk frihetshjälte”. Senare medeltidshistoriker såsom Gottfrid Carlsson och Lars-Olof Larsson har dock med hjälp av andra källor slagit fast att det snarare var den 4 maj 1436 som Engelbrekt Engelbrektsson dog.
Men när man till den nya almanackan 1901 skulle bestämma dag för Engelbrekt att ha namnsdag förr valet vare sig på 27 april eller 4 maj utan istället fick 26 april bli den nya Engelbrektsdagen. Orsaken var troligen att 27 april sedan 1865 varit vikt för ”Teresia” som då infördes som namnsdag för att hylla prinsessan Teresia, maka till prins August (kungarna Karl XV:s och Oscar II:s bror).
Prinsessan Teresia dog 1914 och fyra år därefter valde man att byta plats på Engelbrekt och Teresia så att Engelbrekt fick sin namnsdag 27 april, vilket har varit datumet sedan dess.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-04-12
Kort svar: Sex dagar saknar egen namnsdag i den svenska almanackan – nyårsdagen (1 januari), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie bebådelsedag (25 mars), Johannes döparens dag (24 juni), allhelgonadagen (1 november) och juldagen (25 december). Därtill saknar skottdagen som infaller vart fjärde år namnsdag.
Under 1700- och 1800-talet gjordes förändringar i den svenska almanackan. Som exempel kan nämnas att det dåvarande kronprinsparet 1827 ville att deras barn (om det blev en flicka) skulle heta Emma och då blev 23 juli namnsdag för just Emma. På samma sätt är det med Oscar den 1 december. Namnet fördes in i almanackan 1812 eftersom den nyvalde nyvalde svenske kronprinsen Karl Johans son hette just Oscar.
Utdrag ur almanacka i januari 1877.
Det finns dock sex dagar i almanackan som saknar namnsdag:
Högtider och traditioner 