Kort svar: 30 april blev officiell flaggdag 1982, men hade varit inofficiell flaggdag sedan 1951.

Fram till 1982 fanns det inga officiellt beslutade lagar eller förordningar om vilka dagar som skulle vara flaggdagar. Dock hade det sedan 1800-talet förekommit flaggning på flera olika dagar, t.ex. kungens och kronprinsens namnsdag respektive födelsedag. Först 1939 kom det dock på ett enskilt initiativ av Bestyrelsen för svenska flaggans dag en rekommendation om vilka dagar som skulle vara flaggdagar.

När det 1982 beslutades om vilka dagar som skulle räknas som ”allmänna flaggdagar” ingick bl.a. kungens och kronprinsessans födelsedagar (30 april respektive 14 juli). Men 30 april hade varit inofficiell flaggdag ända sedan Carl Gustaf blev kronprins.

Carl Gustaf föddes den 30 april 1946 och blev då direkt tronarvingen (kronprins blev han först 1950 då hans farfars far Gustav V dog) trots att han hade fyra äldre syskon. Anledningen är att Sverige först 1980 införde full kognatisk tronföljd (alltså att både manlig och kvinnlig avkomma kunde ärva tronen).

När Carl Gustaf föddes var han alltså inte kronprins, det blev han först 29 oktober 1950 då hans farfars far Gustav V dog. Första gången som 30 april räknades som flaggdag var alltså 1951.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-04-21

Källor: Förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar

Blågul flagga och Du gamla, du fria av Niclas Bjälkenborn