Kort svar: Den 19 januari finns det sedan 2010 en tradition att man ska kasta kanonkulor i form av snöbollar på varandra och därefter gå ni in för att äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.
En av väldigt många nyskapade traditioner är ”Sten Stures ben” som firas det datum då riksföreståndare Sten Sture blev dödligt sårad av en kanonkul vid Åsunden 1520. Traditionen skapades av privatpersonerna Niklas Freidwall och Sanna Krantz 2009 och den firades första gången 19 januari 2010. Så här beskrivs traditionen:
Därför uppmanas var och en att ståndsmässigt celebrera den ödesdigra händelsen genom att först kasta ”kanonkulor” – snöbollar – på varandra och därefter äta desamma i form av smarriga chokladbollar
Denna tradition är alltså inte gammal utan skapades till 19 januari 2010 som en kul grej.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-19
En av väldigt många nyskapade traditioner är ”Sten Stures ben” som skapades av två privatpersoner 2009 och som firades första gången 19 januari 2010. Upplägget är att man kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra och därefter går ni in för att äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.
Att man valde 19 januari beror på att riksföreståndare Sten Sture sårades dödligt när en kanonkula träffade hans ben vid ”Slaget på Åsundens is” just den 19 januari 1520. Dock har dagen och firandet inga historiska anor utan skapades till den 19 januari 2010.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-19
Kort svar: Sten Stures ben (19 januari) är en nyskapad tradition från 2010.
Sten Sture var svensk riksföreståndare 1512 fram till sin död 1520. Han sårades dödligt när en kanonkula träffade hans ben vid ”Slaget på Åsundens is” 19 januari 1520. Nästan femhundra år senare bestämde sig privatpersonerna Niklas Freidwall och Sanna Krantz att skapa en tradition med anknytning till dagen. Niklas Freidwall säger att han och Sanna Krantz kom på idén 2009 och själva firade dagen första gången 2010. Bakgrunden till idén förklarar Freidwall så här:
Att ha något att fira under en grå och trist tid och se om vi kunde sprida och skapa en högtid. Det är en rolig tradition, det är gott med chokladbollar och det är kul att bli kontaktad nästan årligen av folk som du som vill veta mer.
Påskfullmånen 2023 är torsdag 6 april (alltså på skärtorsdagen) och nästföljande söndag, 9 april, blir därmed påskdagen 2023. Påskdagens datum har också betydelse för en rad övriga högtidsdagar, bl.a. fettisdagen som infaller 21 februari och Kristi himmelsfärdsdag den 18 maj.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-07
sketchen Grevinnan och betjänten kunde inte sändas i sin helhet. Dock finns dansk TV som har sketchen ordentligt inplacerad i sin programtablå.
Det som hände nyårsafton 1990 var att sketchen skulle ha sänts i mellan 21.55 och 23.45 i programmet ”Nedräkningen” lett av bl.a. Annika Hagström och Jacob Dahlin på Kanal 1. Men p.g.a. en debatt mellan svenska politiker som drog ut på tiden var man tvungna att sända en förkortad version av sketchen.
Förutom nyårsafton 2004 då Grevinnan och betjänten helt utgick p.g.a. tsunamikatastrofen så är 1990 det enda året sedan 1970-talet då sketchen inte har sänts i sin helhet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-04
Källor:
SvD 1990-12-31
Nedräkningen på Kanal 1 i en kopia på Kungliga Biblioteket (tack till Fredrik af Trampe som letat fram och tittat på kopian)
Kort svar: Sedan nyårsafton 2007 sänds ”Grevinnan och betjänten” kl. 19.45 på SVT1
Grevinnan och betjänten är en sketch som skrevs under början av förra seklet och 1963 spelades in för en tysk publik. På svensk teve visades sketchen första gången 8 februari 1969 i ett kvällsprogram som Beppe Wolgers ledde. Första gången som Grevinnan och betjänten visades under en storhelg var i programmet Julsäcken som var ett uppesittarprogram med Magnus och Brasse 23 december 1973. Tydligen gillade humorparet sketchen så mycket att de använde den på nyårsafton 1974 och 1975. Förutom 1976, 1990 (troligen) och 2004 har den sedan visats varje nyårsafton.
Ur tablån nyårsafton 1979
Här är tiderna som sketchen ”Grevinnan och betjänten” visats på svensk teve genom åren.
1974: mellan 23.00 och 23.59 i ”Vindsröjning” på TV2
1975: mellan 23.00 och 23.59 i ”Nyårsafton” på TV2
1976: sändes på juldagen kl. 19.20 på TV2
1977: kl. 20.40 på TV2
1978: mellan 20.00 och 21.00 i ”Gott slut!” på TV2
1979: mellan 20.00 och 21.15 i ”Gott slut!” på TV2
1980: mellan 20.45 och 21.45 i ”Gott slut!” på TV2
1981: mellan 21.00 och 22.00 i ”Gott slut!” på TV2
1982: kl. 23.35 på ”Gott slut!” på TV2
1983: kl. 23.40 på ”Gott slut!” på TV2
1984: c.a. 23.25 i ”Gott slut!” på TV2
1985: kl. 23.30 på TV2
1986: mellan 22.10 och 23.50 i ”Gott slut!” på TV2
1987: kl. 22.50 på Kanal 1
1988: mellan kl. 20.00 och 21.30 i ”Zick Zack” på Kanal 1
1989: mellan 21.05 och 22.00 i ”Gubbröra” på Kanal 1
Kort svar: Förutom 2004 så har Grevinnan och betjänten sänts varje nyårsafton sedan 1977, samt 1974 och 1975.
Sketchen Grevinnan och betjänten sändes på nyårsafton i svensk teve 1974 och 1975, men året därefter visades den redan på juldagen. År 1977 fick sketchen för första gången sin egen plats i tablån på nyårsafton, kl. 20.40 under rubriken ”Liten helgtradition”.
sketchen Grevinnan och betjänten kunde inte sändas i sin helhet. Dock finns dans TV som har sketchen ordentligt inplacerad i sin programtablå.
Förutom det märkliga året 1990 så är den enda nyårsafton som Grevinnan och betjänten inte har visats sedan 1977 år 2004, alltså bara några dagar efter Tsunamikatastrofen.:
Klassiska ”Grevinnan och betjänten” lyfts ur tablån till förmån för en förlängd nyhetssändning. Och redan klockan 23.25 inleds direktsändningen från Skansen där statsminister Göran Persson kommer att tala till folket.
Traditionen kan spåras till 1840-talet och brukar starkt förknippas med den lilla tyska staden Lauscha i Thüringen, där Hans Greiner tillverkade dekorationer /../ som blev mycket beundrade. Utvecklingen ledde på kort tid (det traditionellt angivna årtalet är 1847) till att tyskarna började producera julgranskulor av glas.
Till Sverige kommer julgranskulorna tämligen snart efter att de introducerades i Tyskland. Den äldsta tidningsannonsen för julgranskulor som jag har hittat är från Mariestads Weckoblad där C.J. Sundbertgs Enkas glashandel inför julen 1860 skriver att man säljer ”julgranskulor och stora dockhufvuden”. Två år senare finns det en annons i Bohusläns tidning om ”julgranskulor och prydnader för julgranar”.
Julgranskula
En intressant detalj att notera från KB:s tidningsdatabas är att samtliga annonser för julgranskulor fram till andra världskriget är från tidningar som har sitt säte i västra Sverige: t.ex Göteborgsposten, Borås Tidning, Kungsbackatidningen och Bohusläns tidning. De första annonserna i stockholmstidningarna DN och SvD dyker upp först under efterkrigstiden. Dock finns det andra belägg för att julgranskulor ändå såldes i ex. Stockholm även under slutet av 1800-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-11-04
Under efterkrigstiden börjar det komma notiser i svenska tidningar om ”plastgranar” eller ”julgranar i plast”. De flesta texter handlar om beskrivningar om hur man i andra länder, ex. USA , har plastgranar. Som Dagens Nyheters text från julen 1959:
De amerikanska julgranar som striden står om är inte någonting så alldagligt som vår hemmagjorda Picea excelsa eller dess botaniska motsvarighet på amerikansk botten. Nej, det ska vara plast i år.
Under början av 1960-talet kommer de första tidningsbeläggen för att även hushåll i Sverige kan tänka sig att ha plastgran. Aftonbladet intervjuade 1962 ett antal personer om plastgranar och Eino Niskanen, byggarbetare från Örebro sa:
En vanlig gran skräpar ned och det blir mycket städarbete. En plastgran, om den är vacker, tycker jag är en perfekt lösning på problemet.
Två år senare skriver Kar de Mumma i ett kåseri att det blir ”rätt många julgranar över i år” eftersom ”folk skaffar sig plastgranar”. År andra sidan står det i samma tidning nästa jul:
En plastgran? För att slippa barr. Nej det stora varuhuset kan inte stå till tjänst. /../ [Gran i plast] – det vill väl ingen ha.
Under det fortsatte 1960-talet och en bra bit in på 70-talet beskrivs plastgranen å ena som en kuriositet i Sverige och å andra sidan som något länder på sydligare breddgrader har anammat. Det är egentligen först under 1970-talets andra hälft som julgranen av plast får något större genomslag i Sverige. År 1979 beskrivs plastgranen i SvD som ”det gångna decenniets storjulklapp till alla, som vill ha en garanterat barrsäker konstruktion” och 1983 rapporteras det om prognoser att:
60.000 hushåll [väljer] i år en plastgran. Försäljningen av plastgran har gått spiktakt uppåt i snart fem år. Men svensken är en kräsen julfirare. Många tycker inte att plastgranen har den rätta granfärgen. Därför håller den äkta julgranen ändå sin starka ställning med 95 procent av granmarknaden.
Samma år (1983) berättar julgransförsäljaren Bengt Jürke för SvD att han ”märker ju att plastgranen kommer mer och mer”. Plastgranen har sedan ökat i popularitet under de senaste trettio åren. Enligt en undersökning 2011 var det närmare en tredjedel av de svarande som skulle ha plastgran hemma. En undersökning från 2018 gav ett snarlikt resultat (38 procent skulle ha plastgran).