Författararkiv: Mattias Axelsson

Profilbild för Okänd

När kom julbocken till Sverige?

av

Kort svar: De äldsta beläggen för en julbock i Sverige är från 1600-talet.

En av många olika figurer i den svenska jultraditionen är julbocken. Julbockens rötter går att söka tillbaka till medeltiden även om det är först under 1600-talet som han gör sin verkliga entré. Som julklappsutdelare kan vi spåra hans rötter till 1800-talet, men idag är julbocken enbart kvar som ett prydnadsföremål.

Rötterna till dagens julbock kan spåras till medeltiden då han var en figur som hängde samman med helgonet Sankt Nikolaus som delade ut gåvor på sin dag, 6 december. Så här skriver religionshistorikern Tommy Kuusela:

Nikolaus tänktes dela ut gåvor på sin dag och hade i sitt sällskap en till bock utstyrd person. Denna bockfigur höll han bunden i ett rep. Denna bock var en symbol för Djävulen.

Med reformationen försvann inte bara en rad helgdagar utan också de helgon som firades och därmed var Nikolaus ute ur bilden, men bocken fick vara kvar. För under 1600-talet förekom bocken som en figur i de ungdomsupptåg som gick från gård till gård för att samla in pengar, dels till behövande och dels till sig själva i syfte att ha fest. Den här typen av ungdomsupptåg med en bock i följet kunde förekomma vid flera tillfällen runt jul: under lussenatten och Tomasmäss till tjugondedag Knut, men vanligast var troligen annandag jul.

Julbock med sällskap tagen vid Bollnässtugan, Skansen.

Julbockens utseende kunde variera. Så här skriver Tommy Kuusela:

Julbocken kunde se ut på många olika sätt. Ofta var det en eller flera personer som täckta av ett djurskinn styr en stång eller kvast på vilken är fäst ett get- eller bockhuvud med en rörlig käft. /../ Oavsett hur maskeringen gick till var det viktigt att den skulle få horn. Det kunde vara allt från verkliga djurhorn till sådana som var snidade av trä, korvar, yxor, potatishackor, grenar och slevar som fick fungera som bockhorn.

Att man använde julbocken på detta sätt ledde till förbud för julbocken i en rad städer. I december 1786 gjorde borgmästaren i Kungälv en skrivelse där han starkt ifrågasatte traditionen med julbock. Samma sak skedde i Stockholm 1721 och i Karlskrona 1754.

Men trots försöken att på laglig väg försöka stoppa julbocken så levde traditionen vidare åtminstone in på 1800-talet. Under detta sekel får julbocken också rollen som julklappsutdelare. Första gången vi har belägg för att julbocken slänger in julklappar i ett hus är på en herrgård i Alingsås 1807.

Som julklappsutdelare konkurrerades dock julbocken ut av jultomten kring förra sekelskiftet och idag lever julbocken kvar enbart som halmprydnad.

Familj med julbock

Traditionen med bocken som halmprydnad går också tillbaka till 1600-talet:

Troligen var det redan under 1600-talet som bocken fick stå modell för halmflätning och för pepparkaks- och vetebullsutformning. Bocken kunde även tillverkas av trä som under julnatten ställdes framför en stuga.

Sedan 1966 har också Gävle haft en mycket stor julbock i halm som vid flera tillfällen brunnit ner.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-12-10

Litteratur:

Julbocken – en skrämmande föregångare till jultomten | Institutet för språk och folkminnen 2021-12-16

Profilbild för Okänd

Hur vanligt är Nissebus i Sverige?

av

Kort svar: I en undersökning från 2023 uppger 27 procent av barnfamiljerna att de har någon form av Nissebus i december.

Nissebus eller nissedörr är en ny tradition som kom till Sverige runt 2014 och etablerade sig under slutet av 2010-talet. Idén bakom nissebuss är att man bygger en miniatyrdörr på väggen där ”nissen” flyttar in 1 december och den gör sedan gör olika typer av hyss fram till julafton. För barnen blir det en nedräkning inför julen, precis som med en julkalender.

Det finns ganska få undersökningar om nissebusen utbredning, men när Presentbolaget inför julen 2023 frågade c.a. 1000 svenskar om deras decembertraditioner så svarade 6 procent att de gjorde Nissebus för sina barn.

Nissedörr

I svaren finns det dock en märkbar skillnad mellan olika grupper. Pensionärer och familjer utan barn var helt ointresserade av traditionen (0 respektive 1 procent), medan i gruppen barnfamiljer var det 27 procent som uppgav att de gjorde Nissebus i december.

Undersökningen är förvisso en enskild undersökning, men den visar ändå tydligt att traditionen med Nissebus har etablerat sig bland svenska barnfamiljer.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-04

Källa: Yogov undersökning om jul 2023 q11

Profilbild för Okänd

Vem illustrerade Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” 1881?

av

Kort svar: Jenny Nyström illustrerade Viktor Rydberg dikt ”Tomten” från 1881.

En vinterdag i början av 1880-talet skrev Viktor Rydberg ner de klassiska raderna, som börjar med ”Midvinternattens köld är hård”, på ett papper mot vännens S.A. Hedlunds rygg. När dikten sedan skulle publiceras var det veckotidningen Ny Illustrerad tidning som i sitt åttonde nummer för året, 19 februari 1881, tryckte texten.

Eftersom Ny Illustrerad tidning satsade mycket just på illustrationer var det centralt att dikten också skulle ackompanjeras av bilder. Uppdraget att rita teckningarna gick till Jenny Nyström. Hon hade tidigare samarbetet med Rydberg i samband med bokutgivningen av hans julsaga Lille Viggs äfventyr på julafton.

Nyströms illustration

När Nyström skulle rita bilder till dikten Tomten valde hon att göra tomtefiguren mer mänsklig, även om den inte ännu liknade den moderna jultomten. Som modell till sin tomtefigur lär Nyström ha använt sin egen far.

Även om dikten inte var en juldikt när den först publicerades 1881 har den därefter blivit det, inte minst genom den svartvita filmen Tomten från 1941 som visats i anslutning till julhelgen sedan 1980-talet. Och Jenny Nyström fortsatte med att rita jultomtar och kom med tiden att bli den viktigaste inspirationskällan till bilden av den svenska jultomten.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-02

Litteratur:

Tomtens ursprung bekräftat: Göteborgare | GT

Profilbild för Okänd

När skrev Viktor Rydberg dikten ”Tomten”?

av

Kort svar: Viktor Rydberg skrev dikten ”Tomten” till ”Ny illustrerad tidning”, nr 8 1881, som utgavs den 19 februari samma år.

En julaftonsklassiker numera är den svartvita filmen Tomten från 1941 som visats i anslutning till julhelgen sedan 1980-talet. Filmen bygger på Viktor Rydbergs dikt med samma namn. Dikten börjar med raden ”Midvinternattens köld är hård…” men är från början egentligen ingen juldikt.

Faksimil ur ”Ny illustrerad tidning”, nr 8 1881,

Enligt uppgifter ska Viktor Rydberg ha skrivit ner texten till dikten i samband med en promenad. Rydberg gick runt i Slottsskogen tillsammans med redaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning S.A. Hedlund. Plötsligt bad Rydberg Hedlund att stanna till, och på en pappersbit skrev han ner diktens samtliga verser mot Hedlunds rygg.

Dikten publicerades sedan i Ny illustrerad tidning, nr 8 1881, som utgavs den 19 februari samma år. För att rita den bistra tomten tog man Jenny Nyström till hjälp. Hon hade tidigare illustrerat Rydbergs bok Lille Viggs äfventyr på julafton. Den här gången ritade hon dock tomten mer mänsklig och hade sin far som förebild.

Så här lyder den inledande versen:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-02

Litteratur:

Tomtens ursprung bekräftat: Göteborgare | GT

Profilbild för Okänd

När började man sända julkalendern på teve med start 1 december?

av

Kort svar: Från och med julkalendern 1973 (Mumindalen) så startar programmet alltid 1 december oavsett om det är första advent eller inte (förutom två undantag efter 1973).

När adventskalendern började sändas i teve 1960 så startade programmet alltid första advent oavsett vilket datum första advent inföll på. Det innebar att Titteliture 1960 hade sitt premiäravsnitt 27 november eftersom första advent inföll just detta datum 1960 (med det blev 24 avsnitt ändå eftersom onsdagarna var teve-fria).

Tittelitur

Till december 1971 bytte man namn på adventskalendern till julkalendern eftersom man ville tona ner den kyrkliga kopplingen. Året därefter, 1973, började man också sända julkalendern med start 1 december. Det årets julkalender var Mumindalen och den sändes alltså i 24 avsnitt med start lördag 1 december, som då inte var första advent.

Efter 1973 har man med två undantag startat respektive års julkalender 1 december. De två undantagen är dels Fem myror är fler än fyra elefanter som startade 27 november för att man ville ha 28 luckor (lika många som det är bokstäver i alfabetet) och dels Klasses julkalender 1992 som hade premiär redan den 29 november.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-11-30

Källor:

Röster i radio och TV nr 49 1973

Profilbild för Okänd

Vilka julkalendrar har sänts i repris?

av

Kort svar: Många av de julkalendrar som visats på SVT har sänts i repris, men den ända två som faktiskt repriserats just som julkalendrar är ”Gumman som blev liten som en tesked” (1967 och 1976) samt ”Trolltider” (1979 och 1985).

Varje år sedan 1960 har det sänts en julkalender (fram till 1971 hette den adventskalender) på SVT. Innehåll och form har varit mycket olika mellan olika år och det är faktiskt bara två julkalendrar som har repriserats som julkalendrar.

Den första julkalendern att repriseras var Gumman som blev liten som en tesked. Första gången som Teskedsgumman (som den oftare kallas) sändes som adventskalender var 1967. Eftersom första advent detta år inföll 3 december så började kalendern då och innehöll bara 22 avsnitt och den fysiska kalendern hade bara 22 luckor.

Teskedsgumman 1967

När programmen skulle repriseras 1967 uppstod ett problem. Från ledningens sida hade man bestämt att kalendern skulle börja sändas den 1 december varje år. Därför saknades det två avsnitt. Så här skrev Röster i Radio och TV:

Eftersom TV-teskedsgumman består av 22 avsnitt får vi se två ”vanliga” sagor onsdag 1 och torsdag 2 december. Fredag 3 december börjar Teskedsgumman och fortsätter med ett nytt avsnitt varje dag t o m julafton.

Till radions kalender, som var samma, spelade man in två nya avsnitt och på den fysiska kalendern, som öppnades av dockorna Drutten och Jena, la man till lucka 1 och lucka 2 på en nymålad kalender.

Den andra julkalendern som repriserats som julkalender är Trolltider. Första gången som Maria och Camilla Gripe saga gick som julkalender var i december 1979 och sedan gick den, delvis av ekonomiska skäl, i repris i december 1985.

Trolltider 1985

Även Trolltider fick en ny papperskalender vid repriseringen. Papperskalendern som användes till julkalendern 1979 föreställde karaktärerna som förekom i teve-serie och tecknades av Måd Olsson-Wannefors. Kalendern 1985 tecknades av Bengt Arne Runnerström med motiv från en trollskog.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-03

Källor:

”Teskedsgumman” Röster i Radio & TV 1976

SvD 1979-10-09

SvD 1985-12-01

Profilbild för Okänd

Vilka år sändes Trolltider som julkalender i teve?

av

Kort svar: Trolltider var julkalender i teve första gången 1979 och sedan gick samma kalender i repris 1985.

Sedan december 1960 har det på svensk teve varje år sänts en julkalender som räknar ner inför julafton. De flesta år har kalendern haft 24 luckor, men vissa år, som t.ex. Teskedsgumman (1967), Fem myror är fler än fyra elefanter (1977) och Klasses julkalender (1992), har det varit fler beroende på att kalendern startat första advent.

En av de mest populära julkalendrarna genom åren, som i sin samtid också var ifrågasatt, är Trolltider. Manus till Trolltider skrevs av Maria och Camilla Gripe och den hade premiär lördag 1 december 1979 kl. 17.30 i TV2. Därefter sändes kalendern samma tid varje kväll fram till och med julafton (på vardagarna även kl. 19.00 ”för dem som inte hinner hem till 17.30”).

Julkalendern 1979

Papperskalendern som användes till julkalendern 1979 föreställde karaktärerna som förekom i teve-serien. Motivet på kalendern tecknades av Måd Olsson-Wannefors.

Till december 1985 bestämdes sig TV2 för att sända Trolltider i repris. Orsaken till beslutet var, enligt TV2:s barnchef Helena Sandblad, ekonomi – att producera en helt nyskapad julkalender skulle bli för dyrt. Så därför sändes Trolltider på nytt i december 1985.

Det som var nytt 1985 var dels papperskalendern som detta år tecknades av Bengt Arne Runnerström med motiv från en trollskog och dels att man i anslutning till lucköppningen, som gick under namnet Trollkalendern, hade bjudit in folklivsforskaren Ebbbe Schön att berätta om ”gamla tiders tro på tomtar och troll och andra väsen”. Det senare väckte en storm av protester från landets pastorer som ansåg att den ”uppmanar till vidskepelse”

Julkalendern 1985

Trolltider blev därmed den andra julkalendern att repriseras i teve. Tidigare hade Gumman som blev liten som en tesked visats vid två tillfällen (1967 och 1976) också då med två olika papperskalendrar.

I december 2023 sändes en ”reboot” av Trolltider med delvis samma karaktärer men ny historia – Trolltider – legenden om Bergatrollet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-12-01

Källor:

SvD 1979-10-09

SvD 1985-12-01

Profilbild för Okänd

Hur firade man lucia förr i tiden?

av

Kort svar: Förr i tiden, alltså före 1900-talet, firades lucia dels som årets längsta natt med olika upptåg och dels som sista tillfället att äta innan julfastan.

Att fira lucia med luciatåg där en kvinna kläs i vit skrud och ljus i håret och sjunger vackra luciasånger är en tradition som är dryga hundra år gammal. Dock finns luciafirande av andra slag dokumenterade så långt tillbaka i tiden som medeltiden. Då var det inte helgonet Lucia som stod i centrum utan det faktum att lucianatten ansågs vara årets längsta och att det var det sista tillfället innan julfastan att äta ordentligt.

Lussegubbar

Framför allt var det i västra Sverige som det växte fram en äldre tradition att ”lussa” natten till 13 december. Det man gjorde då var att man klädde ut sig i gamla kläder till ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” och gick runt bland gårdarna för att där få sig en bit mat och en sup. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns följande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Till skillnad från dagens lucia så var det ingen ära att blir lussebrud. Hon betraktades som lösaktig och karltokig. Inte alls som dagens lucia och definitivt inte som helgonet. Från Bohuslän finns följande uttryck

Den som en gång varit Lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud

Traditionen med Lussebrud och Lussegubbar är folkliga och har hört hemma i bondesamhället. På slutet av 1700-talet börjar en ny typ av luciabrud framträda, men då i de högre stånden. Att fira lucia på det här sätter spreds sedan vi de västsvenska studentska nationerna till bl.a. Uppsala och Lund. Terminen vid universiteten avslutades normalt vid lucia och luciafirandet blev då ett naturligt festtillfälle. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter var det en manlig student som fick ikläda sig rollen som lucia.

Sitt moderna genombrott fick lucian 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första officiella luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-11-30

Källor:

Swahn, Jan-Öyvind (2005) Stora Julboken Ordalaget Bokförlag

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Profilbild för Okänd

Vad var traditionen att ”rida Staffan”?

av

Kort svar: Staffansritten eller att ”rida Staffan” innebar att byns ungdomar på annandagen red med hästarna till en vattenkälla och därefter red runt och tiggde mat och dryck.

Annandag jul har långt tillbaka i tiden varit en dag med stort fokus på gårdens hästar. Eftersom allt arbete låg nere på gården under julhelgen så behövde hästarna rastas och således utvecklades en tradition att byns unga män just på annandag jul red ikapp med sina hästar till en nordrinnande vattenkälla. Om hästarna fick dricka därur så skulle de hålla sig friska och starka under året.

Helgonet som sin martyrdag på annandagen är Stefanos eller Staffan Stalledräng som han kommit att kallas i svensk tradition. Staffans roll som stalledräng, beskriven bl.a. i Staffansvisan, passade också som hand i handske med dagens aktiviteter. Ridningen fick namnet ”Staffansritt/Staffansridning” eller ”att rida Staffan”.

Staffansritt

Staffansritten är en mycket gammal sed och kan enligt Jan-Öjvind Swahn härledes tillbaka till tidig medeltid och ska då ha varit en import från kontinenten. På tyska kallas annandag jul för ”der grosse Pferdetag” (den stora hästdagen).

Men det var givetvis inte ridandet till källan som var det viktiga för de unga männen. När detta var avklarat kunde man fokusera sig på huvuduppgiften, att rida runt bland gårdarna och via sånger tigga till sig en bit att äta och en sup att dricka. Gåvorna samlade man sedan och hade på kvällen helgens första ungdomsgille, inte sällan kallat staffansgille eller staffansöl.

Under 1800-talet försvinner staffansritterna successivt men visan om Staffan Stalledräng lever vidare i de moderna luciatågen med början under förra seklets första årtionden. Det ska dock noteras att i de tidigaste luciatågen från 1927 så förekommer ”ett 30-tal gossar i Staffanskostymer /och/ ett 30-tal stjärngossar”. Senare försvinner dock Staffanskostymerna och stjärngossarna blir de som för Staffanstraditionen vidare

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker

Profilbild för Okänd

Vem har skrivit texten till ”Staffan var en stalledräng”?

av

Kort svar: Staffansvisan eller ”Staffan var en stalledräng” är en äldre svenska visa som troligen har sina rötter tillbaka i medeltiden, vilket gör det omöjligt att belägga vem som skrivit texten.

Förutom ”Luciasången” som finns i lite olika textvarianter så är troligen ”Staffansvisan” den mest frekvent förekommande sången i svenska luciatåg. Sången finns också den i lite olika textvarianter, men i Svenska folkvisor lyder första strofen:

Staffan var en stalledräng,
Vi tackom nu så gerna.
Han vatna’ sina
fålar fem.
Allt för den ljusa stjernan.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen, de blänka

Enligt legenden var Staffan Stalledräng (eller Stefanos) den första kristna martyren och han var en av ledarna för urförsamlingen. Som straff för att han predikat om Jesus som Kristus dömdes han till döden och stenades. I flera delar av nordvästra Europa (bl.a. England, Danmark och Sverige) utvecklades under medeltiden nya legender om St Stefanos och i Sverige fick han namnet Staffan och han är i de nya legenderna stalledräng åt kung Herodes.

De första raderna ur texten

Visan om Staffan Stalledräng som vattnar sina fålar går att hitta tillbaka i den svenska medeltiden men skrevs inte ner förrän på 1700-talet. Eftersom visan är så gammal kan vi inte belägga någon ursprunglig författare. Visan om Staffan och upptåg kring detta, såsom staffansridning, var då knutet till annandag jul eftersom det var Stefanos helgondag.

Staffansridningen höll sig på sina håll i Sverige kvar ännu på 1800-talet. Visan sjöngs både i samband med vattningen av hästarna på annandagens morgon och i samband med att man därtill red omkring från gård till gård i byarna

Visan levde också vidare i ”stjärnsjungningsseden” där stjärngossar kring trettonhelgen med en för ändamålet tillverkad stjärna gick runt bland gårdarna och sjöng många olika visor. Det är sedan under det tidiga 1900-talet då luciatågen blir populära som Staffansvisan införs i luciarepertoaren.

Våra dagars städade sed att sjunga ”Stalledrängsvisan” i samband med luciatåg och vid jul kan väl närmast ses som en blek återspegling av vissa inslag i dessa gamla seder. De strutformiga huvudbonaderna och stjärnan som brukar medföras är vanligen vad som påminner om de gamla kringvandrande stjärngossarna.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Sveriges medeltida ballader 2 sida 33 faksimil | Litteraturbanken

Staffansvisan (Sankte Staffan) – Musikverket