Profilbild för Okänd

När skrev Viktor Rydberg dikten ”Tomten”?

Kort svar: Viktor Rydberg skrev dikten ”Tomten” till ”Ny illustrerad tidning”, nr 8 1881, som utgavs den 19 februari samma år.

En julaftonsklassiker numera är den svartvita filmen Tomten från 1941 som visats i anslutning till julhelgen sedan 1980-talet. Filmen bygger på Viktor Rydbergs dikt med samma namn. Dikten börjar med raden ”Midvinternattens köld är hård…” men är från början egentligen ingen juldikt.

Faksimil ur ”Ny illustrerad tidning”, nr 8 1881,

Enligt uppgifter ska Viktor Rydberg ha skrivit ner texten till dikten i samband med en promenad. Rydberg gick runt i Slottsskogen tillsammans med redaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning S.A. Hedlund. Plötsligt bad Rydberg Hedlund att stanna till, och på en pappersbit skrev han ner diktens samtliga verser mot Hedlunds rygg.

Dikten publicerades sedan i Ny illustrerad tidning, nr 8 1881, som utgavs den 19 februari samma år. För att rita den bistra tomten tog man Jenny Nyström till hjälp. Hon hade tidigare illustrerat Rydbergs bok Lille Viggs äfventyr på julafton. Den här gången ritade hon dock tomten mer mänsklig och hade sin far som förebild.

Så här lyder den inledande versen:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-02

Litteratur:

Tomtens ursprung bekräftat: Göteborgare | GT

Profilbild för Okänd

När började man sända julkalendern på teve med start 1 december?

Kort svar: Från och med julkalendern 1973 (Mumindalen) så startar programmet alltid 1 december oavsett om det är första advent eller inte (förutom två undantag efter 1973).

När adventskalendern började sändas i teve 1960 så startade programmet alltid första advent oavsett vilket datum första advent inföll på. Det innebar att Titteliture 1960 hade sitt premiäravsnitt 27 november eftersom första advent inföll just detta datum 1960 (med det blev 24 avsnitt ändå eftersom onsdagarna var teve-fria).

Tittelitur

Till december 1971 bytte man namn på adventskalendern till julkalendern eftersom man ville tona ner den kyrkliga kopplingen. Året därefter, 1973, började man också sända julkalendern med start 1 december. Det årets julkalender var Mumindalen och den sändes alltså i 24 avsnitt med start lördag 1 december, som då inte var första advent.

Efter 1973 har man med två undantag startat respektive års julkalender 1 december. De två undantagen är dels Fem myror är fler än fyra elefanter som startade 27 november för att man ville ha 28 luckor (lika många som det är bokstäver i alfabetet) och dels Klasses julkalender 1992 som hade premiär redan den 29 november.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-11-30

Källor:

Röster i radio och TV nr 49 1973

Profilbild för Okänd

Vilka julkalendrar har sänts i repris?

Kort svar: Många av de julkalendrar som visats på SVT har sänts i repris, men den ända två som faktiskt repriserats just som julkalendrar är ”Gumman som blev liten som en tesked” (1967 och 1976) samt ”Trolltider” (1979 och 1985).

Varje år sedan 1960 har det sänts en julkalender (fram till 1971 hette den adventskalender) på SVT. Innehåll och form har varit mycket olika mellan olika år och det är faktiskt bara två julkalendrar som har repriserats som julkalendrar.

Den första julkalendern att repriseras var Gumman som blev liten som en tesked. Första gången som Teskedsgumman (som den oftare kallas) sändes som adventskalender var 1967. Eftersom första advent detta år inföll 3 december så började kalendern då och innehöll bara 22 avsnitt och den fysiska kalendern hade bara 22 luckor.

Teskedsgumman 1967

När programmen skulle repriseras 1967 uppstod ett problem. Från ledningens sida hade man bestämt att kalendern skulle börja sändas den 1 december varje år. Därför saknades det två avsnitt. Så här skrev Röster i Radio och TV:

Eftersom TV-teskedsgumman består av 22 avsnitt får vi se två ”vanliga” sagor onsdag 1 och torsdag 2 december. Fredag 3 december börjar Teskedsgumman och fortsätter med ett nytt avsnitt varje dag t o m julafton.

Till radions kalender, som var samma, spelade man in två nya avsnitt och på den fysiska kalendern, som öppnades av dockorna Drutten och Jena, la man till lucka 1 och lucka 2 på en nymålad kalender.

Den andra julkalendern som repriserats som julkalender är Trolltider. Första gången som Maria och Camilla Gripe saga gick som julkalender var i december 1979 och sedan gick den, delvis av ekonomiska skäl, i repris i december 1985.

Trolltider 1985

Även Trolltider fick en ny papperskalender vid repriseringen. Papperskalendern som användes till julkalendern 1979 föreställde karaktärerna som förekom i teve-serie och tecknades av Måd Olsson-Wannefors. Kalendern 1985 tecknades av Bengt Arne Runnerström med motiv från en trollskog.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-03

Källor:

”Teskedsgumman” Röster i Radio & TV 1976

SvD 1979-10-09

SvD 1985-12-01

Profilbild för Okänd

Vilka år sändes Trolltider som julkalender i teve?

Kort svar: Trolltider var julkalender i teve första gången 1979 och sedan gick samma kalender i repris 1985.

Sedan december 1960 har det på svensk teve varje år sänts en julkalender som räknar ner inför julafton. De flesta år har kalendern haft 24 luckor, men vissa år, som t.ex. Teskedsgumman (1967), Fem myror är fler än fyra elefanter (1977) och Klasses julkalender (1992), har det varit fler beroende på att kalendern startat första advent.

En av de mest populära julkalendrarna genom åren, som i sin samtid också var ifrågasatt, är Trolltider. Manus till Trolltider skrevs av Maria och Camilla Gripe och den hade premiär lördag 1 december 1979 kl. 17.30 i TV2. Därefter sändes kalendern samma tid varje kväll fram till och med julafton (på vardagarna även kl. 19.00 ”för dem som inte hinner hem till 17.30”).

Julkalendern 1979

Papperskalendern som användes till julkalendern 1979 föreställde karaktärerna som förekom i teve-serien. Motivet på kalendern tecknades av Måd Olsson-Wannefors.

Till december 1985 bestämdes sig TV2 för att sända Trolltider i repris. Orsaken till beslutet var, enligt TV2:s barnchef Helena Sandblad, ekonomi – att producera en helt nyskapad julkalender skulle bli för dyrt. Så därför sändes Trolltider på nytt i december 1985.

Det som var nytt 1985 var dels papperskalendern som detta år tecknades av Bengt Arne Runnerström med motiv från en trollskog och dels att man i anslutning till lucköppningen, som gick under namnet Trollkalendern, hade bjudit in folklivsforskaren Ebbbe Schön att berätta om ”gamla tiders tro på tomtar och troll och andra väsen”. Det senare väckte en storm av protester från landets pastorer som ansåg att den ”uppmanar till vidskepelse”

Julkalendern 1985

Trolltider blev därmed den andra julkalendern att repriseras i teve. Tidigare hade Gumman som blev liten som en tesked visats vid två tillfällen (1967 och 1976) också då med två olika papperskalendrar.

I december 2023 sändes en ”reboot” av Trolltider med delvis samma karaktärer men ny historia – Trolltider – legenden om Bergatrollet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-12-01

Källor:

SvD 1979-10-09

SvD 1985-12-01

Profilbild för Okänd

Hur firade man lucia förr i tiden?

Kort svar: Förr i tiden, alltså före 1900-talet, firades lucia dels som årets längsta natt med olika upptåg och dels som sista tillfället att äta innan julfastan.

Att fira lucia med luciatåg där en kvinna kläs i vit skrud och ljus i håret och sjunger vackra luciasånger är en tradition som är dryga hundra år gammal. Dock finns luciafirande av andra slag dokumenterade så långt tillbaka i tiden som medeltiden. Då var det inte helgonet Lucia som stod i centrum utan det faktum att lucianatten ansågs vara årets längsta och att det var det sista tillfället innan julfastan att äta ordentligt.

Lussegubbar

Framför allt var det i västra Sverige som det växte fram en äldre tradition att ”lussa” natten till 13 december. Det man gjorde då var att man klädde ut sig i gamla kläder till ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” och gick runt bland gårdarna för att där få sig en bit mat och en sup. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns följande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Till skillnad från dagens lucia så var det ingen ära att blir lussebrud. Hon betraktades som lösaktig och karltokig. Inte alls som dagens lucia och definitivt inte som helgonet. Från Bohuslän finns följande uttryck

Den som en gång varit Lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud

Traditionen med Lussebrud och Lussegubbar är folkliga och har hört hemma i bondesamhället. På slutet av 1700-talet börjar en ny typ av luciabrud framträda, men då i de högre stånden. Att fira lucia på det här sätter spreds sedan vi de västsvenska studentska nationerna till bl.a. Uppsala och Lund. Terminen vid universiteten avslutades normalt vid lucia och luciafirandet blev då ett naturligt festtillfälle. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter var det en manlig student som fick ikläda sig rollen som lucia.

Sitt moderna genombrott fick lucian 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första officiella luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-11-30

Källor:

Swahn, Jan-Öyvind (2005) Stora Julboken Ordalaget Bokförlag

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Profilbild för Okänd

Vad var traditionen att ”rida Staffan”?

Kort svar: Staffansritten eller att ”rida Staffan” innebar att byns ungdomar på annandagen red med hästarna till en vattenkälla och därefter red runt och tiggde mat och dryck.

Annandag jul har långt tillbaka i tiden varit en dag med stort fokus på gårdens hästar. Eftersom allt arbete låg nere på gården under julhelgen så behövde hästarna rastas och således utvecklades en tradition att byns unga män just på annandag jul red ikapp med sina hästar till en nordrinnande vattenkälla. Om hästarna fick dricka därur så skulle de hålla sig friska och starka under året.

Helgonet som sin martyrdag på annandagen är Stefanos eller Staffan Stalledräng som han kommit att kallas i svensk tradition. Staffans roll som stalledräng, beskriven bl.a. i Staffansvisan, passade också som hand i handske med dagens aktiviteter. Ridningen fick namnet ”Staffansritt/Staffansridning” eller ”att rida Staffan”.

Staffansritt

Staffansritten är en mycket gammal sed och kan enligt Jan-Öjvind Swahn härledes tillbaka till tidig medeltid och ska då ha varit en import från kontinenten. På tyska kallas annandag jul för ”der grosse Pferdetag” (den stora hästdagen).

Men det var givetvis inte ridandet till källan som var det viktiga för de unga männen. När detta var avklarat kunde man fokusera sig på huvuduppgiften, att rida runt bland gårdarna och via sånger tigga till sig en bit att äta och en sup att dricka. Gåvorna samlade man sedan och hade på kvällen helgens första ungdomsgille, inte sällan kallat staffansgille eller staffansöl.

Under 1800-talet försvinner staffansritterna successivt men visan om Staffan Stalledräng lever vidare i de moderna luciatågen med början under förra seklets första årtionden. Det ska dock noteras att i de tidigaste luciatågen från 1927 så förekommer ”ett 30-tal gossar i Staffanskostymer /och/ ett 30-tal stjärngossar”. Senare försvinner dock Staffanskostymerna och stjärngossarna blir de som för Staffanstraditionen vidare

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker

Profilbild för Okänd

Vem har skrivit texten till ”Staffan var en stalledräng”?

Kort svar: Staffansvisan eller ”Staffan var en stalledräng” är en äldre svenska visa som troligen har sina rötter tillbaka i medeltiden, vilket gör det omöjligt att belägga vem som skrivit texten.

Förutom ”Luciasången” som finns i lite olika textvarianter så är troligen ”Staffansvisan” den mest frekvent förekommande sången i svenska luciatåg. Sången finns också den i lite olika textvarianter, men i Svenska folkvisor lyder första strofen:

Staffan var en stalledräng,
Vi tackom nu så gerna.
Han vatna’ sina
fålar fem.
Allt för den ljusa stjernan.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen, de blänka

Enligt legenden var Staffan Stalledräng (eller Stefanos) den första kristna martyren och han var en av ledarna för urförsamlingen. Som straff för att han predikat om Jesus som Kristus dömdes han till döden och stenades. I flera delar av nordvästra Europa (bl.a. England, Danmark och Sverige) utvecklades under medeltiden nya legender om St Stefanos och i Sverige fick han namnet Staffan och han är i de nya legenderna stalledräng åt kung Herodes.

De första raderna ur texten

Visan om Staffan Stalledräng som vattnar sina fålar går att hitta tillbaka i den svenska medeltiden men skrevs inte ner förrän på 1700-talet. Eftersom visan är så gammal kan vi inte belägga någon ursprunglig författare. Visan om Staffan och upptåg kring detta, såsom staffansridning, var då knutet till annandag jul eftersom det var Stefanos helgondag.

Staffansridningen höll sig på sina håll i Sverige kvar ännu på 1800-talet. Visan sjöngs både i samband med vattningen av hästarna på annandagens morgon och i samband med att man därtill red omkring från gård till gård i byarna

Visan levde också vidare i ”stjärnsjungningsseden” där stjärngossar kring trettonhelgen med en för ändamålet tillverkad stjärna gick runt bland gårdarna och sjöng många olika visor. Det är sedan under det tidiga 1900-talet då luciatågen blir populära som Staffansvisan införs i luciarepertoaren.

Våra dagars städade sed att sjunga ”Stalledrängsvisan” i samband med luciatåg och vid jul kan väl närmast ses som en blek återspegling av vissa inslag i dessa gamla seder. De strutformiga huvudbonaderna och stjärnan som brukar medföras är vanligen vad som påminner om de gamla kringvandrande stjärngossarna.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Sveriges medeltida ballader 2 sida 33 faksimil | Litteraturbanken

Staffansvisan (Sankte Staffan) – Musikverket

Profilbild för Okänd

Hur var luciatåget som anordnades av Stockholms Dagblad 1927?

Kort svar: Luciatåget som anordnades 1927 bestod av lucian, hennes tärnor, gossar i Staffanskostymer, stjärngossar, fackelbärare, en pager och nationalklädda ungdomar som tågade genom centrala Stockholm på kvällen.

Under medeltiden kom helgonet Lucia in i den svenska kalendern med kristendomen. Det medeltida firandet hade dock väldigt lite med helgonet att göra utan hörde snarare samman med att lussenatten var årets längsta natt och att det var ned luciadagen som julfastan inleddes.

Den första lucian med vit särk och ljus i håret är dokumenterad i mitten av 1700-talet. I västra Sverige blev det samtidigt en tradition att ”lussa” natten till 13 december. Då klädde man sig i gamla kläder och kom som ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” till byns lika gårdar för att där få sig en sup. Även studenter på västsvenska nationerna vid bl.a. Uppsala och Lunds Universitet började fira lucia och dricka brännvin i anslutning till detta.

Det är första under slutet av 1800-talet som vi kan belägga luciatåg med olika figurer. Dessa förekommer på många olika platser, men Skansen blir något av ett centrum för denna typ av luciafirande. Det är dock först 1927 då Stockholms Dagblad anordnar ett stort luciatåg genom huvudstaden som luciafirandet blir en offentlig tilldragelse för allmänheten.

Den konservativa tidningen Stockholms Dagblad drog i början av december 1927 igång ett upprop om att anordna en luciakarneval genom den av elektrisk belysning upplysta huvudstaden. Tidningen fick med sig gatuföreningar och handelsmän på tåget och 13 december 1927 var det dags för det första offentliga luciatåget genom huvudstadens gator.

Lucias väg enligt DN 1927-12-13

Luciatåget startade och avslutade på Gustav Adolfs torg. Innan tåget drog iväg vid åttatiden på kvällen så hade Katarina södra folkskolas gossorkester spelat inför ett fullpackat torg. När luciatåget väl avgick så var gatorna fyllda med folk. Först gick tåget via Fredsgatan och Drottninggatan för att svänga av på Kungsgatan. Framme vid Stureplan svängde man in på Biblioteksgatan och sedan tog man sig, via Norrmalmstorg, Hamngatan och Regeringsgatan, tillbaka till startpunkten.

Luciatåget bestod inte bara av lucian själv (som jag tyvärr inte har lyckats hitta namnet på) och hennes tärnor. Så här beskrivs luciatåget 1927 i Svenska Dagbladet:

Det stora Luciatåget föregås av två härolder till häst samt två ridande fackelbärare, varefter följer ett 30-tal gossar i Staffanskostymer. Därpå följer ett 30-tal stjärngossar med kåpor luvor och lysande stjärnor, därefter kommer Luciabruden själv till häst, följd av en pager, som bära upp hästens schabrak. Efter bruden följa ett 10-tal Lussitärnor till häst samt den nationalklädda ungdomen, cirka 50 personer. Tåget avslutas med tvenne ridande fackelbärare  och upptager i allt en längd av omkring 100 meter.

Luciatåget 1927 bestod alltså dels av lucian själv, hennes tärnor, gossar i Staffanskostymer, stjärngossar, fackelbärare, en pager och nationalklädda ungdomar.

Stockholms Dagblads lucia 1927

Efter det genomförda tåget ska luciabruden och tärnorna, enligt tidningsuppgifter, ha besökt restauranger för att äta och dansa ”till förmån för Stockholms fattigas jul”.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-28

Källor:

Dagens Nyheter 1927-12-13

SvD 1927-12-14

Dagens Nyheter 1927-12-13

Profilbild för Okänd

Hur firade man lucia i Sverige under medeltiden?

Kort svar: Lucia har sin helgondag den 13 december. Under medeltiden firades lucia främst som årets mörkaste natt och som starten på julfastan.

Den historiska Lucia var en kvinna som levde i Syrakusa på Sicilien under slutet av 200-talet. Hon dog år 304 och blev helgon på grund av händelser i hennes liv. Hennes helgondag 13 december var alltså med i den första kristna kalendern som började användas när Sverige blev kristet under tidig medeltid.

Helgonet Lucia från Syrakusa

Under medeltiden var Luciadagen inte en allmän helgdag och hade bara festgraden simplex. Det är istället helgondagens anknytning till vintersolståndet som varit av betydelse. Vintersolståndet är årets längsta natt och infaller numera alltid den 21 eller 22 december. På grund av ett fel i den julianska kalendern flyttades dock vintersolståndet ungefär en dag vart hundrade år vilket gjorde att det under medeltid och tidigmodern tid hamnade i närheten av just 13 december.

Kring årets längsta natt fanns det naturligtvis en mängd föreställningar. Mycket onda krafter var i rörelse (liksom vid andra övergångstider – t.ex. valborgsmässoafton då vintern tog slut eller mickelsmäss när hösten började) och det fanns skäl för att vara försiktig. Så här skriver Institutet för språk och folkminnen

Då [lussenatten] kunde djuren tala och många onda krafter ansågs vara i rörelse. Det var viktigt att inte mala, spinna, brygga eller utföra något annat känsligt arbete. Genom att köra in en kniv i stallväggen kunde stålet skydda gården mot mycket av det onda.

Dessutom var luciadagen den 13 december sista dagen innan den stundande julfastan. Så här beskrivs det av Historiska media:

Under medeltiden hade högtiden mer betydelse i relation till den kommande julfastan. Lucia inledde nämligen fastan som pågick fram till jul.

På grund av detta skapades traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Man skulle äta minst tre frukostar och det finns även historier om att man ätit upp till sju frukostar under natten. Även ungdomar var ute under lussenatten.

Ungdomar klädde ut sig, ibland till det motsatta könet, för att i samlad trupp vandra runt i stugorna för att sjunga och tigga mat och dryck.

Medeltidens luciafirande har alltså väldigt lite med det moderna firandet att göra. Det någorlunda moderna luciafirandet där en kvinnlig luciagestalt med ljus i håret och vit dräkt kommer med kaffe på sängen går att datera till december 1764.

Under det sena 1800-talet blir luciafirande med lucior, tärnor och stjärngossar vanligare och vanligare bl.a. beroende på Skansens initiativ att fira lucia och under förra seklet etablerar sig den moderna luciatraditionen ordentligt via Stockholms Dagblad som anordnade ett luciatåg i form av en kortege genom Stockholm 1927.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-28

Litteratur:

Lucia | Institutet för språk och folkminnen

Därför firar vi lucia som vi gör idag – Historiska Media

Profilbild för Okänd

Hur många adventssöndagar är det?

Kort svar: Under adventstiden infaller fyra söndagar – första till fjärde söndagen i advent.

Advent är en förberedelseperiod inför julhelgen som börjar ungefär fyra veckor innan juldagen. Första söndagen i advent infaller söndagen mellan 27 november och 3 december och sedan löper adventstiden på fram till och med julafton. Det är i och med första söndagen i advent som man ska sätta upp sitt adventspynt, t.ex. adventsstjärnor och adventsljusstakar.

Adventsljus

Under adventstiden infaller därmed fyra söndagar:

Som synes kan fjärde söndagen i advent infalla på julafton, men dock inte på juldagen.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-11-22