Profilbild för Okänd

Vad är valborrar?

Kort svar: Valborrar är ett sätt att klä ut sig i samband med valborgsmässoafton. Traditionen är starkt förknippad med Dala-Floda i Gagnefs kommun i Dalarna. 

Att klä ut sig på olika sätt är vanligt förekommande vid flera helger i svensk tradition (t.ex. påskkärringar kring påsken, skräckkläder på halloween, lussegubbar kring lucia o.s.v.). Även valborgsmässoafton (30 april) är – i Dalarna – förknippat med utklädning, då till ”valborrar”.

En ”valborre” är en person som klätt ut sig till oigenkännlighet . Beklädnaden består i någon form av ansiktsmask (ex. en strumpa som dragits över huvudet), gamla kläder och inte sällan en käpp som man retar andra med.

Äldre tiders valborrar

Så här berättar en kvinna från Sollerön i Dalarna om valborgsmässofirandet på 1930- och 40-talet:

På valborgsmässoaftonen hade vi många eldar i byn. De sämsta kläderna som fanns klädde vi oss i (helst herrkläder) och när brasan nästan brunnit ner krafsade vi åt oss kolbitar och sprang runt och sotade varann. Det var skolbarnens lek, flickor och pojkar emellan.

Ofta beskrivs seden att vara exklusiv för Dala-Floda men valborrar har även förekommit på några andra platser i Dalarna såsom Järna, Evertsberg och Ore samt på några platser i Hälsingland.

Traditionen att klä ut sig till ”valborre” på valborgsmässoafton är inte särskilt stark idag, ens i Dalarna:

I nya tider har det ibland varit svårt att få särskilt många bybor att klä ut sig. Som ett sätt att få fler personer att bli valborrar, har folkparken fri entré för alla ”borrar” som är helmaskerade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-04-24)

Källor: Valborrar sätter skräck i Dala-Floda” svt.se 2013-04-30

Knuts, Eva (2007) Masks and mumming traditions in Sweden  I Terry Gunnel (red) Masks and mumming in the Nordic Area

Profilbild för Okänd

Varför är 30 april flaggdag?

Kort svar: Den 30 april är flaggdag eftersom den är kung Carl XVI Gustafs födelsedag.

Den blågula svenska flaggan är känd sedan mitten av 1500-talet, men det var först i slutet av 1800-talet som den började användas i någon större utsträckning. Tidigare hade flaggan främst varit en symbol för militären och kungahuset.

Dock var det länge oklart vilka dagar som man egentligen skulle hissa flaggan på. Först 1939 kom det på ett enskilt initiativ av Bestyrelsen för svenska flaggans dag en rekommendation om vilka dagar som skulle vara flaggdagar. Bland de dagar som rekommenderades som flaggdagar märktes dels flera av de allmänna helgdagarna men också flera dagar som kopplas till det svenska kungahuset – däribland kungens namnsdag och födelsedag och detsamma för drottningen och tronarvingen.

Fullskärmsinfångning 2014-04-21 093222

Vår nuvarande kung – Carl XVI Gustaf – föddes den 30 april 1946 och blev då direkt tronarvingen (kronprins blev han först 1950 då hans farfars far Gustav V dog) trots att han hade fyra äldre syskon. Anledningen är att Sverige först 1980 införde full kognatisk tronföljd (alltså att både manlig och kvinnlig avkomma kunde ärva tronen).

När Carl Gustaf föddes var han alltså inte kronprins, det blev han först 29 oktober 1950 då hans farfars far Gustav V dog. Första gången som 30 april räknades som flaggdag var alltså 1951.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2015-01-15

Källor: Förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar

Blågul flagga och Du gamla, du fria av Niclas Bjälkenborn

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Profilbild för Okänd

När började vi med påskgodis i Sverige?

Kort svar: Godis till påsk har funnits åtminstone sedan 1800-talet, men troligen fick det ett bredare genomslag med smågodiset under mellankrigstiden.

Svenskar äter mest lösgodis av alla folk i världen och runt påsk äter vi alldeles extra mycket – närmare ett kilo per person under påskhelgen. Godiset läggs inte sällan i ett påskägg av bildäggstypen.

Lösgodiset började växa fram som koncept under mellankrigstiden. Så här skriver godisföretaget Aroma på sin hemsida:

I slutet av trettiotalet blev smågodiset all populärare. Kolorna var fortfarande storsäljare, men så småningom blev även geléprodukterna något för var mans mun.

Måltidsforskaren Rickard Tellström är också inne på mellankrigstiden

Att äta godis till påsk kan vi datera till mellankrigstiden, och seden att gömma och hitta ägg med godis kan ha uppstått ungefär samtidig

Men när man studerar tidningsarkiven går det att hitta äldre belägg än så. Ordet ”påskgodis” börjar inte användas förrän på 1960-talet, men det beror nog snarast på att det tar tid för ordet godis att etableras i det formella språket. På 1930-talet finns det gott om belägg för ex kombinationen ”påsk-konfekt”.

SvD 1929-03-27

Redan på 1800-talet finns det exempel på hur godis eller konfekt som det kallas fylls i ägg och säljs till påsk.

Bild
Svenska Dagbladet 1899-03-30

Det äldsta belägget som vi hittat är GP 31 mars 1866 som skriver:

Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i

Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet.

Smågodis som vi känner det idag, med bl.a. gröna grodor, geléhallon och sega råttor kommer till Sverige under 1930-talet. Några årtionden innan industrin kring smågodiset började blomstra så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.

Vi kan alltså konstatera att sötsaker i påskägg till barnen finns belagt sedan åtminstone mitten av 1800-talet, men eventuellt är det så att det är under mellankrigstiden som seden att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården letar sig tillbaka till mellankrigstiden (ungefär samtidigt som smågodiset).

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-18, uppdaterad 2022-04-07).

Stort tack till Peter ”Faktoider” Olausson för hjälp med grävandet

Källor: Vår historia” aroma.se (läst 2014-04-18)

Det svenska påskbordet” svd.se (2014-04-18)

SvD 1929-03-27

SvD 1899-03-30

GP 1866-03-31

Profilbild för Okänd

Är långfredagen en röd dag?

Kort svar: Ja, långfredagen är en röd dag.

Vilka dagar som i Sverige är allmänna helgdagar (röda dagar i almanackan) regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Förutom alla söndagar är det:

påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag

Påskens helgdagar är (förutom påskdagen som ändå alltid är på en söndag) långfredagen (som infaller två dagar före påsk) och annandag påsk.

Fullskärmsinfångning 2014-04-17 001458

Långfredagen har inte alltid varit helgdag i Sverige. Fram till den stora kalenderreformen 1772 var det istället skärtorsdagen som var helgdag. Så här skriver Bringéus:

Visserligen gjorde reformatorerna Stilla veckan till en predikovecka men först genom kalenderreformen 1772 kom långfredagen att ersätta skärtorsdagen som helgdag. Under inverkan av pietismens och herrnhutismens passionsfromhet blev det snabbt en av kyrkoårets största helgdagar.

Att långfredagen inte var helgdag före 1772 råder det dock viss osäkerhet kring. Göran Malmstedt skriver i sin bok Helgdagsreduktionen:

Det bör understrykas att långfredagen inte räknades som helgdag i KO 1571. Uppenbarligen förändrades långfredagens ställning under 1600-talet och det förefaller som om den först då etablerades som arbetsfri helgdag.

Troligen var det i och med helgdagsreduktionen 1571 som långfredagen första gången blev av med sin status som röd dag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-17)

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Profilbild för Okänd

Vilken dag åkte påskkärringarna till Blåkulla?

Kort svar: Resor som häxor gjorde till Blåkulla förlades ofta till skärtorsdagen eller till påskafton – därav namnet påskkärringar. Även dymmelonsdagen förekom som avresedag.

Att tro på övernaturliga fenomen som tomtar och troll och liknade har förekommit i våra samhällen så långt tillbaka som vi har källmaterial (och förmodligen innan dess). Och människor som besuttit övernaturliga förmågor var inte sällan illa sedda. Men i samband med reformationen i slutet av 1500-talet började en ny form av anklagelser växa fram – vissa kvinnor anklagades för att ha ingått pakt med Djävulen, de var häxor.

Påskkärring

Under 1660- och 1670-talet utspelade sig ”häxprocesserna” i Sverige och ett hundratal kvinnor fick sätta livet till eftersom de anklagats för att ingått pakt med Djävulen. Den vanligaste berättelsen handlade om att häxorna rest till häxsabbaten som hölls på Blåkulla (ofta identifierat som ön Jungfrun utanför Kalmar, men också andra platser förekommer). Fredrik Skott skriver följande om tidpunkten för häxornas avres:

Resan till och från Blåkulla troddes stundom äga rum på skärtorsdagen och/eller påskaftonen, vilket medförde att blåkullafararna senare särskilt i de västsvenska landskapen och Östergötland kallades för påskkäringar

Ebbe Schön menar att tidpunkten för avresan kunde vara något tidigare:

Påskkärringarna brukade flyga iväg på dymmelonsdagen och komma igen sent på påskaftonen. Hos Fan fick de festa om grundligt.

Även Bringéus menar att dymmelonsdagen är den dag då ”resan till Blåkulla anträddes”. Förklaringen till att både dymmelonsdagen och skärtorsdagen förekommer torde vara att skärtorsdagen fram till 1772 var helgdag och dymmelonsdagen då var en helgdagsafton.

Någon gång under 1800-talet (eller kanske till och med tidigare) växte det fram en tradition att klä ut sig med de olika attribut som förknippades med häxorna. Att klä ut sig till påskkärring var främst något som barn och ungdomar gjorde. Klädseln kunder variera, men Skott skriver:

Ofta berättas att de försökt att efterlikna »äkta» häxor/påskkäringar och därmed klätt ut sig till äldre bondkvinnor med långa kjolar och huvuddukar. För att undvika att bli igenkända var de ibland målade på pannan, kinden och hakan eller sotade i ansiktet.

Att ”gå påskkärring” gjorde barn på skärtorsdagen eller påskafton, det varierar vilken del av landet man kom ifrån.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-16)

Källor: 

Skott, Fredrik ”Först ska vi till Blåkulla och sen ska vi till McDonald’s” Påskkäringar i Sverige 1850—2000 Svenska landsmål och svenskt folkliv 2002

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

 

Profilbild för Okänd

Vad gjorde folk på dymmelonsdagen förr i tiden?

Kort svar: Dymmelonsdagen markerade att påskfastan gick in i sitt allvarligaste skede. Många föreställningar var förknippade med dagen, bl.a. fick man inte hugga ved eller låna ut saker. På vissa ställen förekom skottlossning i syfte att skrämma häxorna.

När dymmelonsdagen (ska inte förväxlas med askonsdagen) börjar så går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Under katolsk tid, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton. 

Namnet dymmelonsdag kommer av att man virade in kyrkklockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.

Att klockorna tystnade på dymmelonsdagen fick till följd att det uppkom en föreställning att påskkärringarna samlades i klocktornen för sin blåkullafärd. Bringéus citerar en äldre text (1840-talet):

Tre blåkullaresande kvinnor [voro] i klockstapeln. De voro nakna och skulle piska kyrkan. När prostens drängar kommo och ringde förste [gång] förlorade de sin makt och ringdes från stapeln, men de kom ej längre

Att blåkullafärden inleddes på dymmelonsdagen går igen i att det förekom skottlossning i syfte att skrämma häxor och troll. Anledningen till att dymmelonsdagen förknippades med blåkullafärden beror troligen på att skärtorsdagen till och med 1772 var helgdag.

971808_26456614

Eftersom dymmelonsdagen är inledningen på den allvarligaste tiden kring påsk var det också strängt förbjudet att låna ut saker fram till påskdagen. Föreställningen var att det som lånades ut kunde användas till trolleri. Vidare fanns det förbud mot att hugga ved. Schön skriver:

Det var farligt att hugga ved: ”Dymmeln” kunde komma i trät så att veden fort ruttnade och blev omöjlig att elda. Eller också blev den hård och svårkluven. Yxorna kunde bli slöa och obrukbara.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-16)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Profilbild för Okänd

Vad heter tisdagen före påsk?

Kort svar: Tisdagen i stilla veckan brukar kallas för ”vita tisdagen”. Namnet har ingen religiös betydelse utan kommer från tisdagen i fastlagen.

Veckan före påskhelgen brukar kallas stilla vecka eller dymmelveckan och ibland även påskveckan (det senare är dock främst en benämning på veckan efter påsk). Dagarna i stilla veckan har olika namn från palmsöndagen till påskafton.

daffodil-1160922_960_720

Måndagen och tisdagen före påsk har traditionellt inte några särskilda namn utan de har fått sina namn från måndagen och tisdagen i fastlagen. Därför kallas måndagen för ”blå måndag” och tisdagen kallas för ”vita tisdagen”. Så här förklarar Schön:

På ”svarte måndag” skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på vite tisdag, berättas från Bohuslän. Och i Värmland skulle på tisdagen de nyslaktade grisarnas fötter kokas och ätas. Men benen bar man till svinhuset, ett efter ett, för att grisarna skulle bli riktigt stora och feta till hösten.

Under 1900-talet förekom det att den sista tisdagen i fastan, alltså tisdagen under stilla veckan, kallades för ”sista fettisdagen”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-15, uppdaterad 2021-03-31)

Källor: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Dymmelveckan och påsk av Arne Järtelius på ne.se

Profilbild för Okänd

Vad är speciellt med Tiburtiusdagen den 14 april?

Kort svar: Tiburtiusdagen den 14 april räknades förr som den första sommardagen i södra Sverige. Det bygger på en äldre indelning av året i ett vinter- (14 oktober – 13 april) och ett sommarhalvår (14 april – 13 oktober).

Det går att dela in ett år på flera olika sätt. Numer torde det vanligaste vara att göra det i form av fyra årstider (vinter, vår, sommar och höst), men det går att göra på andra sätt. I äldre tider fanns det en alternativ indelning då man helt enkelt klöv året på mitten i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår.

Vinterhalvåret löpte då från 14 oktober (Calixtusdagen) till 13 april. Den 14 april var Tiburtiusdagen och då började sommarhalvåret, åtminstone i södra Sverige.

1430575_67545122

Det finns en hel del minnesregler som vittnar om att den varmare årstiden var i annalkande. Från Jämtland berättas:

Den dagen [Tiburtius] stiger björnen ur idet, men är det snöigt och styggt, så går han och lägger sig fjorton dagar till.

Från Västergötland berättas:

När Tiburtius kommer, får sjön lov att gå upp antingen den vill eller inte.

Så här skriver Topelius om Tiburtiusdagen:

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2014-04-02)

Källor:

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

Profilbild för Okänd

När är palmsöndagen 2026?

Kort svar: Palmsöndagen är söndagen en vecka före påskdagen och den infaller således alltid på en söndag men på olika datum (15 mars-18 april). Palmsöndagen 2026 infaller söndagen den 29 mars.

Påsken firas inom kristendomen till minne av Jesus död (på långfredagen) och uppståndelse (på påskdagen). Som ett förspel inför själva finalen firas en rad dagar i stilla veckan eller dymmelveckan som den också kallas.

Söndagen som inleder ”stilla vecken” heter palmsöndagen efter berättelserna i Nya testamentet där det berättas om hur Jesus red in i Jerusalem och möttes av människor som viftade med palmkvistar.

jesus.donkey

Eftersom palmsöndagen alltid infaller en vecka före påsk är datumet för palmsöndagen beroende av påskdatumet. Och påskdagen är, som bekant, en dag som aldrig infaller samma datum från ett år till ett annat. Som tidigast kan påskdagen infalla den 22 mars och som senast kan den infalla den 25 april – en differens på mer än en månad.

Palmsöndagen infaller därför någon gången mellan den 15 mars och den 18 april.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2018-09-21, uppdaterat 2019-01-04)

Profilbild för Okänd

När är påsken 2014?

Kort svar: Påskdagen 2014 är söndag 20 april och påskafton är lördag 19 april.

Påsken är en högtid som aldrig infaller samma datum från ett år till ett annat. Som tidigast kan påskdagen infalla den 22 mars och som senast kan den infalla den 25 april – en differens på mer än en månad.

Påskliljor

Att påsken infaller på olika datum varje år beror på dess historia. När de första kristna började fira påsk var det som judisk högtid, senare (när kristendomen växte) fanns ett behov av att skilja den kristna påsken från judisk pesach – t.ex. vad gäller datum. Det beslut som fattades på kyrkomötet i Nicaea år 325 utgick ifrån vårdagjämningen (dock inte den faktiska) och fullmånen (dock inte den astronomiska) Istället är det med hjälp av tabeller som man bestämmer när den första fullmånen efter vårdagjämningen (som i påsksammanhang alltid är 20 mars) infaller.

Påskdagen är således den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen efter 20 mars. Och i år betyder det att påskafton är 19 april och påskdagen är 20 april.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-02-21)

KällorTid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén

Varför kan inte påsken stå still?” av Lars Nystedt i SvD 2002-03-30