Kort svar: Julmustens dag (24 november) lanserades hösten 2025 av Sveriges bryggerier.
Julmust har varit en dryck som inmundigats kring julhelgen i Sverige sedan cirka hundra år tillbaka i tiden och är en av det populäraste dryckerna kring jul. Initialt togs drycken fram för att vara ett alkoholfritt alternativ till alkohol i allmänhet och julöl i synnerhet. Numera dricker svenskarna 40-60 miljoner liter must per år.
Under hösten 2025 lanserade organisationen Sveriges bryggerier 24 november som ”julmustens dag”. Så här motiverar man dagen i ett pressmeddelande:
Vi har redan kanelbullens dag och semlans dag, och nu är det äntligen dags för en av våra mest älskade drycker att få en självklar plats i temakalendern.
Att det är så tidigt som en månad innan julafton som Sveriges bryggerier väljer att lägga temadagen förklarar man så här:
Lanseringen den 24 november markerar också att det är precis en månad kvar till julafton – och att julmustsäsongen därmed drar igång på riktigt.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-11-05
Kort svar: Ingen vet exakt hur länge jul har firats i Sverige, men åtminstone sedan tiden före kristendomens ankomst.
Julen med alla sina helgdagar är utan jämförelse den mest firade helgen i Sverige. Förutom själva julhelgen firas också advent och lucia före och trettondag och tjugondag Knut efter. De traditioner som är knutna till julfirandet har successivt vuxit fram genom historien, vissa (ex. lutfisken och julottan) är flera hundra år gamla med andra (ex. Nissebus och fula jultröjor) bara har några år på nacken. Julfirandet i sig är dock något vi kan datera åtminstone mer än tusen år tillbaka i tiden.
Vi vet att människor i alla tider uppmärksammat tidpunkter på året som är kopplade till solens skenbara rörelse över himlavalvet. Institutet för språk och folkminnen skriver:
Sedan årtusenden tillbaka har vi firat högtider vid årets vändpunkter, när det har varit som mörkast och ljusast på himlen.
Vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och inte minst vintersolståndet då natten är som mörkast har varit viktiga tidpunkter för att ringa in året i Norden. Även om kopplingarna till ett påstått midvinterblot är källkritiskt mycket svaga.
Här uppe i Norden är skillnaderna mellan ljusa sommarnätter och mörka vinternätter dessutom väldigt tydliga, vilket Göran Stålbom (s. 142) påpekar. Ingen annanstans på vår planet har det funnits jordbrukså långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Och ju längre norrut du kommer på jorden desto mörkare blir vinternatten.
Eftersom jordbruket i Norden i princip låg nere under de kalla vintermånaderna och förråden (förhoppningsvis) var välfyllda blev december månad given som en månad för fest. Som Stålbom konstaterar är ”den enda högtid som man kan vara säker på att ha varit firad bland germanfolken i hednisk tid är julen”.
Ett viktigt argument för att julen har förkristna rötter är själva ordet ”jul”. Vi vet inte vad dess ursprungliga betydelse varit, men till skillnad från engelskans Christmas eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet ”jul” ingenting med kristendomen att göra. Det betyder att ordet har förkristet ursprung vilket i sin tur betyder att julen var så pass starkt rotad i Norden när kristendomen med sina traditioner att man valde att inte byta ut namnet på högtiden.
Även om vi vet att jul firades i Norden före kristendomens ankomst så vet vi väldigt lite om hur det firades. En sak som vi kan anta är att det dracks en massa öl under julfirandet. Så här sammanfattar historieprofessor Dick Harrison det hela:
vi vet att nordborna firade jul, och att de drack, men i övrigt famlar vi i blindo.
Öldrickandet i december var så viktigt att det fanns ett särskilt uttryck – ”att dricka jul”. Före kristendomen drack man till Oden, Frö och Njord och när kristendomen kom byttes gudarna ut men drickandet fortsatte. Från tidig medeltid finns en norsk lagtext som skriver om stränga straff för den som inte bryggde öl och signade det åt Kristus och Sankta Maria och till god årsväxt och fred.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap)2025-09-15
Kort svar: Sedan 2025 uppmärksammas julmustens dag varje år 24 november.
Julmust har funnits till försäljning sedan 1920-talet. Julmustens skapare – Robert Roberts – var aktiv både i nykterhets- och frikyrkorörelsen och ville därmed minska drickandet av alkohol, t.ex. julöl. Hans plan var att ta fram en dryck som såg ut som och till viss del smakade som öl.
Julmustens dag skapades för att uppmärksamma julmustens unika roll i svensk dryckeskultur och för att hylla traditionen kring en av våra mest älskade drycker.
Valet av 24 november som datum förklarar Sveriges bryggerier med att det ”markerar /../ att det är precis en månad kvar till julafton – och att julmustsäsongen därmed drar igång på riktigt.”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-09-12
Kort svar: Det äldsta belägget för pepparkakshus i Sverige är från 1873.
Pepparkakan har funnits som kaka i Sverige sedan åtminstone medeltiden, men det var egentligen först under 1800-talet som pepparkakan blev en julkaka. Av pepparkaksdeg började man i Tyskland, troligen inspirerade av sagan Hans och Greta, göra pepparkakshus i början av seklet.
Ett pepparkakshus är enligt ordboken ett ”bakverk av pepparkaksdeg i form av ett litet hus vanligen dekorerat med glasyr” och de är intimt förknippade med julen. Det tidigaste belägget för ordet ”pepparkakshus” i svensk tidingstext är från tidningen Freja 1873. I texten skriver man:
Hvilket barn skulle ej blifva förtjust att på sitt julbord återfinna Hans och Gretas sagoslott? Med ringa möda framställer man landskapet och vackrare ju lifvligare en rik fantasi medverkare. Materialet dertill kan man få hos hvilken konditor som hälst såvida man ej själv i hemmet vill åstadkomma detsamma.
Texten illustreras också av en teckning där en modell av ett pepparkakshus kan skådas.
Pepparkakshus
Under de därpå följande årtiondens förekommer det mycket annonser i december månad för pepparkakshus och fenomenet med pepparkakshus etablerar sig som en jultradition i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-04
Kort svar:Genom åren har många olika personer varit programledare för uppesittarkvällar på SVT.
Den 23 december kallas ofta för ”dan före dopparedan” och den innebär ofta att gör det sista med julstöket. Julskinkan griljeras, granen kläs och det sista pyntet sätts upp. En tradition som förknippas med dagen före julafton är att teve visar en uppersittarkväll som vakar in julen.
Första gången som teve sände uppesittarkväll var faktiskt 23 december 1956 med Henrik Dyfverman som programledare. Där och då blev inte uppesittarkväll på teve en tradition utan det skulle dröja ända till 1964 innan det åter var dags för ett program dagen före julafton som benämndes som uppesittarkväll.
En uppesittarkväll i teve karaktäriseras av att det är ett program som spänner över flera timmar, det är gärna många olika gäster och syftet ska vara att leda in tittarna i den stundande julhelgen.
Här är hela listan över uppesittarkvällar på SVT
År
Programledare
Programtitel
1956 kl 20.00-21.30
Henrik Dyfverman
Uppsittarkväll
1957-1963
inget uppesittarprogram
1964 kl. 22.25-23.25
Bo Hermansson
Dan före dan
1965 kl. 22.35-00.00
flera olika, bl.a. Hasse och Tage
Medan andra pyntar
1966-1967
inget uppesittarprogram
1968 kl. 22.30-23.55
Olle Adolphson och Moltas Eriksson
Hejsan, grabbar är ni klara
1969 kl. 21.45-22.35
Carl-Uno Sjöblom
Upptittarkväll tills ni domnar
1970
Sven Lindberg
ej helt program, korta bitar mellan ordinarie program
1971 kl. 21.00-22.20
ej angivet
Uppsittarkväll
1972 kl. 20.00-23.05
Isa Quensel & Olle Norell
Dan före dan
1973 kl. 20.10-23.50
Siwert Öholm
Uppesittarkväll
1974 kl. 21.00-23.45
Barbro Hörberg och Lars Widding
Dan före dan
1975 kl. 22.30-23.30
Östen Warnebring
Imorron e de julafton
1976 kl. 21.45-00.15
John Zacharias och Kerstin Nilsson
Klappat och klart
1977-1978
inget uppesittarprogram
1979 kl. 20.00-23.00
Janne Carlsson
I väntan på tomten
1980
inget uppesittarprogram
1981 kl. 19.30-23.00
Lennart Hyland
Hylands hörna
1982
inget uppesittarprogram
1983 kl. 22.00-00.00
Lasse Holmqvist och Britt Bass
Uppesittarkväll på Manhattan
1984 kl. 21.15-00.15
ej angivet
Från julelack till nyråsfrack
1985
inget uppesittarprogram
1986 kl. 21.35-00.05
Lena Willemark och Rolf Egil Bergström
Uppesittarkväll
1987
inget uppesittarprogram
1988 kl. 21.30-00.00
Lasse Holmqvist
Här är Lasse (annonseras inte som en ren uppesittarkväll)
(Kommentar: Vissa år när jag angivit ”inget uppesittarprogram” har det varit ett ordinarie program, t.ex ”På Spåret” eller ”Hemma hos Ernst” som har varit julspecial. Men dessa har inte varit rena uppesittarkvällar)
Ingvar Oldsberg 1994-12-23
Som tabellen visar har formatet för uppesittarkvällarna på SVT varierat både i omfång och i innehåll.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-22
Källor
Samtliga teve-tablåer för 23/12 i SvD:s digitala arkiv
Kort svar: ”Endast mamma är vaken” var ett radioprogram som sändes kvällen före julafton mellan 1949 och 1971 där Maud Reuterswärd spelade skivor.
Under Radiotjänsts första dryga två årtionden sändes oregelbundet uppesittarkvällsprogram dagen före julafton. Men det var inte förrän programmet ”Endast mamma är vaken” som uppesittarkväll på radio blev en tradition.
Dagen före julafton 1949 klockan 22.30-23.20 och sedan en halvtimme in efter midnatt kunde man på radioapparater runt om i landet höra ”grammofonunderhållning för er som julstökar” lett av programledaren Maud Reuterswärd. Detta blev snabbt en tradition som fortsatte varje dan före dan till och med 1971 – alltså i sammanlagt nästan ett kvarts sekel.
Programledaren Maud Reuterswärd
Att hon slutade med programmet 1971 förklarade hon året efter i Dagens Nyheter
Jag vill inte bli en gammal tant som man får fösa ut ur studion. Jag vill gå vidare och bli bättre
Tyvärr finns bara hennes sista program från 1971 bevarat, men av samtida beskrivningar kan man få en bild av hur det kunde låta. Enligt en text ”spelade hon härlig, disparat musik ända till klockan två” och en annan skribent påpekar att ”hon inte spelade några julskivor i sitt program. Hon var ute efter andra ting.” Reuterswärd själv förklarade
[Julen] är den grymmaste helg jag vet. Den klipper ju till så många ensamma människor.
Men sin sista sändning gjorde hon 23 december 1971 och sedan gick hon ur tiden 1980.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: Första gången som det i radions tablå finns ett program som liknar en uppesittarkväll är 23 december 1929.
Konceptet med uppesittarkväll dagen före julafton går tillbaka till att elektriskt ljus kommer till Sverige i bredare skala. Så här skriver Nordiska museet:
Uppesittarkvällen kom [ under 1900-talets första hälft] framför allt att förknippas med dagen före jul, som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset.
Redan 1925 börjar Radiotjänst med regelbundna radiosändningar och det dröjer bara fyra år innan det första radioprogrammet som har temat ”uppesittarkväll” sänds. I Riksprogrammet dagen före julafton 1929 sänds ”Dan före dan”, ett underhållningsprogram med bland annat sjömansvisor och dragspelskvartett.
Radio
Utifrån radions tablåer kan man inte se att detta blir en tradition omedelbart. Program med samma titel sänds 1937 utan vidare specifikation om innehåll. Fem år senare (1942) finns ”Dans före dan” med en lite utförligare beskrivning:
Grammofonmusik och sketch med Sonya under julklappsbestyren.
Efter det sänds liknande uppesittarprogram 1946 och 1948. Tradition blir det första dan före dan 1949 då radion sände programmet ”Endast mamma är vaken” timmarna före tolvslaget på kvällen före julafton. Programmet sändes sedan i drygt tjugo år fram till 1971. Därefter är det några års uppehåll på uppesittarkvällar i radio innan ett Hasse Tellemar 1975 leder ett rent uppesittarkväll-program sänds. Därefter är det t.ex. Mona Krantz och Christer Ulfbåge som leder programmen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: För att ett julkort skulle kunna frankeras som trycksak fick man skriva max fem ord på kortet och dessa fem ord skulle vara lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelse.
Julkort började skickas i Sverige på 1880-talet och följdes snart av både påskkort och senare även pingstkort. Korten knutna till högtidernas räknades som trycksaker och omfattades därför av andra portobestämmelser än vanliga brev.
För att det skulle räknas som just trycksaker så fick man inte skriva något på korten. Men 1892 gjordes en uppluckring som gjorde det möjligt att skriva en kort hälsning på julkorten och på nyårskorten.
Det är medgivet att å tryckta visitkort samt jul- och nyårskort för hand tillägga avsändarens adress och titel ävensom lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelser, uttryckta antingen med högst fem ord eller medelst allmänt brukliga begynnelse-bokstäver (a. t. a. och dylikt)
På julkort och nyårskort fick man alltså skriva en kort (max fem ord) hälsning om det var någon form av hövlighetsbetygelse. Detta gällde dock inte påskkort eller pingstkort. Där fick man inte skriva någon form av hälsning.
Julkort 1922
Men eftersom många ändå skrev små hälsningar på sina påsk- och pingstkort bestämde Generalpoststyrelsen 1925 att ”påsk- eller pingstkort taxeras således nu som trycksak, även om på kortet skrivits högst fem ord”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Kort svar: Under 1975 föreslog det då nyskapade TV2 att Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonssons skulle bli teve-film. Brist på pengar och tid gjorde att det blev en animerad film snarare än en med skådespelare.
Novellen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson efter att hans förlag Wahlström & Widstrand beställt den för att använda som julhälsning inför julen 1964. Senare infogades texten i Danielssons bok Sagan för barn över 18 år.
Sagan om Karl-Bertil Jonsson
Berättelsen handlar om den unge Karl-Bertil Jonsson som i Stockholm stjäl julklappar från rika personer för att ge till fattiga. När hans pappa Tyko kommer på honom får han på juldagen resa runt till alla han stulit från och be om ursäkt, men hans
förlåtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumffärd. Vart han kom mottogs han som en hjälte, och de bestulna familjernas glädje över att hemstickade yllekoftor och formgivna brevpressar hamnat hos bättre behövande visste inga gränser.
Under slutet av 1969 lanserades en ny teve-kanal i Sverige – TV2. När kanalen bara var några år gammal ville man göra någon form av julprogram som skulle kunna bli en klassiker likt Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Så här beskrivs det hela i en text av Kalle Lind:
Tidigt 1975 föreslår TV2:s nöjesredaktion för Tage Danielsson att han ska göra film på sin gamla saga. Nöjeschefen Lasse Boberg har fått en öronmärkt påse julpengar för att väga upp den unga kanalens övriga utbud av dokumentärer och debattprogram.
Pengarna som avsattes för filmen räckte dock inte till att göra en spelfilm med vanliga skådespelare vilket lär har varit ursprungsplanen. Istället bestämde man sig för att göra en animerad film och uppdraget att teckna det hela blev samma person som hade gjort teckningarna till boken som gavs ut 1964 – Per Åhlin.
Tage Danielsson skrev manus till filmen tillsammans med Per Åhlin som sedan tecknade filmen under 1975. Uppdraget att göra röster till karaktärerna gick till Per Andrén (Karl-Bertil Johnsson), Toivo Pawlo (Tyko Johnsson), Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder), Åke Fridell (Byrådirektör H.K. Bergdahl) och Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Kortfilmen som är cirka 25 minuter hade premiär kl 19.05 på julafton 1975, men den fick ingen större medial uppmärksamhet och omnämndes bara i några få texter i tidningarna. Under de följande åren fick Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton mer och mer uppmärksamhet och räknas idag som en julaftonklassiker.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-29
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är en berättelse om den unge Karl-Bertil Jonsson som i Stockholm stjäl julklappar från rika personer för att ge till fattiga. Förutom Karl-Bertil själv så är hans far Tyko Jonsson den drivande karaktären i berättelsen.
Tyko Jonsson bjuder på glögg.
I novellen som Danielsson skrev nämns Tyko Jonsson vid namn 13 gånger och det vi får reda på om honom är bl.a:
Han äger ett stort varuhus
Han har en årsinkomst på över 50 000 kronor
Han dricker glögg på julafton och kan inte köra Karl-Bertil
Han har en syster som heter Märta (som skickade en handmålad porslinstallrik till familjen Jonsson)
Han hör till dem som tror att alla som frivilligt ger bort nånting är kommunister.
Till julen 1975 fick Danielsson önskemål från teve att göra en kortfilm som kunde bli en ny julaftonstradition. Från början var tanken att det skulle vara riktiga skådespelare, men tidsnöd gjorde att det istället blev tecknaren Per Åhlin som fick visualisera sagan. Då hade han tidigare gjort två teckningar till bokutgåvan 1964, dels en av Karl-Bertil och dels en av Tyko som inte alls såg ut som de senare skulle göra.
Högtider och traditioner 