Vem skrev ”Gläns över sjö och strand”?

22 december , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Viktor Rydberg skrev texten 1891 och Alice Tegnér skrev musiken 1893. Men till Tegnérs tonsättning så ändrade man några delar av urpsrungstexten.

En av dem mest kända och älskade julpsalmerna är den som börjar med raderna ”Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran”.

Från början var dikten – som egentligen heter Betlehemsstjärnan – en del i Viktor Rydbergs bok Vapensmeden från 1891. Så här skriver Rydberg:

Svante hade icke rott långt, då Margit, som var hans lärljunge i strängaspel och kunde många visor, som han diktat, förde händerna över harpan och sjöng i takt med årtagen och med de svala, friska suckarne av vattnet framför jullens bog:
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.

När hela texten sedan trycktes separat fick den namnet ”Betlehems stjärna”. Flera kompositörer har tonsatt Rydbergs text, men den tonsättning som fått mest spridning och som man kan höra på flera julalbum i december är Alice Tegners från 1893.

När Alice Tegnér tonsatte texten 1893 så passade hon också på att ändra och lägga till några rader. Direkt i första versen har hon lagt till raden ”Stjärnan från Betlehem/ leder ej bort, men hem” och sedan har hon bytt några ytterligare ord.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-22, uppdaterad 2021-11-17)

Källor: ”Betlehems stjärna (Ur »Vapensmeden») (1914)”

”Gläns över sjö och strand” Lieder.net

Varför heter jultomten jultomte i Sverige men Santa Claus i USA?

22 december , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Jultomten har fått sitt namn efter tomten som i sin tur fått namn efter tomten (platsen där huset står) där han verkade. Santa Claus namn kommer, via holländska Sinterklaas, från helgonet St Nikolaus.

En av flera viktiga skillnader mellan den svenska jultomten och den amerikanska är hans namn. På svenska heter ju jultomten just jultomten, medan han på engelska heter Santa Claus.

Hur jultomten fick namnet jultomte

Kortformen ”tomte” finns tryckt först 1781. Dessförinnan var det i kombination med andra ord – ex. tomtebisse och tomtegubbe. Tomten är långt ifrån samma karaktär som jultomten och det ser man ganska tydligt i den allra äldsta kända beskrivningen av ett tomteväsen. Det är den heliga Birgitta som på 1300-talet skriver:

På detta ställe har något ont förövats av de förra invånarna och av dem, som bo här nu. Ty de vörda tomtar och gå icke i kyrkan, om ej för att slippa skämmas inför människor, och de höra aldrig Guds ord. Därför härskar djävulen på denna plats.

Tomten sågs av den kristna kyrkan som ett ont väsen, men i folktron levde han länge som en känd figur som tog hand om många bestyr på gården. Namnet ”tomte” kommer från platsen där tomten verkade, alltså gårdstomten (platsen där huset står).

Ordet ”jultomte” började användas i Sverige på 1860-talet. Att tomten då blivit jultomte berodde på att han successivt tagit över rollen som gåvoutdelare vid jul från julbocken. Det var långt ifrån självklart att jultomten skulle kallas för jultomten. Andra förslag (ex. julgubbe, St Niklas och Kinkenjes) fanns i slutet av 1800-talet. Men jultomte segrade till sist.

Hur den amerikanska jultomten blev Santa Claus

En av alla de figurer som till sist blivit till den amerikanska jultomten är helgonet St Nikolaus. St Nikolaus levde på 300-talet i nuvarande Turkiet och blev barnens beskyddare. Men också sjömännens, handelns och pantlånarnas dito.

Han hade på 1500-talet sitt starkaste fäste i Nederländerna då han var beskyddare av just handel och bankväsende. Nederländerna var inne i en starkt uppåtgående period ekonomiskt just då. Det holländska namnet på helgonet var Sinterklaas och när holländare på 1600-talet kolonialiserade västra USA följde helgonet med.

När Thomas Nast på 1870-talet målade det som blivit modell för att senare bilder av den amerikanske jultomten kallade han honom för Santa Claus – vilket är en amerikanisering av det holländska Sinterklaas.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-22)

Källa: Ehrensvärd, Ulla (1979) Den svenska Tomten Svenska Turistföreningens förlagt

Läs även andra bloggares åsikter om jultomten, santa claus, st nikolaus, jul, julklappar, högtider, traditioner

Hölls midvinterblotet vid vintersolståndet?

21 december , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Vi vet inte exakt när ett ev midvinterblot hölls i det förkristna Sverige. En begåvad gissning är att det var i mitten på januari snarare än vid vintersolståndet.

Kring vår äldre historia finns en rad föreställningar som ofta inte är förankrade i mer än gissningar. En sådan föreställning är att det forntida midvinterblotet hölls vid vintersolståndet och därmed är en föregångare till julfirandet.

Vintersolståndet infaller vid den tidpunkt då norra halvklotet är vänt bort från solen så mycket som det går. Även om människor för mer än tusen år sedan saknade de avancerade mätinstrumnet vi har idag är det troligt att de med tämligen god exakthet kunde säga när solstånden inföll.

Vad vet vi om forntida blot?

Ett blot är ett tillfälle då människor offrar boskap för att vinna gudarnas gillande. Bloten hölls vid vissa speciella tidpunkter under året och om några blot vet vi mer än andra. Ett blot som vi vet ”förfärligt lite” om (för att citera Ebbe Schön) är just midvinterblotet.

Den enda källa som finns som beskriver ett midvinterblot är islänningen Snorre Sturlasson. I sitt verk om Norges kungar och i Eddan skriver Snorre om midvinterblot i Uppsala. Problemet är att Snorre skrev sina berättelser på 1200-talet och de händelser han skildrar inträffade nästan 200 år tidigare. Det vore alltså som om jag med hörsägen som enda källa skulle beskriva hur julfirandet på 1700-talet gick till.

När hölls midvinterblotet?

I Nordiska kungasagor skriver Snorre om när julnatten (och därmed också midvinternatten) inföll:

Tidigare började julfirandet på höknatten, det var midvinternatten och man firade jul i tre nätter.

Uttrycket höknatten har förbryllat forskare alltsedan det skrevs. Britt-Marie Näsström skriver att vissa har tolkat det som ”haknatten”, en tid då året vänder. Så här skriver Schön:

På Snorres tid ansågs midvinternatten, som ju var samma sak [som höknatten], infalla mellan den 13 och 14 januari.

Under förkristen tid delade människor i norra Europa in året i två halvor som började 14 april respektive 14 oktober. Vinterhalvåret varade alltså mellan 14 oktober och 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 janauri.

Många forskare har dock tvivlat på Snorres uppgifter. Så här skriver Swahn:

Det hedniska ”midvinterblotet” – en term som ofta, men oriktigt, nyttjas som synonym till ”jul” – låg antagligen senare i kalendern än vår jul (kanske vid ”Knut”).

Alltså är det felaktigt att med som DN gör, påstå att:

I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Skandinavien förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot.

I sak är bägge meningarna korrekta. Dock är de tagna tillsammans uttryck för den felaktiga föreställningen att vintersolståndet i slutet av december och midvintern i mitten av januari inföll samtidigt.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-21)

Källor:

Näström, Britt-Marie (2002) Blot – Tro och offer i det förkristna Norden Nordstedts:Stockholm

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Läs även andra bloggare om vintersolståndet, midvinter, midvinterblot, julblot

Vad betyder ordet ”jul”?

17 december , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Ingen vet med exakthet vad ordet jul betyder. I sin ursprungliga användning användes jul som en benämning på en längre tidsperiod kring vintersolståndet.

Liksom med t.ex. ordet påsk eller ordet Halloween brukar det kring ordet ”jul” väckas frågan vad den ursprungliga betydelsen egentligen är.

Till skillnad från t.ex. engelskan Christmas eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet jul inget som helst samband med det kristna bidraget till julfirandet – Jesus födelse. Istället är ordet jul ett mycket gammalt ord som kan härledas tusentals år tillbaka i Skandinavien.

Julskinka

Östgoterna hade på 300-talet ordet fruma jiuleis som ord för månaden november. I Bedas krönika från 700-talet omnämns en högtid i december och januari som kallas geola. Ett liknande ord – ýlir – finns i isländskan och betecknar månaderna kring vintersolståndet.

Ursprungligen var alltså jul egentligen en betydligt längre period än de veckor vi idag räknar som julen. Det kan t.o.m. ha varit flera fester eller festdagar i samband med vintersolståndet eller något tidigare.

Första gången som ordet förekommer är i Haraldskvädet (en dikt om slaget vid Havsfjord 872) från 900-talet. Då skriver skalden (i fri översättning):

Ute skall han jul dricka
för att han ensam ska få råda,
den högsträvande fursten,
och ta upp Frejs lek.

Den ursprungliga betydelsen av ordet jul är dock omöjlig att fastställa. Ebbe Schön skriver i Folktrons år:

Man har kommit med så vitt skilda förslag som ”snöstormarnas tid”, ”glädjefest”, ”festernas fest”, ”magi”, ”trolldom” med mer. Inget av detta torde på språkhistorisk grund kunna godtas.

Britt-Marie Näsström skriver:

Lika svårt är det att tolka ordet jul, som av vissa antas komma av hjul, som skall illustrerar att året vänder mot ljusare dagar som ett hjul. En annan och enligt min mening bättre tolkning är att det helt enkelt betyder fest.

Ett argument som talar för Näsströms förslag är att vi lånat ut ordet jul till finskan. Dels som joula (för jul) men också förmodligen till ordet juhla som betyder fest. Det fornnordiska ordet jul har alltså i finskan dels fått ge namn på högtiden jul och dels till ordet fest.

Det tråkiga svaret på frågan om ordet juls betydelse är tyvärr att vi inte vet med säkerhet vad ordet betyder. De enda två saker vi vet är att:

ordet är förkristet och det har länge, om än inte alltid, varit kopplat till en midvinterfest.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 21/12 2008)

Källor: Näström, Britt-Marie (2002) Blot – Tro och offer i det förkristna Norden Nordstedts:Stockholm

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Läs även andra bloggare om jul, etymologi, julfirande, historia, ordet jul, högtider, traditioner

Vad heter jultomtens renar?

15 december , 2008 av Mattias Axelsson

Reklam: I Fokus är 5 minuter allmänbildning

Kort svar: Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen. Senare har också Rudolf med röda mulen kommit till som den nionde renen.

Liksom mycket annat med jultomten (t.ex. hans röda färg, hans klapputdelande och hans transportmedel) kommer namnen på hans renar och deras antal ifrån dikten A Visit from St. Nicholas som publicerades 1823 och vars upphovsman är omtvistad, även om de flesta lutar åt att Clement Clarke Moore har skrivit dikten.

I dikten från 1823 skriver Moore (om det nu var han):

Now! Dasher, now! Dancer, now! Prancer, and Vixen,
On! Comet, on! Cupid, on! Dunder and Blixem;

Bara två år senare (1825) sprids dikten på bl.a. almanackor och den sista renen byter då namn från Blixem till Blixen

Now! Dasher, now! Dancer, now! Prancer, and vixen,
On! Comet, on! Cupid, on! Dunder and Blixen;

År 1837 publicerade Charles Fenno Hoffman en något förändrad version av dikten i antologin The New York book of Poetry. Renarna hette nu:

Now, Dasher ! now, Dancer ! now, Prancer ! now, Vixen !
On ! Comet, on ! Cupid, on ! Donder and Blixen

Som synes har även den näst sista renen Dunder bytt namn, till Donder. Förmodligen för uttalets skull.

1372835_71499598

När Clement Clarke Moore 1844 gav ut samlingen ”Poems” hade namnen på de två sista renarna återigen ändrats något:

‘Now, Dasher ! now, Dancer ! now, Prancer and Vixen !
On ! Comet, on ! Cupid, on ! Dunder and Blitzen

År 1900 ändrades de sista namne igen, nu i An American Anthology, 1787-1900. Där publicerades Edmund Clarence Stedman Moores dikt och nu hette renarna:

Now Dasher! now Dancer! now, Prancer and Vixen!
On, Comet! on, Cupid! on, Donder and Blitzen!

A visit from St Nicholaus

De åtta renarnas namn var alltså Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donder och Blitzen. Någon gång under de kommande åren ändrades den näst sista renen (Donder) återigen namn, nu till Donner. Som Snopes skriver:

How and when ‘Donder’ made the transition to ‘Donner’ remains a mystery.

Dock är namnen ”Donner och Blitzen” bättre efter som det är tyska för ”Åska och Blixt”. Sedan 1950-talet (då sången om den nionde renen Rudolf etablerats – se nedan) är Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen de etablerade namnen på tomtens renar. Och det är dessa som förekommer bl.a. i inslaget I jultomtens verkstad under Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul

Jultomtens verkstad

Men var är ”the most famous reindeer of all” – Rudolph the red-nosed reindeer (eller Rudolf med röda mulen som han heter på svenska)?

Jo, Rudolf kom inte med bland jultomtens renar förrän 1939 då en copywriter på företaget Montgomery Ward vid namn Robert L. Ward fick i uppdraget att skriva en julbok som företaget kunde ge som gåva till sina kunder.

Historien om Rudolf med röda mulen hämtade May dels från H.C. Andersens Den fula ankungen och från sitt eget liv (May var mobbad som barn). I boken ”Rudolph the red-nosed reindeer” som kom 1939 berättas:

Although the other reindeer laugh at him because of his bright red nose, Rudolph proves his worth when he is chosen to lead Santa Claus’ sleigh on a foggy night.

Över 2 miljoner exemplar av boken delades ut under första året. Och succén bara fortsatte. Dock fick May själv inga pengar till en början eftersom det var företaget som ägde rättigheterna till karraktärern Rudolf. Men 1947 fick May rättigheterna och hans framtida försörjning var tryggad.

Sången om Rudolph the red-nosed reindeer skrevs av Mays svåger Johnny Marks och sjöngs in av Gene Autrey 1949. Autreys version är en av de mest sålda och mest spelade julsångerna någonsin – dock inte den mest sålda, det är fortfarande White Christmas med Bing Crosby.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-15)

Källa: Summary of Night Before Christmas authorship

Läs även andra bloggare om jultomtens renar, jultomten, renar, rudolf med röda mulen, jul, julsånger, högtider

Varför heter det pepparkakor om det inte är någon peppar i?

10 december , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: När pepparkakor började bakas för fler hundra år sedan var det verkligen peppar i degen.

Om vi tittar på några populära pepparkaksrecept kan vi se att det inte finns någon peppar i pepparkakor, men varför heter det i så fall pepparkakor?

Hur längs människor har ätit pepparkakor vet vi inte säkert men till Sverige kom receptet från Tyskland på medeltiden. Första gången som ett pepparkaksrecept finns belagt i Norden är 1490, då vid det danska hovet. Och då fanns det mycket riktigt peppar i receptet. Jan-Öywind Swahn skriver:

Kryddsmaken var så väl tilltagen att man i en del äldre kokböcker rekommenderade stötta pepparkakor som krydda vid matlagning /../ Det låg hög status i att använda och bjuda på kryddat bröd.

Peppar kunde dock på den tiden betyda alla typer av starkare kryddblandningar – så egentligen är det kanske mer korrekt att kalla pepparkaka för kryddkaka. Eftersom peppar var en dyr krydda blev pepparkakor något som framför allt åts i de högre samhällsklasserna.

Under århundradena efter medeltiden kom fler kryddor till Sverige och de blev billigare vilket ledde till att även de breda folklagren började äta pepparkaka. I recept från den här tiden, skriver Harrison och Ulvros, finns smaktillsatser som:

kardemumma, muskot, anis, fänkål, pomerans, kryddnejlikor, kanel samt förstås socker.

Det är svårt att säga exakt när pepparn försvann ur pepparkakorna, men ännu 1896 kunde pepparkaksreceptet i kokboken Husmanskost – En hjälpreda för sparsamma husmödrar innehålla:

Det är på 1800-talet som pepparkakan blir en julkaka, förmodligen eftersom vanliga människor då fick möjlighet att köpa socker och mjöl. Att pepparkakan blev en julkaka kan bero på att den i början var en delikatess något man bakade vid festligare tillfällen, t.ex. vid jul då man kunde grädda dem på eftervärmen från julbaket.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-20)

Källor: Stora julboken av Jan-Öjvid Swahn och Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros.

Vilken dag är kyndelsmässodagen 2008?

26 januari , 2008 av Mattias Axelsson

Missa inte att gå med i Högtider på Facebook.

Kort svar: Kyndelsmässodagen infaller alltid 2 februari. Men sedan 1772 firas kyndelsmässodagen också på den söndag som infaller mellan 2 februari och 8 februari (om inte den söndagen är fastlagssöndag – vilket den är 2008 – då flyttas kyndelsmässodagen till närmast föregående söndag).

I årets almanacka (2008) finns det två dagar som benämns som kyndelsmässodagen – 27 januari och 2 februari. Kyndelsmässodagen infaller fyrtio dagar efter juldagen, eftersom den teologiska förklaringen till firandet är grundat på Lukasevangeliet 2:22-24:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Den Herrens lag som åsyftas är 3 Mosebok 12:

När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut.

Trettiotre plus sju blir fyrtio dagar och det är fyrtio dagar efter juldagen som kyndelsmässodagen firas. Fyrtio dagar efter 25 december är 2 februari så den riktiga kyndelsmässodagen infaller då och var den enda kyndelsmässodagen fram till 1772 då dagen flyttades till närmaste söndag.

Egentligen skulle då årets kyndelsmässosöndag infalla 3 februari (det är den närmaste), men eftersom påsken är så extremt tidig i år (2008) infaller fastlagssöndagen 3 februari och därför hamnar kyndelsmässosöndagen 27 januari.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad (2008-02-11)

Andra bloggar om: religion, högtider, traditioner, kyndelsmäss, kyndelsmässodagen, kyrka.

Varför tar julen slut vid tjugondag Knut?

12 januari , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Att julen i Sverige varar till tjugondag Knut (13 januari) beror på att den svenska kyrkan på 1600-talet ville förlänga julfirandet och därmed la de till en vecka.

Julen är den största högtiden i Sverige om man räknar omsättning i butiker. Alltså är det inget större fel i att vi firar av den ordentligt och håller på i åtminstone tjugo dagar – ända fram till 13 januari som i almanacka kallas ”tjugondedag jul” och Knut har namnsdag.

*De nordiska helgonkungarna Erik (med svärd), Olof (med yxa och riksäpple) och Knut (med lans).*

Idag är Knutdagen främst en dag då man kastar ut sitt julpynt och julgranen (om det inte gjorts tidigare). Något regelrätt firande – förutom möjligen enklare julgransplundringar på förskolor – hittar vi knappast. Så var det dock inte förr då tjugondag Knut firades i betydligt större omfattning. Så här skriver Ebbe Schön:

Förr var Knutdagen framför allt den dag då gillena avslutades, och då blev det ofta en hejdundrande fest.

Att avsluta julen på Knut den 13 januari är något som gör att Sverige och Finland skiljer sig från den övriga kristna världen. Där avslutas julen i och med trettonhelgen, medan den i Sverige och Finland fortsätter en vecka till.

Det var någon gången under slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet som man i svenska almanackor ändrade Knuts dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade då förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Frågan om varför julen förlängdes en vecka under 1600-talet kan ges olika svar. Så här skriver Ebbe Schön:

I slutet av 1600-talet ville den lutherska kyrkans män förstärka kyrkolivets ställning genom att utöka julens längd, och då infördes den 13 januari som slutdatum.

Jan-Öjvind Swahn har en något annan ingång på varför julen varar i tjugo dagar i Sverige när övriga kristenheten nöjer sig med tretton.

En möjlighet /…/ är att man på så vis ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot – sin största fest under året. Men man har också velat göra tjugondagen till en sk oktav till trettondagen. I katolsk medeltid firade man nämligen icke sällan en sorts eftersläckning en vecka efter en stor helgdag.

Dessa två förklaringar är inte nödvändigtvis motsatta varandra utan sammanför tanken att julens förlängning helt enkelt berodde på att kyrkan ville stärka religionen ytterligare i det lutherska Sverige.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-01-10

Källor:

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic

Schön, Ebbe (1993) Julen förr i tiden Natur och Kultur

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget

Andra bloggar om: högtider, traditioner, tjugondag knut, tjugondedag jul, jul, knut

Varför firar vi trettondagen?

2 januari , 2008 av Mattias Axelsson

Kort svar: Från början firades 6 januari som Jesus dopdag och födelsedag. När kyrkan flyttade födelsefirandet till 25 december blev trettondagen (eller Heilage tre kongar som dagen heter på norska) den dag då man firar att de österländska stjärntydarna kom till Jesus.

Namnet trettondagen kommer självklart av det faktum att 6 januari infaller på den trettonde dagen i juletid – och då räknar man alltså juldagen (25 december) som förstedag jul.

Dock går det att säga att firandet av trettondedag jul är äldre än själva julfirandet, om än inte som julens trettonde dag. I fornkyrkan firades nämligen 6 januari (dagens trettondag) till minne av Jesus uppenbarelse eller som det heter på grekiska – epifania. Så här skriver Marin P:n Nilsson (1936)

Vi känna dock en fest, på vilken Kristi födelse firades, som är äldre än den kristna julen, epifaniafesten, festen för Guds uppenbarelse för människorna, som det grekiska ordet betyder, en högtid, vilken ännu med bleknad glans står kvar i vår kyrkokalender som de heliga konungarnas dag. (s. 118)

Epifania är alltså en av de allra äldsta kristna högtiderna och den firas fortfarande – främst inom olika ortodoxa kyrkor. Epifanias ursprung går förmodligen att spåra till förkristna egyptiska seder i samband med 6 januari. Nilsson igen:

En kortfattad underrättelse meddelar, att egypterna just den 6 januari brukade ösa vatten ur Nilen, och ställa undan det. (s. 119)

När kristna firade epifania under de första århundradena var det en rad olika skeenden ur Jesus som fanns med – hans födelse, de tre vise männens besök, dopet i floden Jordan och miraklet vid bröllopet i Kaanan.

När kristendomen blev statsreligion i Romarriket på 300-talet valde romarna istället att fira 25 december som Jesus födelsedag. Denna högtid konkurrerade ut epifaniafirandet i den västliga kristenheten. Dock firas epifania (eller teofania som det oftare kallas) fortfarande inom den ortodoxa kyrkan. De flesta ortodoxa följer dock den julianska kalendern och därför firar de flesta ortodoxa epifania den 19 januari (enligt den gregorianska kalendern).

Leonaert_Bramer_-_Journey_of_the_Three_Magi_to_Bethlehem_-_WGA03081 — *De tre vise männen*

I katolska och protestantiska kyrkor firas trettondedag jul istället 6 januari som den dag då de tre vise männen (som vi egentligen inte alls vet hur många eller vilka de var) kom med guld, rökelse och myrra till det nyfödda Jesusbarnet. Så här skriver Martin Modéus

Eftersom de tre vise männen var de första icke-judar som tillbad Jesus så har man länge tänkt på trettondagen som dagen då Jesus börjar bli känd utanför det judiska folket. /…/ Trettondedag jul är därför den dag då Svenska kyrkans mission samlar in sin stora missionkollekt.

I folklig tradition var trettonhelgen en helg då man spelade upp ett julspel som handlade om hur de tre vise männen kom till Jesus och hur Herodes jagade Josef och Maria till Egypten. Spelen uppfördes främst av pojkar vid latinskolorna och var ett sätt att tigga pengar antingen till dem själva eller till fester som hölls under trettonhelgen.

De första beläggen för den här typen av spel är från 1751 då Linnélärjungen P.J. Bergius skrev:

Tre vise män voro tre bonddrängar, vilka gingo omkring i julhelgen, men besynnerligen trettondedagsafton, klädda i vita skjortor. Dessa hade tvenne andra drängar i följe med sig. En av dessa skulle agera Josef och vara utklädd med en luden fårskinnspäls, samt med en stor puckel på ryggen tillika en stav i handen. Den andra bar en lykta av papper som var gjord som en stjärna. Alla tiggde penningar.

Seden att driva runt och tigga pengar genom att spela upp scener ur Bibelns berättelser sågs förmodligen inte med blida ögon av kyrkan och det är, som Bringéus skriver:

betecknande att de äldsta uppgifterna om stjärngossarna möter i rättegångshandlingar och förbud.

Sedan reformationen hade det kristna budskapet i svenska kyrkor nästan uteslutande varit förkunnat i ord. Därför fanns ett stort behov hos allmänheten att få budskapet förmedlat genom drama, något som prästerskapet då ogillade eftersom man ansåg att spelen drev med det kristna budskapet.

Under pietismens framväxt bekämpades stjärngossarna och julspelen hårt och det gick sägner om hur farligt det var att delta i spelen. Det dröjde dock till sekelskiftet 1900 innan spelen i princip hade utrotats. Istället införlivades några av de delar som fanns i julspelen i det moderna luciatåget som växte fram runt 1900-talets början. Så här skriver Bringéus:

En sådan utveckling har underlättats av att stjärnsymboliken också knutits till advent och jul, kanske också av behovet att få manliga motsvarigheter till luciatärnorna.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad (2012-01-06)

Källor:

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag

Schön, Ebbe (1996) Vår svenska tomte – sägner och folktro Natur och Kultur

När, var och hur föddes Jesus?

24 december , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Om Jesus födelse finns bara evangelierna som källa. De skriver inget om när Jesus föddes, men det bör ha varit mellan år 7 och 4 f.Kr. och ganska säkert inte den 25 december. De skriver att han föddes i Betlehem, men det är också osäkert.

En av flera anledningar till att vi firar jul är det kristna högtidlighållandet av att Jesus föddes. Dock var det först på 300-talet som datumet för firandet av Jesus födelse fixerades till den 25 december. Anledningen var att de styrande i Romarriket ville konkurrera ut firandet av den obesegrade solen (Sol Invictus).

När föddes Jesus?

Redan då visste man förmodligen att det inte var möjligt att ge ett korrekt svar på när Jesus föddes– vare sig vilket år eller vilken dag. Om detta säger evangelierna ingenting. Om vi börjar med datumet så finns det få ledtrådar i vare sig i Lukasevangeliet eller Matteusevangeliet. I vers 8 skriver Lukas:

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

Och om det går att dra några slutsatser av detta så borde Jesus ha fötts någon gång på våren eller hösten (en teori säger 25 september) då herdarna låg ute. Med stor säkerhet var det i alla fall inte i december då det troligtvis var alltför kallt.

Angående året då Jesus föddes så kan vi med säkerhet säga att det inte var år 0 eftersom år 0 aldrig funnits. Efter år 1 fvt kommer år 1 evt. Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut vilket år Jesus föddes eller egentligen vilket år han avlades. Så här skriver Sven-Eric Liedman

Dionysius’ kalender har också andra och för oss än mer överraskande drag. Den 1 januari var inte den kristna nyårsdagen utan antingen den 25 mars, Marie bebådelsedag, eller juldagen. Dionysius räknade säkert med den 25 mars – då Kristi människoblivande börjar – eftersom hela hans kalkyl bygger på detta datum. Han sökte nämligen ett lämpligt år, då påskdagen skulle ha infallit den 25 mars och då Jesu uppståndelse kunde tänkas ha skett. Han antog alltså att det förflöt ett jämnt antal år från avlelsen till den dag Jesus slutgiltigt lämnade sin jordiska kropp. Födelse- eller rättare sagt konceptionsåret – årtalet 1 – fann han genom att från denna påskdag räkna bort det antal människoår som Jesus enligt traditionen uppnådde.

Om vi använder evangelierna som historiska källor (vilket ju iofs är helt fel) går det snabbt att se att Jesus inte alls föddes år 1 utan förmodligen någon gång mellan 7 och 4 fvt.

Var föddes Jesus?

Inte heller frågan om var Jesus föddes är så självklar som vi tror. För det första är det en missuppfattning att julevangeliet berättar att Jesus föddes i ett stall. Så här står det i vers 7:

och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

Krubban är det som gett upphov till berättelser stallet (oxen och åsnan kommer också senare). Vidare ser man att det egentligen inte finns något i texten som säger att Josef och Maria avvisades från något härbärge. Lukas använder ordet ”katalyma” (som betyder ungefär rum där människor bor) istället för det vanligare ”pandocheion” (värdshus) som han däremot använder i liknelsen om den barmhärtiga samariten. Snarare är det troligt att Josef, Maria och det nyfödda barnet fick flytta från sitt rum när Jesus föddes och istället fick bo i något oanvänt rum.

Inte ens att Jesus föddes i Betlehem kan vi med säkerhet veta. Evangelierna är ju som sagt inte några trovärdiga historiska källor. Dels skrevs de långt efter Jesus liv och dels skrevs de inte som biografier utan som propaganda för att Jesus var Messias. Och för att Jesus skulle kunna utpekas som Messias så var han tvungen att vara släkt med idealkungen David och född i hans stad, Betlehem.

Däremot är det ologiskt att Jesus verkligen föddes i Betlehem. Dels finns det inga som helst historiska belägg för att en omfattande skattskrivning genomfördes kring tiden för Jesus födelse. Dels är det mycket otroligt att folk skulle varit tvungna att resa till en stad där deras förfäder bott. En sådan princip tillämpad i praktiken skulle innebära ett helt kaotiskt resande för människor. Dessutom kallas Jesus konsekvent för Jesus från Nasaret i resten av Bibeln. På den tiden fick människor namn antingen efter sin fader (Jesus, Josefs son) eller efter sin födelsestad och om Jesus kallades ”Jesus från Nasaret” torde han också vara född i Nasaret.

Hur föddes Jesus?

Till sist frågan om hur Jesus föddes. Om Jesus föddes av en jungfru är såklart inget som man kan föra historisk forskning kring utan det är en ren trossak. Däremot går det att dra paralleller till andra historiska personer. Om Alexander den store fanns en föreställning att han blivit till genom att guden Zeus befruktat Alexanders mor. Liksom Platon, vars far av vissa ansågs ha varit guden Apollon.

Så för att sammanfatta finns en hel rad med felaktiga föreställningar om när, var och hur Jesus föddes (om han överhuvudtaget existerat).

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-12-24)