Kort svar: Sin runda form och söta smak fick semlan på 1700-talet då tiderna blev bättre och sockret billigare.

En modern rund semla, fylld med mandelmassa, toppad med vispgrädde och beströdd med florsocker uppäten under årets första månader har mycket lite gemensamt med den tidigast kända formen av fastlagsbulle.

Den tidigast kända föregångaren till våra semlor är tyska Heisswecken från 1400-talet. Heisswecken var kil- eller korsformade bröd som åts varma och/eller med varm mjölk (alternativt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades på vetemjöl men utan socker eftersom det var dyrt.

Men när tiderna blev bättre blev bullarna större och ändrade form. Så här skriver Widell:

Den runda större bullen  kom till när tiderna var bättre och tillgången på vetemjöl ökat. Sockret fanns nu till ett mer rimligt pris och ingick i vetedegen i början av 1700-talet.

Att semmelbullen blev rund och sötad beror alltså på ekonomiska förändringar i samhället. Dock skall det påpekas att seden att äta semlor eller fastlagsbullar inte var någon allmänt förekommande sed i Sverige på 1700-talet, förutom i de sydliga landskapen. I övriga Sverige var det främst en sed för de högre klasserna. Så här skriver Bringéus:

Att fettisdagsbullar, bakade av vetemjöl, inte förekom i övre Sverige är naturligt. Vete odlades främst i de sydsvenska slättbygderna och även där i obetydlig utsträckning.

I norra Sverige var det kornmjölet som var dominerande och på det kan man inte baka bullar eftersom det innehåller för lite gluten. Därför bakades inga vetebullar i de breda folklagren.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap.

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Öhrn, Mia (2006) Semlor Stockholm:Natur & Kultur

Axelsson, Mattias (2011)  Semla och samhälle – en studie om semlans förändring 1895-1955. Opublicerad c-uppsats i historia.

Kort svar: Numera går det att köpa semlor från strax efter jul men om du ska hålla dig till traditionen så är det på fettisdagen (den sista dagen före den kristna påskfastan) eller någon av de andra dagarna i fastlagen som semlorna ska ätas.

Semlan eller fastlagsbullen är – med namnet Heisswecken – kända från Tyskland sedan 1400-talet. Heisswecken var kil- eller korsformade bröd som – vid fastlagen – åts varma och/eller med varm mjölk (alternativt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades utan socker eftersom det var dyrt. Under seklerna har sedan semlans utseende förändrats radikalt till den gräddstinna efterrättsbulle den är idag.

Andra namn för semla är fastlagsbulle, fettisdagsbulle och tisdagsbulle. Dessa namn är tydligare i kopplingen till en viss dag att äta semlan. Traditionellt har det nämligen varit så att fettisdagen är den dag då semlan ska ätas.

Fettisdagen är den sista dagen i fastlagen – den period om tre dagar som ligger precis före den kristna påskfastan. Fettisdagen är alltså den sista dagen att fira rejält innan man påbörjar den fyrtio dagar långa fastan innan påskhelgen. Därför åt man fastlagsbullar på just fettisdagen.

Eftersom den finns en stor efterfrågan på semlor även innan fettisdagen och konditorierna så klart vill sälja så många semlor som möjligt har ordet ”semla” i princip helt ersatt ”fastlagsbulle” ”eller fettisdagsbulle” Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringéus:

Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.

Att börja äta semlor innan fastlagen är ingen ny företeelse. Hårdast kontrollerat var det troligen efter andra världskriget p.g.a. ransoneringar och regleringar. Under 1900-talet förekom det att man benämnda samtliga tisdagar under fastan för fettisdag och då blev ”sista fettisdagen” tisdagen som infaller under stilla veckan.

Under mitten av 1900-talet gick semlan från att ha varit en bulle som ”serverades som efterrätt till en middag av bönor och fläsk som serverades på tisdagarna” (Öhrn, 2006) till att bli en gräddbakelse som åts eller köptes på konditorierna. Samtidigt blev det vanligare och vanligare att konditorierna sålde semlor från strax efter julen.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2007-0-19 (uppdaterad: 2020-01-15)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Norstedts 1977.

Axelsson, Mattias (2011) Semla och samhälle – En studie om semlans förändring 1895-1955 opublicerad b-uppsats i historia