Kort svar: Ursprungligen betyder ”midsommar” mitt i sommaren, men det har kommit att beteckna tiden kring sommarsolståndet och mer specifikt helgen då midsommarafton och midsommardagen infaller.
Ordet midsommar finns belagt i skrift på svenska sedan slutet av 1200-talet i Västgötalagen. Troligen är ordet betydligt äldre än så då det finns i fornsvenska som ”miþsumar”, även om vi inte vet särskilt mycket om äldre tiders midsommar. SAOB från1944 förklarar ordet ”midsommar” så här:
egentligen tiden i mitten av sommaren; tiden omkring 24 juni (Johannes döparens dag), vilket datum i den i Sverige till 1753 gällande gamla stilen inföll senare än nu; numera företrädesvis om dagarna 23 och 24 juni eller enbart om 24 juni (midsommardagen)
Här kan det vara på sin plats att hålla isär två olika saker – dels ”mitten av sommaren” och dels tiden för sommarsolståndet. Sommaren är en årstid som infaller olika beroende på var i landet man befinner sig och beroende på vilken definition av sommaren som avses. Mitt i sommaren kan då infalla vid olika tidpunkter.
Själva midsommarhelgen infaller dock alltid i anknytning till sommarsolståndet – alltså då solen står som högst på himlen. Fram till 1953 var midsommardagen alltid 24 juni, men numera infaller den lördag mellan 20 och 26 juni. Och det är som beteckning för den helgen som midsommar nästan uteslutande används numera.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-17
Kort svar: För att ett julkort skulle kunna frankeras som trycksak fick man skriva max fem ord på kortet och dessa fem ord skulle vara lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelse.
Julkort började skickas i Sverige på 1880-talet och följdes snart av både påskkort och senare även pingstkort. Korten knutna till högtidernas räknades som trycksaker och omfattades därför av andra portobestämmelser än vanliga brev.
För att det skulle räknas som just trycksaker så fick man inte skriva något på korten. Men 1892 gjordes en uppluckring som gjorde det möjligt att skriva en kort hälsning på julkorten och på nyårskorten.
Det är medgivet att å tryckta visitkort samt jul- och nyårskort för hand tillägga avsändarens adress och titel ävensom lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelser, uttryckta antingen med högst fem ord eller medelst allmänt brukliga begynnelse-bokstäver (a. t. a. och dylikt)
På julkort och nyårskort fick man alltså skriva en kort (max fem ord) hälsning om det var någon form av hövlighetsbetygelse. Detta gällde dock inte påskkort eller pingstkort. Där fick man inte skriva någon form av hälsning.
Julkort 1922
Men eftersom många ändå skrev små hälsningar på sina påsk- och pingstkort bestämde Generalpoststyrelsen 1925 att ”påsk- eller pingstkort taxeras således nu som trycksak, även om på kortet skrivits högst fem ord”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Kort svar: Pingskort var vykort med vårmotiv som skickades vid pingst.
En viktigt tradition förr om åren var att skicka vykort i samband med de stora helgerna. Det förekom såväl julkort som påskkort, nyårskort, midsommarkort och pingstkort. Pingstkort definieras av SAOB som:
kort med tillönskan om en angenäm pingst.
Även om det första belägget för pingstkort i KB:s tidningsdatabas är från 1890 kan man se att det är först under de första åren på förra seklet som försäljning av pingstkort får något genomslag. Från 1903 förekommer det många annonser för pingstkort i svenska tidningar.
Pingstkort
En skillnad mellan jul- och nyårskort å ena sidan och påsk- respektive pingstkort å andra sidan var att man på de förstnämnda fick skriva till en kort hälsning med ”max fem ord” om det var en lyckönskan eller tacksägelse. Detta gällde inte påsk- eller pingstkort som skulle vara helt rena från text om de skulle få distribueras som trycksaker.
På samma sätt som nyårskorten och senare även påsk- och julkorten minskat i popularitet försvann i princip traditionen att skicka pingstkort under andra halvan av 1900-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Vad man däremot kan se är att andelen som på något sätt firar nationaldagen ökat i Sverige under de senaste åren. SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar i sin rapport ”Högtider i Sverige 2011-2024 (2025:38)” att andelen svenskar som firar Sveriges nationaldag 6 juni ökat från 25 procent till 42 procent mellan 2011 och 2024.
Störst är ökningen i gruppen 16-29 år där det 2011 bara var 23 procent som firade men 2024 var det 45 procent som firade. Undersökningen visar också att folk födda utanför Europa i större utsträckning firar nationaldagen än de som är födda i Sverige. Daniel Jansson från SOM-institutet vid Göteborgs universitet förklarar detta:
En delförklaring till varför utrikesfödda är överrepresenterade bland nationaldagsfirarna kan vara att nya medborgare bjuds in till kommunalt anordnade medborgarskapsceremonier. I många kommuner, exempelvis här i Göteborg, sammanfaller dessa just med firandet av nationaldagen – något vi pekade på redan efter mätningen 2016
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Kort svar: 6 juni blev ”svenska flaggans dag” 1916 på initiativ av grosshandlare Nils Ljunggren
Sveriges nationaldag – 6 juni – blev officiell nationaldag först 1982 och helgdag så sent som 2005.Däremot var dagen ”svenska flaggans dag” långt tidigare. Det var redan 1916, mitt under brinnande första världskrig som det hela började.
På hösten 1915 hade grosshandlare Nils Ljunggren gått med svensk flagga i täten för landstormen genom Stockholm. Ljunggren noterade då att ingen tog av sig hatten för flaggan, vilket gjorde honom bestört. Han fick då en idé om en ”Svenska flaggans dag”.
Ljunggren presenterade sin idé för Stockholms Landstormsbefälsförenings dåvarande chefsinstruktör, kapten Carl Jegerhjelm. Idén mottogs positivt och fick kungligt stöd – kung Gustaf V åtog sig att vara dagens beskyddare.
Ett arbetsutskott bildades med kapten Jegerhjelm, löjtnant Tor Wibom vid Positionsartilleriregementet, skriftställare Knut Nyblom och direktör Otto Åstrand. En bestyrelse utsågs med kommendanten friherre Carl Rosenblad som första ordförande. Konstnären Gustaf Ankarcrona formgav den första affischen.
Original Gustaf Ankarcrona (1869-1933) år 1916. Foto: Nordiska museets fotoatéljé
I slutet av april 1916 skickade Stockholms Landstormsbefälsförening ut en kommuniké
Om sju år har 400 år förflutit sedan den dag då, efter det långa och mödosamma befrielsekriget, Gustav Eriksson Vasa i Strängnäs domkyrka, av rikets ständer, ”i den Heliga Trefaldighetens namn blev hyllad, utropad och hälsad som Sveriges och Götes utvalde konung”, som det står skrivet i krönikorna.
För att i god tid förbereda denna dag, som med all sannolikhet kommer att firas på ett storslaget sätt i hela Sverige år 1923, har Stockholms landstormsbefälsförening anhållit hos konungen om att redan detta år – 1916 – få uppmärksamma den 6 juni som en samlingsdag, en hyllning till våra kära blågula färger. Man önskar att denna dag får bli den svenska flaggans stora hedersdag.
Utifrån denna uppmaning firades den första svenska flaggans dag, den 6 juni 1916, med flaggning runt om i landets städer och på de flesta regementen. På Stockholms stadion hyllades den svenska flaggans bl.a. i närvaro av det svenska kungaparet och på Skansen hade man en militärkonsert. Under följande år hade man firandet av svenska flaggans dag i Stockholm först på Stadion på dagen och på Skansen när kvällen kom.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Kort svar: Den kristna pingsten har sitt ursprung i det judiska shavoutfirandet som infaller sju veckor efter judisk pesach. Så när kristna började fira pingst la man den helgen sju veckor eller femtio dagar efter påskdagen.
Efter jul och påsk är pingsten den viktigaste högtiden i den kristna traditionen. Det man firar är att den helige Ande visade sig för de av lärjungarna som var kvar efter Jesus himmelsfärd och hur de blev hänryckta och började tala i tungor. I Apostlagärningarnas andra kapitel kan man läsa:
När pingstdagen kom var de alla tillsammans på samma plats. Plötsligt kom från himlen ett dån som av en kraftig stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg tungor likt eldslågor som delade sig och satte sig på var och en av dem. Alla fylldes av den helige Ande och började tala andra språk så som Anden ingav dem att tala.
Den ”pingstdag” som åsyftas i Apostlagärningarna är den judiska veckohögtiden shavuot som infaller sju veckor efter pesach. Om den kan man läsa i Tredje Mosebok 23:15-16
Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren
De talmudiska vishetslärda tolkade att ”sabbaten” i detta sammanhang syftar på första dagen av pesachfirandet. Därför börjar man räkningen på pesachs andra dag och fortsätter i 49 dagar, alltså sju hela veckor, och avslutar dagen före shavuot. Enligt denna beräkning infaller shavuot på veckodagen efter pesachs första dag.
När kristendomen formerades som egen religion under de första seklerna efter Jesus död så behövde man skapa egna traditioner för att särskilja sig från sitt judiska ursprung. Till exempel så fylldes påsken med nytt innehåll och man valde ett datum för att helgen inte skulle sammanfalla med judisk pesach.
På samma vis gjorde man med shavout som blev kristen pingst med nytt innehåll. Ordet pingst kommer från det grekiska ordet pentekoste (Πεντηκοστή) som betyder ”femtionde” och det syftar på att pingsten firas femtio dagar efter påsk.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-04
Redan 1964 instiftade Europarådet en Europadag på datumet för organisationens bildande – 5 maj. Det som de flesta idag förknippar med Europadagen är dock 9 maj som är ett datum som valdes av Europeiska rådet i EG 1985. Att man valde just 9 maj beror på att Schumandeklarationen, som lade grunden till Europeiska kol- och stålgemenskapen (föregångare till både EG och EU), undertecknades 9 maj 1950.
Tanken med Schumandeklarationen var att få till ett europeiskt samarbete kring kol och stål – två av beståndsdelarna i för krigsindustrin – för att på så vis förhindra kommande krig mellan Frankrike och (Väst)Tyskland. I samarbetet ingick också Italien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna.
Alla anställda inom den Europeiska Unionen har 9 maj som ledig dag. Dessutom är det en helgdag i Luxemburg och i Kosovo. I vissa europeiska länder är 9 maj dessutom allmän flaggdag, dock inte i Sverige. Däremot har många kommuner valt att flagga på Europadagen. Då flaggar man, förutom med den blågula svenska flaggan, även med EU-flaggan med mörkblå bakgrund och en cirkel av tolv gula stjärnor.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2025-05-09)
Kort svar: Att 1 maj skulle vara ett datum för arbetardemonstrationer runt om i världen beslutades på den Andra socialistiska internationalens kongress sommaren 1889.
Runt om i världen går olika vänsterorganisationer och fackföreningar ut på gatorna den 1 maj för att demonstrera. Detta är en tradition som går tillbaka till 1890 och den då framväxande arbetarrörelsen.
Enligt en ofta berättade historia, jag har själv spridit den i olika sammanhang, är valet av 1 maj som datum intimt förknippat med Haymarket-massakern i Chicago 4 maj 1886. På torget Haymarket i Chicago
Protesterna som ledde fram till händelsen startade nämligen just lördag 1 maj 1886 och detta skulle tre år senare ligga till grund för att man valde just detta datum. Men riktigt så enkelt verkar det inte vara.
Beslutet att göra 1 maj till en dag för demonstrationer över hela världen fattades på Andra internationalens första kongress i Paris sommaren 1889. Att man valt att ha sin första kongress just i Paris 1889 berodde på att det var hundra år sedan starten för franska revolutionen.
1 maj-demonstration
På kongressen sjunde dag – lördag 20 juni – hade det hunnit bli eftermiddag när den franske delegaten Raymond Lavigne la fram sitt förslag om att göra 1 maj till en allmän dag för att uppmärksamma kampen för 8 timmars arbetsdag. Kongressen röstade igenom följande formulering, översatt till engelska från tyska:
A great international rally is to be organized for a specified date, in such a way that at the same time in all countries and in all cities on a previously agreed day the workers demand of the public authorities that the working day be fixed at eight hours and carry out the other resolutions of the International Congress of Paris.
Given the fact that such a rally has already been fixed for the first of May 1890 by the American Federation of Labor at its December 1888 Congress held in St. Louis, this date will be adopted for the international rally.
The workers of the various nations will have to implement the rally in the manner prescribed for them by the conditions in their country.
När man läser resolutionen från juni 1889 så ser man att det inte finns några referenser till händelserna i Haymarket tre år tidigare och de spelade inte heller någon roll i de diskussioner som finns dokumenterade från kongressen.
Det enda i resolutionen som hänvisar till USA är den andra meningen om ett beslut fattat av AFL 1888- Men besluten som togs vid AFL:s möte i St. Louis 1888 – och som resolutionen i Paris hänvisar till – handlade inte om ett högtidlighållande av Haymarket.
I stället planerade man i USA en lugn kampanj för åttatimmars arbetsdag, där Haymarket överhuvudtaget inte nämndes. AFL:s särskilda kommitté för åttatimmarsdagen bestämde att man skulle hålla möten på Washingtons födelsedag, den 4 juli och första måndagen i september 1889 (då kallad Labor Day av AFL). Dessa möten skulle fortsätta på Washingtons födelsedag 1890 och avslutas med strejker den 1 maj 1890. När det gällde strejkerna valde AFL bort idén om en stor generalstrejk, som man hade försökt med 1886.
Givetvis hade delegaterna på Andra internationalens kongress kännedom om händelserna vid Haymarket 1886, men
neither the knowledge of Haymarket, nor the denunciation of the death penalties, should be equated with a willingness to closely associate a planned socialist initiative with an event notoriously associated with anarchism.
Herbert Reiter menar, med referens till Perrier and Cordillot (1992), till och med att
In particular for Western Europe, in fact, ‘there was no explicit link between the Haymarket affair and the decision to institute an international First of May’ (min kursivering)
För många av de socialister, både socialdemokrater och mer radikala marxister, som samlades för Andra internationalens kongress var anarkister inte nödvändigtvis några som man ville associera sig med. Detta var en konflikt som hade pågått i flera år.
När sedan demonstrationer genomfördes 1 maj 1890 och åren som följde förekom det, särskilt i Spanien och Italien (länder med starka anarkistiska och syndikalistiska grupperingar), att man hänvisade till Haymarket 1886. Därefter har Haymarket-massakern blivit en del av mytologin kring 1 maj, även om det inte initialt fanns någon koppling.
Fram till 1859 var det helgonet Marianus som hade sin helgondag 30 april. Marianus var en kristen förkunnare som dog martyrdöden i norra Afrika någon gång på 200-talet. Hans helgondag har aldrig haft status som helgdag i Sverige.
April 1856
Att man bytte namn den 30 april 1859, från Marianus till Mariana, beror på att Sofia av Nassau hade Mariana som ett av sina mellannamn. Sofia av Nassau hade gift sig med prins Oscar 1857 och paret kom 1859 ett steg närmare tronen då prins Oscars far Oscar I dog och brodern Karl XV blev kung. Karl XV hade dock inga vuxna söner som kunde ärva tronen så vid hans död 1872 blev Oscar kung som Oscar II och Sofia av Nassau blev drottning.
Kort svar: Under 1975 föreslog det då nyskapade TV2 att Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonssons skulle bli teve-film. Brist på pengar och tid gjorde att det blev en animerad film snarare än en med skådespelare.
Novellen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson efter att hans förlag Wahlström & Widstrand beställt den för att använda som julhälsning inför julen 1964. Senare infogades texten i Danielssons bok Sagan för barn över 18 år.
Sagan om Karl-Bertil Jonsson
Berättelsen handlar om den unge Karl-Bertil Jonsson som i Stockholm stjäl julklappar från rika personer för att ge till fattiga. När hans pappa Tyko kommer på honom får han på juldagen resa runt till alla han stulit från och be om ursäkt, men hans
förlåtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumffärd. Vart han kom mottogs han som en hjälte, och de bestulna familjernas glädje över att hemstickade yllekoftor och formgivna brevpressar hamnat hos bättre behövande visste inga gränser.
Under slutet av 1969 lanserades en ny teve-kanal i Sverige – TV2. När kanalen bara var några år gammal ville man göra någon form av julprogram som skulle kunna bli en klassiker likt Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Så här beskrivs det hela i en text av Kalle Lind:
Tidigt 1975 föreslår TV2:s nöjesredaktion för Tage Danielsson att han ska göra film på sin gamla saga. Nöjeschefen Lasse Boberg har fått en öronmärkt påse julpengar för att väga upp den unga kanalens övriga utbud av dokumentärer och debattprogram.
Pengarna som avsattes för filmen räckte dock inte till att göra en spelfilm med vanliga skådespelare vilket lär har varit ursprungsplanen. Istället bestämde man sig för att göra en animerad film och uppdraget att teckna det hela blev samma person som hade gjort teckningarna till boken som gavs ut 1964 – Per Åhlin.
Tage Danielsson skrev manus till filmen tillsammans med Per Åhlin som sedan tecknade filmen under 1975. Uppdraget att göra röster till karaktärerna gick till Per Andrén (Karl-Bertil Johnsson), Toivo Pawlo (Tyko Johnsson), Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder), Åke Fridell (Byrådirektör H.K. Bergdahl) och Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Kortfilmen som är cirka 25 minuter hade premiär kl 19.05 på julafton 1975, men den fick ingen större medial uppmärksamhet och omnämndes bara i några få texter i tidningarna. Under de följande åren fick Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton mer och mer uppmärksamhet och räknas idag som en julaftonklassiker.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-29
Högtider och traditioner 
