Kort svar: Kristna firar pingst femtio dagar efter påsk eftersom de menar att den helige Ande visade sig för Jesus lärjungar.

Pingsten kallas ofta för ”hänryckningens tid” (efter en dikt av Esaias Tegnér) och det som åsyftas med hänryckning är en berättelse ifrån Apostlagärningarna:

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

För kristna handlar pingstdagen om att fira hur den helige Anden kom till de lärjungar som var kvar efter Jesus himmelsfärd och hur de blev hänryckta och började tala i tungor.

Vid sidan av jul och påsk är pingsten den viktigaste av de kristna högtiderna och den har, liksom påsken, en bakgrund i judendomen, bl.a. så omnämns pingsten i Gamla Testamentet:

När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta.

Den judiska veckohögtiden, eller shavuot, är från början en skördefest som firas på försommaren, sju veckor efter pesach (den judisk påsken). På samma sätt infaller den kristna pingsten sju veckor (eller mer exakt femtio dagar) efter det kristna påskfirandet. Ordet pingst kommer just av det grekiska ordet för shavout – pentekoste som betyder just femtio.

Pingst har firats som en egen fest inom den kristna kyrkan sedan 200-talet och fram till 1772 firades i Sverige även tredjedag och fjärdedag pingst. Annandag pingst står fortfarande med i svenska almanackor men slutade vara helgdag 2004.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-05-17)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditoner