Kort svar: Firandet av Gustav Adolfsdagen (6 november) började i samband med tvåhundraårsminnet av kungen död 1832, men ökade i omfattning under andra halvan av 1800-talet.
Att 6 november är flaggdag beror på att det var på detta datum som kung Gustav II Adolf dog i samband med slaget vid Lützen 1632. Förutom allmän flaggning så är speciella Gustav Adolfsbakelser sedan slutet av 1800-talet knutna till firandet.
Kungen dog 1632, men det var först tvåhundra år senare som hans dödsdag började få uppmärksamhet i offentligheten. Om man läser tidningar från perioden före 1832 så var det i princip inga som uppmärksammade kungens dödsdag i början av november. I samband med jubileumsåret 1832 märker man dock stor skillnad.
Ifrån huvudstaden rapporterade Stockholms Dagblad hur torget med kungens namn skulle lysas upp och hur man vidtog särskilda försiktighetsåtgärder för att begränsa hur många som kunde besöka torget. Också i Göteborg uppmärksammades minnet av kungen med en ”sekularfest” där lektorn vid Kongl. Gymnasium talade inför ”stadens invånare av båda könen”.
Det hölls också särskilda gudstjänster till kungens minne i Domkyrkan och Garnisonskyrkan. Det finns vidare rapporter från andra städer i landet att kungens död uppmärksammades 6 november 1832.
Under åren som följer på tvåhundraårsjubileet finns det enstaka rapporter om firande i tidningarna. År 1846 rapporterar Hudikswalls Weckoblad att den 6 november ”förflöt utan all pomp och ståt” och året därpå skriver Dagligt allehanda om hur ”flera vackra sånger /../ afsjöngos” av gymnasieungdomar med anledning av kungens dödsdag. I Uppsala firade man 1851 dödsdagen ”på vanligt sätt” med sång vid Obelisken i Odinslund och 1853 var det också sång i Riddarholmskyrkan. Aftonbladet skrev:
En talrik menniskomassa hade samlats att deltaga i den enkla minnesfesten och åhöra de vackra sångerna.
Den 18 november 1854, något försenat, invigdes Gustav II Adolfs staty i Göteborg. Nästföljande år var det ett omfattande firande i anslutning till statyn. Så här rapporterar GHT
Samtliga elever vid läroverket, med rektor i spetsen, aftågade i procession från gymnasiehuset till torget och bildade en krets kring statyn under det sångerna utfördes. En talrik samling åskådare hade infunnit sig.
På kvällen ska torget ha varit ”helt och hållet uppfyllt av människor”. Även följande år förekom det just sång kring statyn på kungens dödsdag och i Stockholm förekom det sång i Riddarholmskyrkan. En av de första dokumenterade festerna i Göteborg i anslutning till Gustav II Adolfs dödsdag genomfördes 1880 av Göteborgs Gymnastik-Sällskap. Först ordnade man ett fackeltåg och senare på kvällen bjöd man in till ”en enkel fest”.
När det är dags för tvåhundrafemtioårsjubileum år 1882 märker man tydligt att intresset för 6 november ökade i Göteborg På Stora teatern satte man upp en ”festföreställning till firandet af 250:de årsdagen av Konung Gustaf II Adolfs död”, nya skrifter om kungen publicerades och de vanliga ritualerna med sång och facklor kring statyn förekom. I tidningen Reform finns en mycket målande beskrivning av kommersen kring Gustaf Adolfsdagen:
Det är märkvärdigt hvad menniskorna äro uppfinningsrika, när det gäller egna fördelar. Hvart man kom dagarne före och efter festdagen, såg man blott ”Gustaf Adolfs-varor”. Gustaf Adolfs handskar, kragar, man schetter, rosetter, spetsar, band och plymer, ja, man såg till och med Gustaf Adolfs tårtor och Gustaf Adolfs karameller. Ville man i bokhandeln ha skrifmaterialier, fick man papper, kuvert, bläck och pennor, allt ”Gustaf Adolfs”, och kom man in i en frukthandel, möttes man af den frågan: skall det vara Gustaf Adolfs-granater? På restaurationerna serverades Gustaf Adolfs soppa, på kaféerna Gustaf Adolfs chokolade och i cigarrbutikerna skyltades med Gustaf Adolfs cigarrer.
I de flesta folkskolor uppmärksammade man dagen med föredrag av olika slag och det var mycket folk som samlades kring statyn. En insändare yrkade 1891 på att gasdekorationen kring statyn skulle tändas tidigare på kvällen så att ”barn kan se och njuta av densamma, innan deras tid kommer då de skola gå till sängs”.
Det är också på 1890-talet som det börjar annonseras om Gustaf Adolfs-tårtor och bakelser. För att ytterligare förstärka firandet brände fyrverkaren C.R. Hansson av ”ett stort och briljant fyrverkeri” med ”Gustaf II Adolfsstatyn i briljanteld” som slutpjäs 1894. Samma år rapporterade GHT om att firandet ”syntes ha större omfång än vanligt”.
När firandet gick in i ett nytt sekel så började det också förekomma fler och fler annonser om t.ex. kavajer till Gustaf Adolfsdagen och särskilda vykort. GHT skriver 1901 att:
Stadens affärer hade tagit tillfället i akt att skylta och i de stora butiksfönstren å hufvudgatorna strålade i rik belysning och erbjödo brokiga och omväxlande skådespel för ögonen. Trängseln utanför en stor del af dem visade att aftonen var väl vald för en exposition.
Kungens dödsdag var också med när det började flaggas på vissa flaggdagar under 1800-talet. Dock skulle det dröja ända till 1982 innan Gustac Adolfsdagen blev officiell flaggdag och då hade firandet minskat avsevärt i omfattning.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2022-11-06)
Källor:
Hudikswalls Weckoblad 1846-11-07
Reform 1882-11-11 (tack till Phaleristic för hjälp med den källan)
Högtider och traditioner 