Kort svar: Premiären för ”Kalle Anka och hans vänner önskar God jul” på julafton i svenskt teve var 1960.
En av de märkligaste av de svenska jultraditionerna är att drygt tre miljoner svenskar varje julafton kl. 15.00 bänkar sig framför teve-apparaterna för att se korta tecknade Disney-filmer – Kalle Anka och hans vänner önskar God jul.
I jultomtens verkstad (Santa’s Workshop)
Programmet sändes i USA första gången den 19 december 1958 och hette då From All of Us to All of You. I den amerikanska originalversionen presenteras programmet av Walt Disney som trollas fram av Tingeling. Disney sitter vid den öppna spisen och berättar vad som komma skall och lämnar sedan över till Benjamin Syrsa som blir programmets egentliga värd.
Klipp från Svenska Dagbladet 1960-12-24 (första gången som programmet sändes i svensk teve)
Till svensk teve (som bara var en kanal då) kom From All of Us to All of You två år senare – 1960. Första gången som programmet sändes fick det heta God jul önskar Musse Pigg, Kalle Anka, Piff och Puff, Benjamin Syrsa m fl. Som svensk berättarröst (och även sångare på Ser du stjärnan i det blå) valdes Bengt Feldreich. Och varje år sedan dess, fram till sin död, läste han in nya speakertexter.
Klipp från Svenska Dagbladet 1960-12-24 (första gången som programmet sändes i svensk teve)
Det förekommer ibland på nätet uppgifter om att Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul sändes första gången 1959. Dock stämmer det inte med de uppgifter som finns i boken Från oss alla till er alla…, inte heller finns det några noteringar i Svenska Dagbladets tevetablå för året 1959 att något sådant program skulle ha sänts. Dock sändes det tecknade filmer på julafton åren föreKalle Anka och hans vänner hade premiär 1960.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-19, uppdaterad 2020-12-10)
Källor: ”Ingen jul utan Kalle Anka” av Robert Andersson i boken Från oss alla till er alla…
Kort svar: På julafton är det mest sedda programmet, utan konkurrens, ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”. Därefter kommer ”Kan du vissla Johanna?” och ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”.
Om vi tittar på de senaste årens julaftnar är det främst tre program som dominerar topplistorna. Som given etta under alla år kommer Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Tittarsiffrorna för programmet ligger mellan 3,2 och 3,8 miljoner och det är ofta årets näst eller tredje mest sedda program (efter Melodifestivalen).
Som två och trea på listan över populäraste teve-program på julafton kommer Kan du vissla Johanna?och Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.De två programmen samlar mellan en och 1,5 miljon tittare på julafton. Till detta kan också läggas årets juvärd som med stor draghjälp av Kalle Anka samlar ett par miljoner tittare.
Kort svar: Glögg (varmt och kryddat vin) blev en juldryck i Sverige i slutet av 1800-talet.
Glögg är varmt och kryddat vin som tilreddes med socker och sprit (ordet kommer av glödga som betyder just ”värma upp”). Att krydda vin för att dölja dålig smak och för att det ansågs hälsobringande är känt sedan antiken. Uttrycket ”glödgat vin” dyker upp i skriven form på svenska första gången i början av 1600-talet.
Iagh beder eder, mina wäner båda, I wilia fölia migh hem till min På en kanna glödgat wyn.
De medicinska kopplingarna – att kryddat vin skulle vara ”hälsobringande” – var troligen inte den primära anledningen till att man drack kryddat vin i Norden. Snarare berodde det på att vinet som kom till Sverige färdats långt och lagrats under ganska dåliga förhållanden. Att man drack det varmt beror på det kalla klimatet i Norden.
Det kryddade varma vinet var dock inte ”glögg”. Det var först när socker och sprit blev billigare och mer lättillgängligt under 1800-talet som glöggen gjorde entré. Så här skriver Swahn om glöggtillverkningen:
Då lade man ett rejält stycke socker på ett galler, slog en blandning av vin och sprit över sockret samt tände eld på det indränkta sockret, som därvid smalt och började droppa ner genom gallret. Ösandet fortsatte så länge det fanns socker kvar , och i grytan därunder fanns kryddorna.
Formen ”glögg” började användas under 1800-talet och i slutet av seklet blev glöggen en juldryck.
Under 1890-talet blev glöggen en svensk jultradition och varje vinhandlare med självaktning hade sin egen blandning – som såldes på butelj med tomtemotiv på etiketten.
Från 1917 så tillverkade det nybildade Aktiebolaget Spritcentralen (senare AB Vin & Spritcentralen) all glögg i Sverige och 1993 lanserade man varumärket ”Blossa” som idag totalt dominerar glöggmarknaden.
Idag är glöggen starkt förknippad med julmånaden och vi svenskar dricker ungefär 5 miljoner liter varje år. Under början av 2000-talet började Blossa med årgångsglögg och sedan slutet av 2010-talet har glögg också blivit en av ingredienserna i dryckesblandningen glubbel
Kort svar: Den äldre svenska tomten (inte jultomten) var ofta gråklädd, med röd toppluva och ett långt snövitt skägg.
Som enskild symbol för julen är jultomten med sin resliga gestalt, sitt långa vita skägg, sina röda kläder och sitt bullrande skratt ganska ohotad. Den moderna jultomten som vi lärt känna via främst Disneyfilmer och Coca Cola-reklam har dock mycket lite med den svenska tomten att göra.
Kortformen ”tomte” finns i tryckt form först 1781. Dessförinnan var det i kombination med andra ord – ex. tomtebisse och tomtegubbe. Tomten är långt ifrån samma karaktär som jultomten.
Tomten sågs av den kristna kyrkan som ett ont väsen, men i folktron levde han länge som en känd figur som tog hand om många bestyr på gården. Namnet ”tomte” kommer från platsen där tomten verkade, alltså gårdstomten (platsen där huset står).
Tomten hade från början ingenting med jul att göra och själva tanken att han skulle dela ut julklappar är bakvänd, snarare var det tomten som förväntades få gåvor av husfolket.
Till sin natur var tomten ett skyggt väsen som visade sig sällan för människor. De som sa sig ha sett honom var inte sällan barn. Så här beskrivs han av n murare i Kastlösa socken i början av förra seklet:
Han [tomten] hade grått skägg å en rö pinnmössa å e lita blå kavajtröja, dä va allt som ja såg. Men ja sprang fort ner te mor mi där ho var
Återkommande i folk beskrivningar av tomten är att det är en liten figur på runt en meter. Tomten var ofta klädd i grå vadmalskolt och på huvudet någon form av röd eller mer sällan grå toppluva. Ibland kunde tomten vara klädd i rött eller grönt eller, som i berättelsen ovan, blått. De flesta tomtar hade snövitt eller ulvgrått skägg, även om en del var slätrakade.
Skrivet av Mattias Axelsson (2011-11-15)
Källa: Schön, Ebbe (1996) Vår svenska tomte – sägner och folktro Natur och Kultur
Kort svar: Text och musik till ”White Christmas” har Irving Berlin skrivit och originalversionerna är insjunga av Bing Crosby.
Någon gång under krigsåret 1940 (möjligen 1941) satt kompositören Irving Berlin på olika ställen i USA och skrev det som skulle bli världens mest sålda jullåt – White Christmas. Roy J Harris Jr skriver:
Exactly where and when Berlin composed ”White Christmas” is a mystery, because he offered varying accounts.
Den 4 augusti 1942 hade filmen premiär i USA, men redan ett drygt halvår tidigare hade Bing Crosby gjort ett första framträdande där han sjöng sången. Det var i radioprogrammet Kraft Music Hall som Crosby på juldagen 1941 första gången sjöng White Christmas, bara några veckor efter Japans attack mot Pearl Harbor.
Några månader senare (29 maj 1942) spelade Crosby in sången tillsammans med John Scott Trotters orkester på skivbolaget Decca. Denna inspelning hamnade på topplistorna i oktober samma år (några veckor efter filmpremiären) och nådde förstaplatsen i USA sista oktober och behölls sedan toppositionen i elva veckor.
Dock är det inte den inspelning som gjordes 1942 som vi oftast hör idag. Originalbanden från den inspelningen blev – p.g.a. frekvent användande – skadade. Därför spelade Crosby, med hjälp av samma orkester som 1942, in en ny version av melodin i mars 1947.
De två versionerna är ganska lika men det går ändå att hör tydliga skillnader, orkestern spelar flöjt och celesta (en typ av klockspel) i början av den nyare versionen (1947). En annats enkelt sätt att höra skillnad är att Crosby betonar det första ”christmas” olika i de båda versionerna (‘drea-he-a-ming’ med fyra stavelser i den äldre och ‘dreaming’ med två stavelser i den nyare).
Kort svar: Numer är det jultomten som delar ut julklappar i Sverige, men genom historien har även t.ex. julbocken och Jesusbarnet varit julklappsutdelare.
Att ge varandra gåvor i slutet av december är en tradition som kan spåras tillbaka till romarriket. Vid festen Saturnalierna (från 17 december och några dagar framåt) gav romarna varandra gåvor. Detta bruk flyttades senare till nyårsfesten och nyårsgåvor förekom i Norden från kristendomens införande vid medeltidens början.
Bruket med nyårsgåvor konkurrerades under 1700-talet ut av de populärare julgåvorna – förmodligen tack vare inflyttade tyskar som i mitten av 1600-talet införde firandet av Kinken Jes.
Till detta bruk bör också läggas det mer kontinentala firandet (främst i nuvarande Nederländerna och Belgien) att ge barnen gåvor på Sinterklass-afton (5 december). Även i delar av Sverige (t.ex. på Gotland) fanns denna tradition i delar av Sverige.
Julklappar.
Under 1700-talet fanns det i Sverige två olika typer av julgåvor – dels överklassens dyrbara presenter i samband med jul och dels det mer folkliga bruket att knacka (klappa) fönstret innan gåvan kastades in – därav namnet ”julklapp”.
Vem som skulle dela ut gåvorna varierade. En tradition som importerats ifrån Tyskland var Kinken Jes.
Kinken Jes delar ut julklappar
Christkindlein (även kallad Kindchen Jesus eller Kinken Jes) är reformationens försök att göra sig av med den populäre gåvoutdelaren St Nikolaus. Eftersom Luther ville bli av med alla helgon var St Nikolaus en nagel i ögat. Därför skapades Kinken Jes – det lilla Jesusbarnet – som en motvikt. Kinken Jes delade också ut gåvor, men i samband med julfirandet.
Dock var Kinken Jes alls inget litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret (enligt vissa ursprunget till den moderna lucian)
Julbocken delar ut julklappar
Kinken Jes konkurrerades ganska tidigt ut av andra gåvoutdelar. Under 1800-talet var det populärt att ha en man utklädd till julbock som klapputdelare.
Julbocken kan ha blivit över ifrån upptågen kring Nikolausdagen (6 december). Med sig hade helgonet ofta en djävul, ofta utklädd med horn och päls. Enligt vissa är det denna djävulsgestalt som genom seklen förvandlats till julbock.
Elsa Beskow skriver i boken Petter och Lottas jul:
… på den tiden var det inte jultomten, som kom med julklappar, det var en stor julbock som kom in och stötte med käppen i golvet och frågade ”Finns det några snälla barn här?”
Julbock i Elsa Beskows saga
Jultomten som klapputdelare
Det senaste tillskottet i raden av julklappsutdelare (och den som fortfarande behåller positionen) är jultomten.
Inspiration till bilderna kom från dikten A Visit from St. Nicholas som publicerades 1823 och vars upphovsman är omtvistad, även om de flesta lutar åt att Clement Clarke Moore har skrivit dikten. Förutom utseendet och funktionen som klapputdelare är det också här som jultomtens åtta renar får sina namn.
Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar. Dessa hade bl.a. förmågan att ta sig upp och ned genom skorstenar, vilket Nast använde sig av när han skulle visa hur Santa Claus tog sig in i hus för att överlämna julklappar.
Tomtens renar
Den svenska jultomten däremot är ett resultat av Jenny Nyströms teckningar. Hennes första bild av en tomte var illustrationen av Viktor Rydbergs berättelse Lille Viggs äfventyr på julaftonfrån 1871 och den har ganska lite gemensamt med hur hennes senare tomtar kom att se ut.
Senare började Nyström utveckla sin tomte till den tomte vi känner idag med vitt skägg och (oftast) röd luva.
Dock var det inte Rydbergs berättelse som formade jultomten som klapputdelare. Historikern Håkan Strömberg skriver:
Den jultomte som istället kom att ta plats i svenska hem under sent 1800-tal och under 1900-talet var något helt annat. Han kom oftast till fots genom mörkret om kvällen den 24 december, bultade på dörren och bjöds in under stora hedersbetygelser. Han erbjöds en sittplats, öppnade sin säck, läste rim, delade ut julklappar och försvann sedan ut i natten.
Och här går det att se klara paralleller till hur julbocken arbetade.
Vem delar ut julklappar i Sverige idag?
Under 2000-talet har antalet julklappar knappast minskat. Däremot kan det sägas finnas en konkurrens om vem som delar ut klapparna. Å ena sidan den svenska jultomten med gråa kläder och butter uppsyn och å andra sidan den anglosaxiska Santa Claus med sina helröda kläder, kraftiga skägg och sitt bullrande skratt. Håkan Strömberg igen:
Den ”kulturkamp” som pågår just nu, en bit in på 2000-talet, när än en gång två gåvoutdelare kämpar om utrymmet. Här finns julbockens arvtagare, klädd i pappas rock och mask, beredd att bulta på dörren på julaftonskvällen och fråga efter snälla barn. Men också en Santa Claus, rödklädd från topp till tå och med ansiktet inramat i vita lockar, på väg att ge sig av med sina flygande renar för att lämna presenter via skorstenarna.
Kort svar:Vintersolståndet 2026 inträffar exakt klockan 21.49 den 21 december (svensk tid).
Solen rör sig som bekant skenbart över himlavalvet från öster till väster under en dag. Under ett år rör sig solen också vertikalt på himlavalvet. Under sommaren står solen högt på himlen (långa dagar) och på vintern står den lågt (långa nätter).
Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet) respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet) – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.
Den exakta tidpunkt (på minuten) då solen står som allra lägst på himlen kallas alltså för vintersolståndet. Vintersolståndet infaller alltid 21 eller 22 december. Så här skriver SMHI:
En bra tumregel är att vintersolståndet infaller mitt på dagen den 21 december om det är skottår. Påföljande år infaller vintersolståndet på kvällen den 21 och ännu nästa år mitt i natten mellan den 21 och 22. Det fjärde och sista året i skottårscykeln infaller vintersolståndet på morgonen den 22.
Skulle mönstret hålla i sig så skulle vintersolståndet året därefter infalla mitt på dagen den 22 december. Men då är det återigen skottår och allt förskjuts ett dygn bakåt i kalendern. Det är alltså återigen vintersolstånd mitt på dagen den 21 december och vi är tillbaka där vi började.
Skrivet av Mattias Axelsson 2015-11-23, uppdaterad 2021-01-06
Kort svar: Lucianatten (eller lussenatten) är natten mellan den 12 och 13 december.
Brytningstider har i alla tider och alla kulturer varit viktiga som markörer – när sommar blir vinter, när vinter blir till vår, på årets ljusaste dag och så vidare. Uppe i Norden har vintersolståndet (när det är som allra mörkast) en särskild ställning. Numer infaller vintersolståndet den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit.
Eftersom den julianska kalendern – som gällde i Sverige fram till 1753 – innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del. Under medeltiden hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:
[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början
Eftersom lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Så här skriver Ebbe Schön:
Under morgontimmarna [den 13 december, min anm.] fram till den första dagern måste man ha hunnit få i sig rejält med med både mat och dryck. Man skulle äta sju frukostar före dagern, på sina håll till och med nio.
Förutom det väldiga frossandet på morgonen fanns det föreställningar (som brukligt var i samband med brytningstider) att onda makter var i rörelse. Dock fanns ännu inga luciatåg eller ljusprydda kvinnor med långa vita klänningar. En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske präst Karl Fredrik Nyman som besökte Horns by norr om Skövde i Västergötland.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-02)
Källa: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Stockholm:Rabén&Sjögren
Kort svar: Den 6 december har St Nikolaus sin helgondag.
Ett helgon är en person som under sitt liv, enligt kyrkan, haft en särskild relation till Gud och sedan efter sin död kanoniserats – alltså blivit helgon. Många av de märkesdagar som finns i den svenska almanackan är från början helgondagar – ex. Olsmässan (29 juni), Larsmäss (10 augusti) och Brittadagen (7 oktober). Ett helgon som fått stor betydelse – fast inte som helgon utan som inspiration till den moderna jultomten – är St Nikolaus.
Om personen Nikolaus vet vi – ur ett historiskt perspektiv – inte särskilt mycket. Troligen var han ärkebiskop i Myra i nuvarande Turkiet under början av 300-talet. Det mesta som berättas om honom är legender. Enligt legenderna ska han bl.a ha hjälp nödställda skepp på sjön enbart genom böner och han ska även ha återuppväckt tre pojkar som mördats av en girig värdshusvärd.
Som helgon blev St Nikolaus bl.a. skyddshelgon för barn, sjömän och handlare och hans helgondag blev den 6 december. Bruket att ge gåvor till barnen i juletid går bl.a. tillbaka på att det i klosterskolorna delades ut gåvor den 6 december vilket var både avslutningsdag och alltså helgonet St Nikolaus dag. Då klädde en munk ut sig till helgonet och gav gåvor till de snälla barnen och bannor till de som varit stygga. Med sig hade han en djävulsfigur som liknade en bock.
När den moderna jultomten (Santa Claus) gjorde entré i USA under 1800-talet, tack vare främst Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas och Thomas Nasts teckningar (inspirerade av dikten), var det bara namnet kvar från helgonet St Nikolaus.
År 1863 ritade Nast sin första Santa Claus och fortsatte sedan att utveckla honom som en dvärgliknande figur med rödbrusigt ansikte och vitt skägg klädd i ylle och en vit minkmössa med tofs. Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog mer inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar än av hur man trodde att helgonet St Nikolaus såg ut.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-02)
Källor: Norlin, Arne (2012) Myten om tomten Arx förlag
Ehrensvärd, Ulla (1979) Den svenska Tomten Svenska Turistföreningens förlag
Kort svar: Julafton 2026 infaller onsdag 24 december.
Julafton (eller ”dopparedan” som den också kallas) är förmodligen den mest traditionstyngda dagen i det svenska kalenderåret. Det ska ätas speciell mat, det ska ses på speciella teveprogram, det ska delas ut julklappar och det ska göras en massa andra saker.
I de allra flesta länder sker själva julfirandet den 25 december, men i Sverige är det dagen före – julafton – som är allra mest förknippad med firande. Och eftersom julafton alltid är 24 december infaller den på olika veckodagar varje år. Årets julafton (som inte är en röd dag i almanackan, men ändå kan likställas med röd dag) infaller lördagen den 24 december.
Skrivet av Mattias Axelsson 2017-01-03, uppdaterad 2021-01-04
Högtider och traditioner 