Musikstycket är den första av tre militärmarscher som komponerades av Frans Schubert i början av 1800-talet och är troligen mest känd som musiken som spelas när leksakerna paraderar ner i Jultomtens säck i det första inslaget i I jultomtens verkstad.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-12-09)
Dagarna emellan annandag jul och nyårsafton kallas mellandagarna och det ordet började användas någon gång i slutet av 1800-talet. Innan dess räknades julhelgen som varandes betydligt längre – oftast ända till tjugondag Knut. Så här kunde det t.ex. stå i SvD den 27 december år 1890:
Nu är helgdagsoset åter på ett par dagar öfver, men i familjerna samlas man allt jemt att glädjas åt midvinterns stora högtid, och sin vanliga pregel återtar lifvet knappt under mellandagarne. Först när man väl firat det nya årets inbrott och derefter trettondagen gått sin väg och man tjugondag Knut dansat julen ut. är åter allt inne i de gamla spåren.
Begreppet ”mellandagsrea” har sedan successivt – med trolig början under 1980-talet – kommit att inkludera fler dagar än 27 till 30 december. Man kan t.ex. se annonser från 2017 där mellandagsrean börjar redan 25 december, under julhelgen.
SvD 2017-12-24
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-12-20, uppdaterad 2021-12-20)
Kort svar: Det är svårt att veta om kyrkobesök på midnattsmässa eller julotta är vanligast idag – men de flesta tror att midnattsmässan har gått om julottan.
Det traditionella sättet att gå i kyrkan under julhelgen i Sverige är att åka till julottan. Julottan är en gudstjänst som hålls tidigt på juldagens morgon. Enligt kyrkolagen från 1686 skulle den hållas klockan 6.00 på morgonen och ibland kunde det vara ännu tidigare, så här skriver Swahn:
Vid 1960-talets början var fem fortfarande klockslaget för julottan i konservativa lagda delar av Småland och Dalarna.
Julottan har minskat mycket. Det finns alltid ett antal tappra som går dit men julnattsmässan har tagit över. Kanske är det influenser från Katolska kyrkan som ju har midnattsmässan som sänds i tv.
Trenden är kristallklar. Svenskarna väljer julnattsmässan framför julottan. Medelålders och unga vuxna avrundar gärna julaftonen i kyrkbänkarna, medan ett fåtal äldre söker andlig spis tidigt på juldagen.
Kort svar: Julhelgen börjar 24 december och håller på t.o.m. 26 december.
Julhelgen är den utan jämförelse viktigaste helgen i Sverige. Det finns ingen helg som vi firar lika intensivt och som är lika traditionsbunden, men hur länge håller egentligen julhelgen på. Så här skriver SAOB:
ursprungligen och egentligen om hela den tid under vilken den påbjudna julfriden varade: tiden från och med den 24 december till den 7 eller 13 januari,
Men numer räknar man julhelgen 24-26 december, vilket både SAOB (som skriver att julhelgen ”numer vanligen” slutar med annandagen) och Svensk Ordbok är överens om:
julhelg = helg kring den 25 december i Sverige omfattande åtminstone den 25 och 26 samt kvällen den 24 december
Kort svar: Midnattsmässa kom till trakterna kring Stockholm i slutet av 1940-talet.
Det traditionella sättet att gå i kyrkan under julhelgen i Sverige är att åka till julottan. Julottan är en gudstjänst som hålls tidigt på juldagens morgon. Enligt kyrkolagen från 1686 skulle den hållas klockan 6.00 på morgonen och ibland kunde det vara ännu tidigare, så här skriver Swahn:
Vid 1960-talets början var fem fortfarande klockslaget för julottan i konservativa lagda delar av Småland och Dalarna.
Kommer den nya julnattsmässan att tränga undan julottan i Stockholm? Det är inte omöjligt säger kyrkoherde Erik Arbin i Johannes.
Och därefter intervjuas tandläkare Hjalmar Bertoft i Höganäs som anligt artikeln är initiativtagaren till den första midnattsmässan i Sverige:
Jag fick uppslaget när jag satt och lyssnade på midnattsmässan från Rom 1948. Det slog mig att en mässa mitt i natten skulle passa den moderna människans livsrytm bättre än den vanliga julottan.
På julaftonen 1960 annonserade Stockholms kyrkor i SvD om julhelgens gudstjänster och över 100 julottor var planerade, men enbart 4 stycke midnattsmässor.
SvD 1960-12-24
Ett nedslag julen 1985 ger ungefär samma bild, även om det är något fler midnattsmässor i mitten av åttiotalet.
Året därefter (1986) skriver man i tidningen att julottan inte längre har ”den särställning som publikdragare som förut” och att ”nu lockar även julbön och midnattsmässa”. Och 1997 skriver man att:
Det blir allt vanligare i Sverige att istället [för julotta] går på julbön på julafton eller midnattsmässa på julnatten.
Att reda ut huruvida julottan eller midnattsmässan är populärast är svårt eftersom någon statistik på kyrkobesök inte finns. Dock finns det många, bl.a. KG Hammar som hävdar att midnattsmässan gått om julottan i popularitet.
Skrivet av Mattias Axelsson (2018-12-07)
Källor:
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker
Kort svar: Julskinkan växte fram som tradition i Sverige under slutet av 1800-talet och trängde successivt undan revbensspjäll som julbordets nummer ett.
Fläsk har spelat en stor roll i svenska hem under hundratals år. Där finns förmodligen också förklaringen till att grisen spelar så stor roll på våra julbord. Så här skriver Jan-Öyvind Swahn:
Fläsk har hos oss varit i var mans mun ända sedan stenåldern. Det är ingen tillfällighet att vårt ord ”fläsk” är identiskt med engelskans ”Flesh” och tyskans ”Fleisch”, som bägge betyder ”kött i allmänenhet”
Innan kylskåpet gjorde entré i de svenska hushållen var saltning den enda konserveringsmetoden. Eftersom grisarna slaktades när de var som fetast (oktober/november) så åt våra förfäder salt fläsk under större delen av året.
Dock sparade man en eller några grisar som slaktades kring tiden för lucia. Och dessa tillreddes under de följande dagarna för att bli de rätter som förekom på det lokala julbordet.
Det var alltså snarare andra delar av grisen än skinkan som man tillredde inför julen, den rimmade skinkan sparades till vårens högtider. Den absolut viktigaste högtiden under våren sedan Sverige kristnats var givetvis påsken. Under fyrtio dagar före påskhelgen var det dessutom under katolsk tid fasta, vilket gjorde att både kött och ägg var otillåten mat. Därför är det inte en orimlig tanke att den rimmade skinkan förr var en del av påskens måltid.
Julskinkan hänger som sådan inte samman med någon hednisk gris. Swahn igen:
Mången tror att [julskinkan] /../ hänger ihop med den mytiske asagrisen Särimner. Fullt så romantiskt är det dock icke.
Nils-Arvid Bringéus skriver i Årets festdagar:
Tvärtemot vad det flesta tror är den kokta (och i sydligaste Sverige även lättrökta) julskinkan dock ingen särskilt gammal julrätt./../ Först i slutet av 1800-talet blev det vanligt bland gemene man med kokt skinka på julbordet.
Det var alltså när borgerligheten i nationalromantikens namn skulle återuppväcka gamla bondeseder som man kom på idén med julskinkan. Julskinkan gjorde sig bra på bild – särskilt när den var pyntad och griljerad och den fanns en koppling till bondesamhällets ätande av gris.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul börjar klockan 15.00 på julafton och håller på en dryg timme. Sedan 1996 följs Kalle Anka alltid av kortfilmen Kan du vissla Johanna?.
SvD 1994-12-24
Filmen Kan du vissla Johanna? bygger på en barnbok av Ulf Stark som kom 1992. Så här beskrivs handlingen:
Berra önskar sig en morfar – en som man kan älska, som bjuder på kaffe och som kan lära en att vissla. Som tur är vet hans vän Ulf var man kan få tag i en – på ålderdomshemmet. Där träffar Berra Nils, som blir hans ”låtsasmorfar”.
Kortfilmen visades första gången i svensk TV redan 1994, men då klockan 20.00 på kvällen. Även året efter (1995) sändes filmen, då kl. 17.00. Men år 1996 hamnade filmen på den plats i tablån (kl. 16.00, direkt efter Kalle Anka) som den haft sedan dess.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-11-10)
Kortfilmen från 1938 bygger i sin tur på en barnbok från 1936 av Munro Leaf. Trädet som tjuren Ferdinand sitter under och ”luktar på blommorna” är en korkek. Det illustreras i Disney-versionen tydligt med att det är korkar i trädet.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-11-09)
Kort svar: Från 1960 till och med 1970 hette programmet ”Adventskalendern”. Men 1971 bytte SVT namn till ”julkalendern”.
Adventskalender introducerades i Sverige 1934 av konstnären Aina Stenberg Mas-Olle på uppdrag av Sveriges Flickors Scoutförbund. När den uppmärksammades i SvD samma år kallades den julkalender, men sedan blev det att den kallades för adventskalender.
Det finns uppgifter – bl.a. i Nationalencyklopedin och hos Jan-Öjvind Swahn – att det var året därefter (1972) som man bytte namn på tv-programmet, men tv-tablåer från 1971 visar att man redan 1971 hade bytt namn.
Även om advent ju är ett kyrkligt begrepp blev dessa TV-kalendern med tiden allt mer profana, och ibland väckte deras religiöst sett kontroversiella innehåll våldsamma publikprotester. Som ett led i en avdramatisering av kalendrarnas förhållande till det kyrkliga bytte TV 1972 ut programtiteln [Swahn har dock fel år, 1971 bytte man namn, min anm,]
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-04-05)
Sagan är ursprungligen skriven av Tage Danielsson1964. Tidigare under året publicerades Danielssons bok Sagor för barn över 18 år. Där är Karl-Bertil-sagan inte med, men till julen 1964 fick han i uppdrag av förlaget Wahlström och Widstrand att skriva en en text som kunde användas som julhälsning. Så här beskriver Tage det hela:
Det var så att 1964, tror jag de var, gav jag ut en bok som hette ”Sagor för barn över 18 år”. Karl-Bertil ingår inte i den samlingen. Men min bokförläggare Per Gerdin, bad mig skriva en saga till. Han skulle ha den till sin julskrift.
Den som sedan skulle få i uppdrag att göra sagan för teve blev tecknaren Per Åhlin. Så här skriver Skånska Dagbladet:
Per Åhlin kom först i kontakt med sagan om Karl-Bertil Jonsson när han ombads att göra ett par illustrationer till den i samband med att den 1964 skulle skickas som en julhälsning från förlaget Wahlström & Widstrand.
De teckningar som Per Åhlin gjorde av sagan 1964 har väldigt få likheter med de teckningar som senare blev filmen på teve.
Tio år senare fick Tage Danielsson frågan från teve om han kunde göra en film av sagan. Den ursprungliga planen var en riktig film med skådespelare, något som inte blev av pga för höga kostnader. Istället gick frågan till Per Åhlin om han kunde animera en film.
När Per Åhlin skulle börja animera så var ljudet till filmen redan inspelade – bl.a. sången som sjungs på ölcafeét och andra klassiska repliker inlästa av t.ex. Per Andrén som gjorde rösten till Karl-Bertil. Så här kommenterade Per Åhlin själv detta.
I regel börjar man med att regissören gör storyboarden och har en idé om tempo och regi redan då, sedan spelar man in ljudet. Nu gjorde vi tvärtom, men det funkade det också
Filmen blev klar på nio månader och hade premiär på julafton 1975. I DN 1975 presenteras filmen så här:
Tage Danielsson läser men ibland kommer det alldeles levande röster.
En rolig detalj är att precis innan Karl-Bertil Jonssons julafton (som programmet heter i teve-form) sändes 19.05 den 24 december 1975 så visades Julnygammalt med Bosse Larsson, troligen samma program som familjen Jonsson tittar på under julafton i filmen.
Det är en medveten lek med anakronismer, att en sak eller händelse eller företeelse dyker upp i en annan tidsepok, som Per Åhlin gillar att använda i sina animerade filmer.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-12-25, uppdaterad 2020-12-29)
Högtider och traditioner 
.jpg){kind=link}