Kort svar: Alla helgons dag infaller 2025 lördagen den 1 november och det är då de flesta tänder ljus på gravar. Allhelgonadagen är dock alltid 1 november oavsett år. Och 2025 råkar dessa sammanfalla.
En sak som kan vara konfunderande är att vi i den svenska kalendern har två allhelgonadagar – en allhelgonadagen och en alla helgons dag. Den förra infaller alltid 1 november och den senare är, sedan 1953, alltid på en lördag.
Kort svar: Allhelgonadagen (1 november) är inte en röd dag, däremot är alla helgons dag (lördagen i allhelgonaveckan) alltid en röd dag.
Allhelgonadagen (1 november)är en av de äldre kristna helgdagarna som vi känner till i Sverige. Redan från 1100-talet, då kristendomen var ny i Sverige, finns noteringar i Vallentunakalendariet (1198) att allhelgonadagen är helgdag. Allhelgonadagen räknas där till andra klassens helger (efter jul, påsk och pingst).
Även om helgon var något som reformationen gick hårt åt överlevde allhelgonadagen både 1500- och 1600-talets helgdagsreduktioner. Det var först vid ”den stora helgdöden” år 1772 som allhelgonadagen avskaffades som helgdag. Istället firade man den första söndagen i november som alla helgons dag.
Den 1 november fortsatte att kallas allhelgonadagen (med lite olika stavning) i almanackan men var alltså inte längre någon röd dag. Under första hälften av 1900-talet började det bli vanligare och vanligare att folk tände ljus på gravarna under allhelgonahelgen. Dessutom fanns det en snedfördelning av högtider under året, med för många helgdagar på våren och för få på hösten. Alltså så fanns det intresse att åter göra allhelgonadagen till helgdag.
Men istället för 1 november så blev det den lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november (lördagar var fortfarande arbetsdagar när beslutet togs 1953). Eftersom 1 november fortsatte kallas allhelgonadagen (men inte var helgdag) kallades den nya helgdagen för alla helgons dag.
Således är allhelgonadagen inte röd dag medan alla helgons dag är det.
Skrivet av: Mattias Axelsson (2013-10-08), uppdaterad 2022-10-09
Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.
Kort svar: Kalenderreformen 1953 innebar att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.
I ärkestiften hade man förutom söndagarna 63 lediga dagar, varav i genomsnitt 7 inträffade på söndagar. Därtill kom de lokala helgonens dagar. /../ Detta innebar att omkring 100 dagar var lediga per år
På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis nya behov av ledighet och helgdagar. Runt 1944 motionerade två folkpartistiska ledamöter om att en ny helgdag skulle införas på hösten och att den skulle läggas på en lördag. Lagutskottet föreslog utifrån detta en förutsättningslösa utredning.
Redan initialt fanns det förslag om att flytta jungfru Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag eller en måndag samt att flytta midsommardagen till en lördag. Orsaken var att det fanns ”önskemål om att arbetsveckorna måtte inte för mycket splittras”.
Under åren direkt efter andra världskriget fanns en rad olika förslag kring hur kalendern skulle reformeras. Ett av de mest konkreta är från 1947 då man föreslog att lördagen för mickelsmäss samt lördagen före allhelgonasöndagen skulle bli röda dagar. Så här skrev SvD:
Två nya dubbelhelger under den mörka årstiden, obligatorisk dubbelhelg vid midsommar och Marie bebådelsedags upphävande som självständig helgdag är huvudpunkterna i det slutgiltiga förslag som nu lagts fram av helgdagssakkunniga. Den ena hösthelgen kommer att infalla på lördagen före Mikaelisöndagen under perioden 28 september – 4 oktober. Den blir utan kyrklig anknytning men får en viss anknytning till gammal tradition.
Lördagen vid mickelsmäss blev dock aldrig en röd dag, däremot kom nya utredningar med nya förslag 1950. Då var alla helgons dag kvar som helgdag på lördagen, jungfru Marie bebådelsedag skulle flyttas till en söndag och midsommardagen flyttas till att alltid infalla på en lördag (20-26 juni).
Kalendern 1955 när alla helgons dag blivit röd dag
Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagar – jungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen.
En dubbelhelg skapades också i november i och med att lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november blev röd dag och kallades ”alla helgons dag”. Allhelgondagen låg kvar den 1 november. Därför finns det två dagar i samband med allhelgona – Allhelgonadagen (1 november, ingen röd dag) och alla helgons dag (lördagen mellan 31 oktober och 6 november, röd dag).
Genom denna kalenderreform som antogs 1952 och började gälla 1953 flyttades en helgdag från våren till hösten i och med att Jungfru Marie bebådelsedag togs bort och alla helgons dag lades till. Dessutom blev midsommaraftonsfirandet alltid på en fredag.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15, uppdaterad 2020-01-16)
Kort svar: De allra flesta tänder gravljus på den lördag som i almanackan kallas alla helgons dag (lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november). År 2025 är det lördag den 1 november.
Att hedra de döda genom att tända ljus på gravarna har lokalt funnits som en tradition knuten främst till julhelgen. Under första halvan av 1900-talet blir det dock alla helgons dag som tar över som gravsmyckningsdag. Det är också i anslutning till detta som alla helgonsdag på nytt, efter att den avskaffats 1772, återfår sin status som självständig helgdag.
Gravljus
Allhelgona är en av de äldsta kristna högtiderna vi har i Sverige och är känd sedan tidig medeltid. Ursprunget till det kyrkliga firandet av helgon i början av november finns förmodligen i en vilja hos den katolska kyrkan att göra om det folkliga firandet av döda vid vinterns början (1 november) till ett kyrkliga firande – på samma sätt som man gjort med Jesus födelsedag. Det är någonstans runt 800-talet som alla helgons dag blir en självständig helgdag i katolska kyrkan.
Från slutet av 1800-talet känner vi seden att tända ljus på gravar, men den var då knuten till julhelgen och till en början var det julgranar med brinnande ljus som tändes. Bringéus skriver:
I viss utsträckning förefaller detta bruk [med ljus i granar på gravarna] ha berett vägen för de egentliga gravljusen, som under 1950-talet blev vanligare än granar med ljus.
De tidigaste exemplen på att alla helgons dag förknippas med gravsmyckning och ljus på gravarna kan vi hitta under det tidiga 1900-talet. Det finns en hypotes om hur seden kom till Sverige. Martin Modéus skriver:
På många platser tänder man också ljus till minne av de döda, en sed som är drygt ett sekel gammal och som först lär ha förts till Sverige av italienska arbetare på Gustavbergs porslinsfabriker i Stockholm.
Att det skulle vara just italiensk porslinsarbetare ska nog tas med en stor nypa salt, men att seden på något sätt kommer från södra Europa är sannolikt. Under det fortsatta seklet blir seden att tända ljus och smycka gravarna vanligare och vanligare. På en direkt fråga från en läsare i november 1932 om vilken dag som är ”gravsmyckningsdag” så svarar man i SvD ”Alla helgons dag är gravsmyckningsdag”. Vidare skriver man i oktober 1940 att ”Bruket att tända ljus på gravarna har blivit allt mera allmänt i Sverige.”
Skrivet av Mattias Axelsson (2011-10-28, uppdaterat 2022-10-09)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Kort svar: Att uppmärksamma döden i början av november går lång tillbaka i historien, med seden att tända gravljus på döda släktingars gravar kom från Sydeuropa till Sverige under första hälften av 1900-talet. Just gravljusen hänger samman med att den är väldigt mörkt ute och därför passar det att tända ljus på gravarna.
Allhelgonadagen är en av de äldsta kyrkliga helgdagarna som vi känner till i Sverige. Den finns omnämnd redan vid slutet av 1100-talet i Vallentunakalendariet liksom också i äldre Västgötalagen från ungefär samma tidpunkt.
Seden att smycka gravar med bl.a. ljus går att belägga i Sverige från det tidiga 1900-talet. Tidigare hade det lokalt förekommit gravljus men då främst under julhelgen. Exakt hur seden hittade till Sverige är svårt att belägga, det finns författare som menar att det var italienska gästarbetare som introducerade den, men den växer sig starkare och starkare under förra seklet.
Att just allhelgonahelgen blev den helg som då man tänder gravljus är rätt naturligt. Det är ju enbart under den mörka delen av året som gravljus ger någon effekt och efter allhelgona i almanackan finns det inte många helgdagar som inte redan är upptagna av andra traditioner. Allhelgona firades nämligen inte i någon större utsträckning före mitten av 1900-talet så därför kan det tyckas naturligt att en ny sed knyts just till den dagen.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterat 2022-10-09)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Sedan 1953 firar vi i Sverige nämligen inte längre allhelgona i samband med månadsskiftet oktober/november, som de flesta andra länder gör. Att vi överhuvudtaget har en helgdag för att fira döda i början av november hänger samman med att flera äldre kulturer satt ett samband mellan naturens död vid sommarhalvårets slut (31 oktober) och högtidighållandet av döda släktingars minne. På 700-talet valde påve Gregorius III instifta allhelgonadagen 1 november och även i Sverige vet vi att helgdagen firats sedan åtminstone 1100-talet.
den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-6 november
Och eftersom sista oktober är en söndag i år så kommer alla helgons dag 2010 inte att vara förrän den 6 november och det är också den dagen då de flesta kommer att tända gravljus 2010.
Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween: festseder i förändring
Kort svar: Gravljus tänder man i Sverige oftast på alla helgons dags kväll (lördagen som infaller mellan sista oktober och 6 november). År 2025 är det lördag den 1 november.
Den ökade populariteten i att minnas sina döda vid allhelgonahelgen var en av anledningarna till att man 1953 återinförde alla helgons dag som helgdag. Allhelgonadagen förblev den 1 november, medan alla helgons dag infaller lördagen mellan sista oktober och 6 november. Och det är just denna lördagskväll som kyrkogårdarna lyser upp av gravljus.
Skrivet av Mattias Axelsson (2008-11-01, uppdaterad 2022-10-09)
Källor:
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Kort svar: Ja, eftersom allhelgonadagen alltid infaller 1 november och alla helgons dag infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november kan dessa två dagar vissa år infalla på samma datum.
Vissa år (t.ex. 2014) går det på 1 november i almanackan att läsa båda allhelgonadagen (med svart text) och alla helgons dag (med röd text). Att ha med båda kan tyckas som tårta på tårta men det finns en fullt naturlig förklaring. Anledningen är att en rörlig dag (alla helgons dag) i år råkar sammanfalla med en fast (allhelgonadagen).
Allhelgonadagen överlevde reformationen och avskaffades inte som helgdag i Sverige förrän 1772 under ”den stora helgdöden”. Dock levde den kvar som viktig dag bland bondebefolkningen för att spå kommande väder. I Bondepraktikan 1875 står:
Will du weta hurudan winteren wara må, så skall du Allahelgon Dag i skogen gå,
År 1924 väcktes de första förslaget om att återinför allhelgonadagen som helgdag, med det var i och med kalenderreformen 1953 som det skedde. En av poängerna med kalenderreformen var att hitta en bättre balans mellan våren (med många helgdagar) och hösten (med få helgdagar). Därför valde man att låta allhelgonadagen ligga kvar som tidigare 1 november, men att låta alla helgons dag bli en ny röd dag. Alla helgons dag är den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.
Således är allhelgonadagen alltid 1 november och ingen helgdag i sig. Däremot är alla helgons dag en helgdag och dagen infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Vissa år kan alla helgons dag och allhelgonadagen infalla på samma dag.
Skrivet av Mattias Axelsson (2008-10-24, uppdaterad 2022-10-09)
Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.
Kort svar: Seden att tända ljus på gravar i anslutning till allhelgonahelgen i allmänhet och alla helgons dag i synnerhet kom till Sverige under början av 1900-talet, troligen med inspiration från katolska länder.
Allhelgonadagen finns benämnd som en helgdag i Sverige sedan 1198. Den överlevde flera helgdagsreduktioner under reformationen men togs slutligen bort 1772. Istället uppmärksammades dagen den första söndagen i november. I samband med helgdagsreformen 1953 blev alla helgons dag åter en självständig helgdag, men då på lördagen före.
Att alla helgons dag på nytt blev helgdag under förra seklet mitt hänger samman med ett ökat intresse för att uppmärksamma dagen med tändning av gravljus i början av 1900-talet. Så här skriver Mats Rehnberg:
Särskilt efter första världskriget kunde ett ökat intresse för allhelgonadagen märkas. Bl. a. sökte Blomsterfonden 1922 utnyttja detta nya intresse för sin insamlingsverksamhet
Annonserna för Blomsterfondens insamlingsverksamhet i samband med allhelgonasöndagen 1922 är flitig och det rapporteras att ”många bidrag, både större och mindre, inflöto i jämns ström till Blomsterfondens kontor”.
Annons SvD 1922-11-04
Det finns också uppgifter om att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund med början på 1910-talet, i syfte ”att öka intresset för blommor under en årstid då efterfrågan annars var mindre”, försökte påverka bl.a. Svenska kyrkan att ha just allhelgonahelgen som en gravsmyckningsdag.
Gravljus
Sedan att smycka döda släktingars gravar med ljus och blomster är i Sverige en tradition som lokalt förekommit tidigare, men då har den främst varit knuten till julhelgen. Martin P:n Nilsson skriver i sin klassiska bok Årets folkliga fester från 1913 att ”hos oss har den [alla själars dag] blivit förlagd till julnatten och vår gravsmyckningsdag är julafton”. Men Mats Rehnberg konstaterar att
Under tiden mellan de bägge världskrigen hade allhelgonadagen således på ett märkbart sätt fått en ny ställning i kyrkoåret, framför allt genom det intresse som både kyrkan och allmänheten visade på grund av dagens roll som minnesdag över de döda.
Dock vann seden inte ett omedelbart genomslag så 1927 kunde skribenten C.J. Engström i SvD konstatera:
Den är så mycket egendomligare som sydlänningar eljest i vissa fall hedra sina avlidna mer än vi göra, t.ex. genom att tända ljus på deras gravar på alla dödas dag
Men under det fortsatta 1900-talet växer seden att tända ljus och smycka gravarna mer och mer. På en direkt fråga från en läsare i november 1932 om vilken dag som är ”gravsmyckningsdag” så svarar man i SvD ”Alla helgons dag är gravsmyckningsdag”. Vidare skriver man i oktober 1940 att ”Bruket att tända ljus på gravarna har blivit allt mera allmänt i Sverige.”
Kort svar: Allhelgonadagen firas 1 november och har så gjorts i den kristna världen sedan 800-talet. Alla själars dag är 2 november och har firats sedan 1000-talet. Allhelgonadagen avskaffades som helgdag i Sverige 1772 och istället blev blev Alla helgons dag istället en helgdag 1953. Den infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Halloween är en tradition som kom till Sverige från USA på 1990-talet. Ursprunget finns bl.a. i den keltiska festen Samhain.
Ett helgon är inom kristendomen en person som under sin livstid levt särskilt nära Gud och efter sin död blivit helgonförklarad av kyrkan. Många helgon har särskilda dagar under året då de firas.
Även om helgon var något som reformationen gick hårt åt överlevde allhelgonadagen både 1500- och 1600-talets helgdagsreduktioner. Det var först vid ”den stora helgdöden” år 1772 som allhelgonadagen avskaffades som helgdag. Men den fortsatte naturligtvis att firas ändå, dels med ungdomsfester på helgamäss och dels kyrkligt men då på den första söndagen i november.
Alla helgons dag
I början av 1900-talet kom seden att tända ljus på gravarna under allhelgonahelgen till Sverige. Det fanns dessutom en snedfördelning av högtider under året, med för många helgdagar på våren och för få på hösten. Därför fanns det ett intresse att åter göra allhelgonadagen till helgdag.
Eftersom allhelgonadagen i många förkristna traditioner firats till minne av döda släktingar valde abboten vid klostret i S:t Odilo att 988 instifta alla själars dag dagen efter allhelgonadagen, alltså 2 november. Alla själars dag försvann ur den svenska almanackan någon gång under 1500-talet,
Högtider och traditioner 