Kort svar: Fram till 1972 var det Kungliga Vetenskapsakademin som hade ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämde över namnlängden i Sverige. Numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
I de allra flesta svenska almanackor, såväl tryckta som digitala, innehåller över 600 namn på årets olika dagar. Vissa av namnen går tillbaka på äldre helgon, andra är namn från Jesus apostlar och ytterligare namn är mer sentida.
Redan under medeltiden fanns det almanackor som innehöll årets märkesdagar och därmed en hel del namn. Men även om vissa dagar var självklara i alla almanackor kunder det förekomma variationer bland olika utgivare. Detta ändrades 1749 då Kungliga Vetenskapsakademin fick ensamrätt att på att ge ut almanackor i Sverige, vilket också gav dem makt över namnlängden. Så här skriver Institutet för språk och folkminnen
Därefter fanns det bara en namnlängd i Sverige. Nya namn kunde föreslås av de lärda akademierna men måste godkännas av Kungl. Maj:t (alltså regeringen).
De förändringar som skedde efter att Kungliga Vetenskapsakademin fått sitt privilegium var bland annat att det under 1800-talet infördes ett antal kunganamn som tidigare saknats, till exempel Oscar (1 december) och Emma (23 juli).
Kritiken var stor mot den omoderna namnlängden, dels för att många nordiska namn saknades och dels för att fördelningen mellan kvinnonamn (79 stycken) mot mansnamn (270 stycken) var skrev. Detta ledde bland annat till att Östersunds-Posten publicerade en helt egen namnlängd med ”nordiska namn” där man, för att ta ett exempel, sonika bytte ut Urbanus den 25 maj till det mer nordiskt klingande Finn.
Riksdagsledamöterna Ernst Carlsson och Knut Almqvist skrev den 18 mars 1899 en motion till Sveriges riksdag där man yrkade på:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärd för att en ny, mera tidsenlig och svensk namnlängd måtte i stället för den nuvarande föråldrade varda i almanackan införd.
Riksdagen tillsatte två stycken almanackskommittéer, en för namnlängden och en för almanackans övriga innehåll och form. Det man kom fram till var att redan inför år 1901 gör en kraftig uppdatering av almanackan, där man:
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
Kungliga Vetenskapsakademin fortsatte med sin ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämma namnlängden fram till 1972. Det skulle dock dröja fram till 1986 innan det kom en helt uppdaterad namnlängd signerad namnforskaren Roland Otterbjörk.
Otterbjörk hade redan 1967 presenterat ett förslag till namnlängd i boken ”Våra namnsdagar”, med tre namn på varje datum. Men det skulle dröja ända till 1986 års kalender innan den nya namnlängden slog igenom. Det var i Esseltes almanacka för 1986 som Otterbjörks trenamnslängd introducerades. Dock var det långt ifrån alla förlag som följde med i förändringen.
Redan 1993 reviderade Esselte sin namnlängd och införde istället två namn på varje dag. Svenska Akademin gillade inte de nya namnlängderna och från 1994 började man ge ut den egna Akademialmanacka med 1901 års namnlängd. Mängden olika namnlängder blev ett problem vilket fick till följd att representanter från akademierna, från universitet, från almanacksförlag och andra intressenter bildade en arbetsgrupp som skulle ta fram en ny gemensam namnlängd. Efter hårt arbete lyckades gruppen presentera en ny och reviderad namnlängd 1999 och den togs i bruk av de flesta år 2001.
För att vårda och förvalta den utsågs en kommitté med representanter från Språk- och folkminnesinstitutet, Svenska Akademien, Vetenskapsakademien och Vitterhetsakademien.
Och numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-04-17
Litteratur:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237
Vem bestämmer över namnsdagarna? | Institutet för språk och folkminnen
Namnlängderna under 1900-talet | Institutet för språk och folkminnen
Högtider och traditioner 