Etikettarkiv: apostladag

Är första maj en röd dag?

av

Kort svar: Ja, första maj är sedan 1939 en helgdag (röd dag).

Vilka dagar som i Sverige är allmänna helgdagar (röda dagar i almanackan) regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Förutom alla söndagar är det:

påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag

Som synes är första maj (1 maj) en allmän helgdag vilket innebär att de allra flesta är lediga den dagen. Dock har det inte varit röd dag särskilt länge.

Många av de helgdagar vi har i Sverige går tillbaka till medeltiden. En helgdag var en dag som var helgad p.g.a. sitt religiösa innehåll. Således var t.ex. påsk, pingst, jul, apostladagar, Mariadagar och några dagar därtill helgdag.

1 maj har skiftat betydelse genom åren, så som den firas idag firades den inte på medeltiden. Så här skriver Gerward om 1 maj:

Under medeltiden var första maj en kyrklig helgdag tillägnad de båda apostlarna Filip och Jakob. Som apostladag hade majdagen en hög festgrad.

Någon gång under senmedeltiden (c.a. 1400-talet) så byttes 1 maj successivt skepnad från apostladag till helgondag – och helgonet i fråga var Valborg.

Med reformationen på 1500-talet återtog dock 1 maj statusen som apostladag och i de kyrkliga kalendrar som finns från t.ex. 1571 och 1772 är det ”Philipphi Jacobi” som har sina namn där. När apostladagarna blev av med sin helgdagsstatus 1772 så var 1 maj inte längre röd dag.

forstamaj

Inte förrän 1939 återfick 1 maj sin helgdagsstatus. Det hade föranletts av flera års organiserade demonstrationer på 1 maj. När första maj blev helgdag 1939 var det första gången som en icke-kyrklig dag blev helgdag i Sverige. Att det var en icke-kyrklig helgdag fick betydelse för lagstiftningen eftersom det i Sverige fanns ett särskilt brott kallats sabbatsbrott – kränkning af sabbatens helgd – som gällde söndagar och helgdagar. Eftersom första maj inte var en kyrklig helgdag räknades det inte heller som en sabbatsdag, utan som en borgerlig helgdag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-26)

Källor: 

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Vilka och när är apostladagarna?

av

Kort svar: Apostladagarna är de minnesdagar som fanns (och delvis finns) i almanackan för kristendomens apostlar. Dessa dagar var delvis helgdagar i Sverige fram till 1772.

När kristendomen kom till Sverige runt 1100-talet följde en stor mängd helgdagar med. Flera av dem kunde med relativ enkelhet passas in i det nordiska festmönstret (ex. julfirandet vid tiden för vintersolståndet, jungfru Marie bebådelsedag vid tiden för vårdagjämningen och Johannes döparens dag vid tiden för sommarsolståndet).

Men förutom nämnda dagar fanns det också en hel rad med helgondagar, Mariadagar och apostladagar som räknas som helgdagar. Firandet av helgondagarna avskaffades i och med reformationen på 1500-talet, men tre av Mariadagarna och apostladagarna levde kvar.

I Sveriges kyrkolag från 1686 (s. 110) finns upptaget vilka dagar som skall firas som helgdagar. Förutom jul, påsk, pingst och de dagar som är knutna dit upptas också Marie bebådelse- och besökelsesdag, Johannes döparens dag, St Mikaels dag, alla helgons dag och:

jemväl alla Apostladagar; dock så att at folcket, i städerna och på landet, må uppå Apostladagarna, drifva theras handel och vandel, samt annat lofligt arbete, sedan Gudstjensten är förättad.

Alla apostladagar var alltså helgdag i Sverige – eller egentlig ”halv helgdag” eftersom man skulle fortsätta sitt arbete efter gudstjänsten. Men vilka var då apostladagarna?

Vilka var (är) apostladagarna?

De kristna apostlarna är de som populärt kallas ”Jesus tolv lärjungar”. De omnämns i Bibeln (bl.a Mark 3:16-19) och alla (förutom Judas Iskariot) har fått en särskild dag att firas, även om några fått dela.

När Judas hängde sig blev istället Mattias ny apostel. Eftersom Fillipos och Jakob samt Simon och Judas Taddeus firades på samma dag blir det totalt tio apostladagar:

Förutom dessa tio dagar räknades ytterligare en handfull dagar till apostladagarna. I boken Helgdagsreduktionen skriver Göran Malmstedt att det i Uppsala firades tretton apostladagar i början av 1500-talet. Förutom de ovan nämnda var också Pauli omvändelse (25 januari) och Petri stol eller Peter Katt (22 februari) apostladagar i Uppsala och Barnabas (11 juni), Pauli hågkomst (30 juli) och Petri kedjor (1 augusti) var det i något eller några stift under senmedeltiden.

Apostladagarna hade en hög festgrad (de spelade alltså stor roll i det katolska feståret). Gullan Gerward skriver (s. 57):

Apostladagarna kallades kyrkliga fester till minne av apostlarna. Festgraden för alla apostladagar upphöjdes 1298 till duplex av påven Bonifacius VIII

De här dagarna var alltså fram till år 1772 helgdagar (eller halva helgdagar) i Sverige. Vad som också är intressant är att dagarna i folktraditionen kommit att förknippas med olika typer av minnesregler för jordbruket. Sigfrid Svensson menar att man kan dela upp minnesreglerna i tre grupper:

de som ger tidsbestämningar rörande arbetslivet, växt- och djurvärlden, de som spår väder och de som förutsäger, hur den kommande äringen skall bli

På persmäss (Petrus och Paulus 29 juni) trodde man att det första regnet efter sommartorkan skulle komma. ”Jakob skakar på sleven” var ett uttryck från Medelpad som visar att 25 juli också var en dag att förknippa med regn.

På Bartolomeus (24 augusti) skulle slåttern vara över och det var dags att skörda. Välkänt är också uttrycket ”Anders braskar, julen slaskar” – vilket betydde att om det var snöigt och kallt på Andreasdagen (30 november) så skulle julen bli blöt och slaskig och tvärtom.

Vid den stora helgdagsreduktionen 1772 avskaffades helgdagsstatusen för alla apostladagarna. Ytterligare ett problem var att kalenderreformen 1753 – som tog bort elva dagar i den svenska kalendern – gjorde att märkesdagarna i vissa fall miste sin relevans genom att de flyttades elva dagar bakåt i kalendern.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-21, uppdaterad 2013-06-23)

Källa: 

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag