Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är en berättelse om den unge Karl-Bertil Jonsson som i Stockholm stjäl julklappar från rika personer för att ge till fattiga. Förutom Karl-Bertil själv så är hans far Tyko Jonsson den drivande karaktären i berättelsen.
Tyko Jonsson bjuder på glögg.
I novellen som Danielsson skrev nämns Tyko Jonsson vid namn 13 gånger och det vi får reda på om honom är bl.a:
Han äger ett stort varuhus
Han har en årsinkomst på över 50 000 kronor
Han dricker glögg på julafton och kan inte köra Karl-Bertil
Han har en syster som heter Märta (som skickade en handmålad porslinstallrik till familjen Jonsson)
Han hör till dem som tror att alla som frivilligt ger bort nånting är kommunister.
Till julen 1975 fick Danielsson önskemål från teve att göra en kortfilm som kunde bli en ny julaftonstradition. Från början var tanken att det skulle vara riktiga skådespelare, men tidsnöd gjorde att det istället blev tecknaren Per Åhlin som fick visualisera sagan. Då hade han tidigare gjort två teckningar till bokutgåvan 1964, dels en av Karl-Bertil och dels en av Tyko som inte alls såg ut som de senare skulle göra.
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
En av förändringarna som gjordes 1901 var att man tog bort Albertina från den 24 april och istället införde Vega på detta datum. Att man satte in Vega 24 april förklaras i samtida press:
Vidare märks bland dessa namn Vega, hvilket satts på 24 april, årsdagen för Vegas återkomst till Stockholm efter den stora världsomseglingen.
Det som Adolf Erik Nordenskiöld gjorde 1878-1880 var att han genomförde en expedition där han hittade och seglade igenom hela Nordostpassagen, alltså sjövägen norr om Europa och Asien mellan Atlanten och Stilla havet. Den 24 april 1880 återvände expeditionen till Stockholm.
Fartyget Vega fastfruset i isen utanför Pitlekai. Foto av Louis Palander.
Och som en hyllning till Adolf Erik Nordenskiölds expedition med fartyget Vega införde man Vega som namnsdag 24 april från 1901.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-30
Kort svar:Att SVT sände midnattsmässan 1999 från Linköpings domkyrka berodde på att man ville visa på midnattsmässan som ny-svensk kyrkotradition och att det var särskilt lämpligt att göra en ny grej i samband med just millennieskiftet.
Under de första årtionden så var det olika kyrkor i olika länder som anordnade den midnattsmässa som SVT sände. Ett år kunde det vara från Bergskirche i Västtyskland och ett annat år från St Bénédict-sur-Loire i Frankrike. Men från och med julen 1981 så blev det påvens midnattsmässa i Peterskyrkan i Rom som svenska teve-tittare kunde titta på och så har det varit varje jul förutom ett år.
Det finns nämligen ett undantag från regeln att midnattsmässan på julafton ska sändas från Peterskyrkan i Rom. Det förra seklets sista midnattsmässa sändes nämligen från Linköpings domkyrka vilket ledde till ”kraftiga reaktioner”.
Från SvD:s tablå
Att sända midnattsmässan 1999 från Linköping var en idé som kom från producenten Johannes Söderberg som också bodde i Linköping. Enligt en artikel i SvD ville han
visa upp midnattsmässan som ny-svensk kyrkotradition och tyckte det var särskilt lämpligt i samband med millennieskiftet. Han ville också uppmärksamma ett unikt samarbete kring en julkrubba mellan Linköpings stift och kommun.
Beslutet fattades av chefen för SVT:s för religions- och livsåskådningavdelning Bengt Bergius som i sin tur menade att det var fint att man stod nollställda inför framtiden. Bergius menade också några dagar efter julafton att mässan från Linköping setts av 2,1 procent mot 0,9 för midnattsmässan från Rom året innan.
Men experimentet med midnattsmässa från en luthersk kyrka i Sverige blev kortvarigt. Redan på det nya seklets första år var man tillbaka i Rom.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert (2025-04-22)
Kort svar: Midnattsmässa är en gudstjänst som hålls kring midnatt och syftar nästan alltid på den mässa som genomförs med början en stund innan midnatt på julaftonskvällen. Teve-sändningen börjar runt 21.30 sedan ett antal år tillbaka.
Nationalencyklopedin definierar en midnattsmässa som ”nattvardsgudstjänst vid midnatt, särskilt på julnatten /../ men även på påsknatten”. Själva gudstjänsten inleds vanligen en kort stund före eller några timmar före midnatt. Den första radiosända midnattsmässan i Sverige kunde höras 1945 och började då precis vid midnatt. När den första midnattsmässan sändes i svensk teve 1958 började sändningen 23.55 och pågick fram till 01.15.
Skärmdump från SVT
Fram till 2008 började teve-sändingen från midnattsmässan strax före midnatt, men mellan 2009 och 2013 hade starttiden flyttats fram till 22.00. Därefter börjar midnattsmässan på teve kl 21.30, förutom ett undantag från 2021 då mässan sändes från Linköpings domkyrkan med start kl. 21.30.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert (2025-04-22)
Kort svar:Sedan starten 1958 har midnattsmässan sänts från flera olika kyrkor och länder, men sedan början på 1980-talet har det varit Peterskyrkan i Rom som varit det absolut vanligaste.
Att kristna firar jul beror på Jesus födelse. Historiskt har den vanligaste kyrkogångsdagen i samband med julen varit julottan på juldagens morgon, men från senare delen av 1900-talet har dock julottetraditionen utmanats av midnattsmässor.
Efter 1958 har svensk teve sänt midnattsmässa varje år. Under de första årtiondena var det från olika kyrkor i västra Europa, men sedan 1981 har det (förutom vid två tillfällen) varit midnattsmässan från Peterskyrkan i Rom som sänts.
Här är en lista över samtliga midnattsmässor som sänts i svensk teve:
Kort svar: En majgreve var under medeltiden en utklädd och smyckad huvudfigur i majfirandet som ledde festligheter som majridning.
Under medeltiden var 1 maj en viktig dag att fira. Dels fanns det ett folkligt firande knutet till att det var sommarens första dag och dels fanns det ett firande av 1 maj hos städernas gillen eftersom det var den första dagen på den nya administrativa året. Till 1 maj knöts därför en lång rad traditioner – bland annat majbrasor, majstång, papegojskjutning och majgrevar.
Kamp mellan majgreven och kung vinter. Ur Olaus Magnus 1555
En majgreve var utsmyckad med en stor krans av löv och ett band eller bälte om livet. Hans främsta uppgift var att leda majfirandet. Så här skriver Medeltidsmuseet:
Majgreven bekransades, hans bostad lövades och smyckades med ett majträd; ett lövat träd som var kvistat upp till toppens lövruska.
Belägg för att man i städerna valt en majgreve som ett led i firandet går att finns från senmedeltiden. Till skillnad från papegojkungen som fick sin titel genom prestation var majgreve något man just valdes till. Så här beskriver Gerward det hela:
Anseende och förmögenhet tillmättes stor vikt. Papegojkungen, en annan av majfestens aktörer, vann sin titel i en skyttetävlan, men rollen som majgreve var så betydelsefull för gilleslaget, att utnämningen inte kunde överlåtas åt slumpen.
Majgrevens uppgift var att leda gilleslaget in i städerna i procession. Därefter skulle han betala för drickandet vid festen på rådhuset vilket betydde att man var tvungen att välja någon med gott om pengar. Även i studentsammanhang och i byarna hade man val av majgreve. Där var dock de ekonomiska förutsättningarna att bekosta hela festen sämre så då blev majsjungning och kringridning ett sätt att få in medel till festen.
Hos köpmännen verkar traditionen med att välja majgreve ha försvunnit runt slutet av 1500-talet, men den fortsatte att praktiseras bland andra samhällsgrupper såsom hantverkare, bönder, studenter, djäknar och tjänstefolk.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-14
Kort svar: Papegojskjutning är prickskytte på en måltavla föreställande en papegoja. Detta förekom särskilt kring första maj och lever idag kvar i Knutsgillen.
Alltsedan medeltiden har 1 maj varit en dag då man i Sverige firat vårens ankomst. Ett vanligt sätt att förr dela in året var att ha ett vinterhalvår från 1 november till sista april (valborgsmässoafton) och ett sommarhalvår från 1 maj till sista oktober). Med den uppdelningen blir 1 maj sommarens första dag. Som sommarens första dag har Valborgsdagen (1 maj) firats på olika sätt – t.ex. med majstänger, majbrasor, majgrevar och papegojskjutning.
Högst upp på järnstången ”en konstgjord papegoja”
Papegojskjutning går ut på att man fäster en bild av eller ett föremål som liknar en papegoja uppe på en hög stång. Deltagarna sköt sedan prickskytte med pilbåge eller armborst på ”papegojan” och den som vann tävlingen blev utsedd till papegojkung. Så här beskrivs det hela av Olaus Magnus 1555:
för de kraftigaste armborsten utgöres målet af en konstgjord papegoja, som sitter högt uppe på spetsen af en järnstång och är rörlig; denna söker man med trubbiga pilar skjuta loss, så att hon faller ned.
Senare övergick stadens köpmän till att skjuta med bössa mot en måltavla uppe på stången. Även om papegojskjutningen tydligast är förknippad just med 1 maj så förekom det även kring fastlagen och pingst.
Det äldsta belägget för papegojskjutning är från Schweidnitz i nuvarande Polen år 1286. Via tyska köpmän kom traditionen till Norden under senmedeltiden. Papegojskjutning finns beskrivet i bland annat Uppsala, Stockholm, Västerås, Linköping, Visby och Lund. Så här beskriver Bringéus det hela:
Dealjerade föreskrifter för hur papegojskjutning skulle gå till ingår bl.a. i skråordningen för Knutsgillet i Lund från år 1586, Den som blev fågelkung fick under det följande året bära gillets silverpapegoja.
Och det är just i Lund som papegojskjutningen som tradition lever kvar. Första helgen i juni varje år anordnar Knutsgillet i Lund papegojskjutning.
Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia. (2025-04-14)
Kort svar: Riksdagens båda kamrar röstade den 23 mars 1938 igenom regeringens förslag om att göra 1 maj till den första icke-kyrkliga helgdagen i svensk historia.
Första gången som det i modern tid tillfördes en ny helgdag i Sverige var när riksdagen 1938 bestämde att 1 maj skulle vara helgdag. Då hade förvisso 1 maj varit helgdag, dels som helgondag och dels som apostladag, fram till 1772.
Bakgrunden till att idéer om 1 maj som helgdag började växa fram under första delen av förra seklet var ett beslut 1889 om att dagen skulle vara en internationell demonstrationsdag. Sålunda fylldes svenska städer av demonstrerande arbetare 1 maj 1890 som krävde 8 timmars arbetsdag. Under följande år återkom 1 maj som demonstrationsdag med krav på just 8 timmars arbetsdag, men också på allmän och lika rösträtt.
Första maj demonstration, Stockholm 1899
Med beslutet om 8 timmars arbetsdag 1919 och rösträtten 1921 så hade arbetarrörelsen vunnit två av sina viktigaste segrar. Med allmän och lika rösträtt ökade också stödet för det socialdemokratiska partiet som från 1930-talet kunde bilda stabila och långvariga regeringar under Per-Albin Hansson. Med ett starkt stöd i riksdagen genomförde man reformprogram inom bland annat socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Men man skulle också genomföra beslutet att göra 1 maj till helgdag.
Det första förslaget om att göra 1 maj till helgdag kom dock inte från politiska håll. Den 16 april 1926 föreslog Generalpoststyrelsen att göra 1 maj till heldag med följande argumentation:
Den 1 maj hade alltmer kommit att betraktas som en arbetsfri dag. Inom åtskilliga verksamhetsområden hade arbetet denna dag helt inställts eller i hög grad inskränkts. Dessa driftsinskränkningar hade utövat inverkan även på poströrelsen, och behovet av postordningarnas tillgänglighet kunde icke anses vara lika stort den 1 maj som under vanliga söckendagar.
En bit in på förra seklet hade alltså 1 maj redan kommit att betraktas och praktiseras som en arbetsfri dag inom många sektorer. Praktiskt taget alla arbetare inom industri och hantverk, däribland transport- och byggnadsarbetare, hade genom kollektivavtal fått 1 maj som ledig dag.
Utifrån den förda debatten och det faktum att många redan var lediga 1 maj utarbetade socialdepartementet 1937 en promemoria om ”införande av lagbestämmelser rörande den 1 maj såsom arbetsfri dag”. Slutsatsen i promemorian var att:
med hänsyn till ifrågavarande sedvänja, tiden nu syntes vara inne att förläna den 1 maj karaktär av obligatoriskt arbetsfri dag i samma utsträckning, som för närvarande vore förhållandet i fråga om sön- och helgdagar.
Bland remissinstanserna som yttrade sig om förslaget att göra 1 maj till helgdag fanns ett tydligt stöd från sociala myndigheter, fackliga organisationer och vissa statliga verk, såsom Socialstyrelsen, LO, Kooperativa förbundet, Generalpoststyrelsen och flera länsstyrelser. Dessa betonade att 1 maj redan i praktiken var en arbetsfri dag genom kollektivavtal och sedvänja, särskilt inom industrin, och att en legalisering skulle stärka arbetsfreden och tydliggöra reglerna utan att medföra större ekonomiska förluster.
Motståndet kom främst från arbetsgivarsidan – däribland Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Lantarbetsgivarföreningen – samt flera handelskamrar. Deras kritik fokuserade på risken för produktionsbortfall, särskilt inom jordbruket under vårbruket, att 1 maj låg för nära redan befintliga helgdagar samt att frågan borde ses i samband med andra reformer som semesterlagstiftning eller indragning av kyrkliga helgdagar.
Men trots ett visst motstånd la regeringen 11 februari 1938 fram proposition 93 ”med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag”. Propositionen debatterades och beslutades om i riksdagens två kamrar onsdag 23 mars 1938 långt in på småtimmarna.
I riksdagens andra kammare debatterade både statsministern, socialministern och jordbruksministern för propositionen och vid omröstningen vann regeringens linje med 114 röster för och 40 röster emot (11 avstod och 64 var frånvarande). Även i första kammaren bifölls propositionen. Här med 57 röster för och 42 emot (5 avstod och 45 var frånvarande).
Tidningsrubrik DN 1938-03-24
I och med riksdagens beslut så blev 1 maj därmed helgdag från och med våren 1939.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-14
Kort svar: Bakgrunden till att valborgsmässoafton firas stort i studentstäder som Lund och Uppsala var att djäknarna (den tidens studenter) förr i tiden gick sockengång för att samla in medel till sin skolgång just kring Valborg.
Valborgsmässoafton och första maj är tillsammans två dagar som på olika sätt har firats i Sverige sedan medeltiden. Skiftet mellan april och maj har traditionellt räknats som skiftet mellan vinter och sommar och har därför firats brett. Men särskilt intensivt är firandet i studentstäderna Uppsala och Lund.
Bakgrunden till studenternas firande av valborgsmässoafton går att spåra tillbaka till medeltiden. För parallellt med det folkliga firandet som bland annat inbegrep papegojskjutning, majgrevar, majbrasor och majstänger så fanns det en tradition att den tidens studenter (djäknar) gjorde uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Dessutom så kunde studenter vid den här tiden på året gå sockengång för att samla in medel till sin skolgång.
Att just dagarna kring Valborg passade för studenterna att göra dessa upptåg beror att det var precis före fastan på korsmässodagen (3 maj) så då kunde man använda dagarna som en fastlag (alltså fest före fastan).
Sedan är det under 1800-talet som firandet i studentstäderna får fastare former. Det finns belagt från de första åren av seklet att studenter i Uppsala den sista april gick upp på Slottsbacken för att beskåda eldarna på fälten samt utbringa ett leve för kungen och fosterlandet och hålla ett tal till våren. Även i Lund är det just på 1800-talet som valborgsmässotraditionerna den siste april tar form.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-13
Kort svar: I den nuvarande svenska namnlängden, som sedan 2001 bestäms av Namnlängdskommittén, finns för närvarande (april 2025) 627 namn totalt – 310 kvinnonamn och 317 mansnamn. Namnlängden kommer utökas med sex nya namn från och med år 2027.
Att fira namnsdagar är ett bruk som i Sverige går tillbaka till den svenska reformationen på 1500-talet. Från 1749 till 1972 var det Kungliga Vetenskapsakademin som hade ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämde över namnlängden i Sverige. Numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
När Kungliga Vetenskapsakademin blev av med sitt privilegium kom det under några årtionden flera konkurrerande namnlängder. Den som lanserades 1986 hade 719 namn och en som lanserades 1993 hade över 1000 namn. År 2001 styrde man upp genom att skapa en Namnlängdskommitté.
I namnlängden från 2001 fanns både ennamnsdagar och tvånamnsdagar. Totalt omfattade den 616 namn, varav 300 (49 %) kvinnonamn och 316 (51 %) mansnamn. Sedan namnlängden infördes 2001 har några namn tagits bort och några har lagts till – vilket gör att det just nu (våren 2025) finns totalt 627 namn i en vanlig svensk almanacka, 310 namn som oftast bärs av kvinnor och 317 namn som oftast bärs av män.
Namnsdagar i januari
I början av 2025 annonserade Namnlängdskommittén att man från och med år 2027 ska införa sex nya namn i sin namnlängd: Cassandra, Eira, Flora, Mio, Vilgot och Zackarias.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-01
Högtider och traditioner 