Kort svar: Det äldsta belägget för pepparkakshus i Sverige är från 1873.
Pepparkakan har funnits som kaka i Sverige sedan åtminstone medeltiden, men det var egentligen först under 1800-talet som pepparkakan blev en julkaka. Av pepparkaksdeg började man i Tyskland, troligen inspirerade av sagan Hans och Greta, göra pepparkakshus i början av seklet.
Ett pepparkakshus är enligt ordboken ett ”bakverk av pepparkaksdeg i form av ett litet hus vanligen dekorerat med glasyr” och de är intimt förknippade med julen. Det tidigaste belägget för ordet ”pepparkakshus” i svensk tidingstext är från tidningen Freja 1873. I texten skriver man:
Hvilket barn skulle ej blifva förtjust att på sitt julbord återfinna Hans och Gretas sagoslott? Med ringa möda framställer man landskapet och vackrare ju lifvligare en rik fantasi medverkare. Materialet dertill kan man få hos hvilken konditor som hälst såvida man ej själv i hemmet vill åstadkomma detsamma.
Texten illustreras också av en teckning där en modell av ett pepparkakshus kan skådas.
Pepparkakshus
Under de därpå följande årtiondens förekommer det mycket annonser i december månad för pepparkakshus och fenomenet med pepparkakshus etablerar sig som en jultradition i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-09-04
Kort svar:Genom åren har många olika personer varit programledare för uppesittarkvällar på SVT.
Den 23 december kallas ofta för ”dan före dopparedan” och den innebär ofta att gör det sista med julstöket. Julskinkan griljeras, granen kläs och det sista pyntet sätts upp. En tradition som förknippas med dagen före julafton är att teve visar en uppersittarkväll som vakar in julen.
Första gången som teve sände uppesittarkväll var faktiskt 23 december 1956 med Henrik Dyfverman som programledare. Där och då blev inte uppesittarkväll på teve en tradition utan det skulle dröja ända till 1964 innan det åter var dags för ett program dagen före julafton som benämndes som uppesittarkväll.
En uppesittarkväll i teve karaktäriseras av att det är ett program som spänner över flera timmar, det är gärna många olika gäster och syftet ska vara att leda in tittarna i den stundande julhelgen.
Här är hela listan över uppesittarkvällar på SVT
År
Programledare
Programtitel
1956 kl 20.00-21.30
Henrik Dyfverman
Uppsittarkväll
1957-1963
inget uppesittarprogram
1964 kl. 22.25-23.25
Bo Hermansson
Dan före dan
1965 kl. 22.35-00.00
flera olika, bl.a. Hasse och Tage
Medan andra pyntar
1966-1967
inget uppesittarprogram
1968 kl. 22.30-23.55
Olle Adolphson och Moltas Eriksson
Hejsan, grabbar är ni klara
1969 kl. 21.45-22.35
Carl-Uno Sjöblom
Upptittarkväll tills ni domnar
1970
Sven Lindberg
ej helt program, korta bitar mellan ordinarie program
1971 kl. 21.00-22.20
ej angivet
Uppsittarkväll
1972 kl. 20.00-23.05
Isa Quensel & Olle Norell
Dan före dan
1973 kl. 20.10-23.50
Siwert Öholm
Uppesittarkväll
1974 kl. 21.00-23.45
Barbro Hörberg och Lars Widding
Dan före dan
1975 kl. 22.30-23.30
Östen Warnebring
Imorron e de julafton
1976 kl. 21.45-00.15
John Zacharias och Kerstin Nilsson
Klappat och klart
1977-1978
inget uppesittarprogram
1979 kl. 20.00-23.00
Janne Carlsson
I väntan på tomten
1980
inget uppesittarprogram
1981 kl. 19.30-23.00
Lennart Hyland
Hylands hörna
1982
inget uppesittarprogram
1983 kl. 22.00-00.00
Lasse Holmqvist och Britt Bass
Uppesittarkväll på Manhattan
1984 kl. 21.15-00.15
ej angivet
Från julelack till nyråsfrack
1985
inget uppesittarprogram
1986 kl. 21.35-00.05
Lena Willemark och Rolf Egil Bergström
Uppesittarkväll
1987
inget uppesittarprogram
1988 kl. 21.30-00.00
Lasse Holmqvist
Här är Lasse (annonseras inte som en ren uppesittarkväll)
(Kommentar: Vissa år när jag angivit ”inget uppesittarprogram” har det varit ett ordinarie program, t.ex ”På Spåret” eller ”Hemma hos Ernst” som har varit julspecial. Men dessa har inte varit rena uppesittarkvällar)
Ingvar Oldsberg 1994-12-23
Som tabellen visar har formatet för uppesittarkvällarna på SVT varierat både i omfång och i innehåll.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-22
Källor
Samtliga teve-tablåer för 23/12 i SvD:s digitala arkiv
Kort svar: ”Endast mamma är vaken” var ett radioprogram som sändes kvällen före julafton mellan 1949 och 1971 där Maud Reuterswärd spelade skivor.
Under Radiotjänsts första dryga två årtionden sändes oregelbundet uppesittarkvällsprogram dagen före julafton. Men det var inte förrän programmet ”Endast mamma är vaken” som uppesittarkväll på radio blev en tradition.
Dagen före julafton 1949 klockan 22.30-23.20 och sedan en halvtimme in efter midnatt kunde man på radioapparater runt om i landet höra ”grammofonunderhållning för er som julstökar” lett av programledaren Maud Reuterswärd. Detta blev snabbt en tradition som fortsatte varje dan före dan till och med 1971 – alltså i sammanlagt nästan ett kvarts sekel.
Programledaren Maud Reuterswärd
Att hon slutade med programmet 1971 förklarade hon året efter i Dagens Nyheter
Jag vill inte bli en gammal tant som man får fösa ut ur studion. Jag vill gå vidare och bli bättre
Tyvärr finns bara hennes sista program från 1971 bevarat, men av samtida beskrivningar kan man få en bild av hur det kunde låta. Enligt en text ”spelade hon härlig, disparat musik ända till klockan två” och en annan skribent påpekar att ”hon inte spelade några julskivor i sitt program. Hon var ute efter andra ting.” Reuterswärd själv förklarade
[Julen] är den grymmaste helg jag vet. Den klipper ju till så många ensamma människor.
Men sin sista sändning gjorde hon 23 december 1971 och sedan gick hon ur tiden 1980.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: Första gången som det i radions tablå finns ett program som liknar en uppesittarkväll är 23 december 1929.
Konceptet med uppesittarkväll dagen före julafton går tillbaka till att elektriskt ljus kommer till Sverige i bredare skala. Så här skriver Nordiska museet:
Uppesittarkvällen kom [ under 1900-talets första hälft] framför allt att förknippas med dagen före jul, som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset.
Redan 1925 börjar Radiotjänst med regelbundna radiosändningar och det dröjer bara fyra år innan det första radioprogrammet som har temat ”uppesittarkväll” sänds. I Riksprogrammet dagen före julafton 1929 sänds ”Dan före dan”, ett underhållningsprogram med bland annat sjömansvisor och dragspelskvartett.
Radio
Utifrån radions tablåer kan man inte se att detta blir en tradition omedelbart. Program med samma titel sänds 1937 utan vidare specifikation om innehåll. Fem år senare (1942) finns ”Dans före dan” med en lite utförligare beskrivning:
Grammofonmusik och sketch med Sonya under julklappsbestyren.
Efter det sänds liknande uppesittarprogram 1946 och 1948. Tradition blir det första dan före dan 1949 då radion sände programmet ”Endast mamma är vaken” timmarna före tolvslaget på kvällen före julafton. Programmet sändes sedan i drygt tjugo år fram till 1971. Därefter är det några års uppehåll på uppesittarkvällar i radio innan ett Hasse Tellemar 1975 leder ett rent uppesittarkväll-program sänds. Därefter är det t.ex. Mona Krantz och Christer Ulfbåge som leder programmen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-08-18
Kort svar: För att ett julkort skulle kunna frankeras som trycksak fick man skriva max fem ord på kortet och dessa fem ord skulle vara lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelse.
Julkort började skickas i Sverige på 1880-talet och följdes snart av både påskkort och senare även pingstkort. Korten knutna till högtidernas räknades som trycksaker och omfattades därför av andra portobestämmelser än vanliga brev.
För att det skulle räknas som just trycksaker så fick man inte skriva något på korten. Men 1892 gjordes en uppluckring som gjorde det möjligt att skriva en kort hälsning på julkorten och på nyårskorten.
Det är medgivet att å tryckta visitkort samt jul- och nyårskort för hand tillägga avsändarens adress och titel ävensom lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelser, uttryckta antingen med högst fem ord eller medelst allmänt brukliga begynnelse-bokstäver (a. t. a. och dylikt)
På julkort och nyårskort fick man alltså skriva en kort (max fem ord) hälsning om det var någon form av hövlighetsbetygelse. Detta gällde dock inte påskkort eller pingstkort. Där fick man inte skriva någon form av hälsning.
Julkort 1922
Men eftersom många ändå skrev små hälsningar på sina påsk- och pingstkort bestämde Generalpoststyrelsen 1925 att ”påsk- eller pingstkort taxeras således nu som trycksak, även om på kortet skrivits högst fem ord”
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07
Kort svar: Under 1975 föreslog det då nyskapade TV2 att Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonssons skulle bli teve-film. Brist på pengar och tid gjorde att det blev en animerad film snarare än en med skådespelare.
Novellen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson efter att hans förlag Wahlström & Widstrand beställt den för att använda som julhälsning inför julen 1964. Senare infogades texten i Danielssons bok Sagan för barn över 18 år.
Sagan om Karl-Bertil Jonsson
Berättelsen handlar om den unge Karl-Bertil Jonsson som i Stockholm stjäl julklappar från rika personer för att ge till fattiga. När hans pappa Tyko kommer på honom får han på juldagen resa runt till alla han stulit från och be om ursäkt, men hans
förlåtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumffärd. Vart han kom mottogs han som en hjälte, och de bestulna familjernas glädje över att hemstickade yllekoftor och formgivna brevpressar hamnat hos bättre behövande visste inga gränser.
Under slutet av 1969 lanserades en ny teve-kanal i Sverige – TV2. När kanalen bara var några år gammal ville man göra någon form av julprogram som skulle kunna bli en klassiker likt Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Så här beskrivs det hela i en text av Kalle Lind:
Tidigt 1975 föreslår TV2:s nöjesredaktion för Tage Danielsson att han ska göra film på sin gamla saga. Nöjeschefen Lasse Boberg har fått en öronmärkt påse julpengar för att väga upp den unga kanalens övriga utbud av dokumentärer och debattprogram.
Pengarna som avsattes för filmen räckte dock inte till att göra en spelfilm med vanliga skådespelare vilket lär har varit ursprungsplanen. Istället bestämde man sig för att göra en animerad film och uppdraget att teckna det hela blev samma person som hade gjort teckningarna till boken som gavs ut 1964 – Per Åhlin.
Tage Danielsson skrev manus till filmen tillsammans med Per Åhlin som sedan tecknade filmen under 1975. Uppdraget att göra röster till karaktärerna gick till Per Andrén (Karl-Bertil Johnsson), Toivo Pawlo (Tyko Johnsson), Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder), Åke Fridell (Byrådirektör H.K. Bergdahl) och Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Kortfilmen som är cirka 25 minuter hade premiär kl 19.05 på julafton 1975, men den fick ingen större medial uppmärksamhet och omnämndes bara i några få texter i tidningarna. Under de följande åren fick Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton mer och mer uppmärksamhet och räknas idag som en julaftonklassiker.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-29
Kort svar:Att SVT sände midnattsmässan 1999 från Linköpings domkyrka berodde på att man ville visa på midnattsmässan som ny-svensk kyrkotradition och att det var särskilt lämpligt att göra en ny grej i samband med just millennieskiftet.
Under de första årtionden så var det olika kyrkor i olika länder som anordnade den midnattsmässa som SVT sände. Ett år kunde det vara från Bergskirche i Västtyskland och ett annat år från St Bénédict-sur-Loire i Frankrike. Men från och med julen 1981 så blev det påvens midnattsmässa i Peterskyrkan i Rom som svenska teve-tittare kunde titta på och så har det varit varje jul förutom ett år.
Det finns nämligen ett undantag från regeln att midnattsmässan på julafton ska sändas från Peterskyrkan i Rom. Det förra seklets sista midnattsmässa sändes nämligen från Linköpings domkyrka vilket ledde till ”kraftiga reaktioner”.
Från SvD:s tablå
Att sända midnattsmässan 1999 från Linköping var en idé som kom från producenten Johannes Söderberg som också bodde i Linköping. Enligt en artikel i SvD ville han
visa upp midnattsmässan som ny-svensk kyrkotradition och tyckte det var särskilt lämpligt i samband med millennieskiftet. Han ville också uppmärksamma ett unikt samarbete kring en julkrubba mellan Linköpings stift och kommun.
Beslutet fattades av chefen för SVT:s för religions- och livsåskådningavdelning Bengt Bergius som i sin tur menade att det var fint att man stod nollställda inför framtiden. Bergius menade också några dagar efter julafton att mässan från Linköping setts av 2,1 procent mot 0,9 för midnattsmässan från Rom året innan.
Men experimentet med midnattsmässa från en luthersk kyrka i Sverige blev kortvarigt. Redan på det nya seklets första år var man tillbaka i Rom.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert (2025-04-22)
Kort svar: Midnattsmässa är en gudstjänst som hålls kring midnatt och syftar nästan alltid på den mässa som genomförs med början en stund innan midnatt på julaftonskvällen. Teve-sändningen börjar runt 21.30 sedan ett antal år tillbaka.
Nationalencyklopedin definierar en midnattsmässa som ”nattvardsgudstjänst vid midnatt, särskilt på julnatten /../ men även på påsknatten”. Själva gudstjänsten inleds vanligen en kort stund före eller några timmar före midnatt. Den första radiosända midnattsmässan i Sverige kunde höras 1945 och började då precis vid midnatt. När den första midnattsmässan sändes i svensk teve 1958 började sändningen 23.55 och pågick fram till 01.15.
Skärmdump från SVT
Fram till 2008 började teve-sändingen från midnattsmässan strax före midnatt, men mellan 2009 och 2013 hade starttiden flyttats fram till 22.00. Därefter börjar midnattsmässan på teve kl 21.30, förutom ett undantag från 2021 då mässan sändes från Linköpings domkyrkan med start kl. 21.30.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert (2025-04-22)
Kort svar:Sedan starten 1958 har midnattsmässan sänts från flera olika kyrkor och länder, men sedan början på 1980-talet har det varit Peterskyrkan i Rom som varit det absolut vanligaste.
Att kristna firar jul beror på Jesus födelse. Historiskt har den vanligaste kyrkogångsdagen i samband med julen varit julottan på juldagens morgon, men från senare delen av 1900-talet har dock julottetraditionen utmanats av midnattsmässor.
Efter 1958 har svensk teve sänt midnattsmässa varje år. Under de första årtiondena var det från olika kyrkor i västra Europa, men sedan 1981 har det (förutom vid två tillfällen) varit midnattsmässan från Peterskyrkan i Rom som sänts.
Här är en lista över samtliga midnattsmässor som sänts i svensk teve:
Kort svar: Den första dokumenterade julgranen i Sverige är från julen 1741 då familjen Wrede-Sparre hade en klädd gran på Stora Sundby i Södermanland.
Julgranen är, möjligen vid sidan av jultomten, en av de mest spridda symbolerna i världen för julfirande. Det finns en rad olika uppgifter om vilken som är den första julgranen i världen. Några forskare menar att den första julgranen fanns i Tallinn 1441 medan andra menar att det var i Riga 1510. Vi kan dock med säkerhet säga att det fanns julgranar i södra Tyskland i början av 1500-talet.
Julgran
Till Sverige kom julgranarna först i mitten av 1700-talet. Familjer i högreståndsmiljöer inspirerades av kontinentalt bruk vilket ledde till att många seder och bruka importerades från bland annat Tyskland under detta sekel.
På Stora Sundby slott vid sjön Hjälmaren i nuvarande Eskilstuna kommun residerade under 1700-talet familjen Wrede-Sparre. Julen 1741 var greve Axel Wrede-Sparre ute i Hattarnas ryska krig, men hans hustru och hans barn firade jul på Sundby slott. Grevinnan Kristina Margareta Augusta Wrede-Sparre skrev ett brev till sin sin maka där hon berättade om julfirandet. I sitt brev beskriver grevinnan Wrede-Sparre ett träd som tagits in i huset.
I ditt rum stod ett stort träd i mitten, garnerat med små ljus och istället för frukter var det fullt av saffranskringlor och äpplen; runt den stod ett stort fat där alla våra presenter placerades.
Givet traditionen som redan existerat i Tyskland i dryga tvåhundra år och det faktum att det enbart är barrträd som är gröna på vintern är det rimligt att anta att det var en julgran som Wrede-Sparre syftade på.
Det finns ytterligare en handfull exempel på julgranar i Sverige under 1700-talet, bland annat från familjen Bonde i Uppland 1750 och från kronprins Gustaf Adolfs jul 1783. Någon bredare spridning får julgranen dock inte förrän i slutet av 1800-talet, då börjar man även med elektrisk julgransbelysning och julgranskulor.
Sen är det i början av förra seklet som julgranen får sitt stora genomslag även i de breda folklagren. Julgranar i plast kommer sedan till Sverige under 1960-talet, men blev populära först i slutet av 1970-talet
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-11-04
Litteratur:
Flinck, Maria (1998) Granna Granen – julgransprydnader från 1870 till 1930; historik och modeller att göra själv Albert Bonniers Förlag
Högtider och traditioner 