Vilket år tog förbudet mot nöjestillställningar på långfredagen bort?

17 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Förbudet mot ”offentliga tillställningar” såsom biografvisningar på långfredagen upphörde sommaren 1969.

Fredagen i stilla veckan heter på svenska långfredagen eftersom det var en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset. Att långfredagen uppmärksammas inom kristendomen beror just på att det var den dagen som Jesus – enligt traditionen korsfästes och dog.

Jesus Korsfästelse, Bild, Jesus, Bibeln, Kristendomen

I Sverige var det först i slutet av 1700-talet som dagen blev helgdag och därefter ökade dess betydelse successivt. Inge Löfström:

I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.

Så här skriver Bringéus:

Visserligen gjorde reformatorerna Stilla veckan till en predikovecka men först genom kalenderreformen 1772 kom långfredagen att ersätta skärtorsdagen som helgdag. Under inverkan av pietismes och herrnhutismens passionsfromhet blev det snabbt en av kyrkoårets största helgdagar.

Eftersom långfredagen skulle vara en sorgens dag var det förbjudet med ”offentliga tillställningar” under långfredagen, t.ex. fick biografer fick inte ha öppet.

Förbudet införs och upphör

På flera ställen på internet kan man läsa att förbudet inte upphörde förrän 1973. Det är en uppgift som härrör från en äldre version av NE:s artikel om långfredagen. Bringeus skriver dock:

Fram till 1969 gällde förbudet mot anordnande av offentliga nöjestillställningar på långfredagen.

Och detta är den uppgift som stämmer. Förbudet upphörde att gälla den 1 juni 1969.

Historien bakom förbudet mot att anordna offentliga nöjestillställning på långfredagen går tillbaka åtminstone till 1700-talet. I en kunglig förordning från 1772 stadgas bl.a. att söndagar och helgdagar:

måtte användas i det vid deras stiftelse påsyftade ändamål, som är den Högstes lof och dyrkan.

Några år därefter (1786) utfärdade regeringen en förordning som direkt förbjöd nöjestillställningar på vissa kyrkliga helgdagar, däribland långfredagen. Förbudet förändrades något 1820 då följande femton dagar reglerades:

långfredag, påskafton, påskdag, juldag, julafton, pingstdag, pingstafton samt dertill alla böndagar och dagar före böndagarna.

Men förbudet ska enligt uppgift bara tillämpats vid två tillfällen. Så i slutet av seklet (1895) förändrade riksdagen återigen reglerna till att gälla:

att å juldagen, långfredagen, påskdagen och pingstdagen icke må offentligen uppföras skådespel, gifvas offentlig föreställning i lindansning, konstridning eller annat dylikt, eller hållas offentlig maskerad, bal, lekstuga, så kallad varitéföreställning eller andra sådana nöjen

Notis i Dalpilen 1895-10-25

Under kriget (1943) skärptes förbudet på så vis att förbudet inte bara gällde nöjestillställningar utan också offentliga tävlingar och idrottsevenemang. Dock undantogs pingstdagen från förbudet.

Förbudet mot att anordna offentliga tillställningar på juldagen, långfredagen och påskdagen reglerades från 1956 i Allmänna ordningsstadgan:

Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen
må icke anordnas annan offentlig tillställning än konsert. Polismyndigheten
äger medgiva undantag för skådespel och liknande föreställning, vars
innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.

Detta förbud ledde bl.a. till att länsstyrelsen i Stockholms län 1968 förbjöd bingospel på långfredagen eftersom:

bingospel får anses som offentlig tillställning i allmänna ordningsstadgans mening till följd varav en anmälan om att anordna bingospel på långfredagen lämnades utan bifall på den grunden att enligt 10 § i nämnda stadga — i dess dåvarande lydelse — förbud rådde att anordna offentlig tillställning bl. a. på långfredagen

Under mitten av seklet började förbudet successivt att ifrågasättas mer och mer. Från år 1956 kunde länsstyrelsen göra undantag för filmer som inte avvek från ”det kristna idealet”.

Ur SvD 1969-04-21

Våren 1968 kom en socialdemokratisk motion att upphäva förbudet och trots motstånd ifrån bl.a. Moderaterna upphävdes förbudet 1969.

DN i april 1969.

Förbudet mot offentliga nöjestillställningar på långfredagen (samt juldagen och påskdagen) togs alltså bort 1969 och första gången som svenskar kunde dansa och gå på bio på långfredagen var 27 mars 1970. Så här rapporterade Sydsvenskan 1970:

På trottoaren utanför dansrestaurangen stod demonstranterna. ”Nej till nöjen på långfredag!” förkunnade ett plakat. Reportern frågade pingstpastorn Bo Hörnberg varför Jönköpings frikyrkor protesterade. – Jesus korsfästes på den här dagen. Vem dansar på en begravningsdag? svarade pastorn.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2007-04-17, uppdaterad 2014-04-02)

Källor:

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

”Från fastande till festande på laddad dag” Sydsvenskan 2013-03-27

”1969 blev det tillåtet att ha kul på Långfredagen” P4 Uppland 201-04-04

När tar påsken slut?

9 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Påskhelgen tar slut efter annandag påsk, men för kristna fortsätter påsktiden fram till och med pingst.

Annandag påsk är en röd dag och den sista lediga dagen i samband med påskhelgen. Annandag som helgdag finns sedan 2005 bara i anslutning till jul och påsk. Före 2005 var även annandag pingst helgdag, men blev av med sin helgstatus till förmån för nationaldagen 6 juni. Och på annandag påsk är själva påskhelgen slut och många tar bort sitt påskpynt.

Längre tillbaka i tiden var det till påsk, pingst och jul även knutet tredje- och fjärdedagar, men i samband med ”den stora helgdöden” 1772 så avskaffades samtliga tredje- och fjärdedagar (och även en rad andra helgdagar).

För kristna är firandet dock inte över i och med att påskhelgen är slut. Efter påskdagen följer fyrtio dagar av glädje då Jesus visade sig för sina närmaste. Fyrtio dagar efter påskdagen infaller Kristi himmelsfärdsdag och femtio dagar efter är det pingst (av det grekiska pentekosté som betyder femtio). Därför brukar man säga att ”pingst är påsktidens sista högtid” och att påsken är slut i och med pingstdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-04-09, uppdaterad 2014-04-21)

Källor: Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm

Varför äter vi ägg till påsk?

8 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Under påskfastan fick man inte äta ägg. Under perioden värpte hönorna många ägg. När fastan tog slut fanns många ägg att äta.

Ingen mat förknippas väl så med en högtid som ägg gör med påsk. Vid påsk fördubblar genomsnittssvensken sin äggkonsumtion från drygt kokta 2 ägg till drygt kokta 4 ägg.

Men varför äter vi egentligen ägg till påsk? Att ägg blivit påskens stora matsymbol hänger samman med den kristna påskfastan som löper under fyrtio dagar – från askonsdagen till påskafton.

Under den fyrtio dagar långa fastan var ägg en av de maträtter som inte fick ätas. Samtidigt som ingen åt ägg började hönorna värpa – våren är nämligen en tidpunkt då hönor lägger särskilt mycket ägg. Alla ägg som värptes lades alltså på hög och när fastan äntligen var över på påskdagen så fanns det mängder av ägg att frossa i. Maxén och Lindroth sammanfattar:

Vårt äggätande är alltså både en kvarleva från den katolska tiden och styrt av förutsättningarna i naturen

Ägget har sedan blivit en symbol för en massa olika saker. En del kristna tolkar ägget som den grav där Jesus låg och att knäcka skalet symboliserar hur Jesus uppstod från det döda. Lägg därtill att ägget har varit en symbol för liv i många olika samhällen. Carl von Linné hade t.ex. ett ägg på sitt adelsvapen och hade dessutom som motto ”allt liv kommer från ägget”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-04-08, uppdaterad 2013-02-23)

Källor:

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm

Varifrån kommer traditionen med påskris?

6 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Påskriset kommer – enligt de flesta historiker – ur en kristen tradition att piska med björkris på långfredagen för att minnas Jesus lidande. Dock finns det de som menar att traditionen går tillbaka på förkristna bruk.

Påskris är idag, för de flesta, björkris pyntat med färgglada fjädrar som sätts fram under stilla veckan. Ursprungligen var dock påskris inget som man i första hand prydde husen med, utan något man använda för att piska varandra.

Enligt kristen tradition var det på långfredagen som Jesus avrättades på korset. Därför var långfredagen under lång tid en dag präglad av stort allvar. Fram till 1969 var offentliga nöjesarrangemang förbjudna i Sverige.

Dock var det först på 1600-talet om långfredag blev helgdag i Sverige. Före det så skiljde sig dagen inte mycket från andra dagar. Men från slutet av 1700-talet och en bra bit i på 1900-talet var långfredag en sorgens dag. Ur långfredagens tema om lidande kan vi härleda påskriset. Förr så användes påskriset för den så kallade långfredagsrisningen. De äldsta uppgifter som finns kring långfredagsrisningen är från 1703 då den omtalas som ”en gammal sed” vilket gör att de flesta drar slutsatsen att påskrisning förekommit åtminstone på 1600-talet. Så här beskrivs traditionen av Jonas Engman från Nordiska museet:

Påskriset som vi köper som prydnad, användes för att piskas med under stilla veckan som påminnelse om Jesu lidande på korset och i bondesamhället låtsaspiskade man varandra.

Risningen gick ut på att far i huset piskade upp barn och tjänstefolk för att påminna om Kristi lidande. Senare blev det en mer lekfull variant där rollern ombyttes och det snarare var barnen som piskade sina föräldrar.

Påskriset som dekoration började man sedan att användas i Stockholm och andra delar av östra Svealand på 1800-talet, men det var först under mellankrigstiden som det blev vanligt i resten av Sverige. Huruvida man ska tolka påskrisets ursrpung som kristet eller förkristet råder det delvis delade meningar om. Uppenbart är att påskrisningen tolkats in i en kristen kontext, men frågan är om ursprunget är tidigare än kristendomen. Vera Forsberg skriver:

Bakom seden [påskrisning] ligger en uråldrig förkristen tradition att om våren slå varandra med ett grönskande ”livsspö” till lycka och frukstamhet.

Nils-Arvid Bringéus skriver å andra sidan:

Att sedan har sitt ursprung i den kyrkliga liturgin – och inte kan tolkas som ett slags livsspö – är uppenbart.

Den ena hypotesen säger att påskriset har förkristna rötter, medan den andra säger att det är i princip otänkbart.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2023-03-30)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Forsberg, Vera (1989) Majstång och julgran Stockholm:Proprius

”Allt om påsken med intendenten” nordiskamuseet.se

Varifrån kommer traditionen med påskkärringar?

5 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: I folktron reste häxorna till Blåkulla under påsk. Någon gång runt 1800 började folk klä ut sig till häxor och ”gå påskkärring” på skärtorsdagen eller påskafton.

Att dagens påskkärringar har sitt ursprung i 1600-talets tro på häxor är de flesta idag medvetna om. Det var på 1660- och 1670-talen som häxprocesserna var som värst i Sverige och c.a. 300 personer avrättades efter att de ansetts åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta (men långt ifrån alltid) kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.

Två sätt som användes för att skrämma iväg häxorna var skjuta med gevär och att tända brasor. Dessa försvarsmetoder har levt vidare in i våra dagar som påsksmällare och påskeldar. Det senare främst förekommande i västra Sverige.

Vi vet inte med säkerhet när folk började klä ut sig till påskkärringar. Det tidigaste skriftliga belägget för ordet påskkärring finns i ett lexikon från 1807, men Skott anser att ordet “med största sannolikhet förekom /../ även tidigare”.

De landskap där påskkärringar finns belagda är främst Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och då är det i stort sett bara på påskaftonens kväll som man “gick påskkärring” och ibland hade med sig påskbrev. I och med att seden var spridd redan under 1800-talet finns det skäl att tro att den är betydligt äldre än så.

Vad som är viktigt att komma ihåg är dock att seden att klä ut sig till påskkärringar under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet huvudsakligen var något för ungdomar. Så här skriver Fredrik Skott (pdf):

1800-talets påskkärringar var inte små barn och långtifrån söta. Snarare än barn var det ungdomar som klädde ut sig. Istället för smink smorde de utklädda förr ofta in sina ansikten med sot. Ett annat alternativ var att använda ett “skråpukaansikte”, dvs. en mask.

I och med att seden var spridd redan under 1800-talet finns det skäl att tro att den är betydligt äldre än så. Så här skriver Skott vidare:

Det finns anledningen att tro att upptåget var utbrett åtminstone i Västsverige i början av 1800-talet. Nils-Petrus Öhman skriver t.ex. i sin skildring av seden i Karlstad och Åmål vid mitten av 1800-talet att den “lär ha mycket gamla anor”. Även i folkminnesmaterialet finns indikationer om att seden funnits i flera landskap i början av 1800-talet.

Flera personer som är födda mellan 1840 och 1870 har berättat att seden med påskkärringar är “gammal”, “före min tid” och “vanlig på mina föräldrars tid”. Även i domstolsprotokoll från början av 1800-talet finns antydningar om påskkärringar. Böter skulle utdömas till de som

wid Påsktiden bruka upptåg med utklädning och hwarjehanda andra oskickligheter.

Således är det tämligen säker att påskkärringar fanns redan i början av 1800-talet och att seden då var spridd åtminstone i stora delar av västra Sverige. Skott menar också att “seden kan ha uppstått redan på 1700-talet”, men att belägg saknas i dagsläget.

Likt en många andra seder som varit populära bland ungdomar och fungerat som en form av frizon i förhållande till vuxenvärlden så avdramatiserades påskkärringarna under 1900-talet när föräldrar började klä sina barn som små påskgummor. Skott igen:

Under 1900-talet förändrades dock seden drastiskt. Påskkärringarnas ålder har sjunkit. Från att ha varit en ungdomssed har den nu definitivt förvandlats till en barnsed.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterat 2012-04-04, uppdaterad 2021-04-01)

Källor:

Svenska traditioner av Ebbe Schön,

Majstång och julgran av Vera Forsberg

Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus

Först ska vi till Blåkulla och sen ska vi till McDonald’s” Påskäringar i Sverige 1850—2000 av Fredrik Skott i Svenska landsmål och svenskt folkliv 2002

Varför heter det skärtorsdag?

5 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: ”Skära” betyder ”rena” och syftar på att Jesus under skärtorsdagen tvättade (renade) sina lärjungars fötter.

Stilla vecken (eller dymmelveckan) är veckan som börjar med palmsöndagen och slutar i och med påskaftonen. Dagarna i stilla veckan har alla olika namn, bl.a. torsdagen som kallas skärtorsdagen.

Att torsdagen i stilla veckan heter skärtorsdag har vare sig med färgen rosa eller med knivar att göra. En äldre betydelse av verbet ”skära” är rena och finns med i t.ex. uttrycket ”skärselden” – den renande elden. Så här förklaras det i SAOB:

göra ren; rena (ngt l. ngn), (ren)tvätta l. (ren)skura; polera l. putsa ren (jfr 1); äv. dels refl.: rena sig,

Ordet ”skär” i skärtorsdagen syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på denna dag:

Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig.

Fottvätten var ett vanligt inslag under den tid Jesus levde. Skorna man bar var öppna och därför blev fötterna lätt smutsiga. Att tvätta fötterna på gäster var en handling av gästfrihet, men något som gjordes av de lägre tjänarna. Jesus tvätt av lärjungarnas fötter satte alltså Jesus i en position under dem.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-04-05, uppdaterad 2013-02-25)

Källa: ”Skärtorsdagen” – Institutet för språk och folkminnen 2021-02-17

Vad är en dymmel?

4 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Dymmel är dels namnet på de sista dagarna i påskfastan (från dymmelonsdagen till och med påskafton). En dymmel är också en träkläpp eller en träplugg som man satte i kyrkklockan för att den inte skulle låta under dymmelveckan (den sista veckan före påsk)

När dymmelonsdagen (ska inte förväxlas med askonsdagen) börjar går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Under katolsk tid, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton. Att hugga ved, baka bröd eller brygga öl sågs som mycket olämpligt och den som högg under de här dagarna högg bort växtligheten för det kommande året, hette det.

Dagarna från dymmelonsdagen till och med påskafton kallades för ”dymmeln”

När Dymmeln gick in (på middagen Dymelonsdag), iakttogo de gamla att sätta ärje-kroken i jorden och sätta stål eller egg-jern i sädes-skäppan, för att trollen inte skulle ha makt att stjäla bort sädessäden.

Vidare skulle kyrkklockorna inte låta under dymmeln så därför virade man in klockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornnordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.

I och med att skärtorsdagen var helgdag fram till kalenderreformen 1772 var dymmelonsdagen helgafton. Och det var då man förberedda sig för det som komma skulle. Eftersom häxorna reste till Blåkulla på natten mellan onsdagen och skärtorsdagen (eller så var det på skärtorsdagen, uppgifterna varierar) målade man kors på dörrar och hängde hjul på ladugården i syfte att hålla häxorna borta.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-16)

Källor: Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm

Unge, Ingemar, red (2001) Våra Högtider – traditionerna, maten och festerna vi minns Prisma Bokförlag: Stockholm

Firades påsk före kristendomen?

3 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Nej, påsk firades inte före kristendomen kom till Sverige.

Ordet ”påsk” kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”passera, gå förbi”. Påsken är den viktigaste kristna högtiden och firas till minne av Jesus uppståndelse på påskdagen. När kristendomen kom till Sverige under den tidiga medeltiden och etablerade sig den dominerande religionen följde också alla helgdagar, inklusive påsken, med. Det var alltså under den tidiga medeltiden som svenskar började fira påsk.

Men även om påsken definitivt är något som introduceras i Sverige i och med kristendomen så vet vi att brytningstider är förknippade med firande ännu längre tillbaka. Brytningstider är t.ex. när mörker vänder till ljus, när död blir till liv och så vidare. Ett typexempel är den dag då natt och dag är lika långa – vårdagjämningen. Då bryter ljuset fram och från och med då blir dagarna längre. Alltså är det mycket troligt att olika typer av fester hölls vid tiden för vårdagjämningen långt före kristendomen (som ju använt tidpunkten för att fira Marias bebådelse).

Det kristna påskfirandet är väldigt starkt knutet till det judiska pesachfirandet eftersom Jesus dog och uppstod just under den judiska påsken i Jerusalem. Att den judiska påsken ligger där den gör i almanackan har troligtvis också att göra med brytningstid. I det förisraeliska samhället firades förmodligen någon form av vårhögtid där den första skörden och de första lammen högtidlighölls.

När sedan judendomen började konstrueras som en sammanhållen religion valde man att fira Exodus då. Våren markerar hur naturen återföds efter vinterns död och på så sätt kunde man sammanlänka de förisraeliska firandet med hur den judiska nationen föds i och med befrielsen från slaveriet i Egypten.

På samma sätt kan vi vara ganska säkra på att vårfirande hölls även i Skandinavien. Vi vet att vårblot hölls någon gång i närheten av det som idag är påsk. Blotet syftade till att få goda skördar under det kommande året.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2007-04-23, uppdaterad 2022-06-02)

Varför är det alltid fullmåne runt påsk?

2 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars (inte vårdagjämningen). Eftersom den ecklesiastiska och astronomiska fullmånen infaller ungefär samtidigt blir det alltid fullmåne i närhet av påskdagen.

Vissa år kan påsken infall så tidigt att det är fullt med snö på påskdagen. Andra år är påskdagen långt in i april och våren är långt gången. Hur kommer det sig egentligen att påskens datum kan skilja sig så åt från år till år? För att får svar på frågan måste vi gå tillbaka till de allra första kristna församlingarna, århundradena direkt efter att Jesus korsfästes och eventuellt uppstod under den judiska påsken år 30 evt (eller strax däromkring).

Jesus var jude liksom hans lärjungar. Även de första kristna levde och verkade i en judisk kontext. Därför firade de allra första kristna församlingarna judiska högtider men gav dem en ny innebörd – så också med påsken. Så här skriver Martin P:n Nilsson:

De första kristna voro judar, som fortforo att fira den judiska påskem: den kristna är en fortsättning av denna, men då Kristus korsfärstes /../ och uppstod /../ blev den kristna påskens religiösa innehåll ett helt annat.

Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar. Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar.

Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag, men det fanns fortfarande olika sätt att räkna ut vilket datum denna söndag skulle vara.

Först på 500-talet när munken Dionysos Exiguus räknade ut Jesus födelseår och därmed lade grunden för den moderna tideräkningen fick den kristna kyrkan klara regler för hur påskens datum skulle placeras i almanackan. Grundregeln var att påskdagen var den söndag som följde närmaste efter den ecklesiastiska fullmånen närmast efter den 20 mars.

Fullmåne vid påsken 2018. Foto: Maria Johannesen.

Om det är fullmåne den 21 mars och detta är en lördag kommer alltså påskdagen vara 22 mars, vilket är det tidigaste datum som påskdagen kan infalla på. Om det däremot är fullmåne den 20 mars kommer nästa fullmåne (den första efter 20 mars) inte att vara förrän den 18 april. Om 21 mars då är en söndag kommer påskdagen inte att vara förrän 25 april, vilket är det senaste datum som påskdagen kan infall på.

Lägg här märke till att det vare sig handlar om den astronomiska fullmånen eller om vårdagjämningen. Som Lars Olof Lodén skriver:

Sålunda är det inte korrekt att som många definiera påskdagen som ”första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”.

Att det inte är den astronomiska fullmånen eller vårdagjämningen som ligger till grund för påskregeln beror dels på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner och dels på att vårdagjämningen på samma sätt och av samma anledning kan infalla på olika dagar beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Hade man använt den astronomiska fullmånen och vårdagjämningen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.

Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period av 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.

Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1994 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2013 och 2032 (27 mars).

År			Datum för påskfullmånen
1994	2013	2032	27 mars
1995	2014	2033	14 april
1996	2015	2034	3 april
1997	2016	2035	23 mars
1998	2017	2036	11 april
1999	2018	2037	31 mars
2000	2019	2038	18 april
2001	2020	2039	8 april
2002	2021	2040	28 mars
2003	2022	2041	16 april
2004	2023	2042	5 april
2005	2024	2043	25 mars
2006	2025	2044	13 april
2007	2026	2045	2 april
2008	2027	2046	22 mars
2009	2028	2047	10 april
2010	2029	2048	30 mars
2011	2030	2049	17 april
2012	2031	2050	7 april

När du vet vilket datum påskfullmånen infaller ett visst är påskdagen alltså den söndag som kommer närmast därefter. Vi kan använd påskdagen 2008 som exempel. Påskfullmånen 2008 infaller den 22 mars – som 2008 en lördag. Närmaste söndag är 23 mars – alltså blir påskdagen 2008 den 23 mars.

Så länge som vi använde den julianska kalendern (vilket de flesta ortodoxa kyrkor fortfarande gör) följde påskdatumen en cykel på 532 år. Påskdagen år 1000 inträffade alltså på samma datum som påskdagen år 1532. Med införandet av den gregorianska kalendern och dess ändrade regler för skottår blev cykeln istället 5 700 000 år – vilket gör upprepandet av påskdatumen till en teoretisk historia.

Om man inte vill använda tabeller kan man göra som den tyske matematikern Gaus och konstruera en formel:

Man dividerar årtalet med 19, 4 och 7 samt kallar de efter divisionen erhållna resterna i ordning a, b, c; vidare dividerar nian 19 a + m (der m är ett tal, hvars betydelse här nedan förklaras) med 30 och kallar den här erhållna resten d. Slutligen dividerar man 2b+4c+6d+n (der n är ett tal af samma slag som m) med 7 och kallar resten e.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-13)

Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén samt Årets folkliga fester av Martin P:n Nilsson

Varför heter det palmsöndagen?

1 april , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Palmsöndagen har fått sitt namn efter berättelserna i Nya testamentet om hur Jesus red in i Jerusalem och möttes av människor som viftade med palmkvistar.

Påsken är egentligen en högtid som är utdragen över flera månaders tid. Från fastlagen (fyrtiosex dagar före påskdagen) till pingst (femtio dagar efter påskdagen) via själva hödpunkten – påskdagen då kristna firar Jesus uppståndelse ifrån det döda.

Utformningen av påskens olika dagar är till allra största delen hämtade ifrån kristen tradition, även om det såklart även finns betydande icke-kristna inslag i påskfirandet. Den sista veckan som leder fram till finalen (påskdagen) kallas för stilla veckan eller dymmelveckan.

Källa: Flickr

Stilla veckan börjar med palmsöndagen. Palmsöndagen har fått sitt namn eftersom man firar Jesus intåg i Jerusalem då folk som kommit för att fira påsk. Så här står det i Johannesevangeliet 12:12-13

Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.”

Just intåget i Jerusalem har central betydelse i den kristna traditionen – så stor betydelse att man läser texterna om intåget både den första söndagen i advent och på palmsöndagen. Så här skriver prästen Joel Ingmarsson:

På Första Advent firar vi att Jesus är Herren, Gud själv som blivit människa, och som kommer till oss ett nytt kyrkoår. Men på Palmsöndagen påminns vi om att intåget i Jerusalem har ett djupare syfte. Jesus rider inte in i staden bara för att folket ska bekräfta att han är en kung. Han rider in till Jerusalem som en inledning till den stora finalen i hans liv på jorden: han har kommer dit för att dömas, lida och dö.

I katolska länder tar folk med sig palmkvistar till kyrkan på palmsöndagen och de bärs i procession runt i städerna för att sedan sättas upp i hemmen till skydd mot sjukdomar och liknande. Eftersom Sverige inte har några palmer har det istället varit sälgkvistar som använts.

Sälgen ansågs ha magiska krafter att hela och det oroade kyrkan. Vid ett kyrkomöte i Örebro 1529 skrevs det:

Palm viges icke, ej heller brukas därtill att han skulle hava besynnerlig makt, der man skall sätta tröst till, utan till en åminnelse, att folk strödde palmkvistar i vägen för Kristus.

Andra bloggar om: högtider, traditioner, påsk, vår, stilla veckan, palmsöndag.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad: 2012-03-30)

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Högtider och traditioner

Om svenska och andra högtider och traditioner. Varför och hur firar vi?

Kategoriarkiv: påsk