Kort svar: Påskharen kommer med påskgodis och oftast är det på påskafton.
Påskharen dyker upp i svenska tidningar under slutet av 1800-talet, men då enbart i texter som beskriver den tyska traditionen. Det är först under mellankrigstiden som man kan se ett bredare genombrott för fenomenet ”påskharen” i Sverige.
Att dela ut godis till påsk är en tradition som vi kan spåra tillbaka till 1800-talet i Sverige, men att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården etablerar sig samtidigt med påskharen – alltså under mellankrigstiden.
Påskägg med påskharemotiv
Eftersom påskhelgen är fler dagar lång – från skärtorsdagen till annandag påsk – så varierar dagen som påskgodiset delas ut. Hos vissa familjer är det påskkärringar på skärtorsdagen som knutits till påskgodiset medan det hos andra är påskharen på påskafton.
Hos ISOF finns bl.a. följande berättelse om påskaftonens traditioner. Informanten är kvinna född 1930 från Västergötland
Påskägg ska helst målas, om det hinns med. Påskharen och de färggranna påskäggen fulla med godis är ett återkommande inslag. Vi dukade upp många års glada pappägg och lät barnen leta. I det tolfte ägget låg godiset. En populär lek.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-10
Kort svar: Ett bildägg är ett påskägg med målningar på utsidan som man fyller med godis.
Ägget är den mat som flest svenskar anser vara oumbärlig till påskbordet. Men ägget finns också i form av målade och ihåliga ägg, ofta tillverkade i hårt papper, som man fyller med smågodis på påskafton. Dessa godisägg kallas i butiken ibland för ”bildägg” för att skilja dem från andra typer av påskägg.
Ordet ”bildägg” finns belagt i tidningstext från sent 1960-tal. Exemplet nedan är från Dagens Nyheter påsken 1970:
I början av 2020-talet verkar det enbart vara Ica av de större matvarubutikerna som använder ordet bildägg om denna typ av påskägg.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-04-07
Kort svar: Traditionen att dela ut påskägg fyllda med godis varierar och i vissa delar av landet är det på skärtorsdagen man gör det och i andra delar är det på påskafton.
Sötsaker i påskägg finns belagt sedan mitten av 1800-talet. I en artikel i GP från 1866 skriver man:
Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i
Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg, exempelvis bildägg, för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet. Och då var det på påskafton som sötsakerna delades ut.
Under slutet av 1930-talet introducerades sen smågodis i Sverige. Några årtionden dessförinnan så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.
Men förutom påskharen så finns ytterligare en figur som sammankopplas med god – påskkärringen. Påskkärringen har utvecklats till en tradition där barn klär ut sig till häxor och går runt i bostadsområdet och tigger godis.
Vilken dagar som används för att gå påskkärring är olika, men klart knutet till olika delar av landet. Att gå påskkärring på påskafton är tydligt knutet till västra Sverige medan skärtorsdagen förekommer på andra platser.
Så vilken dag barnen ska få påskägg med godis kan alltså variera. Etnologen Anna Burstedt säger så här:
Om man kopplar påskägget till brytandet av den 40 dagar långa fastan så är den stora festdagen på påskafton och den dag då man dukar upp och äter bland annat de många ägg som värps. Kopplar man påskägget däremot mer till påskkärringarna som kommer på skärtorsdagen, som att det är något de ska få i gåva för att inte göra ”häxbus” så blir det så klart på skärtorsdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-25, uppdaterad 2022-04-07)
Kort svar: Godis till påsk har funnits åtminstone sedan 1800-talet, men troligen fick det ett bredare genomslag med smågodiset under mellankrigstiden.
Svenskar äter mest lösgodis av alla folk i världen och runt påsk äter vi alldeles extra mycket – närmare ett kilo per person under påskhelgen. Godiset läggs inte sällan i ett påskägg av bildäggstypen.
Lösgodiset började växa fram som koncept under mellankrigstiden. Så här skriver godisföretaget Aroma på sin hemsida:
I slutet av trettiotalet blev smågodiset all populärare. Kolorna var fortfarande storsäljare, men så småningom blev även geléprodukterna något för var mans mun.
Måltidsforskaren Rickard Tellström är också inne på mellankrigstiden
Att äta godis till påsk kan vi datera till mellankrigstiden, och seden att gömma och hitta ägg med godis kan ha uppstått ungefär samtidig
Men när man studerar tidningsarkiven går det att hitta äldre belägg än så. Ordet ”påskgodis” börjar inte användas förrän på 1960-talet, men det beror nog snarast på att det tar tid för ordet godis att etableras i det formella språket. På 1930-talet finns det gott om belägg för ex kombinationen ”påsk-konfekt”.
SvD 1929-03-27
Redan på 1800-talet finns det exempel på hur godis eller konfekt som det kallas fylls i ägg och säljs till påsk.
Svenska Dagbladet 1899-03-30
Det äldsta belägget som vi hittat är GP 31 mars 1866 som skriver:
Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i
Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet.
Smågodis som vi känner det idag, med bl.a. gröna grodor, geléhallon och sega råttor kommer till Sverige under 1930-talet. Några årtionden innan industrin kring smågodiset började blomstra så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.
Vi kan alltså konstatera att sötsaker i påskägg till barnen finns belagt sedan åtminstone mitten av 1800-talet, men eventuellt är det så att det är under mellankrigstiden som seden att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården letar sig tillbaka till mellankrigstiden (ungefär samtidigt som smågodiset).
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-18, uppdaterad 2022-04-07).
Kort svar: Påskharen introducerades i Sverige vid slutet av 1800-talet och fick sitt genombrott under 1930-talet.
Många av de traditioner som är förknippad med påsk har ingenting med vare sig det judiska eller det kristna ursprunget att göra – ett av dessa exempel är påskharen.
Likt många andra traditioner (ex. midsommarstången) som introducerats i Sverige utifrån så kommer påskharen ifrån Tyskland. I de sydvästra delarna av Tyskland är påskharen känd sedan 1600-talet. Harens roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg med godis.
Till Sverige kom påskharen med tyska immigranter under slutet av 1800-talet. Första gången som ordet ”påskhare” förekommer i svensk tidningstext är 1878. Det är Mareiestads Tidning som har översatt en tysk text:
Påskharen som skänker barnen de målade äggen och bringar de äldre presenter
Ett annat tidigt belägg är från Tiden 1894 där författaren citerar tysken Broackhaus:
en symboliska ätningen af påskägg och påskhare, symboler af fruktbarhet, har bibehållit sig ända till vår tid
Även när Sydsvenska Dagbladet den 10 april 1901 skreiver om påskharen är det utifrån referenser till det tyska bruket:
Denna tyska påskhare överträffar dem dock alla [märkvärdiga djurföreteelser]. Enligt folktron och gammal traditioner kommer han hvar påskdag och medför åt barnen färgade ägg eller, om han är mycket nådig, små gåfvor.
Till en början var det främst tyska barn som använde sig av påskharen men under 1900-talet växte sig traditionen in även i de svenska hemmen. Påskkortens intåg i Sverige lär ha bidragit till påskharens ökade popularitet. När Martin P:n Nilsson i sin bok Årets folkliga fester ska beskriva påskharen blir det så här:
Man säger att påskharen har lagt äggen. Många spekulationer har företagits över detta märkliga djur: jag vet ingenting om honom men förmodar, att han på något sätt är släkt med en annan märklig harart: mjölkharen
Vid en sökning i de två stora rikstidningarnas (DN och SvD) arkiv är de tidigaste beläggen 1 april 1928 (DN) och 23 mars 1913 (SvD). I SvD är det ett referat ifrån Nordiska Museets påskfriande 1913 som är det tidigaste belägget:
Den tyska påskharen är naturligtvis med samt ägg, som ropa ett glatt kuckeliku och andra nöjsamheter.
DN skriver 1928:
Har ni hört talas om påskharen? Jo, det är en trollhare som värper de allra finaste äggen och gömmer dem så väl att barnen ha ett rent fasligt besvär med att få tag i dem.
Illustration ur DN 1928-04-01.
Det stora genombrottet för påskharen, om man utgår från dagstidningarnas arkiv är åren före andra världskriget. Påsken 1939 skriver SvD:
Påskharen, som utomlands spelar samma roll för barnen vid påsk som jultomten vid julen, har nu också kommit till Sverige, och alla känna vi nu igen hans stora glada ögon och hans långa öron?
Från att ha varit en udda företeelse i början av seklet etableras nu påskharen under mellankrigstiden i Sverige.
påskharen, som under de senaste årtiondena börjat företa hemlighetsfulla besök även i de svenska barnkamrarna, enligt vad bilderböcker och och kort intygar.
Det som i många länder, däribland Sverige, kom att innebära ett genombrott i stor skala för den nya seden var att man decennierna kring 1900 började skicka kort med välgångsönskningar till vänner och bekanta vid de stora helgerna. De tidigaste påskkorten i Sverige var inspirerade av de tyska korten och föreställde ofta påskharar
En lite udda detalj är att, när man söker på ”påskhare” i de digitala arkiven, är det en hel del av sökträffarna kopplade till olika recept på hur man tillagar ”påskhare”.
Högtider och traditioner 