Kort svar: Grönlands nationaldag infaller 21 juni – i samband med sommarsolståndet.
De flesta länder i världen har en nationaldag – det är bara Storbritannien och Danmark som saknar en. Dock har Grönland – ett område som kontrolleras av Danmark, men som har ett stort mått av självstyre – en egen nationaldag.
Grönland har varit en del av Danmark sedan 1953 men fick hjemmestyre (en hög grad av självstyre och autonomi) 1979. Sedan år 1983 har man också firat en egen nationaldag – till skillnad från moderlandet Danmark som saknar en sådan.
Den grönländska nationaldagen heter ”Ullortuneq” som betyder ”den längsta dagen” och infaller sålunda den 21 juni i samband med sommarsolståndet. Att man valde just 21 juni – den ljusaste natten – kan troligen förklaras med att Grönland är ett område som ligger oerhört långt norrut och därmed har mörkt stora delar av året. Därför är den ljusa delen av året särskilt värd att fira.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-06-21).
[It] certainly is ironic that the British empire that is indirectly responsible for so many of the world’s independence days has no real national day of its own.
Vad Fisher menar är att många av de länder som tidigare var brittiska kolonier har sina respektive nationaldagar på den dag då de blev självständiga från det brittiska imperiet (ex. Indien – 15 augusti, Kenya – 12 december och USA – 4 juli).
Att Storbritannien inte har någon egen nationaldag kan bero på att landets historiska utveckling inte har några självklara händelser (ex. självständighet eller politiska revolutioner) som kan fungera som nationaldag. Vidare sammanfaller den period då nationalismen växer med den period då det brittiska imperiet faller samman. Landets interna slitningar med ex. skotsk och nordirländsk nationalism kan ytterligare vara en förklaring.
Af 1913 års årgång inhämtas, att det numera är endast Bajern, Hamburg, Lippe, Lybeck, Mecklenburg-Strelitz, konungariket Sachsen, Andorra och Sverige, som sakna nationaldag af ett eller annat slag.
Sedan 1913 har både Sverige (6 juni) och Andorra (8 september) fått officiella nationaldagar, likt så gott som alla övriga länder i världen. Två länder saknar dock fortfarande nationaldag – Storbritannien och Danmark.
I en artikel om nationaldagar i Washington Post skriver Max Fisher
[It] certainly is ironic that the British empire that is indirectly responsible for so many of the world’s independence days has no real national day of its own.
Vad Fisher menar är att många av de länder som tidigare var brittiska kolonier har sina respektive nationaldagar på den dag då de blev självständiga från det brittiska imperiet (ex. Indien – 15 augusti, Kenya – 12 december och USA – 4 juli),
Att Storbritannien inte har någon egen nationaldag kan bero på att landets historiska utveckling inte har några självklara händelser (ex. självständighet eller politiska revolutioner) som kan fungera som nationaldag. Vidare sammanfaller den period då nationalismen växer med den period då det brittiska imperiet faller samman. Landets interna slitningar med ex. skotsk och nordirländsk nationalism kan ytterligare vara en förklaring.
Kort svar: Att 17 maj är nationaldag i Norge beror på att kung Kristian VIII skrev under grundlagen detta datum 1814 vilket inledde en kort period av självständighet (innan unionen med Sverige i augusti).
Till skillnad från Sveriges nationaldag (6 juni) firas den norska nationaldagen – 17 maj – i stor utsträckning. Att norrmännen har valt den 17 maj som nationaldag har (på samma sätt som den danska och delvis den svenska) med grundlagen att göra.
Norge har under lång tid historiskt varit i union med något av grannländerna (främst Danmark). Från slutet av 1300-talet ingick Norge i Kalmarunionen med Sverige och Danmark och från år 1536 i realunion bara med Danmark.
Det var inte förrän i maj 1814 som Norge blev självständigt. Den 17 maj 1814 undertecknade den danske prinsen Christian Frederik den grundlag som antagits av riksförsamlingen på Eidsvoll och blev därmed kung Kristian VIII av Norge. I maj inleddes därmed en kort period av självständighet som varade till augusti samma år då Norge tvingades in i en ny union (nu med Sverige). Den unionen varade till år 1905 då unionen bröts och Norge på nytt blev självständigt.
De första åren efter 1814 firades dagen inte i någons större utsträckning. Det var först vid tioårsjubileet 1824 som det blev några officiella festligheter i bl.a. Oslo och Trondheim. Och år 1836 firades dagen av norska Stortinget och 17 maj blev därmed officiell nationaldag i Norge.
Skrivet av Mattias Axelsson
Källor: Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf
Danmark fick den 5 juni 1849 sin första hyfsat demokratiska grundlag. Då gick Danmark från att ha varit ett kungligt envälde till att bli en konstitutionell monarki – dock var det bara 15 procent av befolkningen som hade rösträtt vid införandet av den första grundlagen.
Kort svar: Från 1893 och framåtfirades ”Svenska flaggans dag” den 6 juni på Skansen. Först 1982 blev 6 juni officiell nationaldag i Sverige och 2005 blev den också en röd dag.
Af 1913 års årgång inhämtas, att det numera är endast Bajern, Hamburg, Lippe, Lybeck, Mecklenburg-Strelitz, konungariket Sachsen, Andorra och Sverige, som sakna nationaldag af ett eller annat slag.
Det står också:
Åtskilliga folk (t. ex. nordamerikaner och brasilianer) fira flera ”nationaldagar”. Sverige saknar en nationaldag, men man har på senaste år som sådan föreslagit 6 juni
Sverige hade alltså ingen nationaldag i början av 1900-talet. Idén om att ett land ska ha en särskild nationaldag hänger samman med nationalismen som växte sig stark i Europa under senare delen av 1800-talet.
Även i Sverige fanns dessa idéer men det var ingen dag som kändes given och förslagen var många. Från vissa grupper kom förslag att midsommardagen skulle bli nationaldag dels pga dess historia men också för att det redan var en stor festdag vid regementena. Men som Bringéus skriver:
i och med att militären lämnades övningshedarna och flyttade till garnisonsstädernas nybyggda kaserner, förlorades midsommartraditionerna sin betydelse som stöd för en nationaldag.
Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens skapare, la dock fram 6 juni som förslag. Egentligen var det en slump som gjorde att man tog fasta på just detta datum. Skansen skulle nämligen ha en stor vårfest 1893. Dock ösregnade det när festen skulle ha sin början och hela evenemanget flyttade fram en dag och avslutades därmed 6 juni. Avslutningen blev då en ”stor nationalfest till firande av våra historiska minnen”. Bringeus skriver:
För att rädda situationen beslöt Hazelius förlänga evenemanget och annonserade om ”Vårfestens sista dag och på samma gång stor nationalfest till firande av våra historiska minnen i morgon tisdag den 6 juni (Gustafsdagen).” (s. 155)
Någon officiell nationaldag blev det dock inte på ett bra tag. Under första världskriget ökade flaggans betydelse som nationell symbol (vilket den för övrigt bara varit under ett par årtionden). Åhlén och Holm delade 1916 ut 8000 gratisflaggor till svenskarna. Samma år bildade grosshandlaren Nils Ljungren Bestyrelsen för svenska flaggans dag.
Högtider och traditioner 