Kort svar: Drömgröt var en mycket salt gröt som man skulle äta innan man gick och la sig för att drömma om vem ens tillkommande skulle bli. Traditionen förekom inte sällan kring midsommartid.
Midsommarhelgen är en tid som historiskt och i folkliga föreställningar inte sällan knutits till kärlek, erotik och giftermål. På natten skulle man kunna drömma om vem man i framtiden skulle gifta sig med. Olika traditioner förekom för att framkalla just dessa drömmar. Bruket med ”sju sorters blommor” är ju ett typiskt exempel på just detta.
Ett annat exempel är ”drömgröt”, en ”på visst sätt tillagad gröt som förtäres på aftonen för att framkalla drömmar som förutsäga framtiden, särsk. rörande vederbörandes tillkommande make”. För att göra gröten effektiv skulle den tillredas på mjöl, vatten och rikligt med salt. Törsten som uppstår i sömnen skulle sedan få personen att drömma om att någon kom och erbjöd vatten och denna person skulle man sedan gifta sig med.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-17
Kort svar: Ursprungligen betyder ”midsommar” mitt i sommaren, men det har kommit att beteckna tiden kring sommarsolståndet och mer specifikt helgen då midsommarafton och midsommardagen infaller.
Ordet midsommar finns belagt i skrift på svenska sedan slutet av 1200-talet i Västgötalagen. Troligen är ordet betydligt äldre än så då det finns i fornsvenska som ”miþsumar”, även om vi inte vet särskilt mycket om äldre tiders midsommar. SAOB från1944 förklarar ordet ”midsommar” så här:
egentligen tiden i mitten av sommaren; tiden omkring 24 juni (Johannes döparens dag), vilket datum i den i Sverige till 1753 gällande gamla stilen inföll senare än nu; numera företrädesvis om dagarna 23 och 24 juni eller enbart om 24 juni (midsommardagen)
Här kan det vara på sin plats att hålla isär två olika saker – dels ”mitten av sommaren” och dels tiden för sommarsolståndet. Sommaren är en årstid som infaller olika beroende på var i landet man befinner sig och beroende på vilken definition av sommaren som avses. Mitt i sommaren kan då infalla vid olika tidpunkter.
Själva midsommarhelgen infaller dock alltid i anknytning till sommarsolståndet – alltså då solen står som högst på himlen. Fram till 1953 var midsommardagen alltid 24 juni, men numera infaller den lördag mellan 20 och 26 juni. Och det är som beteckning för den helgen som midsommar nästan uteslutande används numera.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-17
Kort svar: Att det finns två Johannes döparens dag beror på att Svenska kyrkan sedan 2003 kallar söndagen efter midsommardagen för ”den helige Johannes döparens dag” samtidigt som 24 juni kallats för Johannes döparens dag sedan medeltiden.
Den kristna kyrkan har dock sedan mycket lång tid tillbaka förlagt firandet av Johannes döparen 24 juli eftersom hans dag ska infalla ett halvår innan Jesus födelse. Så själva midsommardagen har i Sverige historiskt infallit på just på Johannes döparens dag.
Inför den nya Evangelieboken som kom 2003 hade det i Svenska kyrkan börjat höjas röster om att flytta Johannes döparens dag och istället fokusera midsommardagen på skapelsetemat. Kyrkostyrelsen skrev inför kyrkomötet:
I vårt förslag ägnas därför midsommardagen helt åt skapelsen, medan Johannes döparens födelse blir tema på den nya ”söndagen efter midsommardagen eller den helige Johannes döparens dag”.
Sedan Evangelieboken 2003 lanserades kallas alltså söndagen efter midsommardagen för ”den helige Johannes döparens dag” i Svenska kyrkan och i många almanackor. Den 24 juni kallas fortfarande för Johannes döparens dag i almanackorna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-05-15
Att just 24 juni alltid var midsommardag före 1953 beror på att det var Johannes döparens födelsedag, på samma sätt som Jesus födelsedag blev juldagen 25 december.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-06-09
Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),
Kort svar: Att midsommarafton alltid skulle inträffa på en fredag beslutades av riksdagen 1952 och den första midsommarafton som berördes var midsommarafton 1953.
Eftersom kyrkan haft ett avgörande inflytande på kalenderns dagar är ”den riktiga midsommardagen” den 24 juli. Det var på det datumet man valde att lägga firandet av Johannes döparens födelse. Johannes döparen föddes enligt Bibeln sex månader före Jesus. Därför firas hans dag 24 juni (sex månader före 25 december). Att det är 24 juni och inte 25 beror på den romerska kalendern.
Under hundratals år var det 24 juni, oavsett veckodag, som var midsommardagen (en röd dag). På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis i Sverige nya behov av ledighet och helgdagar. Normalarbetsveckan var fram till sextiotalet att man arbetade även på lördagar (ofta halvdag). Dessutom fanns det ett överskott på lediga dagar under våren gentemot hösten.
Avsikten med reformen beskrevs i SvD 18 januari 1951:
Man avser med dessa ändringar att få en jämnare och lämpligare fördelning under året av helgdagarna samt minska den splittring av arbetsveckorna, som vissa av de fristående helgdagarna nu medför.
Fredagen den 19 juni 1953 inföll alltså midsommarafton för första gången på ett annat datum än 23 juni och midsommardagen dagen efter (lördag 20 juni) var första midsommardagen på ett annat datum än 24 juni.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-16
Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),
Den här skillnaden mellan mörker och ljus är särskilt tydlig i Sverige och övriga Norden eftersom det ligger så långt norrut. Vårt klimat möjliggör jordbruk på samma breddgrader som ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Av den anledningen har de högtider som knutits till vintersolståndet (jul) och till sommarsolståndet (midsommar) blivit särskilt viktiga i norra Europa.
På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis i Sverige nya behov av ledighet och helgdagar. Normalarbetsveckan var fram till sextiotalet att man arbetade även på lördagar (ofta halvdag). Dessutom fanns det ett överskott på lediga dagar under våren gentemot hösten.
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag
Som synes är inte midsommarafton (eller jul- och nyårsafton för den delen) röd dag, däremot midsommardagen. Midsommardagen (då alltid den 24 juni) var en bland många helgdagar som kom med kristendomen men då som Johannes döparens dag. Johannes döparen föddes enligt Bibeln sex månader före Jesus. Därför firas hans dag 24 juni (sex månader före 25 december).
Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.
Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.
I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.
Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:
Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen
Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)
Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Kort svar: Midsommarafton är den fredag som infaller under tiden den 19 – 25 juni och midsommardagen lördagen därefter. Alltså är midsommarafton 2025 den 20 juni och midsommardagen 2025 den 21 juni.
Att vi alls firar midsommar beror såklart på att sommarsolståndet infaller runt den 21 juni. Sommarsolståndet är den tidpunkt då solen står som högst på norra halvklotet och när det infaller varierar från år till år – dock är det alltid 20 eller 21 juni (svensk tid).
För att bättre passa in i arbetsveckan, bestämdes 1953 att midsommaraftonen alltid skulle firas på en fredag och helgen är nu rörlig mellan 20 och 26 juni.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-06-21, uppdaterat 2024-06-09)
Kort svar: Kalenderreformen 1953 innebar att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.
I ärkestiften hade man förutom söndagarna 63 lediga dagar, varav i genomsnitt 7 inträffade på söndagar. Därtill kom de lokala helgonens dagar. /../ Detta innebar att omkring 100 dagar var lediga per år
På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis nya behov av ledighet och helgdagar. Runt 1944 motionerade två folkpartistiska ledamöter om att en ny helgdag skulle införas på hösten och att den skulle läggas på en lördag. Lagutskottet föreslog utifrån detta en förutsättningslösa utredning.
Redan initialt fanns det förslag om att flytta jungfru Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag eller en måndag samt att flytta midsommardagen till en lördag. Orsaken var att det fanns ”önskemål om att arbetsveckorna måtte inte för mycket splittras”.
Under åren direkt efter andra världskriget fanns en rad olika förslag kring hur kalendern skulle reformeras. Ett av de mest konkreta är från 1947 då man föreslog att lördagen för mickelsmäss samt lördagen före allhelgonasöndagen skulle bli röda dagar. Så här skrev SvD:
Två nya dubbelhelger under den mörka årstiden, obligatorisk dubbelhelg vid midsommar och Marie bebådelsedags upphävande som självständig helgdag är huvudpunkterna i det slutgiltiga förslag som nu lagts fram av helgdagssakkunniga. Den ena hösthelgen kommer att infalla på lördagen före Mikaelisöndagen under perioden 28 september – 4 oktober. Den blir utan kyrklig anknytning men får en viss anknytning till gammal tradition.
Lördagen vid mickelsmäss blev dock aldrig en röd dag, däremot kom nya utredningar med nya förslag 1950. Då var alla helgons dag kvar som helgdag på lördagen, jungfru Marie bebådelsedag skulle flyttas till en söndag och midsommardagen flyttas till att alltid infalla på en lördag (20-26 juni).
Kalendern 1955 när alla helgons dag blivit röd dag
Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagar – jungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen.
En dubbelhelg skapades också i november i och med att lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november blev röd dag och kallades ”alla helgons dag”. Allhelgondagen låg kvar den 1 november. Därför finns det två dagar i samband med allhelgona – Allhelgonadagen (1 november, ingen röd dag) och alla helgons dag (lördagen mellan 31 oktober och 6 november, röd dag).
Genom denna kalenderreform som antogs 1952 och började gälla 1953 flyttades en helgdag från våren till hösten i och med att Jungfru Marie bebådelsedag togs bort och alla helgons dag lades till. Dessutom blev midsommaraftonsfirandet alltid på en fredag.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15, uppdaterad 2020-01-16)
Högtider och traditioner 