Genom beslutet i Nicaea blev det nu möjligt att räkna ut i förväg när påsken skulle inträffa. Men det var inte lätt att tolka tabellerna. Det fordrades kunskap om söndagsbokstav och gyllental med mera. Under nästan tusen år förde matematiken i västerlandet en tynande tillvaro. Det fanns egentligen bara ett enda matematiskt problem som behandlades och det var frågan om när påsken skulle infalla.
Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period av 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.
Påskdagen är den söndag som infaller närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars (inte vårdagjämningen). Och i år (2012) är det söndagen den 8 april.
Kort svar: Att långfredagen på engelska heter Good friday finns det ingen enhetlig förklaring till. En del menar att det kommer av en äldre betydelse av ordet good (holy) andra menar att det är God’s friday som åsyftas.
På engelska heter långfredagen ”Good friday” – ordagrant den den goda fredagen. En sådan direktöversättning sätter fingret på det märkliga med engelskans ord för långfredagen. Hur kan det vara en ”god fredag” när det handlar om Jesus lidande och död?
The origin of the term Good is not clear. Some say it is from ”God’s Friday” (Gottes Freitag); others maintain that it is from the German Gute Freitag, and not specially English.
Good Friday late 13c., from good in M.E. sense of ”holy,”
Det finns helt enkelt ingen konsensus kring ursprunget till ordet Good friday. En del menar alltså att ordet hänger samman med God och andra att ordet good förr betydde helig.
Ett argument emot den första förklaring skulle vara att Online Etymology Dictionary om ordet God skriver:
Årets påskfirande (2011) har vi gått och väntat på länge. Inte förrän i slutet på april närmar sig påskhelgen med fyra dagars (från långfredagen till och med annandag påsk) sammanhållen ledighet. Påskaftonen 2011 är så sent som 23 april, vilket nästan är så sent som det alls kan vara.
Till skillnad från t.ex. juldagen (25 december), valborgsmässoafton (30 april) eller nationaldagen (6 juni) infaller påskdagen på olika datum varje år. Att påsken kan infalla vilken söndag som helst mellan 22 mars och 25 april beror på att påskdagens datum bestäms av påskfullmånen. Påskdagen infaller nämligen på den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen. Men vad är då påskfullmånen och varför ska den bestämma när påsken ska vara?
Påskfullmånen kallas den ur tabeller framräknade månen som kommer närmast efter 20 mars. Att det inte är den astronomiska fullmånen som används beror på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner. Hade den astronomiska fullmånen användas skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Tabellerna som används bygger på Metons cykel där månens faser återkommer vid samma datum med 19 års intervall. En fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. Gyllental.
Här följer en tabell över alla påskfullmånar mellan år 326 och år 4099.
Vet man sedan påskfullmånens datum (2010 är det 30 mars) vet man att påskdagen är den söndag som följer närmast därefter – 2010 den 4 april.
Jag fick på Högtiders facebooksida frågan när långfredagen senast inföll 22 april (vilket den gör i år – 2011). Svaret går ganska lätt att ta reda på genom att man då vet att samma år ska påskdagen infalla 24 april.
Astronomical Society of South Australia har en eminent hemsida där de listat alla datum för påskdagen mellan 1700 och 2299. Svaret på frågan när långfredagen senast inföll just 22 april är alltså 1859.
Däremot stämmer den inte alltid för svenska förhållanden. På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige året nämligen att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa). I Celsii almanacak för 1740 står följande i förordet:
1:mo Påskan celebreras på Söndagen som efter Astronomisk Uträkning infaller näst efter närmaste Full-Månen till Wårdagjämningen
Mellan 1712 och 1739 följde Sverige den julianska kalendern. Från 1740 hade man sin egen beräkning av påsken – men följde fortfarande den julianska kalendern.
Kort svar: Askonsdagen är den första dagen i påskfastan och infaller fyrtiosju dagar före påsk. Dymmelonsdagen är onsdagen i stilla veckan och infaller fyra dagar före påskdagen.
Allt som oftast förekommer det en begreppsförvirring kring två onsdagar som infaller veckorna före påsk – askonsdagen och dymmelonsdagen.
Vad är askonsdagen?
Den som kommer först i ordning är askonsdagen – fyrtiosex dagar före påsk. Askonsdagen är den första dagen i den kristna påskfastan och infaller således dagen efter fettisdagen (som i sin tur är sista dagen i fastlagen). Eftersom påsken är en rörlig högtid (påskdagen kan infalla från 22 mars till 25 april är således också askonsdagen rörlig. Som tidigast kan askonsdagen vara den 4 februari och som senast den 10 mars.
När dymmelonsdagen börjar går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Under katolsk tid, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton. Att hugga ved, baka bröd eller brygga öl sågs som mycket olämpligt och den som högg under de här dagarna högg bort växtligheten för det kommande året, hette det.
Dagarna från dymmelonsdagen till och med påskafton kallades för ”dymmeln”. Vidare skulle kyrkklockorna inte låta under dymmeln så därför virade man in klockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammarordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb).
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2011-03-16)
Kort svar: Påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen på eller efter 21 mars (inte vårdagjämningen). Att det är så beror på att tidiga kristna inte ville att den kristna påsken skulle sammanfalla med den judiska. Detta betyder att påskdagen som tidigast kan infalla 22 mars och som senast 25 april.
Vissa år kan påsken infall så tidigt att det är fullt med snö på påskdagen. Andra år är påskdagen långt in i april och våren är långt gången. Hur kommer det sig egentligen att påskens datum kan skilja sig så åt från år till år? För att får svar på frågan måste vi gå tillbaka till de allra första kristna församlingarna, århundradena direkt efter att Jesus korsfästes och eventuellt uppstod under den judiska påsken år 30 evt (eller strax däromkring).
Jesus var jude liksom hans lärjungar. Även de första kristna levde och verkade i en judisk kontext. Därför firade de allra första kristna församlingarna judiska högtider men gav dem en ny innebörd – så också med påsken. Så här skriver Martin P:n Nilsson:
De första kristna voro judar, som fortforo att fira den judiska påskem: den kristna är en fortsättning av denna, men då Kristus korsfärstes /../ och uppstod /../ blev den kristna påskens religiösa innehåll ett helt annat.
Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar även om söndagen var den absolut vanligaste. I öst firade man samma dag som judarna, men inte i västkyrkorna. Lars Nystedt skriver:
De västliga kyrkorna däremot firade påsken enligt de synoptiska evangelierna, alltid på en söndag och efter fullmånen i vårmånaden. Dessutom fanns en regel att den inte fick firas samtidigt med judarnas pasach. Sammanföll de fick påsken skjutas på en vecka.
Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar. Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag, men det fanns fortfarande olika sätt att räkna ut vilket datum denna söndag skulle vara.
Först på 500-talet när munken Dionysos Exiguus räknade ut Jesus födelseår och därmed lade grunden för den moderna tideräkningen fick den kristna kyrkan klara regler för hur påskens datum skulle placeras i almanackan.
Grundregeln är att påskdagen är den söndag som följer närmast efter den ecklesiastiskafullmånen på eller efter efter den 21 mars. Om det är fullmåne den 21 mars och detta är en lördag kommer alltså påskdagen vara 22 mars, vilket är det tidigaste datum som påskdagen kan infalla på. Om det däremot är fullmåne den 20 mars kommer nästa fullmåne (den första efter 20 mars) inte att vara förrän den 18 april. Om 21 mars då är en söndag kommer påskdagen inte att vara förrän 25 april, vilket är det senaste datum som påskdagen kan infalla på. Påskdagen är alltså en söndag mellan 22 mars och 25 april.
Lägg dock här märke till att det vare sig handlar om den astronomiska fullmånen eller om den astronomiska vårdagjämningen. Som Lars Olof Lodén skriver:
Sålunda är det inte korrekt att som många definiera påskdagen som ”första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”.
Att det inte är den astronomiska fullmånen eller vårdagjämningen som ligger till grund för påskregeln beror dels på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner och dels på att vårdagjämningen på samma sätt och av samma anledning kan infalla på olika dagar beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Hade man använt den astronomiska fullmånen och vårdagjämningen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period på 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.
Med 19 års intervall kommer alltså fullmånen att infalla på samma datum. Dock är det, som nämnts, inte den faktiska fullmånen som avses utan den som man räknar fram med hjälp av tabeller. Den fullmåne som infaller närmast efter den 20 mars kallas för påskfullmånen och påskdagen blir den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen.
Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1995 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2014 och 2033 (14 april).
När du vet vilket datum påskfullmånen infaller ett visst är påskdagen alltså den söndag som kommer närmast därefter. Vi kan använd påskdagen 2008 som exempel. Påskfullmånen 2008 infaller den 22 mars – som 2008 en lördag. Närmaste söndag är 23 mars – alltså blir påskdagen 2008 den 23 mars.
Så länge som vi använde den julianska kalendern (vilket de flesta ortodoxa kyrkor fortfarande gör) följde påskdatumen en cykel på 532 år. Påskdagen år 1000 inträffade alltså på samma datum som påskdagen år 1532. Med införandet av den gregorianska kalendern och dess ändrade regler för skottår blev cykeln istället 5 700 000 år – vilket gör upprepandet av påskdatumen till en teoretisk historia.
Om man inte vill använda tabeller kan man göra som den tyske matematikern Carl Friedrich Gauss och konstruera en formel:
Man dividerar årtalet med 19, 4 och 7 samt kallar de efter divisionen erhållna resterna i ordning a, b, c; vidare dividerar nian 19 a + m (der m är ett tal, hvars betydelse här nedan förklaras) med 30 och kallar den här erhållna resten d. Slutligen dividerar man 2b+4c+6d+n (der n är ett tal af samma slag som m) med 7 och kallar resten e.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-16)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén
Till skillnad från t.ex. juldagen (25 december), valborgsmässoafton (30 april) eller nationaldagen (6 juni) infaller påskdagen på olika datum varje år. Att påsken kan infalla vilken söndag som helst mellan 22 mars och 25 april beror på att påskdagens datum bestäms av påskfullmånen. Påskdagen infaller nämligen på den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen. Men vad är då påskfullmånen och varför ska den bestämma när påsken ska vara?
Påskfullmånen kallas den ur tabeller framräknade månen som kommer närmast efter 20 mars. Att det inte är den astronomiska fullmånen som används beror på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner. Hade den astronomiska fullmånen användas skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Tabellerna som används bygger på Metons cykel där månens faser återkommer vid samma datum med 19 års intervall. En fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. Gyllental.
Här följer en tabell över alla påskfullmånar mellan år 326 och år 4099.
Vet man sedan påskfullmånens datum (2010 är det 30 mars) vet man att påskdagen är den söndag som följer närmast därefter – 2010 den 4 april.
Kort svar: Långfredagen har fått sitt namn eftersom den enligt kristen tradition var den dag Jesus korsfästes. Fredagen var således en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset.
Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten (Mark 15:42)
Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. (Luk 23:54)
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten (Joh 19:31)
Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus (Matt 27:62)
Att det skulle ha varit på en fredag som Jesus korsfästes stämmer dock inte överens med två andra uppgifter från Bibeln. Nämligen 1) att Jesus låg skulle vara död i ”tre dagar och tre nätter” samt 2) att Jesus grav var tom ”i gryningen den första veckodagen”.
Skall Jesus varit död i tre dagar och tre nätter samt ha uppstått på en söndag är det svårt att få ihop det med att han korsfästes på en fredag. Olika teorier finns för att förklara denna motsägelse.
Att kalla fredagen i stilla veckan för långfredagen går tillbaka till 1200-talet. I Västgötalagen kallas dagen för ”langa freadagher”. Sammansättningen ”långfredag” finns däremot belagt i svenskan sedan åtminstone 1500-talet, ibland som långefredag eller långafredag. Att dagen kommit att kallas långfredag förklaras av Sven Bealter så här:
Hos oss kallas Christi lidandes dag Långfredag; eme dan den Fredagen varit lång och besvärlig för vår Frälsare, och Gudstiensten, tillika med Fastan, hölts då längre, än på andra dagar.
I många länder är långfredagen inget särskilt stor dag. Det har den dock varit i Sverige. Nils-Arvid Bringéus skriver:
Det kan mot bakgrund av det sentida långfredagsfirandet förefalla egendomligt att dagen i äldre tider knappast skilde sig från övriga vardagar,
Det var först i slutet av 1600-talet som dagen blev helgdag och därefter ökade dess betydelse successivt. Inge Löfström:
I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.
För den som vill göra det enkelt för sig är det bara att titta i en almanacka och där konstatera att påskdagen 2009 infaller söndagen 12 april. För den som vill räkna ut när påsken är då blir det svårare.
Att räkna ut när påsken infaller ett visst år är en mycket komplicerad uträkning. En vanlig (mentyvärrfelaktig) minnesregel är att ”påskdagen är den söndag som följer närmast efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”. De allra flesta år stämmer regeln, men eftersom regeln inte är korrekt är det vissa år som den inte stämmer.
Anledningen till att den kristna kyrkan valde just den här metoden att bestämma datumet för påsken grundar sig i en vilja att det judiska påskfirandet och det kristna inte skulle hamna på samma dag.
Kort svar: Den judiska påsken börjar på kvällen den 14 i månaden Nisan och håller på en vecka. Eftersom den judiska kalendern och den gregorianska inte stämmer överens flyttar sig den judiska påsken i förhållande till den kristna almanackan.
Missuppfattningen bygger förmodligen på att Jesus firade den pesach under den vecka som han (enligt kristen tradition) korsfästes, dog och uppstod runt år 33. Därefter firade de första kristna judisk pesach, men med ett nytt innehåll.
Pesach börjar den 15 i månaden Nisan och håller på till dag 22 – alltså i en vecka. Det judiska dygnet räknas från solnedgång till solnedgång och därför kan man säga att påsken börjar kvällen före det datum som motsvarar 15 Nisan.
Pesach börjar alltså på samma datum i samma månad varje år om man följer den judiska kalendern. Tidpunkten varierar dock i den gregorianska kalendern (den vanliga kalendern) eftersom den judiska kalendern är en lunisolarkalender som baseras både på både solens och månens omlopp och den gregorianska är en ren solkalender.
Den judiska kalenderns år består av 354 dagar (12 månader med 29 eller 30 dagar i varje månad). För att anpassa kalendern till det tropiska året stoppas en skottmånad in med viss regelbundenhet (sju skottmånader under en tidsperiod om nitton år). Varje ny månad börjar (och slutar) alltså med nymåne och den 15:e dagen är det alltså fullmåne. Därför börjar det judiska pesachfirandet alltid vid fullmåne.
Alltsedan kristna började fira påsk för snart tvåtusen år sedan har det varit diskussion vilket datum påsken ska firas. Olika kristna grupper firade påsk på olika tider.
Missuppfattningen bygger förmodligen på att 
Högtider och traditioner 