Kort svar: Semla kommer av latinets simila (det fina mjölet). Att semla slagit ut andra benämningar på bakverket beror troligtvis på att konditorierna på så vis kan sälja semlan under en längre period än bara fastlagen eller fettisdagen.
En semla är för de allra flesta idag en bulle med mandelmassa i och vispgrädde mellan bulle och lock som pudrats med florsocker och som äts vid fettisdagen. Andra ord för semlan är hetvägg, fastlagsbulle, fettisdagsbulle och tisdagsbulle.
Ordet ”semla” kommer från latinets ”simila” och tyskans ”semel”, som betyder fint vetemjöl. Det fina vetemjölet var det som användes när man bakade fastlagsbullarna som skulle ätas under fastlagsfirandet. Det fina vetemjölet var något som annars bara användes undantagsvis i det gamla bondesamhället.
Angående namnet så påpekar Nordiska Museet att ”från 1800-talets mitt är den vanligaste beteckningen på hetvägg fettisdagsbulle eller fastlagsbulle. I dag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor.”
Att ordet ”semla” konkurrerat ut de övriga orden förklarar Nils-Arvid Bringéus med konditoriernas ökade roll i tillverkningen av semlor. Undersökningar pekar tydligt på att under förra seklet första hälft sjönk andelen svenskar som bakade sina egna semlor drastiskt, samtidigt som konsumtionen av konditoribakade semlor ökade.
Eftersom den fanns en stor efterfrågan på semlor ville konditorierna så klart sälja mer och genom att istället för fettisdags- eller fastlagsbulle använda ordet semla frikopplades bakverket från själva fastlagen eller fettisdagen. Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringéus:
Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteteckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2009-02-16, uppdaterad 2023-02-03)
Källa: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Norstedts 1977.
Fettisdagen | Nordiska museet (läst 2023-02-03)
Högtider och traditioner 
Fast beteckningen ”smela” har väl aldrig helt slagit igenom? Han verkar lite snurrig den gode Bringéus…
Fast nu inser jag att jag säkert har missat den beteckningen pga att jag inte har något begeri i närheten som har pumpat ut termen…
Nog måste ju ”semla” också ha ett annat samband:
1. På finlandsvenska betyder ”semla” också närmast ett franskbröd, ”fralla” (enligt vad jag just läste i Internet).
2. I Slovenien. där jag bor, finns ”zemlja” (med ett litet v över z, uttalas som tonande sje-ljud), som just är närmast en ”fralla”. Liknande säkert på andra slaviska språk.
3. Enligt en annan källa skulle semlan ha ett orientaliskt ursprung, som ju kunde passa till att ”zemlja” finns bortåt Balkan till.
4. Hetvägg, semla med varm mjölk, kommer ju av tyskans ”heisse Wecke” och en ”Wecke” är en bulle med en skåra i, ofta som ett kors eller en trestjärna.
5. Just söta bullar med skåror i finns här och i Dalmatien under namnet ”pince” (uttalas ”pintse”). Av sådana kan jag göra semlor här, passar bra till det. Behöver bara fyllas med mandelmassa och grädde.
6. I Österrike (den österrikiska tyskan har ju en del ord av slaviskt ursprung) finns samma bulle, som där kallas ”Pinze”.
7. Zemlja är ung. likadan, men inte söt.
Så där finns olika samband i både namn och form. ”Similia” är nog inte hela sanningen…
Intressanta teorier, men jag har inte sett dem någon annanstans än i ditt inlägg. Skulle vara intressant om du kunde hänvisa till någon källa.
Till pkt. 1 och 3: Internetsidor, som Du säkert också hittar om Du ”googlar” under ”semla”.
Resten: Omgivningen jag lever i, alltså i Slovenien (sedan 13 år med min slovenska fru) och är mycket i bl.a. Österrike. ”Googla” också under ”pince”, ”pinze” och evt. ”zemlja”.
När det gäller ”zemlja” får man skilja mellan två skrivsätt, som jag nog inte kan återge här: med ett enkelt z: zemlja = jord, mark, land, och med ett litet v över z: zemlja = en sorts fralla. (Skall försöka skriva det senare här, så får vi se, om det går igenom rätt: žemlja.) Kanske hör ändå båda orden etymologiskt ihop. Bullen bakas ju av mjöl från säd som växer på bondens mark.
Bodde 30 år i Schweiz och där heter bullen ”Wegge” (alltså på schweizertyska). Undrar vad den heter på plattyska? S.k. pigord (se min kommentar till ”hetvägg”) har ju ofta ett plattyskt ursprung.
PS. Kommentar till ”hetvägg”, se här: https://hogtider.wordpress.com/2009/02/19/vad-ar-hetvagg/
Hej! Jag har haft en trevlig stund då jag läst alla Dina semmel- och hetväggsteorier!
Detta börjar bli en liten avhandling.
1. Det skulle inte förvåna mig, om ”žemlja” heter någonting liknande på ryska. I så fall kan den finlandssvenska betydelsen av ”semla” ha med Finlands grannland att göra och den vägen kanske ha kommit till Sverige?
2. ”Simila” – ”semla” är kanske vad jag vill kalla ”skrivbordsetymologi”. Någon funderar över ordet och kommer på: ”Simila, det låter bra! Så är det säkert, det tar vi!” Sedan sprider sig detta som ett dogma i språkvetenskapen, fastän sanningen kan vara ganska annorlunda, ovetande om andra och fr.a. folkliga sammanhang. För att vitsa litet, så har det i så fall mera med ”similis” att göra, likartat, i detta fall: likalydande – men utan djupare samband. Det bara låter ungefär likadant… Det som på tyska kallas Binsenwahrheit – hemmagjord sanning…
I (åtminstone nordöstra) Italien finns likartade bullar som kallas ”pincia” eller ”pinza”.
Jfr. ”pince”, ”Pinze” ovan.
På plattyska heter bullen helt enkelt „Weck“, se http://www.langenbach-info.de/Brauchtum/Lexikon_Q-Z/lexikon_q-z.html och pigordet ”hetvägg” heter ”Heetweck” eller lokalt också ”Hedeweek”, se http://www.deutsch-plattdeutsch.de/wergebnis.php
På plattyska heter bullen helt enkelt ”Weck” och pigordet ”hetvägg” heter ”Heetweck”.
Se också om ”Semmel” och ”zsemle” här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Bread_roll
(Kommentar 7 skulle egentligen också bort nu, när det har ordnats med kommentar 6, som först försvann, kom tillbaka, föresvann igen och nu tycks vara definitvt tillbaka.)
Då kan vi ju konstatera att även ungerskans zsemle kommer av latinets similia (fint mjöl). Således har zsemle och semla samma ursprung
http://en.wiktionary.org/wiki/zsemle
Och de slaviska språkens ”žemlja” också?
Jag är fortfarande inte helt övertygad om, att sambandet med ”similia” inte är litet av en ”skrivbordsetymologi”, som dock har blivit vida spridd och därför anses vara allenarådande…
Nu vet jag inte säkert, men jag skulle gissa att också slaviska ”žemlja” också kommer av latinets simlia.
Jag skulle vilja se en medeltida eller ännu äldre källa, som verifierar ett samband med ”similia”.
Det går tydligen att följa detta ännu längre tillbaka…
Ordet “simila” eller ”similia” och det motsvarande grekiska ”semidalis” tycks i sin tur gå tillbaka till arameiskans ”semida” och assyriskans ”samidu”. Kanske en väg går österom via Främre Orienten och Balkan och leder till bl..a. žemlja, och en annan väg via grekiska och latin?
Intressanta diskussioner här: http://www.wordorigins.org/index.php/forums/viewthread/1270/ (där man heller inte är helt övertygad om ”simila”) och http://www.balashon.com/2009/09/solet-and-semolina.html.
Jfr arabiskans ”samid”, se http://www.freeweb.hu/etymological/AEDweb.htm – det nog vara så, att det hela har ett sumeriskt ursprung.
Rättelse: ”det kan nog vara så” …
Ett kort och så långt sista inlägg:
I sannolikt fr.a. katolska länder äts just nu någonting som påminner om semlor.
De är bullar med en fyllning av sylt, vanligen aprikossylt.
I tysktalande länder kallas de ”Krapfen” och här i Slovenien ”Krofi”.
Den nyfikne må ”googla” under ”Krapfen”.
Pingback: Fet Tisdag
Pingback: Blodsockervänlig fastlagssöndag – Att vara etta