Kort svar: Dymmel är dels namnet på de sista dagarna i påskfastan (från dymmelonsdagen till och med påskafton). En dymmel är också en träkläpp eller en träplugg som man satte i kyrkklockan för att den inte skulle låta under dymmelveckan (den sista veckan före påsk)
När Dymmeln gick in (på middagen Dymelonsdag), iakttogo de gamla att sätta ärje-kroken i jorden och sätta stål eller egg-jern i sädes-skäppan, för att trollen inte skulle ha makt att stjäla bort sädessäden.
Vidare skulle kyrkklockorna inte låta under dymmeln så därför virade man in klockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornnordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.
I och med att skärtorsdagen var helgdag fram till kalenderreformen 1772 var dymmelonsdagen helgafton. Och det var då man förberedda sig för det som komma skulle. Eftersom häxorna reste till Blåkulla på natten mellan onsdagen och skärtorsdagen (eller så var det på skärtorsdagen, uppgifterna varierar) målade man kors på dörrar och hängde hjul på ladugården i syfte att hålla häxorna borta.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-16)
Källor: Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm
Unge, Ingemar, red (2001) Våra Högtider – traditionerna, maten och festerna vi minns Prisma Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Nej, påsk firades inte före kristendomen kom till Sverige.
Ordet ”påsk” kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”passera, gå förbi”. Påsken är den viktigaste kristna högtiden och firas till minne av Jesus uppståndelse på påskdagen. När kristendomen kom till Sverige under den tidiga medeltiden och etablerade sig den dominerande religionen följde också alla helgdagar, inklusive påsken, med. Det var alltså under den tidiga medeltiden som svenskar började fira påsk.
Men även om påsken definitivt är något som introduceras i Sverige i och med kristendomen så vet vi att brytningstider är förknippade med firande ännu längre tillbaka. Brytningstider är t.ex. när mörker vänder till ljus, när död blir till liv och så vidare. Ett typexempel är den dag då natt och dag är lika långa – vårdagjämningen. Då bryter ljuset fram och från och med då blir dagarna längre. Alltså är det mycket troligt att olika typer av fester hölls vid tiden för vårdagjämningen långt före kristendomen (som ju använt tidpunkten för att fira Marias bebådelse).
Det kristna påskfirandet är väldigt starkt knutet till det judiska pesachfirandet eftersom Jesus dog och uppstod just under den judiska påsken i Jerusalem. Att den judiska påsken ligger där den gör i almanackan har troligtvis också att göra med brytningstid. I det förisraeliska samhället firades förmodligen någon form av vårhögtid där den första skörden och de första lammen högtidlighölls.
När sedan judendomen började konstrueras som en sammanhållen religion valde man att fira Exodus då. Våren markerar hur naturen återföds efter vinterns död och på så sätt kunde man sammanlänka de förisraeliska firandet med hur den judiska nationen föds i och med befrielsen från slaveriet i Egypten.
På samma sätt kan vi vara ganska säkra på att vårfirande hölls även i Skandinavien. Vi vet att vårblot hölls någon gång i närheten av det som idag är påsk. Blotet syftade till att få goda skördar under det kommande året.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2007-04-23, uppdaterad 2022-06-02)
Kort svar: Påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars (inte vårdagjämningen). Eftersom den ecklesiastiska och astronomiska fullmånen infaller ungefär samtidigt blir det alltid fullmåne i närhet av påskdagen.
Vissa år kan påsken infall så tidigt att det är fullt med snö på påskdagen. Andra år är påskdagen långt in i april och våren är långt gången. Hur kommer det sig egentligen att påskens datum kan skilja sig så åt från år till år? För att får svar på frågan måste vi gå tillbaka till de allra första kristna församlingarna, århundradena direkt efter att Jesus korsfästes och eventuellt uppstod under den judiska påsken år 30 evt (eller strax däromkring).
Jesus var jude liksom hans lärjungar. Även de första kristna levde och verkade i en judisk kontext. Därför firade de allra första kristna församlingarna judiska högtider men gav dem en ny innebörd – så också med påsken. Så här skriver Martin P:n Nilsson:
De första kristna voro judar, som fortforo att fira den judiska påskem: den kristna är en fortsättning av denna, men då Kristus korsfärstes /../ och uppstod /../ blev den kristna påskens religiösa innehåll ett helt annat.
Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar. Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar.
Först på 500-talet när munken Dionysos Exiguus räknade ut Jesus födelseår och därmed lade grunden för den moderna tideräkningen fick den kristna kyrkan klara regler för hur påskens datum skulle placeras i almanackan. Grundregeln var att påskdagen var den söndag som följde närmaste efter den ecklesiastiska fullmånen närmast efter den 20 mars.
Lägg här märke till att det vare sig handlar om den astronomiska fullmånen eller om vårdagjämningen. Som Lars Olof Lodén skriver:
Sålunda är det inte korrekt att som många definiera påskdagen som ”första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”.
Att det inte är den astronomiska fullmånen eller vårdagjämningen som ligger till grund för påskregeln beror dels på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner och dels på att vårdagjämningen på samma sätt och av samma anledning kan infalla på olika dagar beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Hade man använt den astronomiska fullmånen och vårdagjämningen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period av 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.
Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1994 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2013 och 2032 (27 mars).
När du vet vilket datum påskfullmånen infaller ett visst är påskdagen alltså den söndag som kommer närmast därefter. Vi kan använd påskdagen 2008 som exempel. Påskfullmånen 2008 infaller den 22 mars – som 2008 en lördag. Närmaste söndag är 23 mars – alltså blir påskdagen 2008 den 23 mars.
Så länge som vi använde den julianska kalendern (vilket de flesta ortodoxa kyrkor fortfarande gör) följde påskdatumen en cykel på 532 år. Påskdagen år 1000 inträffade alltså på samma datum som påskdagen år 1532. Med införandet av den gregorianska kalendern och dess ändrade regler för skottår blev cykeln istället 5 700 000 år – vilket gör upprepandet av påskdatumen till en teoretisk historia.
Om man inte vill använda tabeller kan man göra som den tyske matematikern Gaus och konstruera en formel:
Man dividerar årtalet med 19, 4 och 7 samt kallar de efter divisionen erhållna resterna i ordning a, b, c; vidare dividerar nian 19 a + m (der m är ett tal, hvars betydelse här nedan förklaras) med 30 och kallar den här erhållna resten d. Slutligen dividerar man 2b+4c+6d+n (der n är ett tal af samma slag som m) med 7 och kallar resten e.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-13)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén samt Årets folkliga fester av Martin P:n Nilsson
Kort svar: Fastlagsbröd har i någon form ätits sedan åtminstone medeltiden. Dock såg den tidens fastlagsbröden helt annorlunda ut gentemot dagens konditoribakade semlor.
Ordet semla kommer från latinets simila som betyder ”det finaste mjölet” och var från början en beteckning på bullar bakade just på det fina mjölet.
Att äta semlor härrör från tiden före reformationen då Sverige fortfarande var katolskt och man skulle iaktta påskfastan. Att äta fastlagsbröd under fastlagen (och speciellt å fettisdagen) var alltså en sista chans att äta upp sig inför den fyrtio dagar långa fastan. På sina håll åt man då fastlagsbröden med betydligt mer matigare innehåll än vad vi äter idag. Fastlagsbröden var del av det som kallas ”den vita fastematen” som bestod av mjöl- och mjölkprodukter.
Den moderna semlan har nästan inget gemensamt med de äldsta kända fastlagsbröden. Under århundradena har de äldsta fastlagsbröden successivt förändrats (t.ex. introducerades mandelmassan på 1800-talet och vispgrädden i slutet av 1800-talet) för att bli den moderna semla vi idag äter kring fettisdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2007-02-20, , uppdaterad 2020-02-03)
Fastlagen är de dagar som kommer direkt före fastan. Ordet fastlag kommer av av danskan och lågtyskan Fastel-avent (Fasten-abend) och betyder ordagrant översatt ”aftonen före fastan”. Inför påskfastan är fastlagen tre dagar (fastlagssöndagen, bullamåndagen/blåmåndagen och fettisdag). Och det är på fettisdagen man äter semlor i Sverige.
Högtider och traditioner 