Det finns inte särskilts många undersökningar om hur utbrett bruket är bland olika grupper. Den enda undersökning som jag känner till är en som Sifo gjorde för Svenska kyrkan 2017. Då frågade man drygt fyratusen svenskar om de kommer att ”besöka en kyrkogård eller minnesplats i samband med Allhelgona i år?”.
Uppdelat på åldersgrupper kan man se en tydlig skillnad mellan yngre och äldre. Hos gruppen 18-29 år var det 33 procent som svarade ”ja” men i gruppen 65-79 år var det 66 procent som skulle gå till kyrkogård eller minnesplats.
Diagram
Bland de yngre fanns det en märkbara skillnad mellan män och kvinnor. I gruppen 18-29 år var det 27 procent av männen, men 40 procent av kvinnorna som svarade ”ja” på frågan. I gruppen 30-49 var siffrorna för ja-svar 36 procent (män) och 50 procent (kvinnor).
En jämförelse man kan göra är med halloweenfirande i Sverige där siffrorna är de motsatta – fler yngre än äldre firar halloween.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-07
Kort svar: De allra flesta tänder gravljus på den lördag som i almanackan kallas alla helgons dag (lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november). År 2025 är det lördag den 1 november.
Att hedra de döda genom att tända ljus på gravarna har lokalt funnits som en tradition knuten främst till julhelgen. Under första halvan av 1900-talet blir det dock alla helgons dag som tar över som gravsmyckningsdag. Det är också i anslutning till detta som alla helgonsdag på nytt, efter att den avskaffats 1772, återfår sin status som självständig helgdag.
Gravljus
Allhelgona är en av de äldsta kristna högtiderna vi har i Sverige och är känd sedan tidig medeltid. Ursprunget till det kyrkliga firandet av helgon i början av november finns förmodligen i en vilja hos den katolska kyrkan att göra om det folkliga firandet av döda vid vinterns början (1 november) till ett kyrkliga firande – på samma sätt som man gjort med Jesus födelsedag. Det är någonstans runt 800-talet som alla helgons dag blir en självständig helgdag i katolska kyrkan.
Från slutet av 1800-talet känner vi seden att tända ljus på gravar, men den var då knuten till julhelgen och till en början var det julgranar med brinnande ljus som tändes. Bringéus skriver:
I viss utsträckning förefaller detta bruk [med ljus i granar på gravarna] ha berett vägen för de egentliga gravljusen, som under 1950-talet blev vanligare än granar med ljus.
De tidigaste exemplen på att alla helgons dag förknippas med gravsmyckning och ljus på gravarna kan vi hitta under det tidiga 1900-talet. Det finns en hypotes om hur seden kom till Sverige. Martin Modéus skriver:
På många platser tänder man också ljus till minne av de döda, en sed som är drygt ett sekel gammal och som först lär ha förts till Sverige av italienska arbetare på Gustavbergs porslinsfabriker i Stockholm.
Att det skulle vara just italiensk porslinsarbetare ska nog tas med en stor nypa salt, men att seden på något sätt kommer från södra Europa är sannolikt. Under det fortsatta seklet blir seden att tända ljus och smycka gravarna vanligare och vanligare. På en direkt fråga från en läsare i november 1932 om vilken dag som är ”gravsmyckningsdag” så svarar man i SvD ”Alla helgons dag är gravsmyckningsdag”. Vidare skriver man i oktober 1940 att ”Bruket att tända ljus på gravarna har blivit allt mera allmänt i Sverige.”
Skrivet av Mattias Axelsson (2011-10-28, uppdaterat 2022-10-09)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Kort svar: Att uppmärksamma döden i början av november går lång tillbaka i historien, med seden att tända gravljus på döda släktingars gravar kom från Sydeuropa till Sverige under första hälften av 1900-talet. Just gravljusen hänger samman med att den är väldigt mörkt ute och därför passar det att tända ljus på gravarna.
Allhelgonadagen är en av de äldsta kyrkliga helgdagarna som vi känner till i Sverige. Den finns omnämnd redan vid slutet av 1100-talet i Vallentunakalendariet liksom också i äldre Västgötalagen från ungefär samma tidpunkt.
Seden att smycka gravar med bl.a. ljus går att belägga i Sverige från det tidiga 1900-talet. Tidigare hade det lokalt förekommit gravljus men då främst under julhelgen. Exakt hur seden hittade till Sverige är svårt att belägga, det finns författare som menar att det var italienska gästarbetare som introducerade den, men den växer sig starkare och starkare under förra seklet.
Att just allhelgonahelgen blev den helg som då man tänder gravljus är rätt naturligt. Det är ju enbart under den mörka delen av året som gravljus ger någon effekt och efter allhelgona i almanackan finns det inte många helgdagar som inte redan är upptagna av andra traditioner. Allhelgona firades nämligen inte i någon större utsträckning före mitten av 1900-talet så därför kan det tyckas naturligt att en ny sed knyts just till den dagen.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterat 2022-10-09)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Kort svar: Gravljus tänder man i Sverige oftast på alla helgons dags kväll (lördagen som infaller mellan sista oktober och 6 november). År 2025 är det lördag den 1 november.
Den ökade populariteten i att minnas sina döda vid allhelgonahelgen var en av anledningarna till att man 1953 återinförde alla helgons dag som helgdag. Allhelgonadagen förblev den 1 november, medan alla helgons dag infaller lördagen mellan sista oktober och 6 november. Och det är just denna lördagskväll som kyrkogårdarna lyser upp av gravljus.
Skrivet av Mattias Axelsson (2008-11-01, uppdaterad 2022-10-09)
Källor:
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Kort svar: Seden att tända ljus på gravar i anslutning till allhelgonahelgen i allmänhet och alla helgons dag i synnerhet kom till Sverige under början av 1900-talet, troligen med inspiration från katolska länder.
Allhelgonadagen finns benämnd som en helgdag i Sverige sedan 1198. Den överlevde flera helgdagsreduktioner under reformationen men togs slutligen bort 1772. Istället uppmärksammades dagen den första söndagen i november. I samband med helgdagsreformen 1953 blev alla helgons dag åter en självständig helgdag, men då på lördagen före.
Att alla helgons dag på nytt blev helgdag under förra seklet mitt hänger samman med ett ökat intresse för att uppmärksamma dagen med tändning av gravljus i början av 1900-talet. Så här skriver Mats Rehnberg:
Särskilt efter första världskriget kunde ett ökat intresse för allhelgonadagen märkas. Bl. a. sökte Blomsterfonden 1922 utnyttja detta nya intresse för sin insamlingsverksamhet
Annonserna för Blomsterfondens insamlingsverksamhet i samband med allhelgonasöndagen 1922 är flitig och det rapporteras att ”många bidrag, både större och mindre, inflöto i jämns ström till Blomsterfondens kontor”.
Annons SvD 1922-11-04
Det finns också uppgifter om att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund med början på 1910-talet, i syfte ”att öka intresset för blommor under en årstid då efterfrågan annars var mindre”, försökte påverka bl.a. Svenska kyrkan att ha just allhelgonahelgen som en gravsmyckningsdag.
Gravljus
Sedan att smycka döda släktingars gravar med ljus och blomster är i Sverige en tradition som lokalt förekommit tidigare, men då har den främst varit knuten till julhelgen. Martin P:n Nilsson skriver i sin klassiska bok Årets folkliga fester från 1913 att ”hos oss har den [alla själars dag] blivit förlagd till julnatten och vår gravsmyckningsdag är julafton”. Men Mats Rehnberg konstaterar att
Under tiden mellan de bägge världskrigen hade allhelgonadagen således på ett märkbart sätt fått en ny ställning i kyrkoåret, framför allt genom det intresse som både kyrkan och allmänheten visade på grund av dagens roll som minnesdag över de döda.
Dock vann seden inte ett omedelbart genomslag så 1927 kunde skribenten C.J. Engström i SvD konstatera:
Den är så mycket egendomligare som sydlänningar eljest i vissa fall hedra sina avlidna mer än vi göra, t.ex. genom att tända ljus på deras gravar på alla dödas dag
Men under det fortsatta 1900-talet växer seden att tända ljus och smycka gravarna mer och mer. På en direkt fråga från en läsare i november 1932 om vilken dag som är ”gravsmyckningsdag” så svarar man i SvD ”Alla helgons dag är gravsmyckningsdag”. Vidare skriver man i oktober 1940 att ”Bruket att tända ljus på gravarna har blivit allt mera allmänt i Sverige.”
Högtider och traditioner 