Etikettarkiv: 24 februari

Profilbild för Okänd

Varför är sverigefinnarnas dag 24 februari?

av

Kort svar: Att sverigefinnarnas dag uppmärksammas 24 februari beror på att det är folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag.

Sverigefinnar är en av de fem nationella minoriteter i Sverige – de övriga är samer, tornedalingar, judar och romer. Sverigefinnar är finnar (alltså människor som har finska som förstaspråk och identifierar sig med den finska kulturen) som är bosatta i Sverige. Genom århundraden har migrationen från Finland till Sverige varit riklig, oftast som ett resultat av bättre tillgång på arbetstillfällen i Sverige.

Numera är sverigefinnar en erkänd nationell minoritet, med egen flagga och egen dag – 24 februari. Att man 2011 valde just detta datum beror på att folklivsforskaren Carl Axel Gottlund föddes just 24 februari 1796.

Carl Axel Gottlund

Carl Axel Gottlund är en av de viktigaste personerna när det gäller insamling av material kring skogsfinnar under 1800-talet. Så här beskrivs han på Sverigefinländarnas Arkiv

[Han] var en finländsk folklivsforskare och kulturpolitiker som hade en brinnande passion för det finska språket och litteraturen. Hans forskning om skogsfinnar utgör en viktig källa till det vi vet om skogsfinnarnas historia idag. 

Valet av datum gjordes av Sverigefinländarnas delegation 2010 och första gången som dagen uppmärksammades var 24 februari 2011, men då både som ”sverigefinnarnas” och ”sverigefinländarnas” dag.

Annons DN 2011-02-15

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-02-01

Litteratur:

Vem var Carl Axel Gottlund? – Sverigefinländarnas Arkiv

Profilbild för Okänd

Vilken dag är sverigefinnarnas dag?

av

Kort svar: Sverigefinnarnas dag infaller 24 februari.

Sverigefinnar är en av Sverige fem nationella minoriteter, de övriga är samer, tornedalingar, judar och romer. Gruppen ”sverigefinnar” är finnar som har finska som förstaspråk och identifierar sig med den finska kulturen men som är bosatta i Sverige.

Begreppet ”finne” ska inte sammanblandas med finländare som syftar på alla som bor och/eller är medborgare i Finland. De flesta finnar är dock också finländare och de flesta finländare är finnar. Så här skriver Umeå kommun om gruppen sverigefinnar:

Man avgör själv om man räknar sig som sverigefinne. De flesta sverigefinnar är själva födda i Finland, eller har en förälder, mor- eller farförälder som är född i Finland. Det som förenar sverigefinnar är framför allt språket och kulturen.

Finländare och finnar har en lång historia i Sverige. Från medeltiden fram till freden i Fredrikshamn 1809 var Finland en integrerad del av det svenska riket och de var inget ovanligt att finnar flyttade inom riket för att arbeta i skogen eller i gruvorna. Flera platser dit finnar flyttade kallas fortfarande för finnskogar eller finnmarker.

Svedjebruk

Men de sverigefinnar som idag är bosatta i Sverige är huvudsakligen barn eller barnbarn till de hundratusentals finländare som kom till Sverige under efterkrigstiden. Under ”rekordåren” efter andra världskriget växte den svenska industrin explosionsartat och i fabrikerna var de brist på personal.

Samtidigt var Finland hårt drabbat av de tre krig som landet deltagit i (Finska vinterkriget, Fortsättningskriget och Lapplandskriget) under andra världskriget. Resultatet blev en stor våg av finska arbetskraftsmigration.

Numera är sverigefinnar en erkänd nationell minoritet, med egen flagga och egen dag. Sverigefinnarnas dag infaller den 24 februari. Valet av dag förklaras så här:

Att den 24 februari valts för att synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet beror på att det är folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag. Han levde mellan åren 1796 och 1875 och var finländsk folklorist och författare.

Sverigefinnarnas dag har uppmärksammats sedan 2011 och två år senare togs den 24 februari in Akademialmanackan.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-30

Litteratur:

Sverigefinnarnas historia

 Sverigefinnar har en lång historia – Umeå kommun

Profilbild för Okänd

Vem har namnsdag 24 februari?

av

Kort svar: Mattias och Mats har namnsdag 24 februari.

De flesta dagar i den svenska almanackan har ett eller två namn på sitt datum (trettondagen är den enda som har tre namn). Bruket att fira namnsdagar kommer av den katolska traditionen att fira helgon på deras dödsdag. Genom den svenska historien så har olika namn funnits på olika dagar beroende på hur populära namnen har varit.

En typ av namnsdagar kommer från Jesus apostlar. Apostladagarna var drygt tio till antal (eftersom Fillipos och Jakob var på samma dag) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. När Judas Iskariot, efter att ha förrått Jesus, hängde sig blev istället Mattias , genom lottens hjälp, upptagen i den inre kretsen av tolv lärjungar. 

Aposteln Mattias helgondag var, inom den katolska kyrkan, den 24 februari fram till 1969, då man flyttade dagen till 14 maj för att den inte skulle råka infalla under fastan.

När den kristna läran och därmed den kristna kalendern kom till Sverige i början av medeltiden fanns Mattiasdagen med. Redan i de äldsta kalendrarna, där helgondagar och apostladagar skrivits ner, är Mattias dag den 24 februari (förutom skottår då hans dag flyttades en dag framåt eftersom 24 februari dessa år var skottdag). Särskilt i södra Sverige har Mattiasdagen räknats som den första vårdagen.

Vid en förändring av namnsdagarna 1986 la man också till Mats och Matti den 24 februari. Mats fick fortsätta vara kvar, men Matti försvann redan 1983.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-02-24

Källa: af Klintberg, Bengt: Namnen i almanackan, Norstedts ordbok, Stockholm, 2001.

Profilbild för Okänd

Vilken dag är första vårdagen i Sverige?

av

Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.

Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av vår att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

blommor

”Peter Katt” – 22 februari

Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:

Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.

Mattias – 24 februari

Även  Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”.  Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

Gregorius – 13 mars (före 1882 12 mars)

Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren. Däremot har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).

Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Profilbild för Okänd

Vad är speciellt med Mattiasdagen 24 februari?

av

Kort svar: Mattias (24 februari) har sitt namn efter aposteln Mattias. Hans dag har i sydöstra Sverige ibland räknats som vårens första dag.

Under den katolska medeltiden i Sverige var närmare en tredjedel av årets dagar helgdagar. Förutom jul, påsk och pingst hade man gudstjänst på Mariadagar, helgondagar och alla apostladagarna.

Apostladagarna var drygt tio till antal (eftersom Fillipos och Jakob var på samma dag) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. När Judas Iskariot, efter att ha förrått Jesus, hängde sig blev istället Mattias , genom lottens hjälp, upptagen i den inre kretsen av tolv lärjungar. Det står i Apostlagärningarnas första kapitel:

Och man bad: ”Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda [Mattias och Josef Barsabbas) du har utvalt till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma.” Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.

Aposteln Mattias helgondag var den 24 februari fram till 1969, då den katolska kyrkan flyttade hans dag till 14 maj för att den inte skulle råka infalla under fastan.

När kristendomen kom till Sverige runt 1100-talet fanns Mattiasdagen den 24 februari med. Redan i de äldsta kalendrarna, där helgondagar och apostladagar skrivits ner, är Mattias dag den 24 februari (förutom skottår då hans dag flyttades en dag framåt eftersom 24 februari dessa år var skottdag).

Enligt en av många kalendariska minnesregler var Mattiasdagen den första vårdagen (i konkurrens med flera andra dagar). Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Bild av Francois van Heerden från Pixabay

I Blekingeposten den 1 mars 1878 skrev en krönikör:

Och hvad mera är: ”Mattis” behagade redan i söndags ”kasta den heta stenen i sjön” och det var väl den som förorsakade att Ran blef ”på röken”, men gubbe Bore tyckte det vara för bittida att släppa töm- marne ifrån sig, hvarföre han pustade ut några dustar genom näsborrarne och vips så bref det ”kalla omslag” af alltihop. Äfven några andra vårtecken hafva visat sig

Andra minnesregler på samma tema var:

Mattias med sitt långa skägg
lockar barnen utom vägg

Detta betydde att Mattiasdagen skulle medföra blidväder och att barnen därför skulle kunna leka utomhus.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-21)

Källor:

Blekingeposten den 1 mars 1878

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm: LT Förlag

Jacquier, J.E. (1911). St. Matthias. In The Catholic Encyclopedia. New York: Robert Appleton Company.