Vem har namnsdag 24 februari?

Kort svar: Mattias och Mats har namnsdag 24 februari.

De flesta dagar i den svenska almanackan har ett eller två namn på sitt datum (trettondagen är den enda som har tre namn). Bruket att fira namnsdagar kommer av den katolska traditionen att fira helgon på deras dödsdag. Genom den svenska historien så har olika namn funnits på olika dagar beroende på hur populära namnen har varit.

En typ av namnsdagar kommer från Jesus apostlar. Apostladagarna var drygt tio till antal (eftersom Fillipos och Jakob var på samma dag) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. När Judas Iskariot, efter att ha förrått Jesus, hängde sig blev istället Mattias , genom lottens hjälp, upptagen i den inre kretsen av tolv lärjungar. 

Aposteln Mattias helgondag var, inom den katolska kyrkan, den 24 februari fram till 1969, då man flyttade dagen till 14 maj för att den inte skulle råka infalla under fastan.

När den kristna läran och därmed den kristna kalendern kom till Sverige i början av medeltiden fanns Mattiasdagen med. Redan i de äldsta kalendrarna, där helgondagar och apostladagar skrivits ner, är Mattias dag den 24 februari (förutom skottår då hans dag flyttades en dag framåt eftersom 24 februari dessa år var skottdag). Särskilt i södra Sverige har Mattiasdagen räknats som den första vårdagen.

Vid en förändring av namnsdagarna 1986 la man också till Mats och Matti den 24 februari. Mats fick fortsätta vara kvar, men Matti försvann redan 1983.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-02-24

Källa: af Klintberg, Bengt: Namnen i almanackan, Norstedts ordbok, Stockholm, 2001.

En tanke på “Vem har namnsdag 24 februari?

  1. On Today’s Gospel
    1h sedan

    The people walking in darkness have seen a great light; on those living in the land of deep darkness a light has dawned. Isa 9:2 Yes, we know, with all our hearts that we have seen the light of the world in our midst! Our Lord and Saviour Jesus Christ! Even on our Lenten Journey to new life anew in Him, our hearts rejoice for we have tasted, and we have seen. So, leave everything behind, get up and we follow Him.

    Have our light not risen in the darkness through Him? Have our night become like the noonday. Isa 58:10 For Jesus died for our sins and we now we live as free children of God our Father so loved by Him!

    Shall we not then, children of light; shine on those living in darkness and in the shadow of death. To guide their feet into the path of peace? Luke 1:79 How can we not sit with sinners as Jesus did? Are we so afraid to be tainted? When we have the power from on high to minister to them! Where ever we go, we bring the presence of Christ Jesus with us.

    Sweet Jesus let Your wellspring of living water flow through me, like a well that never runs dry! Amen


    First reading
    Isaiah 58:9-14
    You will be like a spring whose waters never run dry

    The Lord says this:

    If you do away with the yoke,

    the clenched fist, the wicked word,

    if you give your bread to the hungry,

    and relief to the oppressed,

    your light will rise in the darkness,

    and your shadows become like noon.

    The Lord will always guide you,

    giving you relief in desert places.

    He will give strength to your bones

    and you shall be like a watered garden,

    like a spring of water

    whose waters never run dry.

    You will rebuild the ancient ruins,

    build up on the old foundations.

    You will be called ‘Breach-mender’,

    ‘Restorer of ruined houses.’

    If you refrain from trampling the sabbath,

    and doing business on the holy day,

    if you call the Sabbath ‘Delightful’,

    and the day sacred to the Lord ‘Honourable’,

    if you honour it by abstaining from travel,

    from doing business and from gossip,

    then shall you find your happiness in the Lord

    and I will lead you triumphant over the heights of the land.

    I will feed you on the heritage of Jacob your father.

    For the mouth of the Lord has spoken.


    Luke 5:27-32
    Jesus comes not to call the virtuous, but sinners to repentance

    Jesus noticed a tax collector, Levi by name, sitting by the customs house, and said to him, ‘Follow me.’ And leaving everything he got up and followed him.

    In his honour Levi held a great reception in his house, and with them at table was a large gathering of tax collectors and others. The Pharisees and their scribes complained to his disciples and said, ‘Why do you eat and drink with tax collectors and sinners?’ Jesus said to them in reply, ‘It is not those who are well who need the doctor, but the sick. I have not come to call the virtuous, but sinners to repentance.’

    , whose company he seemed to enjoy. It is striking to see how willingly they left their lucrative but degrading employment: here Levi; in another version of the story it is Matthew; and at Jericho the story is told of Zacchaeus. Either Jesus lost all claim to be God’s representative or the Pharisees had got their priorities wrong.

    So Jesus replies with two of those splendid, forceful contrasts which are so characteristic of his speech: not healthy but sick, not virtuous but sinners. In other words, it is not the details of the Law which matter, but the purpose of the Law: to bring men and women to God. Jesus positively welcomes sinners, so at the beginning of Lent there is no point in denying that we are sinners. We would fit nicely into the dirty, degraded company of Jesus. But let’s see if we can just hang on to Jesus for a bit. Pope Francis wants a dirty Church, too!

    just nu
    Dino Carbetta
    10 tim
    🌹 Friday after Ash Wednesday …
    🌹 “The Supreme Sacrifice remembered during Lent”… Ashes Signify: “When God drove our first parents from the Garden, he reminded Adam, “you are dust, and to dust, you shall return” (Gn 3:19). We hear these words each year on Ash Wednesday, when the priest places ashes on our foreheads, a reminder of our mortality and the seriousness of the Lenten pilgrimage we are about to begin. Throughout the Old, Testament ashes signify sorrow and repentance. Jeremiah commands Israel to mourn its impending doom when he says, “dress in on sackcloth, roll in ashes” (Jer 6:26). When Job emerges from his harrowing face-to-face encounter with God, he says, “I have spoken but did not understand.… Therefore I … repent in dust and ashes” (Jb 42:3-6). Jesus employs similar imagery when he criticizes his listeners’ hardness of heart: “Woe to you … if the mighty deeds done in your midst had been done in Tyre and Sidon, they would long ago have repented in sackcloth and ashes” (Mt 11:21). Ashes and dust amount to the same thing. Neither is particularly pleasant, and both remind us God used some pretty unattractive material when he created us. Lent reminds us how much Christ took on through the Incarnation and what he offered up to us on the cross.” Father Reginald Martin

    Sta večeras čitate ❣️
    Sv. Pater Pij
    14 tim ·
    Kdor ne meditira, je lahko podoben človeku, ki se nikoli ne pogleda v zrcalo in mu torej ni prav nič mar, da bi stopil pred ljudi urejen, mogoče je umazan, ne da bi to sploh vedel. Človek, ki meditira in usmerja svojo misel k Bogu, ki je zrcalo njegove duše, skuša spoznati svoje pomanjkljivosti, jih skuša popraviti, umirja svoje vzgibe in uravnava svojo vest (AdFP, 548).
    Angelo Travaini
    13 tim
    24 febbraio 2023 – San Sergio di Cesarea, Martire 🌿 Vangelo del giorno e commento di don Luigi Maria Epicoco
    Dal Vangelo secondo Matteo (9,14-15)
    In quel tempo, si avvicinarono a Gesù i discepoli di Giovanni e gli dissero: «Perché noi e i farisei digiuniamo molte volte, mentre i tuoi discepoli non digiunano?».
    E Gesù disse loro: «Possono forse gli invitati a nozze essere in lutto finché lo sposo è con loro? Ma verranno giorni quando lo sposo sarà loro tolto, e allora digiuneranno».
    Parola del Signore.
    Perché si digiuna? Sembra questa la domanda a cui tenta di rispondere il Vangelo di oggi. Ma in realtà sembra che Gesù corregga parzialmente questo interrogativo così da indicarci una chiave di lettura diversa: “Possono forse gli invitati a nozze essere in lutto mentre lo sposo è con loro? Verranno però i giorni quando lo sposo sarà loro tolto e allora digiuneranno”. Una simile risposta fa comprendere subito che la domanda vera è “per chi” non “perché”. Infatti il digiuno è in funzione di qualcuno e non semplicemente di una pratica astratta. Se così fosse significherebbe dare ad alcune pratiche religiose una sorta di attributo magico: “se faccio questa cosa allora succede questo”. “Per chi”, invece, ci ricorda che alcune cose vengono fatte affinchè una relazione di amore non smetta mai di esserlo. Infatti se chi amiamo è con noi abbiamo tutti i motivi per essere nella gioia, ma se chi non amiamo non è con noi allora è giusto che quella mancanza non venga soffocata in nessun modo, ma venga accolta come un modo attraverso cui si esprime l’amore. Infatti l’amore vero dà gioia e dolore allo stesso tempo. Chi vuole escludere il dolore automaticamente esclude la gioia. Il digiuno cristiano è un modo attraverso il quale noi ci ricordiamo di almeno tre cose importanti: la prima è “che non di solo pane vive l’uomo”, e cioè che nessuna cosa materiale può mai veramente soddisfare la fame di amore e di senso che ci portiamo nel cuore; la seconda cosa è che il Signore ci ha fatti abbastanza liberi da poter anche non essere succubi dei nostri bisogni, e ogni tanto dire di no a se stessi ci aiuta a fortificare la nostra libertà; la terza cosa riguarda proprio il rapporto con Gesù: digiunare, infatti, è un modo per essere solidali con la Sua passione che continua a rimanere viva nel dolore e nella passione di ogni uomo e ogni donna di questo tempo e in ogni parte del mondo.
    Buon cammino insieme 🙏❤️🌹
    24 februari 2023 – Sankt Sergio av Caesarea, Martyr 🌿 Dagens evangelium och kommentar av Don Luigi Maria Epicoco
    Ur Matteusevangeliet (9.14-15)
    Vid den tiden kom Johannes lärjungar till Jesus och sade till honom: ”Varför fastar vi och fariseerna många gånger, medan dina lärjungar inte fastar? ”
    Och Jesus sade till dem: ”Kan bröllopsgästerna sörja medan brudgummen är med dem? Men dagar kommer då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. ”
    Herrens ord.
    Varför fastar hon? Detta verkar vara frågan som dagens evangelium försöker besvara. Men i själva verket verkar det som om Jesus delvis rättar till detta förhör genom att peka på ett annat uttal: ”Kan bröllopsgäster sörja medan brudgummen är med dem? Men dagarna kommer då brudgummen tas ifrån dem och då kommer de att fasta”. Ett sådant svar klargör omedelbart att den verkliga frågan är ”för vem”, inte ”varför”. Faktum är att fasta är en funktion av någon och inte bara en abstrakt övning. I så fall skulle det innebära att ge några religiösa metoder någon form av magiskt attribut: ”Om jag gör det här, så händer det här. ”För vem”, å andra sidan, påminner oss om att vissa saker görs för att en kärleksrelation aldrig ska sluta existera. Faktum är att om den vi älskar är med oss har vi all anledning att vara lyckliga, men om den vi inte älskar inte är med oss, då är det bara rätt att frånvaron inte kvävs på något sätt, utan snarare välkomnas som ett sätt genom vilket vi uttrycka kärlek. Faktum är att sann kärlek ger glädje och smärta samtidigt. Vem vill utesluta smärta utesluter automatiskt glädje. Kristen fasta är ett sätt att påminna oss själva om minst tre viktiga saker: den första är ”att människan inte lever på bröd ensam”, och det vill säga att inget materiellt någonsin verkligen kan stilla hungern efter kärlek och mening som vi bär i våra hjärtan; det andra är att Herren har gjort oss fria nog att vi inte heller kan underkastas våra behov, och ibland hjälper det att stärka vår frihet att säga nej till oss själva; det tredje handlar bara om relationen med Jesus: att fasta är faktiskt ett sätt att stå i solidaritet med hans passion som fortsätter att förbli vid liv i smärtan och passionen hos varje man och kvinna i denna tid och i alla delar av världen.
    Haft en skön promenad tillsammans 🙏❤️🌹
    · ·
    Katolička udruga Vojske Bezgrešne
    Du Ša ·
    15 tim
    Udruga hodočasnika Alojzije Stepinac Vitez
    27 mars 2022
    Križni put sa bl. Alojzijem Stepincem
    “Moj život bit će jedan križni put.”
    1. Isusa osuđuju na smrt: “Narodni sud” je na montiranom procesu 11. listopada 1946. osudio nadbiskupa Alojzija Stepinca na 16 godina zatvora.
    2. Isus prima na se križ: 19. listopada 1946. Alojzije Stepinac doveden je u lepoglavsku kaznionicu.
    3. Isus pada prvi put pod križem: Prvih mjesec dana u zatvoru Stepinac je bio u potpunoj izolaciji od vanjskog svijeta i drugih zatvorenika.
    4. Isus susreće svoju svetu majku: Majka Barbara pohodila je dva puta svoga sina Alojzija u lepoglavskoj kaznionici.
    5. Šimun Cirenac pomaže Isusu nositi križ: Svećenici Stjepan Pavunić i Nikola Borić, kao zatvorenici, povremeno su smjeli praviti društvo Alojziju.
    6. Veronika pruža Isusu rubac: Gospođa Julijana Fidler pozdravila je po jednom stražaru zatvorenog Stepinca. Zbog toga joj je zaplijenjena imovina i završila je u zatvoru.
    7. Isus pada drugi put pod križem: Neuljudni stražari često su nadbiskupa ponižavali ismijavanjem, uvredama, uskraćivanjem posjeta i na druge načine.
    8. Isus tješi jeruzalemske žene: Žene Lepoglave pjevale bi putem kraj zatvora pobožne pjesme da ih nadbiskup u svojoj ćeliji može čuti.
    9. Isus pada treći put pod križem: Teško bolestan nadbiskup 5. prosinca 1951. premješten je na izdržavanje kazne u Krašić.
    10. Isusa svlače: Vlasti su raznim klevetama pokušale oduzeti povjerenje naroda u nadbiskupa Stepinca.
    11. Isusa pribijaju na križ: Bolest je Alojzija prikovala uz krevet, a sam je osjetio da mu kucaju posljednji sati te je zamolio sakramente umirućih.
    12. Isus umire na križu: Sa zapaljenom svijećom u ruci Alojzije je preminuo 10. veljače 1960. u Krašiću.
    13. Isusa skidaju s križa: Hrvatski sabor je 1992. donio deklaraciju o osudi političkog procesa i nepravedne presude kardinalu Alojziju Stepincu, a zagrebački Županijski sud u potpunosti ju je poništio 2016. godine.
    14. Isusa polažu u grob: Kardinal Alojzije Stepinac pokopan je 13. veljače 1960. iza glavnog oltara u zagrebačkoj katedrali.
    Gospodine, po zagovoru blaženoga Alojzija Stepinca, daj nam razumjeti otajstvo smrti i hrabro koračati putem križa koji nas vodi u zajedništvo s Tobom u vječni život. Amen.


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Du kommenterar med ditt Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s