Profilbild för Okänd

Hur firades valborgsmässoafton i Sverige förr i tiden?

Kort svar: Valborgsmässoafton började firas i Sverige under medeltiden och var en stor festdag med bl.a. eldar och tåg genom stiftsstäderna.

Helgonet Valborg, som har sin helgondag 1 maj, har aldrig varit någon särskilt viktigt person i den svenska festkalendern. Däremot var det länge en helgdagsafton eftersom 1 maj var en helgdag som apostladag för Filippos och Jakob och som sommarhalvårets första dag då ”byalaget valde ålderman och gemensamt tog man ansvar för räkenskaper, gjorde översyn av gärdsgårdar och inhägnader”. Som helgdagsafton blev 30 april en populär dag att festa loss på.

Valborgsmässoeldar

En tradition som numera starkt förknippas med valborgsmässoafton är eldarna. Dessa kom troligen till Sverige via tyska influenser för flera hundra år sedan. Det första belägget för valborgsmässoeldar är från Sko socken i Uppland 1711 men seden är förmodligen betydligt äldre än så. I den tyska traditionen trodde man att häxorna hade sin häxsabbat på just valborgsmässoafton och därför tände man eldar för att skrämma häxorna. Påskeldarna i västra Sverige har samma ursprung med tron på häxor och Blåkulla.

Majbrasa under valborgsfirande. Upphov: Örebro Kuriren. Bild tagen 1966

Att elda i skiftet april/maj hänger också ihop med att våren då traditionellt ansågs vara kommen i vissa delar av landet. Det var också då som bönderna släppte ut sin boskap och man var därför tvungna att skydda boskapen från vilddjur genom att tända eldar.

Från början var valborgsmässoeldarna en av många årseldar och dessutom ett lokalt fenomen i Uppland och de östra delarna av Sverige. Men under efterkrigstiden spred sig traditionen över landet där olika folkrörelseorganisationer samt offentliga institutioner arrangerade valborgsmässoeldar och fester.

Studentfirande och superi

Numera är har studentstäderna Uppsala och Lund en särskild roll i det offentliga valborgsmässofirandet. Där är 30 april årets stora festdag med studentaktiviteter och mycket fylla. Ursprunget till studentfirandet är ett medeltida firande i stiftsstäderna. Så här förklarar Nordiska museet

Parallellt med det folkliga firandet, fanns en medeltida tradition att djäknar – den tidens studenter – anordnade uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Den traditionen har sedan 1800-talets mitt omvandlats till studentstädernas festligheter som vi ser idag.

Med urbaniseringen på 1800-talet kom valborgsmässoafton i de växande storstäderna bli synonymt med ett grovt supande, särskilt bland arbetarna. Så här skriver Nordiska museet:

I dagstidningar från 1880-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-31

Litteratur:

Valborgsmässoafton | Lär dig mer om högtider | Nordiska museet

Profilbild för Okänd

Varför eldar man på valborgsmässoafton (30 april)?

Kort svar: Valborgsmässoafton var förr vinterns sista dag och därmed började sommarhalvåret, då man trodde att onda krafter var i rörelse. Därför tände man eldar för att skrämma ex. häxor. Dessutom var 1 maj dagen då djuren släpptes ut på bete och bönderna skyddade sin boskap från vilddjur genom att tända eldar.

Elden spelar en central roll i alla kultur eftersom den är nödvändig för kulturens överlevnad. Att tända eldar har setts som en religiös handling i många olika religioner, t.ex. i katolska kyrkans påsknattsfirande. I Sverige har det främst varit vid två tillfällen som eldar har tänts i större skala – påskafton och valborgsmässoafton, även om det också förekommit vid midsommar och på Kristi himmelsfärdsdagen.

Om man vill generalisera så kan man säga att påskeldar förekommer i Västergötland, Bohuslän, Halland, Dalsland och delar av Småland respektive Värmland. Valborgsmässoeldar däremot har historiskt främst förekommit i Uppland, Östergötland, Närke, Västmanland och delar av Småland och Västergötland.

Valborgsmässoeldarna har sitt ursprung just i Uppland. Carl von Linné skrev 1749 när han passerade gränsen mellan Uppland och Västmanland:

Eldar sågos på många ställen lysande långt ifrån vägen: ty lantmannen har för sed allt ifrån hedenhös att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken

Det första belägget för eldar på valborg är från Sko socken i Uppland 1711 även om seden förmodligen är betydligt äldre men då begränsad till Uppland. Det var först under 1800- och 1900-talet som seden spred sig till närliggande landskap.

Valborgseld

Förmodligen var det från Tyskland som seden importerades till Sverige. Där trodde man att häxorna hade sin häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man eldar för att skrämma häxorna.

Eldarna kan alltså ges ett religiöst motiv men frågan är om inte de praktiska förklaringarna är minst lika viktiga. Särskilt i Sverige då våren traditionellt ansågs vara kommen. Första maj var nämligen den dag som bönderna släppte ut sin boskap och de var därför tvungna att skydda dem från vilddjur. Genom att tända eldar och föra oväsen kunde man på så vis hålla boskapen fredad från vilddjur. Så här skriver Eskeröd:

Det omvittnas också ofta att man till valborgsmässoelden tog allt det torra riset från vinterns lövfoder. Då djuren släpptes ut och det inte blev mer ris, var det en praktisk åtgärd att elda upp det. /../ Med tanke på de magiska spekulationer, som ofta knyts till ingångsdagar för nya perioder av året, ligger det nära till hans att särskild skyddsmagi inför djuren betesgång kommit att tillämpas här.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-04-25)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Eskeröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Joy, Margaret (1982) Highdays and Holidays Faber & Faber