Kort svar:Påskafton 2025 infaller lördag 19 april och påskdagen 2025 infaller söndag 20 april.
Påsken är en rörlig högtid som infaller i förhållande till påskfullmånen. Påskfullmånen är inte någon riktig fullmåne som visar sig på himlen utan en genom tabeller framräknad fullmåne som används för att beräkna datumet för den kristna påsken. Utifrån dessa tabeller infaller påskdagen en söndag mellan 22 mars och 25 april.
Påskfullmånen 2025 infaller söndag 13 april och därmed blir påskdagen den därefter följande söndagen — alltså söndag 20 april. Utifrån påskdagens datum kan också övriga dagar i stilla veckan och påskveckan beräknas.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-01-07
Kort svar: Att påsken infaller sent vissa år beror på att påskens datum bestäms av när påskfullmånen är och när den är sen så blir också påsken sen.
Påsken är kristendomens viktigaste högtid och firas till minne av Jesus död och uppståndelse. När de kristna ledarna på 300-talet skulle bestämma datumet för påsken var det flera variabler som avgjorde hur datumet skulle beräknas (bl.a. närheten till judiska pesach).
Regeln för när påskdagen infaller blev att det är den första söndagen efter den ecklesiastiska fullmånen (inte den astronomiska) som är på eller efter den 21 mars (inte vårdagjämningen).
Den ecklesiastiska fullmånen är inte detsamma som dem ”astronomiska fullmånen”. Den ecklesiastiska fullmånen hänger samman med det som kallas Metons cykel.
Metons cykel (uppkallad efter en grekisk astronom) är en period om 19 år som innehåller 235 synodiska månader (alltså månmånader om 29,5 dygn).
På 19 år går det 6 939,60 dygn och på 235 synodiska månader går det 6 939,69 dygn. Detta betyder att när en metonsk cykel passerat kommer nymåne respektive fullmåne att börja infalla på samma datum igen. Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019 – även om den ecklesiastiska fullmånen kan skilja sig från den faktiska fullmånen med uppemot två dygn.
Kort svar: Påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen efter den kalendariska vårdagjämningen (som är bestämd till 21 mars).
Fullmånen har en central betydelse för påskens datum – dock är det inte (vilket blir tydligt t.ex. för påsken 2019) den astronomiska fullmånen utan en ur tabeller framräknad fullmåne.
En (dock felaktig) regel för påskens datum är att ”påskdagen är den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”. Regeln är fel på två sätt. För det första är det (som påpekats ovan) inte den astronomiska fullmånen som avses och för det andra så är det inte heller den astronomiska vårdagjämningen som avses.
Vårdagjämningen är egentligen en exakt tidpunkt som infaller när solen i sin skenbara bana över himlavalvet passerar himmelsekvatorn på väg från söder till norr. Den infaller därmed på vid olika klockslag beroende på i vilken tidszon du befinner dig – vårdagjämningen i London är t.ex. en timme tidigare än i Stockholm.
För påskens datum har det bestämts att det är en fixerad vårdagjämning (21 mars) som ska vara utgångspunkten. Så egentligen kan man säga att ”påskdagen infaller på den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen på eller efter vårdagjämningen den 21 mars”.
För att vara konkret kan vi använda påsken 2019 som exempel. Vårdagjämningen 2019 infaller 20 mars. Dagen därefter (21 mars) är det en astronomisk fullmånen, vilket innebär att påskdagen borde varit den 24 mars om vi utgått från de astronomiska observationerna. Dock är den ecklesiastiska fullmånen dagen innan (20 mars) och den kalendariska vårdagjämningen (21 mars) har då ännu inte infallit – således blir påskfullmånen 2019 inte förrän 18 april och påskdagen 2019 infaller 21 april.
I Sverige beräknades påsken från 1740 till 1844 astronomiskt istället för med hjälp av tabeller (som i den övriga kristna världen). Det faktum att Sverige fram till 1753 följde den julianska kalendern ledde bl.a. till att påskdagen vissa år inföll före den kyrkliga gränsen 22 mars. Det tidigaste som påsken inträffat i Sverige är året 1742 då påskdagen var så tidig som 14 mars.
DN:s förstasida på påskdagen 1943, senaste gången påsken var så sen som 25 april.
Det är alltså inte den astronomiska fullmånen som används vid beräknandet av påskens datum. Att det inte är den astronomiska fullmånen som ligger till grund för påskregeln beror på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner. Hade man använt den astronomiska fullmånen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig. Så var fallet i Sverige mellan 1740 och 1844.
På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige året därefter att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa). De praktiska följderna av detta beslut (som varade fram till 1844) och det faktum att Sverige följde den julianska kalendern var bl.a. att påskdagen vissa år inföll före den kyrkliga gränsen 22 mars.
Den fullmåne man använder är en med tabeller framräknat fullmåne som utgår ifrån Metons cykel. Metons cykel är en period på 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär).
Med 19 års intervall kommer alltså fullmånen att infalla på samma datum. Dock är det, som nämnts, inte den faktiska fullmånen som avses utan den som man räknar fram med hjälp av tabeller. Den fullmåne som infaller närmast efter den 20 mars kallas för påskfullmånen och påskdagen blir den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen.
Högtider och traditioner 