Kort svar: Det vanligaste datumet för påskdagen är söndag 19 april.
Grundregeln är att påskdagen är den söndag som följer närmast efter den ecklesiastiskafullmånen närmast efter den 20 mars. Om det är fullmåne den 21 mars och detta är en lördag kommer alltså påskdagen vara 22 mars, vilket är det tidigaste datum som påskdagen kan infalla på. Om det däremot är fullmåne den 20 mars kommer nästa fullmåne (den första efter 20 mars) inte att vara förrän den 18 april. Om 21 mars då är en söndag kommer påskdagen inte att vara förrän 25 april, vilket är det senaste datum som påskdagen kan infalla på. Påskdagen är alltså en söndag mellan 22 mars och 25 april.
Eftersom påskdagen kan infalla alla datum mellan 22 mars och 25 april kommer datumet för påskdagen att återkomma. Den cykel där påskdagens datum återkommer är inte mindre än 5.700.000 år, vilket gör det till en teoretisk företeelse.
Men i och med att vi kan räkna ut påskcykeln kan vi också se att vissa datum för påskdagen är mer frekvent förekommande än andra. Till exempel är det väldigt ovanligt att påsken är så tidig som 22 mars. Endast vid nio tillfällen har det inträffat mellan 1583 och år 3000.
Om man tittar på hela cykeln om 5 700 000 år så kommer det vanligaste datumet för påskdagen att vara 19 april. Vid 220 400 tillfällen kommer påskdagen att infalla detta datum – vilket är 3,867 procent.
Om man begränsar sig till de närmast föregående och de kommande seklerna (1583-3000) är det vanligaste datumet för påskdagen istället 16 april. Under nämnda period har påskdagen infallet vid 61 tillfällen den 16 april, senast påsken 2017.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-13)
Kort svar: Det senaste som påskdagen kan infalla är 25 april, vilket senast hände 1943 och nästa gång händer 2038.
Den kristna påskens datum har alltsedan de första kristna började fira den varit ett ämne för debatt. Numer är regeln att påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars (inte vårdagjämningen). Om det är fullmåne den 20 mars kommer nästa fullmåne (den första efter 20 mars) inte att vara förrän den 18 april. Om 21 mars då är en söndag kommer påskdagen inte att vara förrän 25 april, vilket är det senaste datum som påskdagen kan infalla på.
DN:s förstasida påskdagen 25 april 1943.
Att påsken infaller så sent som 25 april är mycket ovanligt, det inträffar i snitt en gång varje århundrade. Senaste gången var 1943 och nästa gång det inträffar är 2038.
Påskdagen 25 april – vilka år?
Här är en lista vid vilka år som påskdagen infaller så sent som 25 april mellan år 1700 och 2299.
DN:s förstasida på påskdagen 1943, senaste gången påsken var så sen som 25 april.
Det är alltså inte den astronomiska fullmånen som används vid beräknandet av påskens datum. Att det inte är den astronomiska fullmånen som ligger till grund för påskregeln beror på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner. Hade man använt den astronomiska fullmånen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig. Så var fallet i Sverige mellan 1740 och 1844.
På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige året därefter att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa). De praktiska följderna av detta beslut (som varade fram till 1844) och det faktum att Sverige följde den julianska kalendern var bl.a. att påskdagen vissa år inföll före den kyrkliga gränsen 22 mars.
Den fullmåne man använder är en med tabeller framräknat fullmåne som utgår ifrån Metons cykel. Metons cykel är en period på 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär).
Med 19 års intervall kommer alltså fullmånen att infalla på samma datum. Dock är det, som nämnts, inte den faktiska fullmånen som avses utan den som man räknar fram med hjälp av tabeller. Den fullmåne som infaller närmast efter den 20 mars kallas för påskfullmånen och påskdagen blir den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen.
Det går på flera sidor på nätet att läsa att år 1818 var senaste gången som påskdagen inföll så tidigt som 22 mars. Och detta är i princip sant, förutom för Sverige.
Sverige hade nämligen under delar av 1700- och 1800-talet ett helt eget sätt att räkna ut påsken. Från 1700 till 1711 gällde en alldeles speciell ”svensk kalender” som avvek från den julianska med en dag (pga skottdagen 1700). Från 1712 till 1753 gällde återigen den julianska.
Men efter förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man året därefter att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa), vilket gjorde att svensk påsk under vissa år inföll på helt andra datum än den övriga kristna världen, t.ex. inföll påskdagen 1742 redan den 14 mars.
År 1761 var påskdagen också den 22 mars och då sammanföll det svenska sättet att beräkna påsk med övriga världen. Så 1761 är senaste gången påskdagen infallit så tidigt som 22 mars i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-13)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén
Kort svar: Påskdagen i Sverige 1742 inföll (till skillnad från övriga kristna världen) redan den 14 mars.
Påsken är kristendomens viktigaste högtid i och med firandet av Jesus död och uppståndelse. Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar även om söndagen var den absolut vanligaste. I öst firade man samma dag som judarna, men inte i västkyrkorna. Lars Nystedt skriver:
De västliga kyrkorna däremot firade påsken enligt de synoptiska evangelierna, alltid på en söndag och efter fullmånen i vårmånaden. Dessutom fanns en regel att den inte fick firas samtidigt med judarnas pasach. Sammanföll de fick påsken skjutas på en vecka.
Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar. Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag, men det fanns fortfarande olika sätt att räkna ut vilket datum denna söndag skulle vara.
Vad gäller påskdagens datum tillkommer ytterligare en komplikation för svenskt vidkommande. På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige året därefter att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa). I Celsii almanacak för 1740 står följande i förordet:
1:mo Påskan celebreras på Söndagen som efter Astronomisk Uträkning infaller näst efter närmaste Full-Månen till Wårdagjämningen
De praktiska följderna av detta beslut (som varade fram till 1844) och det faktum att Sverige följde den julianska kalendern var bl.a. att påskdagen vissa år inföll före den kyrkliga gränsen 22 mars.
Det tidigaste som påsken inträffat i Sverige är året 1742 då påskdagen var så tidig som 14 mars.Nordisk familjebok skriver:
Så firades t. ex. påskdagen 1742 i Sverige redan d. 14 Mars (den gamla stilen var då ännu
gällande, och vårdagjämningen inträffade i verkligheten långt före den 21 Mars), under andra år åter kom den en vecka senare än i det öfriga Europa.
En notering från en begravningsbok nämnda år berättar:
2den dag Påsk begrofs Mats Matss ifrån Tranemåla, som blef drunknader i siöen, som är wid gården uti wången
Annandag påsk 1742 är alltså inte samma annandag påsk som man kan beräkna med hjälp av kyrkliga tabeller – utan den 15 mars.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-12)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén
Kort svar: Påskfullmånen är inte någon riktig fullmåne som visar sig på himlen utan en genom tabeller framräknad fullmåne som används för att beräkna datumet för den kristna påsken.
Jesus och hans lärjungar var judar liksom de första kristna församlingarna. Men ju mer kristendomen växte ju större blev behovet av att distansera sig från judendomen. Ett sätt var att se till att den kristna påsken och den judiska påsken inte skulle infalla på samma datum.
Den ecklesiastiska fullmånen är inte detsamma som dem ”astronomiska fullmånen”. Den ecklesiastiska fullmånen hänger samman med det som kallas Metons cykel. Metons cykel (uppkallad efter en grekisk astronom) är en period om 19 år som innehåller 235 synodiska månader (alltså månmånader om 29,5 dygn).
På 19 år går det 6 939,60 dygn och på 235 synodiska månader går det 6 939,69 dygn. Detta betyder att när en metonsk cykel passerat kommer nymåne respektive fullmåne att börja infalla på samma datum igen. Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019 – även om den ecklesiastiska fullmånen kan skilja sig från den faktiska fullmånen med uppemot två dygn.
Eftersom datumet beräknas med hjälp av Metons cykel kan man beräkna (i princip) hur långt fram som helst i tiden när påskfullmånen inträffar. Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1995 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2014 och 2033 (och sedan 2052, 2071, 2090 fram till år 2199 då datumet flyttas ett dygn framåt på grund av skottårsregler).
Påskfullmånen 1995 inföll den 14 april vilket var en fredag – detta innebär att påskdagen 1995 inföll närmast följande söndag (första söndagen efter påskfullmånen) – den 16 april. År 2014 var påskfullmånen samma datum (14 april) men då är det istället en måndag vilket gör att påskdagen 2014 inföll den 20 april.
Sverige skiljer dock ut sig historiskt eftersom man mellan åren 1740–1844 hade ett helt eget sätt att beräkna påsken. Normalt beräknas påsken utifrån nämnda påskfullmåne (som alltså bestäms via tabeller och en fixerad vårdagjämning) men i Sverige beräknades påsken astronomiskt mellan 1740 och 1844.
Kort svar: Påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen på eller efter 21 mars (inte vårdagjämningen). Att det är så beror på att tidiga kristna inte ville att den kristna påsken skulle sammanfalla med den judiska. Detta betyder att påskdagen som tidigast kan infalla 22 mars och som senast 25 april.
Vissa år kan påsken infall så tidigt att det är fullt med snö på påskdagen. Andra år är påskdagen långt in i april och våren är långt gången. Hur kommer det sig egentligen att påskens datum kan skilja sig så åt från år till år? För att får svar på frågan måste vi gå tillbaka till de allra första kristna församlingarna, århundradena direkt efter att Jesus korsfästes och eventuellt uppstod under den judiska påsken år 30 evt (eller strax däromkring).
Jesus var jude liksom hans lärjungar. Även de första kristna levde och verkade i en judisk kontext. Därför firade de allra första kristna församlingarna judiska högtider men gav dem en ny innebörd – så också med påsken. Så här skriver Martin P:n Nilsson:
De första kristna voro judar, som fortforo att fira den judiska påskem: den kristna är en fortsättning av denna, men då Kristus korsfärstes /../ och uppstod /../ blev den kristna påskens religiösa innehåll ett helt annat.
Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar även om söndagen var den absolut vanligaste. I öst firade man samma dag som judarna, men inte i västkyrkorna. Lars Nystedt skriver:
De västliga kyrkorna däremot firade påsken enligt de synoptiska evangelierna, alltid på en söndag och efter fullmånen i vårmånaden. Dessutom fanns en regel att den inte fick firas samtidigt med judarnas pasach. Sammanföll de fick påsken skjutas på en vecka.
Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar. Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag, men det fanns fortfarande olika sätt att räkna ut vilket datum denna söndag skulle vara.
Först på 500-talet när munken Dionysos Exiguus räknade ut Jesus födelseår och därmed lade grunden för den moderna tideräkningen fick den kristna kyrkan klara regler för hur påskens datum skulle placeras i almanackan.
Grundregeln är att påskdagen är den söndag som följer närmast efter den ecklesiastiskafullmånen på eller efter efter den 21 mars. Om det är fullmåne den 21 mars och detta är en lördag kommer alltså påskdagen vara 22 mars, vilket är det tidigaste datum som påskdagen kan infalla på. Om det däremot är fullmåne den 20 mars kommer nästa fullmåne (den första efter 20 mars) inte att vara förrän den 18 april. Om 21 mars då är en söndag kommer påskdagen inte att vara förrän 25 april, vilket är det senaste datum som påskdagen kan infalla på. Påskdagen är alltså en söndag mellan 22 mars och 25 april.
Lägg dock här märke till att det vare sig handlar om den astronomiska fullmånen eller om den astronomiska vårdagjämningen. Som Lars Olof Lodén skriver:
Sålunda är det inte korrekt att som många definiera påskdagen som ”första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”.
Att det inte är den astronomiska fullmånen eller vårdagjämningen som ligger till grund för påskregeln beror dels på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner och dels på att vårdagjämningen på samma sätt och av samma anledning kan infalla på olika dagar beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Hade man använt den astronomiska fullmånen och vårdagjämningen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period på 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.
Med 19 års intervall kommer alltså fullmånen att infalla på samma datum. Dock är det, som nämnts, inte den faktiska fullmånen som avses utan den som man räknar fram med hjälp av tabeller. Den fullmåne som infaller närmast efter den 20 mars kallas för påskfullmånen och påskdagen blir den söndag som kommer närmast efter påskfullmånen.
Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1995 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2014 och 2033 (14 april).
När du vet vilket datum påskfullmånen infaller ett visst är påskdagen alltså den söndag som kommer närmast därefter. Vi kan använd påskdagen 2008 som exempel. Påskfullmånen 2008 infaller den 22 mars – som 2008 en lördag. Närmaste söndag är 23 mars – alltså blir påskdagen 2008 den 23 mars.
Så länge som vi använde den julianska kalendern (vilket de flesta ortodoxa kyrkor fortfarande gör) följde påskdatumen en cykel på 532 år. Påskdagen år 1000 inträffade alltså på samma datum som påskdagen år 1532. Med införandet av den gregorianska kalendern och dess ändrade regler för skottår blev cykeln istället 5 700 000 år – vilket gör upprepandet av påskdatumen till en teoretisk historia.
Om man inte vill använda tabeller kan man göra som den tyske matematikern Carl Friedrich Gauss och konstruera en formel:
Man dividerar årtalet med 19, 4 och 7 samt kallar de efter divisionen erhållna resterna i ordning a, b, c; vidare dividerar nian 19 a + m (der m är ett tal, hvars betydelse här nedan förklaras) med 30 och kallar den här erhållna resten d. Slutligen dividerar man 2b+4c+6d+n (der n är ett tal af samma slag som m) med 7 och kallar resten e.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-16)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén
Kort svar: Påsken 2008 är nästan så tidig som den kan bli. Påskdagen 2008 infaller 23 mars.
Årets påsk (2008) är nästan rekordtidig. Hade det inte varit skottår i år hade påskdagen infallit så tidigt som den kan (22 mars), men istället infaller den en dag senare – 23 mars.
Att det alltid råder en viss osäkerhet kring när påsken är (vilket ju inte är fallet med jul) beror på att påsken är en rörlig högtid. Påskdagen är (för att förenkla saken något) alltid den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen och eftersom vårdagjämningen infaller torsdag 20 mars i år och fullmånen är dagen efter (på långfredagen) så blir påskdagen 2008 den 23 mars.
Det är dock inte helt sant eftersom påsken egentligen inte beror vare sig på vårdagjämningen eller den astronomiska fullmånen. På kyrkomötet i Nicaea 325 evt bestämdes att påskdagen skulle vara den söndag som inföll närmast efter den ecklesiastiska fullmånen närmast efter den vårdagjämningen. Eftersom vårdagjämningen kan infalla på olika datum beroende på bl.a. tidszon så fixerade man vårdagjämningen till den 20 mars oavsett när den faktiska vårdagjämningen är. Av samma anledning valde man att inte använda den astronomiska fullmånen utan den ecklesiastiska.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2008-03-13, uppdaterad 2018-02-13)
Kort svar: Påskdagen är den söndag som kommer närmast efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars (inte vårdagjämningen). Eftersom den ecklesiastiska och astronomiska fullmånen infaller ungefär samtidigt blir det alltid fullmåne i närhet av påskdagen.
Vissa år kan påsken infall så tidigt att det är fullt med snö på påskdagen. Andra år är påskdagen långt in i april och våren är långt gången. Hur kommer det sig egentligen att påskens datum kan skilja sig så åt från år till år? För att får svar på frågan måste vi gå tillbaka till de allra första kristna församlingarna, århundradena direkt efter att Jesus korsfästes och eventuellt uppstod under den judiska påsken år 30 evt (eller strax däromkring).
Jesus var jude liksom hans lärjungar. Även de första kristna levde och verkade i en judisk kontext. Därför firade de allra första kristna församlingarna judiska högtider men gav dem en ny innebörd – så också med påsken. Så här skriver Martin P:n Nilsson:
De första kristna voro judar, som fortforo att fira den judiska påskem: den kristna är en fortsättning av denna, men då Kristus korsfärstes /../ och uppstod /../ blev den kristna påskens religiösa innehåll ett helt annat.
Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påsken på olika datum och även på olika veckodagar. Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar.
Först på 500-talet när munken Dionysos Exiguus räknade ut Jesus födelseår och därmed lade grunden för den moderna tideräkningen fick den kristna kyrkan klara regler för hur påskens datum skulle placeras i almanackan. Grundregeln var att påskdagen var den söndag som följde närmaste efter den ecklesiastiska fullmånen närmast efter den 20 mars.
Lägg här märke till att det vare sig handlar om den astronomiska fullmånen eller om vårdagjämningen. Som Lars Olof Lodén skriver:
Sålunda är det inte korrekt att som många definiera påskdagen som ”första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen”.
Att det inte är den astronomiska fullmånen eller vårdagjämningen som ligger till grund för påskregeln beror dels på att fullmånen infaller vid en exakt tidpunkt och därmed på olika dagar i olika tidszoner och dels på att vårdagjämningen på samma sätt och av samma anledning kan infalla på olika dagar beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Hade man använt den astronomiska fullmånen och vårdagjämningen skulle alltså påskdagen vissa år hamnat på olika datum beroende på i vilken tidszon man befunnit sig.
Grunden för beräknandet av påskens datum är Metons cykel. Metons cykel är en period av 19 år som i sin tur delas upp i 235 synodiska månader (från nymåne till nymåne). Att cykeln är just 19 år beror på att månens faser efter 19 år återkommer på samma datum (ungefär). Är det fullmåne den 21 januari 2000 betyder alltså att det är fullmåne även den 21 januari 2019. Vilket nummer (1-19) ett visst år får räknas ut genom att man delar året med 19 och adderar resten med 1 – s.k. gyllental.
Nedanstående tabell visar vilket datum påskfullmånen infaller under tre givna 19-årsperioder. Påskfullmånen 1994 är alltså på samma datum som påskfullmånen 2013 och 2032 (27 mars).
När du vet vilket datum påskfullmånen infaller ett visst är påskdagen alltså den söndag som kommer närmast därefter. Vi kan använd påskdagen 2008 som exempel. Påskfullmånen 2008 infaller den 22 mars – som 2008 en lördag. Närmaste söndag är 23 mars – alltså blir påskdagen 2008 den 23 mars.
Så länge som vi använde den julianska kalendern (vilket de flesta ortodoxa kyrkor fortfarande gör) följde påskdatumen en cykel på 532 år. Påskdagen år 1000 inträffade alltså på samma datum som påskdagen år 1532. Med införandet av den gregorianska kalendern och dess ändrade regler för skottår blev cykeln istället 5 700 000 år – vilket gör upprepandet av påskdatumen till en teoretisk historia.
Om man inte vill använda tabeller kan man göra som den tyske matematikern Gaus och konstruera en formel:
Man dividerar årtalet med 19, 4 och 7 samt kallar de efter divisionen erhållna resterna i ordning a, b, c; vidare dividerar nian 19 a + m (der m är ett tal, hvars betydelse här nedan förklaras) med 30 och kallar den här erhållna resten d. Slutligen dividerar man 2b+4c+6d+n (der n är ett tal af samma slag som m) med 7 och kallar resten e.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-13)
Källor: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén samt Årets folkliga fester av Martin P:n Nilsson
DN:s förstasida påskdagen 25 april 1943.
Högtider och traditioner 