Kort svar: Simon och Judas den 28 oktober är en av flera apostladagar. I vissa delar av Sverige har Simon och Judas räknats som årets första vinterdag.
Under den katolska medeltiden i Sverige var närmare en tredjedel av årets dagar helgdagar. Förutom jul, påsk och pingst hade man gudstjänst på Mariadagar, helgondagar och alla apostladagarna.
Apostladagarna var drygt tio till antal och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. På två av dagarna (1 maj och 28 oktober) firas två apostlar och just den 28 oktober är det Simon och Judas Taddeus.
Simon (ofta kallade Seloten eller Kananaios för att skilja honom från Simon Petrus) och Judas Taddeus (i svenska översättningen kallad Taddaios) är två av de lärjungar som räknas upp i t.ex, Matt 10:2-4 och Mark 3-:16-18
Enligt legenden som reste både Simon och Judas österut för att sprida kristendomen och de båda dog martyrdöden i närheten av varandra under det första århundradet. I katolska kyrkan är deras helgondag den 28 oktober.
Kort svar: Jakobsdagen den 25 juli är minnesdag för aposteln Jakob. Hans dag räknas ofta som den sista dagen i fruntimmersveckan och användes förr för att spå väder.
När Sverige under medeltiden var katolskt fanns det betydligt fler helgdagar än vad det finns idag. Förutom jul, påsk och pingst hade man gudstjänst på Mariadagar, helgondagar och alla apostladagarna.
Apostladagarna var drygt tio till antal (det varierade något mellan olika stift) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. En av dessa lärjungar var Jakob (Sebadaios son) som var den förste lärjungen att dö martyrdöden. Hans dödsdag anses infalla den 25 juli och därmed är detta också hans helgdag.
Liksom många andra apostla- och helgondagar finns det minnesregler knutna till vädret för Jakobsdagen. Ofta har Jakobsdagen förknippats med regn. ”Jakob skakar på sleven” var ett uttryck från Medelpad som visar att 25 juli också var en dag att förknippa med just regnväder. Så här skriver Sigfrid Svensson (s. 110)
Även har denna dags väderlek ansetts vara ett förebud för den närmaste tiden, så att en varm Jakobsdag betyder en varm eftersommar och tvärtom.
Apostladagarna var drygt tio till antal (det varierade något mellan olika stift) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. De tolv lärjungarna omnämns på några ställen i Bibeln (bl.a Mark 3:16-19) och Petrus var tillsammans med sin bror Andreas den förste att kallas. Så här står det i Matteusevangeliet:
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”
Petrus i den tidiga kristna kyrkan en nyckelroll i många olika legender, den viktigaste är förmodligen den som gör honom till den förste biskopen i Rom och därmed den förste påven. Datumet för firandet av aposteln Petrus kom att hamna den 29 juni, en dag han delar med aposteln Paulus – i svensk tradition kallar man därför dagen för ”Per och Pål”.
Så här skriver Topelius (s. 88) om 29 juni:
Under katolsk tid var den (29 juni) en av kyrkans största festdagar, med både vaka och fasta. I synnerhet firades den i Strängnäs, och i den gamla Sörmlandslagen talades om tunga böter för den som då störde den allmänna friden och freden.
Petrus och Paulus dag kallades vardagligt för Persmäss, Persmässa eller Persmässodagen. Dagen var ett riktmärke för bl.a. slåttern. Så här skriver en författare på 1700-talet:
Landtmannen slår för tidigt sina Ängar, och Gräsväxten merendels Midsommaren och Pärmässan
Liksom kring andra märkesdagar fanns minnesregler kopplade till vädret. Topelius igen:
Bönderna var tacksamma för lagom med nederbörd kring den 29 juni och i Medelpad sa man ”att det är guld i botten på persmässoregnet” eller ”att det regnar silverslantar när det kommer.
Apostladagarna var drygt tio till antal (eftersom Fillipos och Jakob var på samma dag) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. När Judas Iskariot, efter att ha förrått Jesus, hängde sig blev istället Mattias , genom lottens hjälp, upptagen i den inre kretsen av tolv lärjungar. Det står i Apostlagärningarnas första kapitel:
Och man bad: ”Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda [Mattias och Josef Barsabbas) du har utvalt till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma.” Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.
Aposteln Mattias helgondag var den 24 februari fram till 1969, då den katolska kyrkan flyttade hans dag till 14 maj för att den inte skulle råka infalla under fastan.
När kristendomen kom till Sverige runt 1100-talet fanns Mattiasdagen den 24 februari med. Redan i de äldsta kalendrarna, där helgondagar och apostladagar skrivits ner, är Mattias dag den 24 februari (förutom skottår då hans dag flyttades en dag framåt eftersom 24 februari dessa år var skottdag).
Enligt en av många kalendariska minnesregler var Mattiasdagen den första vårdagen (i konkurrens med flera andra dagar). Sigfrid Svensson skriver (s. 94):
Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.
Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.
I Blekingeposten den 1 mars 1878 skrev en krönikör:
Och hvad mera är: ”Mattis” behagade redan i söndags ”kasta den heta stenen i sjön” och det var väl den som förorsakade att Ran blef ”på röken”, men gubbe Bore tyckte det vara för bittida att släppa töm- marne ifrån sig, hvarföre han pustade ut några dustar genom näsborrarne och vips så bref det ”kalla omslag” af alltihop. Äfven några andra vårtecken hafva visat sig
Andra minnesregler på samma tema var:
Mattias med sitt långa skägg
lockar barnen utom vägg
Detta betydde att Mattiasdagen skulle medföra blidväder och att barnen därför skulle kunna leka utomhus.
Kort svar: Apostladagarna är de minnesdagar som fanns (och delvis finns) i almanackan för kristendomens apostlar. Dessa dagar var delvis helgdagar i Sverige fram till 1772.
jemväl alla Apostladagar; dock så att at folcket, i städerna och på landet, må uppå Apostladagarna, drifva theras handel och vandel, samt annat lofligt arbete, sedan Gudstjensten är förättad.
Alla apostladagar var alltså helgdag i Sverige – eller egentlig ”halv helgdag” eftersom man skulle fortsätta sitt arbete efter gudstjänsten. Men vilka var då apostladagarna?
Vilka var (är) apostladagarna?
De kristna apostlarna är de som populärt kallas ”Jesus tolv lärjungar”. De omnämns i Bibeln (bl.a Mark 3:16-19) och alla (förutom Judas Iskariot) har fått en särskild dag att firas, även om några fått dela.
När Judas hängde sig blev istället Mattias ny apostel. Eftersom Fillipos och Jakob samt Simon och Judas Taddeus firades på samma dag blir det totalt tio apostladagar:
Förutom dessa tio dagar räknades ytterligare en handfull dagar till apostladagarna. I boken Helgdagsreduktionen skriver Göran Malmstedt att det i Uppsala firades tretton apostladagar i början av 1500-talet. Förutom de ovan nämnda var också Pauli omvändelse (25 januari) och Petri stol eller Peter Katt (22 februari) apostladagar i Uppsala och Barnabas (11 juni), Pauli hågkomst (30 juli) och Petri kedjor (1 augusti) var det i något eller några stift under senmedeltiden.
Apostladagarna hade en hög festgrad (de spelade alltså stor roll i det katolska feståret). Gullan Gerward skriver (s. 57):
Apostladagarna kallades kyrkliga fester till minne av apostlarna. Festgraden för alla apostladagar upphöjdes 1298 till duplex av påven Bonifacius VIII
De här dagarna var alltså fram till år 1772 helgdagar (eller halva helgdagar) i Sverige. Vad som också är intressant är att dagarna i folktraditionen kommit att förknippas med olika typer av minnesregler för jordbruket. Sigfrid Svensson menar att man kan dela upp minnesreglerna i tre grupper:
de som ger tidsbestämningar rörande arbetslivet, växt- och djurvärlden, de som spår väder och de som förutsäger, hur den kommande äringen skall bli
Vid den stora helgdagsreduktionen 1772 avskaffades helgdagsstatusen för alla apostladagarna. Ytterligare ett problem var att kalenderreformen 1753 – som tog bort elva dagar i den svenska kalendern – gjorde att märkesdagarna i vissa fall miste sin relevans genom att de flyttades elva dagar bakåt i kalendern.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-21, uppdaterad 2013-06-23)
Källa:
Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag
Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Högtider och traditioner 