I år (2008) är det dock så bra att Alla helgons dag infaller 1 november (alltså samma dag som Allhelgonadagen för övrigt) vilket gör att årets Halloween i Sverige otvetydigt bör firas på samma dag som sin motsvarighet i USA – alltså fredag 31 oktober.
Kanelbullens dag har funnits i Sverige sedan 1999. Det årets fyllde Hembakningsrådet 40 år och man ville fira jubileet på något roligt sätt.
Kaeth Gardestedt, projektansvarig för Hembakningsrådet, fick uppdraget att komma på en idé och hon lanserade Kanelbullens dag. Hon säger själv:
– Jag ville att Hembakningsrådet skulle lanseras över hela Sverige, och hur gör man det? Jo, med ett bakverk! Och vad är det svenskaste av alla bakverk? Jo, kanelbullen!
Det tidigaste belägget för ”kanelbullens dag” i tidningsarkiven är från 1999. Året efter lanseringen, 2000, skriver SvD om dagen:
SvD 2000-10-04
Om man jämför hur mycket utrymme ”kanelbullens dag” fått från år till år kan man se följande:
Eid al-Fitr inled den första dagen i den tionde månaden Shawal. Dock börjar många firandet av Eid al-Fitr redan kvällen innan. Vilken dag Eid al-Fitr är bestäms dock inte bara av kalendern utan också när fullmånen faktiskt blir synlig i olika delar av världen.
I år (2008) siktades fullmånen i Saudiarabien den 29 september. Och eftersom månaden Shawal inleds vid soluppgången dagen efter att fullmånen siktats så infaller den första dagen av Eid al-Fitr den 30 september 2008 (åtminstone i ex. Saudiarabien, Dubai och Sverige). I ex. USA siktades ingen fullmåne och där indles inte Eid al-Fitr förrän 1 oktober, liksom i Filippinerna
Kort svar: Att muslimska högtider (ex. Eid al-Fitr) infaller på olika datum från år till år beror på att en muslimsk månad följer månens faser medan månaderna i den gregorianska kalendern (som de facto används i de flesta länder i världen) inte hat någon koppling till månens faser.
Den gregorianska kalendern (som vi använt i Sverige sedan 1753) utgår från jordens rotation kring solen. Ett år är ett varv runt solen – alltså 365 dagar (inte riktigt, men det justeras med hjälp av skottdagar vart fjärde år). Det gregorianska året har tolv månader, vilka trots namnet (månad) är helt oberoende av månens rörelser.
Eftersom det muslimska året inte stämmer överens med jordens rotation kring solen förskjuts dagarna i förhållande till den gregorianska kalendern. Ett datum i den muslimska kalendern är alltså inte samma dag i den gregorianska kalendern år efter år. Samma datum återkommer ungefär vart trettiotredje år.
Ramadan torde vara den mest kända av de muslimska månaderna och är månad nummer nio. Under Ramadan infaller den för muslimer obligatoriska fastan. I och med att Ramadan är slut och månaden Shawal börjar inleds också firandet av Eid al-Fitr.
Dessutom kan datumet för en högtid (ex. Eid al-Fitr) firas olika dagar av olika muslimer. Anledningen är att en muslimsk månad (för många muslimer) börjar först när nymånen faktiskt är synlig för det mänskliga ögat. För andra muslimer kan det vara ”astronomiska beräkningar” som avgör datumet. Hur detta sker rent praktiskt varierar från land till land och mellan olika traditioner.
Skrivet av Mattias Axelsson
Källa: Hjärpe, Jan (2013) 99 frågor om islam : och något färre svar Leopard Förlag
Eid al-Fitr (kan även stavas Eid ul-fitr och Id al-Fitr) är den muslimska glädjefest som firas när månaden Ramadan är slut. Eid al-Fitr 2008 börjar enligt den gregorianska tideräkning 30 september (dock börjar firande vid solnedgången kvällen före, alltså 29 september).
Eid är det arabiska ordet för ”fest”, men kan även betyda ”återkommande”. Fitr är ungefär det arabiska ordet för ”fastebrytande”. Alltså betyder Eid al-Fitr ”fastebrytandets fest”.
Kort svar: Traditionellt har surströmmingspremiären i Sverige varit i slutet av augusti. Numera finns det dock inget i lag fastställt datum för surströmmingspremiären, men många tillverkare försöker hålla fast vi den tredje torsdagen i augusti som premiärdatum. År 2026 blir det torsdag 19 augusti.
Surströmming med mandelpotatis och smör är en klassisk svensk mattradition. Liksom med kräftor så är surströmmingspremiären fast rotad i augusti, även om det inte längre finns några exakta regler för när surströmming får börja säljas.
Surströmming
Redan på 1930-talet framfördes önskemål från fiskare längs med Norrlandskusten att reglera distributionen av surströmming så att försäljning inte skulle få påbörjas före slutet av augusti månad. Man hade bland fiskare och tillverkare försökt lösa problemet genom inofficiella överenskommelser, men då det varje år fanns de som sålde för tidigt så utfärdades 1934 en kungörelse att
surströmming må icke utlämnas från salteri eller beredningslokal före den 20 augusti det år, beredningen ägt rum
Att man genom en förordning reglerade surströmmingspremiären fick till följd att det hundratals lastbilar hetskörde från beredningslokalerna ut till butikerna med start vid midnatt på premiärnatten. Därför bestämde man från regeringshåll bara fyra år senare att försäljning av surströmming i butik inte fick starta före 25 augusti. Således skulle man ha fem dagar på sig att distribuera surströmmingen från beredningslokalerna till butik.
Annons ur Västerbottenskuriren 25 augusti 1944
Bara några veckor efter att andra världskriget tagit slut ändrade regeringen återigen, nu på lantbruksstyrelsens inrådan, datum för första försäljning. Från och med augusti 1945 var surströmmingspremiären förlag till 27 augusti.
Eftersom 27 augusti vissa år infaller på helgen vållade det vissa problem för butikerna. Således bestämde man 1961 att
försäljningsdag för surströmming i detaljhandeln skall vara den fjärde fredagen i augusti det år strömmingen beretts.
Det skulle dock bara dröja ytterligare tre år innan intresseföreningen för Norrlands salterier uppvaktade regeringen med förslaget om att ytterligare flytta premiärdatumet, nu till tredje fredagen i augusti.
Orsaken till det nya förslaget var att ett tidigare premiärdatum skulle passa bättre ihop med de tider på året då stugägare ännu inte lämnat sina sommarställen. Man menade att den ökade bebyggelsen i tätorterna gjort att familjer avstått från konsumtion av surströmming av hänsyn till sina grannar.
Därefter skulle det dröja till slutet av 1970-talet innan premiärdatumet ändrades igen – nu till ”tredje torsdagen i augusti”.
Sedan var surströmmingspremiären ohotad fram till och med Sveriges EU-inträde i slutet av seklet. Eftersom en av huvudpunkterna inom EU-samarbetet är att ta bort regler som försvårar handel så menade Livsmedelsverket att det inte längre fanns några livmedelshygieniska motiv att behålla den gamla lagen.
Utifrån den argumentationen bestämde Livsmedelsverket under hösten 1998 att slopa de gamla reglerna om ett lagstiftat premiärdatum. Dock försöker de allra flesta producenter hålla på datumet – tredje torsdagen i augusti – även om tidigare års inläggningar kan säljas före detta datum.
Kort svar: Förmodligen har det ätits kräftor i Sverige sedan medeltiden, fast då bara inom överklassen. Kräftans genombrott i de bred folklagren kom i slutet av 1800-talet.
I augusti månad konsumeras det stor mängder kräftor i Sverige och till det dricks öl och brännvin. Tidningarna är fyllda med smaktest och recept. Kräftskivan är tillsammans med midsommar förmodligen den svenskaste av traditioner. Men hur länge har vi ätit kräftor i Sverige egentligen?
Under forntiden åt man allt som gick att äta. Bodde man vid kräftvatten så åt man självfallet kräftor. Bodde man vid kusten åt man ostron.
Med kristnandet på 1100-talet började man anse att kräftan var ett orent djur. Men den gjorde lite av en comeback som maträtt i Sverige någon gång under senmedeltiden. Så här skriver Nordiska Muséet:
Liksom många andra festseder togs det upp av de högre stånden. Första gången kräftor nämns i svensk gastronomi är dock i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpingshus daterat 1562, där kungen befaller att man ska skaffa fram så många kräftor som möjligt inför hans syster Annas bröllop.
Dock fanns skepsisen mot kräftor hos vanligt folk kvar ända in på 1700-talet. Kräftor ansågs vara ”osund föda” och Carl von Linné avrådde folk från att äta dessa ”insekter”.
Det var främst i de högre klasserna som kräftorna förekom i matlagningen och då oftast som ingrediens i olika rätter – t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. Och om de åts hela så kokades de i vin, vatten, salt och vinäger och åts varma. Så här skriver Swahn om synen på kräftor:
Kräftor, liksom svamp, räknades ”för herrskap”, inte för vanligt folk. Motviljan späddes på av Bibelns gammaltestamentliga förbud att äta ”djur som många fötter hava”. Men värre var att kräftorna sågs som asätare som livnärde sig på drunknades lik.
Det riktiga uppsvinget för kräftan kom i och med rationaliseringen inom jordbruket /…/ vilket ledde till att en hel del människor plötsligt stod utan gård och arbete. Några av dem började fiska på heltid. En bra marknad fanns i de växande städernas befolkningar.
Kräftfisket ökade markant under senare hälften av 1800-talet till följd av den ökade efterfrågan. Detta ledde i sin tur till stor oro från myndigheternas sida att kräftorna skulle försvinna p.g.a. det ökade fisket. Därför infördes successivt regleringar av när kräftfisket fick starta – i början av augusti var den tid på året som gällde.
Så egentligen är det bara i dryga hundra år som kräftor ätits i någon större utsträckning i Sverige. Och att det är just i början av augusti som de äts beror på myndighetsbeslut.
Skrivet av Mattias Axelsson (2008-08-09, uppdateras 2013-05-27)
Källor:
Andersson, Kjell-Åke (2003) Allt om kräftor – och lite dill… Hansson & Lundvall Förlag.
Swahn, Jan-Öyvind ”Kräftpremiär” (2011-08-05) i Populär Historia
Vilken dag kräftpremiären infaller 2008 beror på i vilken utsträckning du håller på traditionerna och i så fall vilka traditioner du håller på.
Bakgrunden till kräftpremiären som företeelse är att den svenska kräftan under senare delen av 1800-talet var på väg att försvinna pga att alltför många kräftor fångades.
Därför utarbetade Sveriges förste fiskeriintendent – Hjalmar Widegren – ett lagförslag som 1878 blev Fiskestadgan för Hjälmaren vars nionde paragraf löd:
Kräftor må icke fångas under Juni och Juli månader.
Därefter utvidgades förbudet att gälla alla Sveriges sjöar och tidsperioden då kräftfiske inte var tillåtet utsträcktes att gälla mellan 1 november och 7 augusti klockan 17.00. Eftersom premiären för kräftfisket var 7 augusti blev traditionen att hålla kräftskiva förlagd till nästa dag – 8 augusti. Så här berättar Gertie Karlsson i artikeln ”Den vilda jakten på kräftan” om hur kräftfisket gick till på 50-talet.
– Jag minns att jag var så upphetsad att jag bara skrek. Det var nästan mer spännande än julafton. Allt hände på den dagen, berättar hon.
– Det var navelsträngen till sommaren som klipptes av. Den sista stora festen. Sedan var sommaren och allt det roliga slut.
/../
»Klara, färdiga, gå!« Exakt klockan 17 skulle burarna och håvarna i. Alla stod uppradade längs åkanten och bevakade varandra så ingen tjuvstartade.
Fiske efter /../ kräfta är förbjudet under följande tider (fredningstider): från och med den 1 januari till klockan 17 den första onsdagen i augusti.
Räknar man utifrån Fiskeriförodningen (som för övrigt upphävdes 1994) skulle kräftpremiären i år (2008) vara 7 augusti (eftersom det är dagen efter första onsdagen i augusti.)
Ytterligare ett datum som brukar förekomma i diskussionen är andraonsdagen i augusti. Visserligen finns det lokala bestämmelser om när kräftpremiären skall vara, men jag har inte funnit några säkra källor kring detta sista datum.
Det finns de som hävdar 8 augusti liksom de som hävdar första respektive andra onsdagen i augusti som kräftpremiärsdatum. I dag finns det inga allmänna regler för kräftfiske i Sverige även om det i vissa sjöar (ex. Vättern och Långsjön) fortfarande finns startdatum. Dessutom importeras 2.500 ton kräftor till Sverige varje år. Så därför går det inte att med bestämdhet avgöra vilket datum kräftpremiären inträffar 2008 – antingen 7augusti, 8 augusti eller 14 augusti.
Kort svar: Att vi firar midsommar i Sverige beror på att det är den ljusaste tiden på året. Människor har i alla tider uppmärksammat den typen av brytningstider. Dessutom infaller midsommar vid en tidpunkt på året då man i jordbruket hade ganska lite att göra.
För att svara på frågan måste man först förstå hur årets gång tydligt påverkas av jordens lutning, särskilt när man bor på våra breddgrader. När dagarna är som mörkast (kring vintersolståndet) är det verkligen mörkt, men när dagarna är som ljusast (kring sommarsolståndet) blir det nästan inte mörkt överhuvudtaget. Den här skillnaden mellan mörker och ljus är särskilt tydlig i Sverige och övriga Norden eftersom det ligger så långt norrut. Vårt klimat möjliggör jordbruk på samma breddgrader som ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”.
Vi vet med stor säkerhet att människor under mycket lång tid på ett ungefär har kunnat avgöra när sommar- respektive vintersolstånd inträffat. Exempel på detta är monumenten Stonehenge i England som förmodligen är rest på ett sådant sätt att de visar var solen går upp och ned vid solstånden.
Jul och midsommar är på sätt och vis tvillingfester. Därför kan det vara intressant att dra ytterligare paralleller. Så här skriver Göran Stålbom
I Norden öppnade sig arbetsåret under jul. Men det öppnade sig också markant vid ytterligare ett tillfälle under året. Efter vårarbetets slut och fram till slåttern i juli fanns tid för vila och rekreation. Detta skulle komma att bli årets näst största folkliga fest.
Midsommar var på sätt och vis en viktig gräns under året. Tiden före midsommar hade varit präglad av ett givande till jorden. /../ Efter midsommar började en tid präglad av ett tillvaratagande av årets äring.
Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.
Här kan tydligt ses hur året delas in i fyra kvartal med sommarkvartalet från midsommar till Mikaeli. Någon form av firande – med offeröl – finns alltså belagt sedan åtminstone 1200-talet. Att det skulle ha förekommit någon form av blot vid midsommartid verkar dock tveksamt. Så här skriver Britt-Marie Näström
Uppgifterna om midsommarblot är annars sporadiska och tveksamma. Midsommar inföll i skarven mellan vårarbetets slut och slåttern, och i senare tid firades detta genom att maja åkrarna, det vill säga att man drog runt med gröna kvistar för att säkra markens gröda. I senare folkreligiositet förekom också att man offrade i källor för en kommande god sommar. /../ Firandet av sommarsolståndet verkar på det hela taget ha varit en folklig fest med starka inslag av fruktbarhetskarraktär.
Dock bör man nog inte överdriva det nutida firandets beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Fossenius skriver:
Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligten även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.
Den folkliga förklaringen att midsommar firats torde snarare hänga samman med att det passade väl samman med arbetsåret – sommarsolståndet inföll under en period då inte så mycket arbete fanns att göra. Ljusa nätter och en natur som badar i grönska torde väl också göra sitt till för att öka benägenheten att fira. I boken Historia om de nordiska folken skriver Olaus Magnus 1555 vad som troligen är den första skildringen av svenskt midsommarfirande:
på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas
Det folkliga firandet försöktes dock ideligen styras upp av kyrkan. På 1300-talet ansökte nunnorna i Sko kloster om tillstånd att anordna fester i samband med midsommarfirandet. Förmodligen för att ”kunna ge firandet någorlunda ordnade former”. Dock förbjöds midsommarvaken år 1425 av ärkebiskop Johannes i Lund. Successivt försökte den svenska kyrkan omvandla det folkliga midsommarfirandet till ett kristet firande av Johannes döparen, såsom skett i stora delar av Europa.
När kristendomen växte fram som statsreligion i det romerska riket valde man att försöka ändra innebörden i det förkristna högtidsfirandet. Av olika anledningar (som att Johannes fötts sex månader före Jesus) blev midsommardagen (24 juni) Johannes döparens födelsedag. Trots att julfirandet i Sverige i hög grad påverkats av kyrkans placering av Jesus födelsedag på juldagen har midsommarfirandet i Sverige nästan helt låtit bli att påverkas av Johannes döparen.
Istället är det en folkliga högtid som idag förmodligen främst firas för att det är en av årets ljusaste nätter och för många en inledning på sommaren.
När Jesus födelsedag bestämdes på 300-talet, liksom datumet för jungfru Marias bebådelse (25 mars), kunde kyrkan genom att göra 24 juni till Johannes döparens dag markera in hela året i fyra kvartal – tillsammans med ängeln Mikaels dag (29 september). Johannes döparens skall enligt traditionen ha fötts sex månader före Jesus, så därför föll sig 24 juni (sex månader före 25 december) naturligt (egentligen borde det varit 25 juni, men det beror på den romerska kalendern).
Ända fram till 1953 var 23 juni alltid midsommarafton (kvällen före Johannes döparens dag) oavsett vilken veckodag det råkade vara. År 1953 genomfördes en rad förändringar bland helgdagarna i Sverige (bl.a. flyttades Jungfru Marie bebådelsedag till närmsta söndag och alla helgons dag infördes på lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november. En av syftena med reformen 1953 var att minska antalet lediga dagar och därför valde man att lägga midsommarafton på den fredag som infaller mellan 19 och 25 juni. Således infaller årets midsommarafton fredagen den 20 juni. En del äldre menar dock att den riktiga midsommardagen fortfarande är 24 juni.
Högtider och traditioner 
