Kort svar: Fruntimmersveckan är de sex (eller sju) dagar som är mellan 19 juli och 24 (eller 25) juli.
Vad gäller dagar som är kopplade till väderfenomen torde nog fruntimmersveckan och dess koppling till regn vara några av de mest välkända, kanske i konkurrens med ”Anders braskar, julen slaskar”.
Men under fruntimmersveckan /../ blev det förstås lätt alldeles för mycket skvalande. Med sex kvinnonamn på rad kunde det knappast bli annat än regn, sa man.
Kort svar: Surströmming är strömming som konserverats genom jäsning och därmed får en mycket karaktäristisk smak. Surströmming äts enligt traditionen i slutet av augusti.
Tillsammans med kräftorna och möjligen sill och potatis är förmodligen surströmmingen den maträtt som är mest ”typiskt svensk”. Surströmming är känt i Sverige sedan åtminstone 1700-talet, förmodligen har det ätits betydligt längre tillbaka i tiden. Förr var surströmming något av basföda för stora delar av den svenska allmogen. Men vad är egentligen surströmming?
Surströmming
Om vi börjar med själva strömmingen så är det sill som fångats i Östersjön, norr om Kalmar. Sill och strömming är alltså samma art (Clupea harengus), även om skillnader finns i utseende. På 1500-talet utgick ett påbud från kungen om att ”sill som fångats öster om en linje mellan Kalmar och den polska kusten kallas för strömming”.
Förr, när det inte fanns kylskåp eller frys, var folk tvungna att använda olika metoder för att konservera maten. En metod som är känd mycket långt tillbaka i tiden är jäsning och det är precis den metod som används när surströmming tillverkas. Att jäsa strömmingen under sommaren var alltså ett sätt att bevara den under hösten och vintern.
För att göra surströmming behövs för det första strömming. Den strömming som används för att göra surströmming är mager strömming som leker under senvåren. Den fångas när det är lekmogna och saltas in i tunnor. Tunnorna förvaras i rumstemperatur i knappat en månad innan de läggs på burkar. Detta brukar ske i augusti.
På 1930-talet började försäljning av surströmming regleras och så var det fram till 1989. Surströmming fick börja säljas tidigast den tredje torsdagen i augusti. Anledningen var att Livsmedelsverket ville undvika försäljning av dåligt jäst och omogen fisk. Numera finns inga regler för surströmmingspremiären, men många tillverkare och handlare håller fortfarande på traditionen att inte sälja surströmming före den tredje torsdagen i augusti.
Kort svar: Jakobsdagen den 25 juli är minnesdag för aposteln Jakob. Hans dag räknas ofta som den sista dagen i fruntimmersveckan och användes förr för att spå väder.
När Sverige under medeltiden var katolskt fanns det betydligt fler helgdagar än vad det finns idag. Förutom jul, påsk och pingst hade man gudstjänst på Mariadagar, helgondagar och alla apostladagarna.
Apostladagarna var drygt tio till antal (det varierade något mellan olika stift) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. En av dessa lärjungar var Jakob (Sebadaios son) som var den förste lärjungen att dö martyrdöden. Hans dödsdag anses infalla den 25 juli och därmed är detta också hans helgdag.
Liksom många andra apostla- och helgondagar finns det minnesregler knutna till vädret för Jakobsdagen. Ofta har Jakobsdagen förknippats med regn. ”Jakob skakar på sleven” var ett uttryck från Medelpad som visar att 25 juli också var en dag att förknippa med just regnväder. Så här skriver Sigfrid Svensson (s. 110)
Även har denna dags väderlek ansetts vara ett förebud för den närmaste tiden, så att en varm Jakobsdag betyder en varm eftersommar och tvärtom.
Kort svar: Den 14 juli är flaggdag eftersom det är kronprinsessan Victorias födelsedag.
Den blågula svenska flaggan är känd sedan mitten av 1500-talet, men det var först i slutet av 1800-talet som den började användas i någon större utsträckning. Tidigare hade flaggan främst varit en symbol för militären och kungahuset.
Dock var det länge oklart vilka dagar som man egentligen skulle hissa flaggan på. Först 1939 kom det på ett enskilt initiativ av Bestyrelsen för svenska flaggans dag en rekommendation om vilka dagar som skulle vara flaggdagar. Bland de dagar som rekommenderades som flaggdagar märktes dels flera av de allmänna helgdagarna men också flera dagar som kopplas till det svenska kungahuset – däribland kungens namnsdag och födelsedag och detsamma för drottningen och tronarvingen.
När Victoria föddes 1977 var hon inte tronarvinge eftersom Sverige då hade agnatisk tronföljd (vilket innebär att vara en man kan ärva tronen) och under några månader efter sin födsel 1979 var Carl-Philip kronprins. Från 1 januari 1980 blev dock Victoria kronprinsessa i och med grundlagsändringen.
Kort svar: Sverige bytte till den gregorianska kalendern (den nya stilen) den 1 mars 1753. Det gjordes genom att man tog bort elva dagar i februari 1753 för att kalendern på så vis skulle hamna i fas med den gregorianska.
Alltsedan Sverige blev kristet någon gång runt 1100-talet användes den julianska tideräkningen i Sverige. Den julianska kalendern som infördes av Julius Caesar år 46 fvt var betydligt bättre än tidigare kalendrar, men fortfarande hade den inte riktigt löst problemet med skottår och årets längd. Det julianska året (med ett skottår vart fjärde år) var i snitt 365,25 dagar. Det astronomiska året är 365,2422 dagar. Detta gör en skillnad på 11 minuter och 14 sekunder per år, vilket kan tyckas lite. På 128 år växer dock felet till ett helt dygn.
hoppade [man] över skottdagarna varje jämnt hundratal år om hundratalssiffran inte är jämnt delbar med fyra
Åren 1700, 1800, 1900 och 2100 är alltså inte skottår, men år 1600 och år 2000 är skottår i den gregorianska.
De första länderna att införa den gregorianska kalendern var de katolska, ex. Spanien, Italien, Portugal och Österrike. Det skedde i oktober 1582. Torsdagen den 4 oktober 1582 följdes i dessa länder av den 15 oktober 1582.
Bilden visar en kalender från oktober 1582 – där man kan se att tio dagar saknas.
Eftersom det fanns en konflikt mellan bl.a. katoliker och protestanter i Europa dröjde det långt tid innan andra länder införde den gregorianska kalendern.
Hur Sverige bytte till den gregorianska kalendern
Sverige var sedan mitten av 1500-talet protestantiskt och konflikten med katoliker hade förstärkts under 1600-talet. När katolska länder bytte till den bättre gregorianska kalendern var Sverige inte villigt att följa efter med en gång. Och när landet väl bestämde sig att byta kalender gjordes det på ett sätt som skapade stor förvirring under 1700-talet. Så här skriver Lodén:
Först år 1700 gjordes emellertid det första halvhjärtade försöket att närma sig den nya stilen. Enligt den gamla (julianska)stilen skulle detta år vara ett skottår. Enligt den nya skulle skottdagen uteslutas /../ För att inte avlägsna sig mer än tio dagar från den nya stilen beslöt man i Sverige /../ att år 1700 utesluta skottdagen men i övrigt inte företa några ingrepp i kalendern.
Tanken var att övergången från den gamla till den nya stilen skulle ske gradvis. Detta skulle ske genom att den svenska kalendern skulle utesluta skottår de följande fyrtio åren. På så vis kunde man på ett knappt halvsekel komma i fas med de extra elva dagar som den gregorianska kalendern låg före den svenska.
Av olika skäl (t.ex. att Karl XII befanns sig utomlands stor del av tiden) så glömdes de nya reglerna bort både år 1704 och 1708. Mellan åren 1700 och 1712 hade Sverige alltså en helt egen kalender som varken låg i fas med den julianska eller den gregorianska kalendern, något som blev väldigt svårt rent praktiskt. Ifrån Turkiet bestämde hade kung Karl XII begränsade möjligheter att styra Sverige. Lodén skriver:
Det lär i alla fall i god tid före utgivandet av 1712 års almanacka ha anlänt ett kungligt brev från lyxhotellet i Bender, innehållande en befallning att återinföra den gamla stilen i Sverige.
Och 1712 valde Sverige att återigen inför den julianska kalendern genom att efter den 29 februari 1712 lägga in en extra dag – den 30 februari. År 1712 innehöll alltså 367 dagar, vilket är helt unikt i modern tid.
Nästa gång en kalenderreform kom på tal var i mitten av 1700-talet. Fler och fler länder hade bytt till den gregorianska (bl.a. Storbritannien 1752) och det blev till slut ohållbart för Sverige att behålla den julianska kalendern.
År 1753 var det dags och då gjorde man bytet direkt genom att i februari 1753 helt enkelt plocka bort elva dagar. Den 17 februari följdes av den 1 mars. Den 18 till 28 februari 1753 finns alltså inte i svensk historia, ett problem för bl.a. släktforskare som skall bedöma hur gamla människor som levde vid den här reformationen blev.
Almanacka 1712
Under flera år efter reformen 1753 hade svenska almanackor parallella datum som visade både ”den gamla stilen” (datum enligt juliansk kalender) och ”den nya stilen” (datum enligt den gregorianska kalendern.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-06-26)
Källa:
Lodén, Lars Olof (1968) Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen Bonnier: Stockholm
Apostladagarna var drygt tio till antal (det varierade något mellan olika stift) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. De tolv lärjungarna omnämns på några ställen i Bibeln (bl.a Mark 3:16-19) och Petrus var tillsammans med sin bror Andreas den förste att kallas. Så här står det i Matteusevangeliet:
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”
Petrus i den tidiga kristna kyrkan en nyckelroll i många olika legender, den viktigaste är förmodligen den som gör honom till den förste biskopen i Rom och därmed den förste påven. Datumet för firandet av aposteln Petrus kom att hamna den 29 juni, en dag han delar med aposteln Paulus – i svensk tradition kallar man därför dagen för ”Per och Pål”.
Så här skriver Topelius (s. 88) om 29 juni:
Under katolsk tid var den (29 juni) en av kyrkans största festdagar, med både vaka och fasta. I synnerhet firades den i Strängnäs, och i den gamla Sörmlandslagen talades om tunga böter för den som då störde den allmänna friden och freden.
Petrus och Paulus dag kallades vardagligt för Persmäss, Persmässa eller Persmässodagen. Dagen var ett riktmärke för bl.a. slåttern. Så här skriver en författare på 1700-talet:
Landtmannen slår för tidigt sina Ängar, och Gräsväxten merendels Midsommaren och Pärmässan
Liksom kring andra märkesdagar fanns minnesregler kopplade till vädret. Topelius igen:
Bönderna var tacksamma för lagom med nederbörd kring den 29 juni och i Medelpad sa man ”att det är guld i botten på persmässoregnet” eller ”att det regnar silverslantar när det kommer.
Kort svar: Johannes döparens dag infaller den 24 juni (ett halvår före Jesus födelsedag). Dock har vi i Sverige valt att lägga ”den helige Johannes döparens dag” på söndagen efter midsommardagen och 24 juni kallas för Johannes döparens dag.
När kristendomen infördes som statsreligion i det romerska imperiet var en strategi att byta ut redan existerande högtider mot kristna diton. Att Jesus födelse (julen) firas just 25 december beror på att man i Romarriket redan firade en fest detta datum – den obesegrade solens födelse. Sålunda bytte man helt enkelt anledning men fortsatte fira fest på detta datum.
Kyrkofäderna har gjort kopplingen mellan denna vers och solens gång genom året. Vid midsommar infaller ju, som vi vet, sommarsolståndet, då dagen är som längst och natten som kortast, medan vintersolståndet, då dagen är som kortast, infaller vid julen. Då kan vi konstatera, att från julen blir dagarna allt längre, ända till midsommar, då de åter blir allt kortare. Liksom Jesus skall bli större och Johannes mindre, blir alltså dagen s.a.s. ”större” efter Jesu födelse, medan den blir ”mindre” efter att Johannes föds.
Därför hamnade firandet av Johannes döparens födelse ett halvår före firandet av Jesus födelse – 24 juni. Och som Johannes döparens dag firas 24 juni i de flesta av Europas länder, i t.ex. Danmark och Norge kallas midsommarafton för Sankthans aften. Däremot har det svenska midsommarfirandet egentligen aldrig påverkats i någon större utsträckning av kyrkan, åtminstone inte i närheten så mycket som julen.
År 2002 beslutade Svenska kyrkans kyrkomöte att ”den helige Johannes döparens dag” istället skulle infalla på söndagen efter midsommardagen – alltså en flytt från lördagen till söndagen. Således har vi idag två ”Johannes döparens dag” (en på söndagen efter midsommardagen och en den 24 juni).
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-06-22)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget: Bromma
Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder. Under ett år rör sig solen också vertikalt i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator. Vid vintersolståndet (runt 21 december) står solen som lägst (S. 23) och tvärtom vid sommarsolståndet.
Sommarsolståndet är alltså inte en dag utan en specifik tidpunkt då solen är som högst i sin bana i förhållande till himmelsekvatorn.
Kort svar: Sommarsolståndet är en tidpunkt när solen står som högst på norra halvklotet. Sommarsolståndet inträffar 20 eller 21 juni svensk tid.
Solen har en central betydelse för vår kalender och för de högtider som firas. Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet)respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet) – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.
För att förstå vad sommarsolståndet är måste man veta hur jorden och solen förhåller sig till varandra och vad det har för betydelse. Som bekant rör sig jorden i en bana runt solen (ett år) samtidigt som jorden rör sig runt sin egen axel (ett dygn).
Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.
Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination och för solens del varierar det på ett ungefär mellan 23 grader norr om himmelsekvatorn och 23 grader söder om himmelsekvatorn under ett år.
När solens når sin högst deklination (c.a. N.23) betyder det att solens står som allra högst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som sommarsolståndet inträffar.
Vad bilder visar är de olika banor som solen tar över himlavalvet beroende på om det är juni eller december på norra halvklotet. Runt den 21 juni står solen alltså som högst och det är då sommarsolståndet inträffar.
Kort svar: Nej, midsommarafton är inte en röd dag, men kan i praktiken likställas med en ”röd dag”.
Röd dag är ett annat ord för helgdag och kommer av att dagarna är markerade med röd siffra i almanackorna. Vilka dagar som i Sverige räknas som helgdagar reglerar i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Förutom söndagar räknas följande dagar som helgdagar:
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag.
Även om midsommarafton inte räknas som en ”röd dag” kan man ändå i praktiken likställa den med en ”röd dag”. I den proposition som ligger till grund för lagen om allmänna helgdagar skriver man bl.a.
Lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton är inte helgdagar men är ofta likställda med allmän helgdag.
Även i semesterlagen likställs dessa tre helgdagsaftnar med allmänna helgdagar:
Med söndag jämställs allmän helgdag samt midsommarafton, julafton och nyårsafton.
Det betyder t.ex att Systembolaget är stängt på midsommarafton. Däremot är man inte att man per automatik är ledig på midsommarafton. Så här svarar Helen Nilsson på Tria (ett samarbete mellan fackförbunden ST, Unionen och Vision):
Det är arbetsgivarens och verksamhetens behov som styr på vilka dagar det behövs personal. Det gör att vissa verksamheter inte kan ha kläm- eller helgdagar. Arbetstidslagen säger att heltid motsvarar högst 40 timmar per vecka, men inget mer. Om arbetsgivaren inte har något kollektivavtal innebär det att julafton kan ses som vilken arbetsdag som helst, och inte ge rätt till varken ledigt eller extra
I många kollektivavtal (bl.a. det som gäller för hotell- och restaurangbranschen) räknas midsommarafton som en röd dag på så vis att det ger rätt till en extra ledig dag om man arbetar då:
Midsommarafton, julafton och nyårsafton som infaller måndag t.o.m. fredag också berättigar till en extra ledighetsdag.
Högtider och traditioner 