Etikettarkiv: staffansvisan

Profilbild för Okänd

Vad var traditionen att ”rida Staffan”?

av

Kort svar: Staffansritten eller att ”rida Staffan” innebar att byns ungdomar på annandagen red med hästarna till en vattenkälla och därefter red runt och tiggde mat och dryck.

Annandag jul har långt tillbaka i tiden varit en dag med stort fokus på gårdens hästar. Eftersom allt arbete låg nere på gården under julhelgen så behövde hästarna rastas och således utvecklades en tradition att byns unga män just på annandag jul red ikapp med sina hästar till en nordrinnande vattenkälla. Om hästarna fick dricka därur så skulle de hålla sig friska och starka under året.

Helgonet som sin martyrdag på annandagen är Stefanos eller Staffan Stalledräng som han kommit att kallas i svensk tradition. Staffans roll som stalledräng, beskriven bl.a. i Staffansvisan, passade också som hand i handske med dagens aktiviteter. Ridningen fick namnet ”Staffansritt/Staffansridning” eller ”att rida Staffan”.

Staffansritt

Staffansritten är en mycket gammal sed och kan enligt Jan-Öjvind Swahn härledes tillbaka till tidig medeltid och ska då ha varit en import från kontinenten. På tyska kallas annandag jul för ”der grosse Pferdetag” (den stora hästdagen).

Men det var givetvis inte ridandet till källan som var det viktiga för de unga männen. När detta var avklarat kunde man fokusera sig på huvuduppgiften, att rida runt bland gårdarna och via sånger tigga till sig en bit att äta och en sup att dricka. Gåvorna samlade man sedan och hade på kvällen helgens första ungdomsgille, inte sällan kallat staffansgille eller staffansöl.

Under 1800-talet försvinner staffansritterna successivt men visan om Staffan Stalledräng lever vidare i de moderna luciatågen med början under förra seklets första årtionden. Det ska dock noteras att i de tidigaste luciatågen från 1927 så förekommer ”ett 30-tal gossar i Staffanskostymer /och/ ett 30-tal stjärngossar”. Senare försvinner dock Staffanskostymerna och stjärngossarna blir de som för Staffanstraditionen vidare

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker

Profilbild för Okänd

Vem har skrivit texten till ”Staffan var en stalledräng”?

av

Kort svar: Staffansvisan eller ”Staffan var en stalledräng” är en äldre svenska visa som troligen har sina rötter tillbaka i medeltiden, vilket gör det omöjligt att belägga vem som skrivit texten.

Förutom ”Luciasången” som finns i lite olika textvarianter så är troligen ”Staffansvisan” den mest frekvent förekommande sången i svenska luciatåg. Sången finns också den i lite olika textvarianter, men i Svenska folkvisor lyder första strofen:

Staffan var en stalledräng,
Vi tackom nu så gerna.
Han vatna’ sina
fålar fem.
Allt för den ljusa stjernan.
Ingen dager synes än,
Stjernorna på himmelen, de blänka

Enligt legenden var Staffan Stalledräng (eller Stefanos) den första kristna martyren och han var en av ledarna för urförsamlingen. Som straff för att han predikat om Jesus som Kristus dömdes han till döden och stenades. I flera delar av nordvästra Europa (bl.a. England, Danmark och Sverige) utvecklades under medeltiden nya legender om St Stefanos och i Sverige fick han namnet Staffan och han är i de nya legenderna stalledräng åt kung Herodes.

De första raderna ur texten

Visan om Staffan Stalledräng som vattnar sina fålar går att hitta tillbaka i den svenska medeltiden men skrevs inte ner förrän på 1700-talet. Eftersom visan är så gammal kan vi inte belägga någon ursprunglig författare. Visan om Staffan och upptåg kring detta, såsom staffansridning, var då knutet till annandag jul eftersom det var Stefanos helgondag.

Staffansridningen höll sig på sina håll i Sverige kvar ännu på 1800-talet. Visan sjöngs både i samband med vattningen av hästarna på annandagens morgon och i samband med att man därtill red omkring från gård till gård i byarna

Visan levde också vidare i ”stjärnsjungningsseden” där stjärngossar kring trettonhelgen med en för ändamålet tillverkad stjärna gick runt bland gårdarna och sjöng många olika visor. Det är sedan under det tidiga 1900-talet då luciatågen blir populära som Staffansvisan införs i luciarepertoaren.

Våra dagars städade sed att sjunga ”Stalledrängsvisan” i samband med luciatåg och vid jul kan väl närmast ses som en blek återspegling av vissa inslag i dessa gamla seder. De strutformiga huvudbonaderna och stjärnan som brukar medföras är vanligen vad som påminner om de gamla kringvandrande stjärngossarna.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Sveriges medeltida ballader 2 sida 33 faksimil | Litteraturbanken

Staffansvisan (Sankte Staffan) – Musikverket